PEW institute gör många opinionsmätningar. En av de senaste är om européernas inställning till EU. De flesta européer vill folkomrösta om frågan att just deras land ska vara kvar eller lämna unionen. Samtidigt är det väldigt få i de undersökta länderna som säger sig vilja lämna EU. Hur får de det att gå ihop? Vad är det de ska folkomrösta om?
Några svar kanske man får i enskilda frågor. Européerna är i stort sett utan undantag mycket missnöjda med unionens och det egna landets invandringspolitik. De vill att beslut om denna fråga ska hänskjutas till respektive land. Det gäller även frågan om invandring från ett annat EU-land. Det är ett ganska uppseendeväckande besked, men jag har inte sett det nämnas i media och det kommenteras inte vidare i undersökningen!
En annan fråga den om nationella budgetar och nationell ekonomi. De flesta tycks vilja att även här ska besluten tas av de nationella parlamenten. Vad jag förstår skulle en sådan ordning definitivt vara slutet på Euron. Man kan väl rimligen inte ha en gemensam valuta och 25 olika centralbanker som ska bestämma om den. Detta har inte Juncker och andra kommenterat när de nyss hävdade att det endast är Danmark som har ett formellt undantag från Euron. Alla andra måste i princip gå med när de uppfyller kraven.
Underrubriken på underökningen är ”Ökat förtroende för EU” och det är det budskapet som kablas ut i media. Men jag ser inte att det stämmer med undersökningen och jag känner inte att det stämmer med hur debatterna går i de olika EU-länder där jag kollat saken.
Då ”förhandlingar” om ett gemensamt system för flyktingmottagande ”kört fast”, lär det inte dröja förrän obstruerande stater lär vidkännas sanktioner i en eller annan form. Uteblivet bidrag är väl det som ligger närmast till hands.
När pengarna från kollosen i Brüssel slutar komma, då skulle i vilket fall jag vara intresserad om vad invånarna i det landet har att säga om medlemskapet i denna församling.
Då det förmodligen kostar 10 pengar för att dela ut 1 peng, så skulle denna sanktion leda till det goda att ett antal av byråkraterna i Brüssel blir ”arbetslösa”, och kanske skulle få försöka att livnära sig på ett ”vanligt” jobb.
Att så många kräver folkröstningar om EU, men färre säger sig vilja lämna fattigdomsunionen kan väl bottna i en demokratisk grundkänsla kombinerad med en osäkerhet om vad ett utträde skulle innebära?
Du skönmålar en smula med formuleringen att ”väldigt få” vill utträda. 18 procent i snitt, 22 i Sverige och 35 i Italien, är väl snarare överraskande många? Tillräckligt många för att ge ett EU-kritiskt parti en rejäl chans att spräcka 4-procentsspärren. Det är gåtfullt att uppstickaren Medborgerlig Samling inte insett den saken. Ett uppenbart självmål!
.
Du kanske har rätt. Jag tänkte på hur folk jag träffar eller möter på nätet resonerar, och då verkar det som om fler aktivt vill lämna EU.
Men det är förmodligen gott nog som du säger med dessa siffror, för att inleda ett nyktert resonemang om vad vi ska ha EU till i framtiden. Om vi alls ska ha det.
Jo, den observationen stämmer nog också. Välinformerade människor som deltar i nätdebatter är mer EU-kritiska än medborgarna i gemen.
Jag är snarast förvånad över att EU-enkäteten gav ett så högt nejsvar som 22 procent. Med ett minimum av saklig information kommer nejsidan lätt att vinna en ny folkomröstning. I synnerhet om våra maktlojala (korrumperade) ekonomiprofessorer börjar prata ur skägget om vad fattigdomsunionens planekonomiska dårskaper kostar medlemsländernas löntagare och pensionärer.
Därmed blir väl ditt avrundande frågetecken onödigt? SWEXIT är en absolut nödvändighet för att få Sverige-skutan på rätt köl igen! Vad jag förstått är det också din åsikt.
