Tåliga eller gnälliga bönder?

Som vi flera gånger redovisat här finns offentliga siffror från EU (FADN) om det europeiska jordbrukets lönsamhet, inklusive det svenska. Sten-Arne Persson har tagit fram siffrorna via den finska tidningen Landsbygdens Folk, på svenska. Redovisningen här är förenklad. Procenttalen nedan i första kolumnen beskriver hur stor procent av jordbrukets kostnader som täcks av intäkterna i jordbruket. Kostnadstäckningen i medeltal för de fem första åren 1995 – 1999 i det svenska jordbruket anges till 3 procent.  Andra kolumnen anger kostnadstäckningen i medeltal för de femton första åren 1995 -2009 och är för Sveriges del 15 procent.  Det senaste redovisade året är 2013 där kostnadstäckningen för svenskt jordbruk betyder att intäkterna enbart räcker till att betala 22 procent av kostnaderna i jordbruket för 2013. Jämförelsen med övriga länder innebär ett rejält bottennapp för svenska folkets företrädare.

Eftersom siffrorna är offentliga för alla EU-länder är det märkligt att de inte offentliggörs i Sverige. Till synes vägrar svenska myndigheter erkänna att de har tillgång till denna statistik. Man kan ju lätt förstå varför, den är nämligen förödande för förtroendet för svensk jordbrukspolitik.

Svenska bönder har sedan decennier varit tåliga långt utöver vad man kan begära av dem både som människor och som företagare. I det läget går Jordbruksaktuellts chefredaktör, Stefan Ljungdahl, ut och skriver en ledare betitlad ”Avskaffa den gnälliga bonden!” Hur ska det tolkas? Menar han, håll käften och ta ditt straff för att du ville bli bonde?

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

40 svar på Tåliga eller gnälliga bönder?

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    Egendomligt att lantbrukets mediarepresentanter vägrar att analysera lantbrukets kostnadssida för att tala om för svenska folket hur staten, det offentliga och NGO’s plundrar dem på intäkter och tillgångar.
    Det är tydligt att det måste till Venezulanska tillstånd i Sverige för att förstå att den svenska socialistiska ingenjörskonsten har kommit till vägs ände, kleptokrati och parasitism är inte Sveriges räddning.
    LRF har sjunkit så djupt i det socialistiska träsket att verksamheten förmodligen är bortom all räddning. Se bara till hur dom bidragit till övergreppen mot 1.000 talet Mälardalsbönder i det så kallade ”Slussenprojektet” i Kungl. huvudstaden, sanslöst! Det är kanske det magiska genuint svenska ordet ”ALLEMANSRÄTT” som spökar?

  2. Jan Suhr skriver:

    Finns det siffror på hur stor del av intäkterna som är EU-bidrag?

    • mats skriver:

      Nej, jag såg inget sådant, men det måste vara en mindre del av intäkterna.

      • Thomas Gunnarson skriver:

        I linje med ovan uppgifter så visar statistik att svenska lantbrukare är mer beroende av stöden för sin ekonomi än lantbrukare i andra länder. Mest då t.ex. Franska bönder har en fungerande hemmamarknad som balanserar ekonomin, medan svenska lantbruket är en halvt bulkvaruproduktion som jobbar med världsmarknadspriserna…. Vilket gör att en exportinriktning som nu lanseras egntligen är en ”högre växel” utför stupet…

    • Sten-Arne Persson skriver:

      För det första är EU-stödet inte en arbetsfri inkomst och ska därför inte benämnas bidrag. För det andra är stödet det villkorat, även experterna gör fel när de för dyra pengar hjälper våra bönder med EU-ansökningarna. Detta innebär att många inte tycker sig ha råd att anlita hjälp vilket kan utmynna i kraftiga sanktioner.

