Vi har talat mycket här på Frihetsportalen om äganderättens betydelse och hur den allt som oftast åsidosätts av svensk byråkrati och politik. Det är illa, men för att visa hur destruktivt det är för ett samhälle att inte hålla äganderätten i helgd kan vi titta på Brasilien. Det är ingen tröst, det är en allvarligt menad varning.
I Brasilien erkänner den egna regeringen att hälften av medborgarna saknar äganderättsligt skydd för sin egendom, om det nu verkligen är deras egendom. Ingen vet, eftersom ingen registrering sker. I Brasilien gäller problemet främst de stora städerna och deras fattiga favelor. Men även medelklassens mer ordnade bostadsområden är byggda på lösan juridisk sand.
Favelorna är vanligen byggda på ockuperad mark. Utan formell registrering av mark och en fungerande lantmäterifunktion har varken statliga eller privata markägare kunnat hävda sin rätt mot ockupanterna. Idag köps och säljs dessa bostäder svart, utan registrering och utan möjlighet för köparen att kunna påvisa legal rätt till sin egendom.
Följden blir att ingen kan belåna denna egendom och ingen vill investera i underhåll, standardhöjning eller infrastruktur. Områdena utarmas och de som bor där blir bara fattigare och fattigare.
I Sverige är det fortfarande relativt höga priser på skogsmark. Många ser det som en investering för långsiktig avkastning eller värdesäkring av ett penningöverskott. Men vad händer när lagar och regleringar gör avkastning från fastigheterna omöjlig? När hittepålagar om naturhänsyn, biotopskydd, skyddszoner och annat konstlat gör skogsmarksköpet till bortkastade pengar? Låter inte det också som ett slags laglöshet? Ett tillstånd där inte ens den registrerade ägaren kan hävda sin bättre rätt än vad en högljudd pöbel tillmäts.
Okunnigheten om naturen och skötsel av natur samt om egendomsrättens betydelse för ett civiliserat samhälle är monumental. Egendomsrätten är också föremål för en korseld av ovederhäftig propaganda. Arkeologer och historiker är idag eniga om att Europa inte haft någon verklig vildmark de senaste 6000 åren. Allt har varit mer eller mindre kontinuerligt påverkat av människan i syfte att förbättra våra villkor i denna natur. Att människorna förr levde av och med naturen på ett annat sätt än de flesta gör idag betyder ingalunda att de levde i en vildmark. Spåren avslöjar människans kulturella närvaro överallt.
Såväl Brasiliens storstäder som Sveriges landsbygdsbor behöver ett samhälle som erkänner och försvarar medborgarnas egendomsrätt. Egentligen kan man med fog hävda att det är varje samhälles ursprungliga uppdrag.
Registrering av mark i Brasilien kan enkelt göras via blockkedjeteknik som t.ex. bitcoin bygger på. Inga myndigheter behöver vara inblandade (och korrumpera det hela). Även Sverige kan gå över till det. Skrota de myndigheter som håller på med det hela. Det blir även i princip omöjligt för kommuner att expropriera mark, eller rättare sagt ett mycket större skydd mot det eftersom kommunen inte blir en part i den dömande makten; inget jäv.
Jag känner en markägare som bara har utgifter för sin mark – skatten. Avverkar han går det med förlust. Ingen vill köpa marken. Han vill i stället bygga hus på sin mark. Kommunen säger nej. Äger han något egentligen? I mitt tycke nej.
I lag om ägande står det att man ska ha kontroll över det man äger för att anses att man äger det. Äger man då mark som man inte har kontroll över utan andra bestämmer vad man får göra med den? Enligt Magdalena Andersson är väl ägande bara något som kan beskattas. De tillåter ägande för att ha något att beskatta. Beskattning av ägande är att stjäla en bit av det ägda varje år.
Det lustiga är att alla dessa lagar om beskattning av mark från början har skett med hot och med våld från statens sida. Ändå hävdas det att staten ska skydda markägares rätt. Haha! Hur många går på det?
Sverige är det enda land som lyckats genomföra den perfekta socialismen. Staten och kommunerna har kontrollen över egendomen men låter dig fortfarande äga den så att du kan beskattas för din egendom.
