Att bemöta propaganda

Det är väl ingen stor hemlighet att Göran Ahlgren gjorde ett grupputskick till ett antal personer för att få synpunkter på en motion han tänkte lägga till Stockholmsinitiativets årsmöte. Göran har varit engagerad där i tio år och haft stort ansvar för hemsidan Klimatupplysningen. Hans motion var tydligen föranledd av ett mail från en Dan Lundström som efterlyste endast vetenskap och ingen politik på Klimatupplysningens hemsida.

Här nedan följer mitt svar till Göran, att begrunda som alternativt perspektiv på hur man möter opinion och debatt. I synnerhet i klimatfrågan.

  1. De nyfikna är väldigt få, så få att de inte duger som målgrupp om man önskar få till en bredare debatt och upplysning.
  2. Det gäller att skapa uppmärksamhet om man vill väcka nyfikenhet som kan leda till bredare debatt och upplysning.
  3. Pensionerade professorer och andra gamlingar, som jag själv, är sällsynt dåliga på att skapa den uppmärksamhet som väcker nyfikenhet som … Vi har trygg ekonomi intill döddagar, vilka dessutom väntas inträffa innan klimatapokalypsen. Våra synpunkter kan därför lämnas utan vidare avseende.
  4. Att likt en gammal borgvakt med en timmes regelbundenhet upprepa vad klockan är slagen och att inget nytt har inträffat som väcker anledning till oro, är inget som skapar varken uppmärksamhet eller nyfikenhet i dessa dagar.
  5. Det är unga kvinnor i fertil ålder, med sin oro för avkomman, som bestämmer vad som är mest relevant för politiska beslut. Dessa måste vinnas över till vår sida i debatten. Deras oro måste visas gälla dålig ekonomi, dålig sjukvård, med mera. Kort sagt att missriktad klimatpolitik ger sämre utveckling och sämre välstånd.
  6. Föregående punkt innebär också att hur mycket du än ogillar erkännandet av ett politiskt förhållningssätt till klimatfrågan, så är det just politiken som är avgörande. Klimatfrågan är ju som du vet en politisk konstruktion. Den måste behandlas därefter.
  7. Utan politisk dimension på klimatfrågan vore den endast av torrt akademiskt intresse, vilket den också är ur ett vetenskapligt perspektiv.
  8. Utan politisk dimension saknas också det nyhetsvärde som skapar uppmärksamhet åt vetenskapen.
  9. Fortsatt gäller David Humes observation att enbart fakta inte är tillräckliga premisser för ett beslut i någondera riktning. Vad som måste till för att kunna nyttogöra sig tillgänglig fakta är, en dröm, ett mål, en vilja, en politik eller något annat.
  10. Min slutsats är att det endast är via en saklig och konkret redovisning av vad de politiska propåerna för med sig för konsekvenser som man kan rikta uppmärksamhet och nyfikenhet mot faktaunderlaget. Först då kan man få en bred förståelse för att förkasta dålig vetenskap.

Lundströms förslag eller krav, ser jag närmast som ett försök att förhindra framgång i kampen för sans och förnuft i klimatfrågan. Ett sätt att lägga beslag på problemformuleringsinitiativet och ge det sådan utformning att motståndaren aldrig kommer till tals i kärnfrågan.

Vi behöver inte mer vetenskap i klimatpolitiken, vi behöver mindre tro! Framför allt behöver vi mindre tro på auktoriteter och mindre tro på inbillade apokalypser. Mer förnuft som i slutänden leder till insikten att en politik för att styra klimatet faktiskt inte behövs och inte ens kan ha effekt.

Det här inlägget postades i Klimatbluffen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

27 kommentarer till Att bemöta propaganda

  1. Jan Suhr skriver:

    Exakt! Klimatfrågan är helt och hållet politisk och det är politiken man ska diskutera för det är den som ger konsekvenserna för vanligt folk i form av olika punktskatter. För att inte tala om allt annat, så kallat klimatsmart, som vi pådyvlas hela tiden.

    Jag är inte längre inne på Klimatupplysning.se särskilt ofta just för att det blev för mycket vetenskap i artiklarna och ofta djup sådan där det diskuterades detaljer.