      Ja det finns siffror på allt, men ofta ur ett vinklat perspektiv. Det beror vilket underlag man räknar på. Det naturligaste borde var att räkna på totala intäkten i jordbruket. Gör man det har jag en känsla av att stödet ligger någon stans mellan 30-35 procent av intäkterna. En del räknar på nettointäkten när kostnaderna är avdragna. Andra räknar procenten på resultatet efter skatt och då kan EU-stöden bli hela 236 % för år 2012 vilket är mest i hela Europa enligt bloggen Cornucopia. Detta åskådliggör vilken hög skattebelastning svenska bönder har. Ingen blev väl klokare av detta kanske men förvirrad på en högre procentuell nivå.

  3. Bengt Holmgren skriver:

    Märkliga siffror. Man undrar hur dom räknat. Avtalsenliga löner inklusive övertidsersättning – dubbelt på söndag och helgdag?

    • mats skriver:

      Nej, jag tror inte lön till bonden själv är inräknat. Det är nog bara företagsmässigt, totala kostnader dividerat med totala intäkter.
      Hoppas Sten-Arne svarar lite på sådana frågor, för han har läst detta mer ingående. Du kan ju titta på länken också, där borde finnas förklaringar. Bland annat kan man klicka på olika sätt att redovisa ”lönsamheten”.

    • Samuel af Ugglas skriver:

      Bengt, skall företagsvinster betraktas och omräknas till ”avtalsenlig lön” enligt socialistiska normer? Kapitalsidans normala krav på förräntning existerar tydligen inte i det svenska utopia framför allt inte när de gäller basvaror i livsmedelsproduktionen.
      När socialistiska tjänstemän (Jordbruksverket + Migrationsverket) kan kommendera ut arbetarbrigaderna som man långsamt försöker organisera bland invandrarna så kanske korrupta politiker äntligen får sin dröm om ”avtalsenliga löner” uppfylld men då har dom samtidigt avskaffat en tålig och plågad bondekår som producerat livsmedel i princip ”näst intill gratis” för storstadsborna under flera generationer.
      En liten parentes, kostnadssidan i basprouktionen hos bonden väcker inte samma ”VÅLDSAMMA AVUNDSJUKA” som den skatteplågade befolkningens synpunkter på intäkter/bidrag som delas ut bland godsägarna t.ex. Hr. Göran Persson till St. Torp i Södermanland eller Greve Wachtmeister till Trolle-Ljungby! Hyckleriet och bedrägeriet känner inga gränser.

    • Sten-Arne Persson skriver:

      Som jag åskådliggjorde i mitt svar till Jan Suhr ovan (som tydligen hamnade lite fel) så ska vi inte koncentrera oss på detaljer. Utan försöka förstå att denna FADN statistik skall vara framtagen på samma sätt för alla EU:s stater. Det vi borde diskutera är varför svensk massmedia, regering och riksdag, partifunktionärer, jordbruksverket med flera har haft intresse av att dölja dessa siffror för svenska medborgare i två decennier. När jag skrev om detta i ATL för drygt två år sedan fick jag svar av Jordbruksverkets statistikchef Anne-Marie Karlsson som gav mig 100 procent rätt i min kritik av FADN-statistiken och Jordbrukarhushållens inkomsters redovisning. I efterföljande debatt i Nerikes Allehanda har LRF:s Riksförbundsordförande Helena Jonsson och Regionordföranden Per Willén försökt ta heder och ära av mig utan att i egentlig mening ta i EU-statistiken.

      Det var drygt två år sedan jag tittade på djupet i den här statistiken så minnet kan svikta men eftersom lönekostaderna är särskilt upptagna, så vill jag tro att även jordbrukarens arbetskostnader är inräknade, i synnerhet som jag är nästan säker på att de siffror som alla redovisningskonsulter även jag och LRF-konsults anställda bearbetat för Jordbruksekonomiska utredningens (JEU) räkning innefattar arbetstimmar enligt lantarbetaravtalet. Det är JEU:s siffror som ligger till grund för den svenska redovisningen till EU:s FADN-statistik.

      • Göran skriver:

        Beskattas ett jordbruk på lika dant sätt om en enskild firma?

        • Sten-Arne Persson skriver:

          Svar, ja.

