Dagens gästskribent är Stefan Eriksson.
Visserligen lågmält och utan vare sig pukor eller trumpeter uppmärksammades 60-årsdagen av Romfördragets tillkomst.
Detta fördrag som skulle säkerställa att Europa framgent skulle slippa väpnad konflikt på ”eget territorium”, har efterhand utvecklats (avvecklats) till ett byråkratiskt monster, föga hanterbart för någon nationalstat med egna formulerade åsikter om sitt lands utveckling.
Samtidigt lämnar UK in ansökan om ”skilsmässa” lagom till dagen då ”äktenskapet” skulle få en diamants lyster.
Fullt förståeligt om ni frågar mig.
Här kommer en del av vad jag snappat upp i MSM rapportering om denna tilldragelse, och funderingar därom.
Vem har ”vänstrat” med vem?
Av reaktionen från Bryssel att döma, är UK den otrogna parten. Med ett illa dolt hämndbegär startar Bryssel upp förhandlingarna med att skicka en faktura på ca. 60 mrd. Euro över engelska kanalen.
”Smakar det så kostar det”, eller är det bara ren hämnd kopplat till att den näst största ”nettogivaren” till kolossen i Bryssel har sagt; Vi betalar inte mer ???
Eller är detta förfarande ytterligare ett exempel på hur ”elefanten” klampar på i glashuset Europa?
Troligt är strategin från Bryssels sida att göra utträdesförhandlingarna så ”obekväma” som möjligt för att på så vis motverka influenser som kan leda till ett strömhopp från det sjunkande skeppet EU.
Två år skall förhandlingarna om ett nationellt beslut och dess inverkan på sin närmaste omgivning ta i anspråk en kader av proffs i kohandel. Två år lär behövas, då det enligt bedömningar lär finnas 20 000 avtal och överenskommelser UK och EU emellan. Alla dessa föremål för ”räfst o rättarting” !!
Behöver jag skriva mer?
Svårt fall,,, doktorn grät.