    Det är politiken som ska diskuteras för det är där besluten fattas.

  2. robert skriver:

    Du vill vinna över de unga kvinnorna till er sida. Har du någon uppfattning om hur många kvinnor som läser bloggen?

    Dyker det upp några kvinnor bland kommentatorerna här?

    • mats skriver:

      Det är mycket svårt att veta hur många som är kvinnor. Om jag tittar på vilka som prenumererar, så är det cirka 20% kvinnonamn. Jag vet också att en del av de som kommenterar med ett kvinnonamn har en e-postadress som antingen har ett mansnamn eller oidentifierbart namn. Av kommentarerna är det väl färre än fem procent som kommer från kvinnor.
      Så kanske 25-30% av läsarna är kvinnor, men de är klart försiktigare med att kommentera.
      Jag skulle gärna ha fler kvinnliga läsare, men erkänner att jag är dålig på att skriva på ett sätt som intresserar många kvinnor. Men det kan också innebära att massan av kvinnor inte har intresse för de frågor vi tar upp här, eller sättet vi gör det på.
      Att jag är kritisk till den vänsterpolitiska feminismen förbättrar naturligtvis inte mina chanser. Men det finns också kvinnor som tar avstånd från den avarten av jämlikhet. Jag försöker hålla en mångfacetterad debatt vid liv. Vill man följa den får man stå ut med att inte hålla med mig i allt och man får definitivt säga emot. Helst med bra argument.

      Att andelen kvinnor bland kommentarerna är så låg tycker jag är illavarslande för kvinnors inflytande i samhällsdebatt i stort. Vill man få en plats i debatten och bli tagen på allvar, så måste man våga säga sin mening och även stå pall för motargument. Tonen här på Frihetsportalen är trots allt hövlig och saklig.

      • akesundstrom skriver:

        Lite överraskande att även du, Mats, ibland kan tumma på sanningen eller smita undan genom att avstå från besvara besvärliga frågor.

        Min ingång var påståendet att du valde att tiga om att SI och KU förlorat
        sin intellektuella heder, bland annat genom att spela ovetande om att den som ifrågasätter växthusdoktrinen samtidigt bidrar till att förkorta den svenska kärnkraftsparentesen. Utan höga CO2-skatter dör nämligen denna industri sotdöden.

        Sådant fick inte diskuteras på Climate Scam eller på arvtagaren KU, då helt i SI:s regi. Jag hade väntat ett avståndstagande från munkavlemetoden, men det har hittills uteblivit av skäl du aldrig redovisat. Tycker du verkligen ännu i dag att det censurförfarandet var helt OK och förenligt den etik du själv predikar?

        Och vad med Lennart Bengtssons dubbelspel som IPCC-lojal KVA-ledamot återuppstånden som privat ”klimatskeptiker”? Är också han en helt reko åsiktsfrände?

        I sak är vi överens om att ett grundvillkor för att acceptera ett visst energislag är att detsamma bär sina egna kostnader. Men har vi inte DESSUTOM sedan länge varit eniga om att SVENSK kärnkraft omöjligen kan anses uppfylla det kriteriet?

        För övrigt bygger slutsatserna om detta bara till en försumbar del på den faktor du nu åberopar: svårigheten att korrekt bedöma kärnteknologins miljörisker. Även om man accepterar en bred osäkerhet på den punkten, så kvarstår att svensk kärnkraft aldrig någonsin varit ens i närheten av
        samhällsekonomisk lönsamhet, d v s av att bära egna kostnader.

        Lönsamhet i all typ av elproduktion förutsätter elpriser på 60-70 öre per kWh (fritt köpande elverk). I dag ligger elpriserna på cirka halva
        den nivån (p g a det enorma överskottet av elkapacitet). Elpriserna på en fri marknad måste m a o ungefärligen fördubblas innan NÅGOT elalternativ bär sina kostnader.

        Och varför, avslutningsvis, kärnkrafts-Brasklappen ”Men som elleverantör i stor skala är den pålitlig så sett”, när det är lönsamheten vi diskuterar.