          • Göran skriver:

            Ja, då kan det inte finnas några lönekostnader eftersom vinsten i en enskild firma är lönen. Förutom anställda. Men är det närstående som är de andra arbetarna tas deras från ägaren.

  4. dolf skriver:

    Nu måste jag erkänna att jag blev lite konfunderad. Om intäkterna bara täcker runt 20% av kostnaderna, skulle alltså 80% av kostnaderna täckas i form av olika bidrag?
    I så fall är ju bönder mer eller mindre statsanställda.

    • mats skriver:

      Du vet det finns tjänsteinkomster från verksamhet utanför jordbruket att skjuta till också. Dessutom kan man låna, det går ju bra så länge fastighetspriserna stiger utan korrelation till jordbrukets lönsamhet. Då är det bara lånekostnaden som räknas som kostnad. Det egna kapitalet blir ju negativt, men varför klaga?
      EU-bidrag ingår troligen på intäktssidan eller så är det redan frånräknat kalkylen.

      • dolf skriver:

        Med andra ord, en genom regelverk påtvingad kultur av fiffel och båg. Inte direkt så att jag trodde att jordbruk skulle vara särskilt lönande. Men om en verksamhet inte kan täcka sina egna kostnader med mer än 20% … det är ju rent absurt. Det enda i längden hållbara är ju 100%.

        • Fifel och båg? Som bonde hade jag ett år 6 kontroller av marken, 2 kontroller då de räknade djuren-en gång för Sverige och en gång för EU. Sedan hade jag anonyma anmälningar så då kom de två stycken var de. Trots nedläggning hopslagning djurminskning är Josrdbruksverk, Länsstyrelse samma antal. Jag anmälde till RRV några gånger, svaret var alltid att en myndighet bara kunde anmäla. Där vore det intressant att kolla närmre på! En gravad hund

          • dolf skriver:

            ok, jag kanske skulle säga ”legaliserat fiffel och båg”.
            Jag anklagar inte bönderna för att fiffla, utan menar att det är ”fiffel och båg”-system.

    • forystablogg skriver:

      I en familj jobbar ofta ena parten i jordbruket medan den andra har ett ”riktigt jobb”. Där har du de 80%.

      • Sten-Arne Persson skriver:

        Statistiken ”Jordbrukarhushållens Inkomster” som görs av Jordbruksverket som jag skrev och kritiserade första gången 2003 utan resultat. Då gällde kritiken år 2000. När jag skrev 2015 om i samma ärende så fann jag att samma grundfel kvarstod.

        Varje år har jordbruksverket skickat ut ett pressmeddelande där man kort och gott konstaterade att jordbrukarfamiljens inkomst hade ökat med 6 procent under år 2000. Löntagarna hade bara fått 2,5 procent så vad gnäller bönderna för undrade folket när de läste den helt missvisande redovisningen av statistiken.

        Desinformationen har pågått i över ett decennium. Sex procent av vad. Jo sex procent av alla tre inkomstslagen, men det framgår inte om det i genomsnitt kommer fram någon inkomst av jordbruk (växtodling eller djurskötsel) överhuvud taget, då uppgifterna hämtas från våra inkomstdeklarationer.

        Före 1997var inkomst av näringsverksamhet uppdelad på växtodling, djurskötsel, skog och övriga inkomster. Numera redovisas all inkomst för enskilda näringsidkare som driver ett lantbruk i en enda klump oavsett vilka jordbruksfrämmande bisysslor de ägnar sig åt.

        Sanningen är att 82 procent av jordbrukarhushållens inkomster kommer från inkomst av tjänst. Två procent kommer från inkomst av kapital och
        resterand 16 procent kommer från inkomst av näringsverksamhet vilket således innefattar alla binäringar som till exempel min bokföringsbyrå.
        Lek med tanken att du tar bort skogsinkomsterna och övriga jordbruksfrämmande inkomster, är det någon som tror att det blir något kvar till växtodling och djurskötsel? Det tråkiga har varit att vi som påpekat hur falsk bild massmedia ger av denna statistik tvingas gå till tidningen ”Landsbygdens Folk” i Finland för att hitta stöd.