I Sovjet missade man den detaljen och därför föll kommunismen…
Det som blockkedjetekniken inte klarar av, såvitt jag kan se, är att hålla ett uppdaterat system för notering av gränser både i arkivet och på marken. Utan en sådan funktion (någon form av lantmäteri), som kan åberopas när man vill hävda sin rätt, är det lika fullt ingen som vet vad man äger.
Lustigt att du tog upp just beskattning av mark. Bara igår funderade jag på att börja skriva något om att beskattning av mark förmodligen är det enda eller det effektivaste sättet att ta död på en bonde. Att det är stöld är vi helt eniga om.
Det går nog säkert att hålla reda på gränser med blockkedjeteknik. Det är bara implementering det handlar om och denna teknik är bara i sin barndom.
Det är bara verifiering att att din mark är din och var gränser och sådant går. När verifieringen är godkänd går den in i kedjan och sedan är det bara du som kan ändra på ägandet av den. Alla kan läsa vad som är din mark och inget mer. Kan man sedan bara blockera skattemasen från att läsa så är det ännu bättre. Egentligen inga problem då ingen mark behöver ha en offentlig ägare om denne inte vill det. Det är bara när någon ifrågasätter om du äger din mark som du bevisar det. Det innebär också att du kan säga att du inte äger marken. Vem ska bevisa att du gör det. Skattmasen kan fortsätta knacka dörr och fråga vem som äger marken.
Om jag inte har helt fel finns det redan ett land som har ett fastighetsregister med denna teknik redan. Jag har för mig att jag har hört det men minnet är svagt. Låt det vara osagt.
En god vän till mig ”köpte” en strandbar på ön Bali. Där på stranden ligger de på ”rad” efter varandra, och på något omöjligt vis etableras dessa barer i paritet med vad ”marknaden” bär.
Bali (Indonesien) har i många sammanhang ett ”korrupt” ”tillståndssystem” där det gäller att den enskilde näringsidkaren ”betalar” vad det kostar att erhålla erforderliga tillstånd / tillsyn och alla möjliga ”hittepåärenden”.
Min vän förklarade för mig att han fann systemet där mer ”rättvist” än skatteuppbörden här i Sverige. Som ”västerlänning” fick man kallt räkna med att mutorna bestod av lite högre summor än för exempelvis en relativt ”fattig” indonesier med samma verksamhet.
I vilket fall som helst fordrar myndigheten inte mer i muta än att näringsidkaren överlever och fortsatt kan leverera tillskott till polisen t.ex.
Detta system skiljer i så måtto till det svenska systemet där föga hänsyn tas till bärkraften i företaget.
Som sagt, han tyckte det var mer rättvist där på Bali, än systemet här.
Att Afrika ser som det gör beror helt och hållet på enligt dem som kan, att rätten till egendom är svag eller näst intill obefintlig. Det klassiska exemplet som de flesta av oss upplevt är ju Zimbabwe (Rhodesia) och nu senast Venezuela som flera duktiga engelsmän hade utvecklat till formidabla produktionsenheter.
Det är ju en skandal att socialisterna tillåtits använda egendomsrätten till att flytta fram sina positioner, det har man lyckats med med hjälp av utplundrade skatter och inget annat.
Vi är väl inte långt borta från förhållandet att en ko, en gris, ett får eller höna blir den enda egendom värd att försvara när mattemplen faller ihop. Någon gång efter mina handelsstudier, sent 60 tal fick vi lära os genom HUI att i Sverige fanns det ”mattempel” nog att försörja 72 miljoner människor.
Kanske är det det som fick Reinfeldt, BATRA/ Löfven att släppa in ”främlingarna” i Sverige och inte bara de oändliga nordiska vidderna.
Jag tror du glömde kommatecken och det ska vara 7,2 miljoner människor för det är där verkligheten ligger ungefär.
Idag har Sverige en matproduktion som kan försörja 3,0-3,5 miljoner människor. Det är då det är läge att bråka med Ryssland. Har vi inte inhemsk produktion för alla människor i Sverige, då har vi inget behov att ett försvar. Många människor tror att det bara handlar om vapen, men vapnen är bara toppen på pyramiden i vad som ingår i en ett militärprojekt.