        • mats skriver:

          Nu tycker jag att du överdriver, Åke. Inte undviker jag besvärliga frågor för att jag håller mig till ämnet.
          Ämnet var endast hur SI och KU ska förhålla sig till avvägningen mellan politik och vetenskap i sitt upplysningsarbete om klimathotsbluffen. Att man på KU är kärnkraftskramare tyckte jag var ovidkommande för min egen argumentation om förhållandet politik-vetenskap.
          Jag är inte tillräckligt insatt i alla energislags enskilda produktionskostnader för att kunna sätta ett lägsta pris som marknaden måste betala för att något av dem ska nå lönsamhet. Säger du 60-70 öre kWh får jag lita på det.
          Den sista kommentaren var avsedd att visa på att till samma pris per kWh, jag hellre väljer den som levererar pålitligt än den som är intermittent.

          Att de censurerat dig och andra kärnkraftskritiska anser jag självklart vara ett flagrant avsteg från den upplysningsambition de tillskriver sig själva!

          • akesundstrom skriver:

            Tack för avståndstagandet från Stockholmsinitiativets censurerande. I ditt ställe skulle jag också dra slutsatsen att KU därför inte heller platsar som länk på denna blogg.

            Men KU:s kärnkraftskramande är sannerligen inte ”ovidkommande” i detta sammanhang, som du antyder, utan tvärtom högst relevant och centralt. När en förening med anspråk på att avslöja etablissemangets lögner själva tummar på sanningskravet finns det anledning att reagera.

            Och för att nu vara extra tydlig: jag har inga problem med att många av föreningens ledamöter via sin yrkesbakgrund som naturvetare känner starka sympatier för energislaget kärnkraft. Sådana preferenser ligger nära till för fysiker imponerade av kärnteknikens potential.

            Nej, det remarkabla och djupt beklagliga är att är att detta professorsgäng så rabiat förnekar att dagens extrema höga CO2-skatt innebär att den svenska kärnkraften subventioneras med mångmiljardbelopp (och enligt min bedömning inte skulle överleva en enda dag detta stöd förutan). Kort sagt, att man trots alla sina fina titlar och examina inte säger sig förstå vad en begåvad fjortis utan svårigheten kan begripa. Vilket jag inte kan tolka som något annat än en intellektuell kollaps och ett falskt dubbelspel.

            En sådan förening är knappast värd att stödja. Du tycks anse att den likväl gör nytta, trots sitt reaktorkramande. I så fall är vi oeniga om just detta, även vi generellt har en stark samsyn om klimatpolitiken, både den svenska och den globala.

            • mats skriver:

              Jag ska fundera på det där. Jag har bara tagit bort en enda länk, vad jag minns. Den gick till en sida som blev helt inaktuell och dessutom var av perifert intresse.
              Klimatupplysningen har jag nästan helt slutat besöka, av olika anledningar. Det finns även andra länkar jag har kvar, som jag inte besöker ofta alls.
              En poäng med att ha länkar till andra är att de ofta länkar till mig.

              Jag har från god källa att energiförbrukningen i Sverige går ner för att tidningspaperstillverkningen minskar så drastiskt. Den massa pappersbruken ger sig på att tillverka istället slukar mycket mindre enenergi. Se där ytterligare ett argument för digitalisering!

              Men det betyder också att storskalig satsning på vindenergi är totalt meningslöst i detta läge.

              • akesundstrom skriver:

                Jomen, det där hade du ju redan fixat! Väldigt nyligen, som vitt jag förstår, kanske t o m i dag??.

                Kvar är ju bara Global Climate Scam, som mig veterligt aldrig varit i närheten av de censurfasoner och andra dumheter som präglat den svenska avläggaren (numera dessutom omdöpt till Kunskapsupplysningen, sedan SI övertog ägandet).

                Din avrundande utskåpning av vindkraften är vi förstås eniga om, fast kopplingen till minskad efterfrågan på tidningspapper är mer symbolisk än reell. Slutsatsen hade varit densamma även med ”gammelmedia” i orubbat bo.