Rubriken ska förstås som att jag uppfattar det som om Europas alla folk vill rösta om att lämna EU, inte bara svenskarna.
Jag tycker att vi ska lämna filosofiska, moraliska, juridiska, politiska skäl.
Att unionen inte gagnar oss ekonomiskt tror jag att du kan beskriva bättre.
Men båda våra åsikter pekar i samma riktning.
De som förespråkar ett monster EU i Sverige gör det av ett enda skäl. Dom inbillar sig att Europa består av samma slags medborgare som svenskarna i gemen (stöldbenägna). De flesta Européer värjer sig för tanken att man kan sälja sig till politikerna och be om att det är någon annan som skall tvingas att betala för parasitismen.
När jag var yngre tyckte jag att ett federalt Europa var en häftig tanke. Men jag ska erkänna att det endast var en känsla – inget byggt på kunskaper. Idag när jag förmodligen är en bit mycket klokare, inser jag att ett federalt Europa en totalt vansinnig idé, att det inte kan fungera, speciellt ekonomiskt.
Dock röstade jag nej till medlemskap i EU 1995 och då gjorde jag det för att bevara freden i Europa då jag delvis ansåg att EU är ett krigsprojekt och inte ett fredsprojekt och att de i första hand kommer att bli ett krig mellan Ryssland och EU. Det finns gott om krigshetsare i EU och USA och de vill ha detta krig.
Det behövs inget EU för att ha fri rörlighet både ekonomiskt och för individer. Vilken valuta som ska användas skulle en fri marknad fixa hur lätt om helst. Det enda som ställer till det är centralbankerna och politikerna. Utan centralbankerna skulle politikernas adelsklass falla platt som en sten. Deras totalt värdelösa politik skulle inte fungera.
Har gjort liknande resa och erfarenhet. Som ung ville jag ha ett Europa, röstade ja. Men har insett nackdelarna och att vi kan samarbeta bättre om vi gör det bilateralt och frivilligt. Det skulle dessutom kunna stärka Norden.
EU(SSR) verkar för ”enfald” som i detta sammanhang får beskriva motsatsen till mångfald.
Den sovjetiska unionen överlevde inte heller i den utsträckning som ”arkitekterna” tänkte sig det hela.
Unionen (den europeiska) tenderar anamma totalitära fasoner för sitt berättigande, med mer övervakning, militära ambitioner, fantasifull propaganda,, osv.
Ändock finns de som vill ha ”mer av den varan”,,,, tillåt mig tvivla.
Sverige lever alltså på lånad tid när det gäller Euron? Förmodligen höjs de 22 procenten till 44 eller 66 samma dag som kravet på att gå med i valutaunionen verkställs. Vi har ju haft Europas bästa ekonomi under Anders Borg tack vare vår flytande växelkurs (helautomatisk devalvering) och att han höll belackarna stången genom att skälla ut dem efter noter när han var i Bryssel. Jag kan vittna om att näringslivet älskade Anders Borg för detta.
Idag finns inget alternativ till Svexit, i spåren efter att Polen, Ungern med flera nu snabbt kommer att dra sig ur om EU törs kröka ett hår på deras huvuden. Att de har skickat Sveriges statsminister till Polen för att tala dem till rätta tyder väl på att de inte menar allvar utan bara vill skramla med vapnen. Hela Polen skrattar väl gott åt denna Monty Python-sketch.
Men nu är ju faktisk euron ett MINDRE bekymmer än resten av EU:s välståndssänkande aktiviteter (plus korruption och demokratiunderskott). Hyllningarna till Anders Borg är därför illa motiverade. Givetvis har näringslivet uppskattat krondevalveringarna, det är medborgarna (och barnbarnen) som får betala de sammanlagda förlustnotorna, vars skrämmande slutsummor maktens män nogsamt undanhåller sina uppdragsgivare.
Kalergiplanen! Googla! Vilka har tilldelats ”Karl den Store Priset”? EU är Kalergiplanen!