      • Lerousse skriver:

        Vi kan ju gå tillbaka till den Björkska utredningen (SOU 1997:167), som jordbruksministern tillsatte 1996. För att få slut på gnället från bönderna för att de trots alla ”bidrag” från EU ändå inte var nöjda? Ett belysande exempel på nyckeltal från den utredningen är jämförelsen mellan Finland, Danmark o Sverige, av driftsöverskotten per ha. Driftsöverskottet ska alltså täcka för lön, inklusive lönekostnader, och ränta på eget investerat kapital.

        Genomsnittsarealen i de tre länderna låg runt 30 ha jordbruksmark, några ha mindre i FI och någon ha större i DK. I FI var driftsöverskottet 4.600 kr/ha – i DK 3.900 kr/ha – och i Sverige 980 kr/ha. Inte fullt en tusenlapp ens. Dvs att genomsnittsgården hade ett årligt driftsöverskott på 30.000 kr.

        Grundavdraget låg väl vid den tiden på kanske 6.000 – 8.000 och resten hade och har Sverige mage att beskatta dessutom. Där man i de flesta övriga EU-länder inte drar skatt under EU:s fattigdomsgräns.

        Redan när utredningen presenterades försökte man dölja denna Väsgötaklimax. På ett sådant presentationsmöte som LRF anordnade gjordes försök att få upp driftsöverskottsfrågan till belysningen, men den parerades skickligt utav moderatorn, som istället styrde in frågan på den dieselskatt som vi hade liter högre i Sverige. Om den kommit bort hade det svenska driftsöverskottet förbättrats med några hundralappar, men finska bönders driftsöverskott hade ändå varit fyra gånger större.

        Efter mötet talade jag med utredningens sekreterare som var lika förvånad som jag att det var så omöjligt att få en diskussion kring den frågan. Sedan fortsatte man att i samförstånd (?) mellan regering och bonderepresentanter att mörka denna viktiga fråga med hjälp av den allt överskuggande dieselskatten.

        Edit: rättade en autokorrigerad autodefekt stavning./Mats

        • Lerousse skriver:

          Bönderna fortsatte förstås, med all rätt, att gnälla, vilket föranledde nästa jordbruksminister att tillsammans med dåvarande LRF-ordförande gemensamt huta åt de otacksamma bönderna, de dåliga företagarna, med orden: Nu får det vara slut på GNÄLLET från bönderna.

          Så det är populärt i vissa kretsar att håna bönderna för deras påstått obefogade gnällighet.

        • Tack för ditt inlägg! Så har jag upplevt mötena. Jag var på en middag i huvudstaden. En kvinna satt bredvid och undrade vad jag gjorde. Bonde sa jag och du? Hon vågade knappt säga att hon var mellanchef på Arlas HK-visar att medvetenheten fanns och det är uselt tycker jag

    • För 30 år sedan var jag på ett LRF möte. Då sa LRF gubben att satsningen låg på familjejordbruket. De sneglade på mig-kvinna och bonde. När han pekat lite på statistikstaplarna frågade jag vad definitionen på en familjejordbrukare. Det var att alla levde på gårdens inkomster.Då sa jag-det innebär alltså att frun inte jobbar i vården, mannen inte kör snösväng, sandar,klipper, bygger? Ja sa experten. Vi var 63 stycken där-många bönder då. Jag sa kan alla som stämmer in på LRF normen ställa sig upp? Tre reste sig. Och sedan har det fortsatt.
      Det jag förutspådde som tyvärr ser ut att slå in är följande.
      I tidningen Land som är LRF organet var det alltid stort som var vackert. Bild på en satsande bonde med många kor tex. De är nu inte självägande-banken äger allt utom skorstenen.
      Vi andra kunde/kan hoppa av. Det sker redan. Min yrkesgrupp är kreativa många kör maskinsamarbete, tar på sig körslor som det hette förr.
      Djurägande är på sikt omöjligt i den politiska värld då bonden är mycket utsatt av olika rörelser såsom djurens rätt. Stollar finns det men då de styr politiken och medierna blir det ofta stenen som stjälper lasset.