                • mats skriver:

                  Nej, nu är jag inte med? Jag har inte ändrat några länkar i min Blogroll på troligen mer än ett år.
                  Eller hade du något annat i åtanke?

                  Att jag kan ta bort en sådan länk snabbt och enkelt, det är sant. Det tar nog hela tio sekunder, max, när beslutet väl är fattat

  3. Samuel af Ugglas skriver:

    Hjälp! Någon som lyssnade till SR P1 morgon 06.15 om hur en politiker (socialist) som blivit hotad i Skurup, så pass att densamme bestämt sig för att sluta på grund av trakasserierna han blivit utsatt för?
    En kommunist blev grundligt intervjuad av P1 och beklagade sig i ett svulstigt utlägg hur galet det står till med hänsynen till offentliga anställdas svåra situation som han närmast beskrev som katastrofal. En representant för människomördarna Stalin, Mao, Hitler m.fl. får uttala sig i en svensk radio? Ingen vågar bemöta en svensk kommunist? Hur kan det vara?

  4. B-J Bjurling skriver:

    Jasså, Göran har haft stort ansvar för Klimatupplysningen, säger du… Jag har alltid undrat över vad han haft för funktion, eftersom han ytterst sällan yttrat sig, åtminstone inte under eget namn. Min bild av sidan är väl snarast att det varit Ingemar Nordin som haft detta ”stora ansvar” och att tonen varit anmärkningsvärt frostig mellan Ingemar och Göran. Alldeles oavsett Görans ev. funktion är ju de tongivande signaturerna Jonas N, Slabadang, tty och Christopher E, och (i rollen djävulens advokat) Thomas P. De där herrarna låter sig nog inte styras och de är troligen mindre beroende av Klimatupplysningen/inledningsuppsatserna än vad Klimatupplysningen är av dem.
    Det är naturligtvis ett dilemma att det är olika personer som driver diskussionerna än de som skriver uppsatserna, men så blir det ju lätt i den här typen av diskussionsbloggar.
    Det är ju kommentarerna man vill få makten över. Samtidigt är det naturligtvis så att även politiska krafter gärna skulle vilja utnyttja kommentarsfälten för sina syften.
    Så här har kommentarsutvecklingen ut för ”Klimatupplysningen”:
    2009 – 68 000
    2010 – 101 000
    2011 – 77 000
    2012 – 50 000
    2013 – 43 000
    2014 – 34 000
    2015 – 26 300
    2016 – 21 000

    • mats skriver:

      Så här skriver Göran bland annat, i följebrevet till sin motion:
      ”På årsmötet kommer jag att avgå ur styrelsen efter att 2008 tillsamman med Åke Ortmark initierat Stockholmsintiativet som ett par år senare tog skepnaden av den ideella förening vi ser idag. Under dessa år har jag i styrelsen haft rollen som sekreterare, kassör och ansvarig för bloggens tekniska plattform.”

      Jag uppfattar det (och har haft den uppfattningen genom åren) som att han har haft ett relativt stort ansvar för administrationen inom SE och för hemsidan. Att han inte tillhört den mest drivande och tongivande gruppen är vi ense om. Men denna värld behöver fortfarande idoga vingårdsarbetare som inte gör så stort väsen av sig.

      Att kommentarsutvecklingen varit så negativ för Klimatupplysningen är ju anmärkningsvärt och sorgligt.

      • Kgb35 skriver:

        Apropå antalet kommentarer. Många deklarerar den så kallade gammelmedias död. Jag tror det är alldeles för tidigt. Gammelmedia statuerar gång på gång exempel genom att hänga ut misshagliga. Jag tror folk aktar sig för att kommentera numera och värre kommer bli gissar jag. Gammelmedia har mycket pengar som backup och är i någon slags Symbian med politikerna som verkar skräddarsy lagar åt dem.

        • mats skriver:

          Det kan ligga en del i det du säger. Å andra sidan, är folk verkligen så fega? De vet ju att allt dumt de säger på fejan och andra ställen kommer ut om det blir intressant för någon att djävlas med dem.

          Symbiosen mellan MSM och politikerna är väl etablerad. Troligen kommer vi att märka det ännu mer framöver, form av skattesubventioner till media som gynnar de etablerade partierna.

