Timbroskribenterna Johan Norberg och Fredrik Segerfeldt gav 2012 ut en bok på Hydra förlag om invandring, Migrationens kraft. Här producerar de all den propaganda de kan uppbringa för fri invandring.
De påstår till exempel att alla människor, med stöd i FNs deklaration om mänskliga rättigheter, har en absolut rätt att lämna det land de föddes i. Det kan de väl få ha, men därav följer inget absolut tvång för något annat land att ta emot dem. Denna andra sida av myntet redovisar N&S inte. De problematiserar inte ens frågan. Tvärtom, de målar i rosenrött när de hänvisar till att alla människor är olika med olika förutsättningar och olika drömmar och mål. Så när de på dessa grunder pläderar för en gränslös värld bortser de ifrån att det är endast i en värld med gränser och nationella eller lokala olikheter man kan söka sig till den plats där de egna särdragen kommer bäst till sin rätt. Något sådant är omöjligt i en uniform och gränslös värld.
De hänvisar också till uppfattningen att alla mänskliga rättigheter är universella, absoluta och okränkbara. Därmed, menar de, har vi ingen rätt, ingen möjlighet, att neka någon att komma hit, för det vore ju som att medborgarskapet är som ett medlemskap i en klubb. Och en klubb kan man välja att bli medlem i, inte som ett land man föds i. Här ”glömmer” det åter en massa grundläggande premisser. Om det skiljer på en klubb man kan välja och ett land man föds in i, då är det väl en skillnad värd att notera? Det finns gott om klubbar man inte kan bli medlem i utan att väljas in. Tidigare har de försäkrat att Sverige inte har en skydlighet att försörja alla som kommer hit, men nu säger de att vi inte kan neka. Visst låter det som ett blandat budskap, kanske rent av dubbelmoral?
N&S hänvisar till filosofer som Hobbes och andra om människans grundläggande rättigheter, där de anger fri rörlighet som en. Men dessa förment borgerliga debattörer glömmer fullständigt bort den grundläggande principen om äganderätt. Vill inte jag avstå min egendom ens mot ersättning, så har jag en fundamental, universell, absolut och okränkbar rätt att vägra. Men det har N&S glömt, förmodligen för att det inte längre framgår av svensk grundlag. Detta påminner om en av mina favorithistorier från Finland. Pekka och Antti sitter i bastun och tar ett par öl medan de resonerar. Pekka påstår att han är världens rikaste man. Han är så rik att han köpa precis vad som helst som han skulle vilja köpa. Ja, han skulle kunna köpa hela Finland, kontant! Nå, säger Antti, jag säljer int’!
Norberg och Segerfeldt hänvisar till ett antal internationella studier som visar att immigration minsann är lönsamt för mottagarlandet, åtminstone på lång sikt, när immigranterna lärt sig språket och assimilerats. Det kan jag gott tro också. Men i de flesta studerade länder råder inte fri invandring. De väljer bland de sökande vilka de vill släppa in, det ökar självklart möjligheten av ett positivt utfall. De noterar att i länder där invandrarna tvingas försörja sig själva från dag 1, har de ungefär samma förvärvsgrad som infödda. Men i länder med omfattande allmän arbetslöshetsförsäkring och socialbidrag är förvärvsgraden bara hälften. De kan inte förklara varför, men säger att de vägrar tro att vissa migranter är lata och väljer land utifrån möjligheten att bli försörjda av skattebetalarkollektivet.
Att kontakter med andra kulturer och tänkesätt kan vara utvecklande och berikande är det ingen som betvivlar. I lagom doser, där man ges möjlighet att sortera intrycken och välja blir det säkert bra. Men precis som att regn är bra för grödan är det inte så att en flodvåg gör samma nytta som det stilla regnet. Även här blir invändningen att om alla länder och kulturer blir gränslöst lika, så upphör med tiden ”korsbefruktningens” välsignelser. Det hänvisas i Sverige ofta till den på 50- och 60-talet hyllade tesen om New York City som världens kulturella ”melting pot”. Men redan på 70-talet erkände man att det snarare var en ”tossed sallad”. Världens kulturer smälte inte samman, de levde sida vid sida som parallella världar.
År 2012 trodde N&S fortfarande att invandrare är underrepresenterade i svensk brottsstatistik. Numera har BRÅ och andra börjat ge en mer rättvisande bild av läget. Men egentligen visste vi redan 2012 att myten inte var sann. Namnen i fängelseregistren avslöjade detta. Självklart finns fortfarande helsvenska förbrytare, dessa ska lika självklart fortsatt lagföras och hindras från vidare brottslighet.
I sista kapitlet avslöjas vad som är poängen med hela boken. Den svenska modellen, med en fackföreningsrörelse som styr svensk arbetsmarknad med stöd av statens våldmonopol och en generell välfärdspolitik utan bas i meritering, fungerar inte ihop med fri invandring. Så enkelt är det. Så Norberg och Segerfeldt vill avskaffa den svenska modellen. Det vill jag också, för den är orättfärdig och ovärdig en demokrati och ett fritt samhälle. Men jag vill inte göra det för att avhända Sverige från att självständigt avgöra vilka som är välkomna hit. Jag vill inte göra det för att de börsnoterade företagen ska kunna flytta folk över nationsgränserna likt spelpjäserna i ”rövarschack”. Jag vill göra det för att vi svenskar äntligen ska få bli myndiga att bestämma våra egna vilkor.