      • mats skriver:

        Ja, du Kristina! Så många odugliga företrädare för bönderna som jag träffat på genom åren. Man tror inte att det skulle vara möjligt i ett ordnat samhälle.
        En gång, när jag var ung och grön, på mitten av 80-talet, kom det en sådan profet och förklarade med en trappstegsgraf att vi blev kompenserade fullt ut i efterhand på mjölkpriset för inflationen. När jag förklarade att den förskjutningen i tid som hans graf visade, också visade att vår lönsamhet över tid allt mer avvek från den allmänna prisutvecklingen – inflationen (matematiskt ett integralproblem) då begrep han inte vad jag sa, utan papegojade bara att vi blev kompenserade.

        Vi insåg i tid vart vi var på väg och bestämde oss för att sälja. Därför kontaktade vi Driftsbyrån för att få hjälp att sälja. Svaret var att inga bönder kan sälja sin gård och gå skuldfria därifrån. Det är endast konkurs som gäller om man vill sluta som bonde.
        Så vi skötte försäljningen själva och fick en liten hacka över. LRF och Driftsbyrån har inte ingått i bekantskapskretsen sedan dess.

        • Thomas Gunnarson skriver:

          En del räknar enbart med hur mycket de kan låna. Sjunker räntan, eller att priserna stiger, så lånar man mer och köper en ny maskin. Tills det blir stopp. Ibland så kan man även i media se att loppet är kört för många lantbruk. Att vi är i ett räntestyrt DDR, eller baltiskt haveri. Före EU…. Att det blivit så här beror tydligen på att processen är långsam. Att lantbrukets fall tar tid och att det tagit längre tid efter -95. Vad händer när pluggen nästan gått ur? Ibland kan man läsa om det. Som i denna Expressenartikel. Där journalisten, omedvetet, beskrivit något helt annat än vad ranken var. Det handlar om ett lantbruk som är på gränsen att gå under….
          http://www.expressen.se/nyheter/27-ariga-laura-bodde-i-misar-pa-bondgarden/

          • mats skriver:

            Ja, jag har sett mer än en konkursgård där det mesta slutat fungera och det som fortfarande fungerar hålls ihop med hjälp av ståltråd, balsnören och eltejp.
            Det är värre än det som förr kallades för att ”leva på rost och röta”.

            Den som inte sett desperation i vardagen tidigare, kan få en tydligare inblick än vad som är bekvämt för själen genom ett kort besök på en sådan gård.

  5. Göran skriver:

    Undar vad som hände i Frankrike mellan 2012 och 2013? Minskning från 123 % till 82 %. Var det samma år som Gérard Depardieu flyttade till Ryssland?

    Angående gnälliga bönder. Jag hoppas de fortsätter gnälla tills de kan driva jordbruk med bra vinst utan några som helst bidrag.

  6. Samuel af Ugglas skriver:

    Hela diskussionen som Mats startade och kommentarerna i anslutning är utmärkt belysande på hur fräckt och förnedrande i synnerhet socialisterna behandlat och missbrukat landsbygdsbefolkningen.
    Fortfarande är det få som belyser hur det offentligas och NGO organisationernas kostnadsandel är i produktionen. Sten-Arne gör en beundransvärd insats men så länge det endast är kanske 75 – 80.000 som berörs av plågoandarna är intresset rent politisk lika med noll.
    Återupprätta rätten till egendom i Sverige som den en gång fanns och låt mathyllorna i templen stå tomma en vecka eller två så kommer korrupta politiker säkert på andra tankar.
    Det är LRF’s enda och helt avgörande uppgift, att se till att det blir genomfört!!!