  5. Lille Göran skriver:

    Hear, Hear!

  6. akesundstrom skriver:

    Den här gången tycker jag att du förtiger en avgörande omständighet: att både Stockholmsinitiativet (SI) och Klimatupplysningen, f d Climate Scam, förlorat sin intellektuella heder. Dels genom att – som jag tidigare skrivit om i dessa spalter – inte vilja förstå enklast tänkbara logik: att ett nej till IPCC:s hotbilder och till vår extrema svenska klimatpolitik innebär ett nej tack också till mer svensk kärnkraft. Dels också genom att censurera kritiska inlägg som påtalat dessa tankevurpor

    Inom SI och KU paras en djupt okunnighet om hur energimarknaden fungerar med ett icke-deklarerad men uppenbart ställningstagande för mer svensk kärnkraft. I motsats till din egen mer rakryggade hållning. Så visst har jag undrat över din tveksamhet att öppet kritisera denna mörkande förening, i grunden lika falsk som maktens vanliga megafoner. Att antalet kommentar sjunkit kan ju vara ett tecken på att fler än jag har upptäckt att KU inte är ett seriöst forum utan ett vattenhål för ett gäng kärnkraftsentusiaster – plus några vilseledda naturvänner, som säkert haft goda avsikter men inte förmått genomskåda de ledarna figurernas dubbelspel. Notera att inga av de främsta klimatkritikerna, som Gösta Walin eller Wibjörn Karlén, medverkar på deras blogg.

    Och nu inte heller Lars Bern, som hörde till Climate Scams kärntrupp men i dag driver en helt egen blogg. Fast denne har i sin tur gjort misstaget att utnämna en annan reaktorkramare, Lennart Bengtsson, till sin guru och förtrogne klimatexpert. Även Patrik Engellau lät sig luras, när han på Det Goda Samhället häromveckan intervjuade sagde guru, som talade sig varm för mer kärnkraft, men slapp frågor om sitt mindre smickrande bagage: sina halvkvädna, motsägelsefulla visor och sin ovilja att ta avstånd från Vetenskapsakademiens skamliga klimatuttalanden. PE är dock, som amatör i detta ämne, lättare att ursäkta än Bern och Stockholmsinitiativets styrelse.

    En sak är säker: med sådana vänner behöver hederliga klimatkritiker inga fiender.

    • Göran (icke Göran Ahlgren) skriver:

      Åke! Jag tycker att det på ett sätt belyser problematiken med mer vetenskapliga inlägg via dina egna åsikter om kärnkraften. Jag har ännu inte förstått dina ekonomiska aversioner mot kärnkraft.

      I min värld är kärnkraften lönsam och utbyggnad är ett utmärk sätt att ta hand om avfallet och göra det mindre farligt. I min värld vore det vansinne att behålla farligt kärnavfall, även om det ligger några hundra meter ner i backen.

      Ovan är inte en kritik mot din inställning till kärnkraft utan bara ett påpekande hur svårt det kan vara att nå fram med en åsikt eller inställning.

      • B-J Bjurling skriver:

        Observera att Oskarshamn 1 stängs efter halvårsskiftet, dvs om en månad, pga de låga elpriserna.

      • akesundstrom skriver:

        Har tidigare sänt dig kostnadstabeller som visar att du fel, men dina kommentarer har lyst med sin frånvaro. Så jag har tvingats gissa att du är alltför låst i ditt tänkande för att orka ta till dig fakta i ämnet.

        Vilket bekräftas av att du nu anser det självklart att vi skall ta hand om det befintliga kärnavfallet som bränsle. Tror du att denna mer komplicerade teknologi kommer att vara gratis?

        Och även om den mot förmodan skulle visa sig klara ungefär samma kostnaderna på samma nivå som dagens reaktorer, så kommer de ändå aldrig att bli aktuella I SVERIGE! Därför, som jag flera gånger förklarat utan att du orkat lyssna, att vår i dag enorma överkapacitet (ca 60 THh) gör ALL ny elproduktion ointressant för överskådlig framtid. I synnerhet så kallad baslast, åretruntproduktion som kolkraft och kärnkraft. Om trettio år kan vi möjligen behöva små tillskott av s k topplast (billigaste i kombination med fossila bränslen). Och inga ivriga utländska köpare står i kö för att skära guld med hjälp av våra atomsopor.