Bakom de stora strömmarna av migranter ligger ett antal globalister och oligarker. Varför inte tvinga Soros, IMF, Goldman Sachs, Rockefeller, Rotschild, Ford, huset Saudi och andra att ta ansvar för att de driver miljoner människor på flykt? Anmäl dem till domtsolen i Haag, beslagta deras tillgångar!
”Charity begins at home”, lyder ett väl beprövat amerikanskt uttryck. Kanske kan man för svenskar förklara det med att charity i denna mening inte betyder allmosor, det betyder solidaritet. Ett annat bra uttryck är ”good fences make good neighbours”. Jag tror att de flesta kan förstå betydelsen av att hålla gränser och rågångar tydliga, även hos de som inte ännu ägt något. Integritet förutsätter rätten och möjligheten att sätta gränser.
P.S. I en lång artikel i The New American idag, visas att George Soros flera gånger hävdat att han ser sig som en gud eller rent av är gud. Han erkänner att det finns och funnits gott om galenskap i hans släkt, men självinsikten sträcker sig inte så långt att han kan tänka sig att han själv är drabbad.
Ett fantastiskt inlägg Mats, stort tack.
Den som inte bekvämar sig att skilja på min, din och andras egendom i stort lär inte göra det smått.
Vilket Sverige är ett ypperligt bevis på. När beivrade den socialistiska statsmakten småstölder och inbrott senast? Småtjuvar och snattare lever efter devisen, kan korrupta politiker stjäla, kan vi.
Feministerna i Sverige är värst, ”dom” har lagen på sin sida och kan stjäla liv!
Ett litet tillägg om stora och små tjuvar:http://www.svt.se/ug/skatteverkets-hogsta-ledning-forsokte-morka-vanskapskorruption
Sverige i socialistisk tappning, en nation där brott lönar sig?
Norberg & Segerfeldt är iaf för min del ’persona non grata’ vad anbelangar information. Egentligen lite tråkigt, då mitt intryck tidigare av Norberg var rätt positivt, men det var la min egna blindhet som låg bakom…
Bra skriv, Mats ! 🙂
Jag är för öppna gränser men har inget emot nationalstaten. Tanken att man inte skulle få lämna det land man är född i är skrämmande. Det är slaveri. När staten lägger beslag på en person handlar det om slaveri. Ett bra exempel som ingen direkt tänker på är allmän värnplikt.
Naturligtvis har Mats helt rätt att man inte kan ha någon rätt att åka in i ett land hur man vill. Men det som grundläggande avgör var en person kan bo är enskilda personers äganderätt.
Tänk er att en främmande person åker in i det land min mark befinner sig i. Staten bestämmer nu att min mark ska beskattas för att denna skatt ska ges till den främmande personen. Ett barn förstå att det är totalt fel.
Likaså kan aldrig en främmande person tränga ut någon från dennes boende varken vad gäller ägande eller kultur.
En immigration kan bra äga rum om den får ett godkännande av den främmande personens grannar. Det spelar inte ens någon roll vad staten anser såsom att personen har någon utbildning som behövs eller om personen kan försörja sig själv eller kan starta företag eller vad som helst. Det handlar om vad grannarna tycker. Skåningar tycker inte samma om en främling som dalmasar gör etc.
Å nu ska ju slaveriet på väg att införas igen http://www.dn.se/nyheter/sverige/starkt-stod-att-infora-varnplikt-for-bada-konen/
Så makalöst dumt. Det finns huvudsakligen fyra sätt att manipulera folk: Att skrämmas, att moralisera, måla upp positiva visioner och att muta. Försvarsmakten är mästare i skrämseltaktik. De har under hela min livstid varit djupt, djupt oroade över ”den senaste säkerhetspolitiska utvecklingen”. När andra okynnesropar på vargen blir de ju av med sin trovärdighet, varför gäller den regeln inte försvarsmakten? Saknar de folk får de väl höja lönen. Sanningen är väl att vad som verkligen saknas är trovärdiga hotbilder. De får redan mer pengar än vad hoten skulle berättiga till. De får inte folk för att ungdomar inte är intresserade. Så då ska det tvångsrekryteras, då!? 72 % må tycka vad de vill. Om försvaret är så jädrans populärt så borde ju en frivilligrörelse kunna fylla platserna. Det är som med så mycket annat i opinionsundersökningsbranschen: Det är så lätt att svara ”korrekt” – om vad man tycker att andra borde göra eller betala för.
Johan Norbergs utförslöpa, från hyllad författare av böcker och artiklar om kapitalismens överlägsenhet, till lojal försvarare av svensk PK-socialism är anmärkningsvärd och smått obegriplig – om man nu inte vet att han numera tjänar sitt dagliga bröd som anställd av Timbro, som i sin tur försvarar en fri invandring, därför att den gör det lättare för företagen att importera arbetskraft och på sikt sänka den svenska lönenivån. D v s motverka marknadsekonomins positiva effekt på välstånd och löner.
Tala om att sitta på två stolar! En falskspel väl i klass med Marian Radetzkis bravad att låtsas vara klimatkritiker, men samtidigt använda den klimathotsmotiverade koldioxidskatten som argument för mer kärnkraft. Det går att stå ut med att politiker ljuger, eftersom väljarna begriper att de skönmålar sina egna program och insatser. Att förmenta forskare bluffar lika fräckt är en långt större katastrof. Att t o m en före detta frihetsvän som Johan Norberg spelar bort sin trovärdighet hör till det allra mest obehagliga i dagens sorgliga debattklimat.