  7. Sten-Arne Persson skriver:

    Tack Hans! En värdefull komplettering av bakgrunden till makthavarnas långvariga vanvård av bondefamiljen och deras djur. De kan snart vara ett minne blott om inte medborgarna säger ifrån.
    Bönderna har gjort vad de kan, men vad har massmedia och våra valda ombud i riksdagen sysslat med? Vilket politiskt parti har rent mjöl i påsen? Vem ska vi rösta på för att rädda Sveriges självständighet.

    Utan mat behöver vi inget försvar. Varannan tugga som vi äter i fredstid är
    importerad. Hur många tuggor har vi tillgång till vid krig i vårt närområde.Vår civilminister Ygeman tror att vi kan köpa mat från våra grannländer om vi blir angripna. Hur tänker han? Hjälp till att sprida kunskapen om vanvården av våra matproducenter. Kopiera länken till Frihetsportalen ovan och skicka den till goda krafter med eller utan egna bloggar.

  8. Niklas skriver:

    Jahapp! Här var ännu ett förslag på temat att sänka lantbrukarens lönsamhet http://www.ja.se/artikel/53814/infor-beskattning-av-obebodda-hus.html

    • Göran skriver:

      Verkligen irriterande att läsa en artikel av en sådan okunnig person. Det finns ingen bostadsbrist i landsbygden. Det som finns är kommuner och politiker som inte beviljar byggnadslov.

      • Thomas Gunnarson skriver:

        Jo, obebodda hus är oftast rena fritidshus och har dåliga/äldre avloppssystem. Skall någon flytta in kräver kommunens miljökontor ett nytt avloppssystem för så där 150 000kr….
        T.ex….

  9. Anders Rydén skriver:

    Lyfter man blicken lite ser man snart att vi har ett stort problem i de flesta västländer, kanske inte lika illa som här.

    Föreställ er att ni har en gammelskog, så gott som alla träd är klara för avverkning.
    Samtidigt vet ni att föryngringen av nya träd är obefintlig.
    Ni inser att om ni avverkar de gamla träden kommer där ingen ny skog.
    Ni kanske vill ha kvar skogen så länge som möjligt men ni vet samtidigt att vid en rejäl storm försvinner den ändå.

    Ungefär samma situation har västvärldens bondekåren hammnat i.
    Allt som behövs nu för att det ska bli en kris inom jordbruket är tid, det finns inga som tar över efter dagens lantbrukare.
    De äldre kan inte sluta eftersom det finns inga yngre som vill ta över.
    Se på åldersfördelningen på lantbrukarna och hur många som söker sig till lantbruksutbilningarna.

    • mats skriver:

      Det finns unga som vill bli bönder, men de kan inte med den ekonomi som idag erbjuds.
      Om man avverkar gammelskog så kommer det ny skog. Det ordnar naturen. Men om man inte planterar med en utvald sort kommer det ”hött och mött” istället, alltså inte samma kvalitet. Sedan tar det under alla omständigheter tid innan det blir gammelskog igen.

    • Kgb35 skriver:

      Har man all skog som en generation vill det till att man delar upp inkomsten på de närmsta åttio åren och inte ”super upp” allt nu direkt efter avverkning. Annat vore ett stort svek mot barn och barnbarn och barnbarns barn… Men så kortsiktig har väl ingen varit i västvärlden?

      • Anders Rydén skriver:

        Det var tänkt som en liknelse.
        Bönderna som vi har i väst är så gamla så de kommer att dö ut inom de närmsta decennierna.
        Samtidigt har ”föryngringen” av nya uteblivit.

        Så nu står vi snart här med ett ,hur ska jag säga, omfattande behov av markberedning för att få fram nya bönder?

        De som jag har pratat med har haft lite enklare att förstå vad jag menar när jag har tagit till liknelsen med en skog.
        Det är därför jag gjorde det.

        Ännu roligare blir det när jag liknar alla tjänstemän och byråkrater med getter som förökar sig ohämmat och ger sig på alla plantor de kommer åt.
        Men det kanske kommer tillfällen till sådarna liknelser också?

Kommentarer är stängda.