        På en fri marknad, utan statlig inblandning, skulle inte en enda reaktor ha byggts i Sverige och definitivt inga nya finnas i någon borgerlig pipeline. Kärnkraft är i grunden ett socialistiskt påfund, fåraktigt och tanklöst accepterat av vilsna borgerliga politiker.

        Den gamla högern följde en variant av GM-maximen: vad som är bra för ASEA måste vara bra för Sverige. De nya moderaterna har helt slutat att tänka, de styrs bara, likt SAP, av synen på makten som självändamål.
        Den som inte fattar att allt handlar om politik (och omvänt: att allt blir tvärtom när fakta och fria marknader får styra) kommer ständigt att sväva i ovisshet om vad som händer!

        • Stefan Eriksson skriver:

          Jag tillhör väl gruppen naturvetare snarare än gruppen ekonomipolitiska människor, så därför vore jag glad om Ni Åke kunde förklara för mig hur kärnkraften kan härledas till ett socialistisk påfund (som i så fall skiljer sig markant åt i den bemärkelsen jämfört med brukandet av andra energibärare).

          Jag ser på vattenkraften och dess utbyggnad under förra seklet som en parameter för välstånd och tillväxt i Sverige, men skall jag sätta ett politiskt epitet på denna begivenhet så blir det per automatik socialistiskt, likväl som samtliga, för oss kända och tillgängliga energibärare.
          Kol inte undantagen.
          ”Fågelkvarnsparkerna” skall jag inte tala om, mer än möjligtvis citera dåvarande tyske industriminister Sigmar Gabriel (SPD):
          ”IRSINN”. (vilket översatt betyder galenskap).

          Jag tycker komplexa system för tillhandahållande av el som energibärare ej låter sig skiljas åt i bemärkelsen socialistisk eller marknadsliberal.
          Med vänlig hälsning Stefan.

          • akesundstrom skriver:

            Kärnkraften är ett socialistiskt påfund därför att den introducerats av regeringar, inte är företag i fri tävlan på konkurrensutsatta marknader.

            Visst, företag har varit involverade, men investeringsbesluten har förutsatt politiskt stöd i olika former. Framför allt befrielsen från försäkringsansvaret. I Sverige också ett direkt stöd i form av statlig finansiering, via Vattenfall, till lägre räntor än normalt. På senare tid har är det klimatpolitiken med extremt höga skatter på kärnkraftens huvudkonkurrent, kolkraft, som gjort det möjligt för våra svenska reaktorägare att så länge överleva dagens låga elpriser (som i sin tur beror på den stora överkapaciteten).

            Du har rätt i att även vattenkraften tidigare gynnades på liknande sätt, dock inte i lika hög grad. Detsamma gäller givetvis också de senaste årens dagens galna utbyggnad av vindkraften, där subventionsgraden är extremt hög, via de så kallade elcertifikaten.

            Hela energisektor är ett systemfel, en planekonomisk, socialistisk varböld i samhällskroppen. Applåderad och besvarad, bör tilläggas, av en våra förment liberala eller konservativa partier.

            • Stefan Eriksson skriver:

              Inom elenergisektorn saknas i mina ögon viktiga förutsättningar för en fungerande marknad. Tillgång och efterfrågan kan dock sägas vara ett ”villkor” där också elmarknaden har att förhålla sig till.
              Däremot saknas möjligheten att spara i spekulativt syfte om framtida prisstegringar och därmed vara aktiv till gagn för marknadens funktion.
              Vore det möjligt att ”köpa en påse” el för att se om sitt bo inför en framtid, skulle marknaden dras med färre systemfel.

              Sen att skatteinstrumentet används i rent konfiskatoriska syften, för att på så vis snedvrida konkurrensen är inget unikt för energisektorn.
              Finns det något i vår omvärld som INTE beskattas i någon form, direkt eller indirekt?

