Hur kan man släppa iväg en myndighets hela informationsbas till molnet?
Hur kan man låta icke säkerhetsgranskad personal från forna östeuropa få fria händer med detta material, samtidigt som hela det offentliga samhället gallskriker i skräck för vad Putin kan ta sig för?
Hur kan en ansvarig minister vara ovetande trots fråga från medarbetarna om de får göra så?
Hur kan andra ministrar få kännedom långt tidigare?
Hur kan tre ministrar hantera frågan var för sig, utan eller med minimalt samarbete?
Hur kan det komma sig att saken inte berörts vid någon av de månatliga träffarna i regeringens säkerhetspolitiska råd?
Hur kan det komma sig att ministrarnas chef, statsministern, inte informeras?
Hur illa är det ställt med revirpinkande, undanhållande av information och ”need to know basis”-kultur inom statsförvaltningen?
Hur god uppfattning har man om vad och hur mycket av det som funnits tillgängligt för främmande makt som verkligen kommit så långt?
Hur snabbt stoppade man möjligheten till spridning?
Har man stoppat den?
Hur snabbt avklingar värdet av det som spritts till främmande makt, för den makten?
Hur dumma tror de att vi är, om de tror att vi ska tro på den story som serverats?
Hur rimmar detta med hållbar myndighetsutövning?
Hur jämför man allvaret i detta med privata företag som uppdagas med brister i arbetsmiljöarbetet?
Hur förhåller sig detta till regeringens värdegrundsarbete?
Hur kan det komma sig att oppositionen inte informerats i lämpligt utskott?
Hur skulle en demokratisk opposition kunna undvika att ställa misstroendeförklaring mot hela regeringen?
Hur länge kan sverige tillåtas vara en självständig nation, utan att ställas under tvångsfövaltning av EU, Nato eller Ryssland?
Löfven/BATRA har endast fokus på att neutralisera Jimmy Åkesson och Sverige Demokraterna.
Allt annat är totalt ovidkommande och frågan är om SD kan motstå frestelserna och falla ner i det socialistiska träsket.
Tänk er, Löfven får göra ett gemensamt uttalande med Sverige Demokraterna för Sveriges bästa?
En rysare mot en säker undergång nästan värre än BATRA’s förräderi mot svenska folket 2014 (DÖ)
Jag får göra dig besviken. SD är i det socialistiska träsket.
Men inte djupare i träsket än Batra och hennes pinsamma gäng. Och till skillnad från Alliansen har SD inget ansvar för den förda vänsterpolitiken. Mer makt åt SD:s gammelsossar (ungefär som SAP:s högerflygel) skulle därför innebära en högergir på Helgeandsholmen.
Hoppas inte!
Det hade varit intressant med alla de offentliganställda rusande runt i cirklar för att finna mat för dagen.
En dam på Ring P1 idag på morgonen ondgjorde sig över att medsystrarna pratade i munnen på varandra och inte fick uträttat någonting!
Hej.
Hur?
Den som rapporterar ett problem, är ett problem, en dålig medarbetare (eller som jag blev kallad av en rektor – en ”motarbetare”), ingen lagspelare, är inte flexibel, ser inte utmaningar, är inte lösningsorienterad, är negativ, sprider dålig stämning, med flera floskler från personalavdelningen.
Den sortens företag-/organisationskultur är en del av svaret.
Den mest grundläggande organisationen i mänsklig historia, över alla kulturer och civilisationer, är den militära. Den har prövats empiriskt genom alla tider, och ständigt förbättrats då ineffektiva, prestigekorrumperade, och på andra vis otillräckliga metoder eliminerat sig själva via naturligt urval.
Det är ur den militära organisationens ’lös uppgiften’-tänkande, där befälet på platsen avgör hur uppdraget löses (och om det kan eller rentav i vissa fall bör lösas) som varje organisation måste hämta sin styrmodell – men till skillnad från den militära kan brister, fel och korruption lätt döljas via ständigt växande byråkrati.
Vill vi hitta inspiration till hur vi löser Sveriges problem bör vi studera Tysklands tillblivelse och inte minst Bismarck:s Tyskland fram till Weimar-republiken. Den senare ger även en fingervisning om vilka endemiska problem den i grunden vackra idén om närmast obegränsad makt för folkvalda politiker ständigt återuppfinner.
Vissa av oss människor kan separera den personliga prestigen och sätta en ära i att uppgiften lösts på rätt sätt; andra, som de flesta politiker, journalister och kultur’arbetare’ sätter en ära i att vara den som löser uppgiften – oavsett det faktiska resultatet. Där är nog kärnan i ”Hur?”.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
”Den som rapporterar ett problem, är ett problem, en dålig medarbetare […], ingen lagspelare, är inte flexibel, ser inte utmaningar, är inte lösningsorienterad, är negativ, sprider dålig stämning […]”
På alla privata arbetsplatser jag har arbetat på har jag aldrig hört något liknande eller ens de orden yttra sig. När jag har framfört kritik mot mina arbetskamrater har det varit: gör ett bättre jobb, var mer noggrann eller liknande.
Ett problem på en privat arbetsplats vill alla lösa eftersom det innebär att företaget presterar sämre, säljer sämre eller vinner mindre upphandlingar. Således i allas intresse att lösa om alla vill ha ett jobb. Naturligtvis är inte allt gröna skogar och guld i privata företag, men överlag är det en helt annan kultur och inställning. Vanlig kommentar från offentligt anställd som går till privata företag är: får jag tänka själv eller lyssnar ni på mig.
I den romerska armen uppmuntrande man enskilda legionärer att ta egna beslut och initiativ att lösa problem som uppstod på slagfältet.
Tar jag en fika med någon vän som arbetar inom offentlig verksamhet innehåller nästan alltid konversationen något om mobbing på arbetsplatsen. Den konversationen sker aldrig om jag fikar med någon vän inom privat verksamhet.
Jag kan inte förstå att befolkningen i gemen vill lämna ifrån sig problemlösningen till politiker. Speciellt när vi vet hur dåliga de är på det och faktiskt skapar en massa problem för oss vanliga medborgare.
Stefan: Buää! Snyft, snyft! Alliansen, SD och V tror inte på oss längre!
Magdalena: Se det från den ljusa sidan, MP tror fortfarande på oss.
Stefan: MP tror på oss, BUÄÄ, BUÄÄÄ, SNYFT BUÄÄ!