              Därtill vill jag tillstå mina begränsningar i ämnet fiskal ekonomi.
              Mina tankar formuleras oftast på ”vedbacken”.

              • akesundstrom skriver:

                Visst är det mesta beskattat, men ingenting i så extremt konfiskatorisk grad som energisektorn i allmänhet och de fossila bränslen i synnerhet. . Det räcker att du på vedbacken begrundar ditt vindkraftsstöd via elcertifikaten för att upptäcka den saken. Eller noterar att skatten på kol är drygt 400 procent. Där ligger Pomperipossa rejält i lä!

    • mats skriver:

      Min avsikt med dagens reflektion, vilken inledningsvis var ett svar till Ahlgren, har inte varit att prioritera bland olika energislag. Det jag önskat klargöra är min inställning att klimathotet inte är ett vetenskapligt problem, utan ett politiskt och att responsen därför måste bli politisk, om än grundat på evidensbaserad vetenskap istället för på simulationer.

      Som du vet är vi ense om att alla energislag är välkomna på en öppen marknad där de bär sina egna kostnader. Det svåra med kärnkraften är att korrekt beräkna dess risk i uranbrytning, drift och efterbehandling/slutförvar. Men som elleverantör i stor skala är den pålitlig så sett.

    • B-J Bjurling skriver:

      Åke, jag tror att din din inställning till tillförlitlighet är bekymmersam, ja troligen kontraproduktiv. Det är ju i själva verket klimatalarmisternas strategi: att påpeka alla dumheter som sägs av klimathotsskeptiker och därför göra narr av dem och mena att ingenting de säger därför kan tas på allvar. Det är ett felaktigt resonemang. Vi är alla synnerligen dumma i huvudet på de flesta av tillvarons fält. Men att vi är helt borta kanske 9 gånger av 10 när vi yttrar oss offentligt bevisar inget om vår tillförlitlighet den tionde gången. Man kan helt enkelt inte avgöra påståendens hållbarhet på den yttrandes ”intellektuella heder” – för i så fall skulle vi bara kunna lita på dem som aldrig yttrade sig om något som de inte själva var experter på, och knappast de heller, eftersom vetenskapliga sanningar idag kan kullkastas om tio år. Argument måste helt enkelt bedömas på sina egna förtjänster, oavsett vem som hävdar dem. Bern och Bengtsson är nog bra exempel på det. Ja jag skulle till och med tro att Marian Radetzki kan hitta något guldkorn ibland.

      • akesundstrom skriver:

        Lite svårt att förstå vad som bekymrar dig, men visst har även Radetzki haft rätt då och då. Han agerade t o m visselblåsare i yngre och hederligare dar. Just därför kan det vara svårt att få gehör för kritik mot hans sentida ohederlighet i kärnkrafts- och klimatfrågorna. Kårandan är stark: få ekonomer våra sticka ut hakan för att kritisera korrumperade kollegor, med risk för ”intern” bestraffning. Kollegorna nöjde sig också med höjda ögonbryn när han tillsammans med Nils Lundgren publicerade en fatwa mot klimatpolitiken (i Ekonomisk Debatt) – utan att med en enda stavelse beröra de avgörande ekonomiska argumenten. Alla fuskar, därav den stora Tystnaden.

        Att klimatalarmisterna skulle ha någon annan strategi än att sprida falska hotbilder är en mindre trovärdig teori. Att driva kampanjer utan klara syften är mer än lovligt obegåvat och få gör det misstaget. I den svenska debatten har det uppenbara syftet varit att dölja den katastrofala felsatsning som Tage Erlanders lurades till av okunniga rådgivare och sin egen, dåtida tro på Lenins teser om elkraftens förment undergörande betydelse.

        Det är naturligtvis ingen tillfällighet att straffbeskattningen av fossila bränslen innebär mångmiljardsubventioner till elsektorn i allmänhet och kärnkraftsägarna i synnerhet (via högre elpriser än vid fri konkurrens, t ex en för alla lika hög energimoms).

        Är vi inte i huvudsak eniga om den historieskrivningen?? Om inte, berätta om din egen.

Kommentarer inaktiverade.