Småföretagarvånda

Varför motarbetar skattemyndigheten företagande? Nu kanske ni tycker att jag verkligen slår in öppna dörrar, att djävlas med företagare är ju fogdarnas livsluft! Ja, jo, men det är ju ologiskt, sett ur skatteintäktssynpunkt. Om reglerna var enkla och folk gärna tog steget att bli egenföretagare skulle det ju finnas mer att beskatta. Som allra minst skulle det bli en vinst för staten (skattemyndighetens uppdragsgivare) med folk som försörjer sig själva istället för att leva på bidrag.

En bekant till mig har slutat sin anställning som kompetent tjänsteman. Istället har vederbörande startat eget och tar på sig delar av sina tidigare arbetsuppgifter på konsultbasis. Den stora mängden beställare kan förväntas finnas inom offentlig sektor. Responsen har så här långt varit god.

Men skattemyndigheten är skeptisk. De vill inte ens registrera firman utan reservation. De gör det, men vill se en prövotid för att se om företagaren kommer upp i tillräckligt stort antal kunder. Om inte måste min bekant vara anställd hos olika arbetsgivare för arbetet.

Men det vill inte min bekant. Hen har några få år kvar till pension och vill inte jobba heltid. Genom att vara konsult kan vissa arbetsuppgifter som normalt förknippas med en tjänst, helt väljas bort. Beställaren får en svår del av jobbet utfört av en specialist vars arbetsresultat ger bättre förutsättningar för alla andra på arbetsplatsen. Det bör leda till högre produktivitet, bättre kvalitet på utfört arbete.

Jobbet min bekant utför kan till stor del skötas hemifrån, vilket är en del av attraktionen för vederbörande. Det är inte tänkt att bli ett heltidsjobb, för det är inte heller önskvärt för personen. Men i skattemyndighetens ögon är detta suspekt. En person som bara vill försörja sig själv och inte maximera sin skatt, en sådan kan inte accepteras som företagare. De verkar tro att det är en bedragare.

Varför ska skattemyndigheten ha rätt att lägga sig i vilken avtalsform som finns mellan en beställare och en utförare? Vi brukar hävda att för företag råder alltid avalsfrihet och för privatpersoner nästan alltid. Men här har facket uppenbarligen fått till en tolkning av lagen som ger skattemyndigheten rätt att bedriva facklig utpressning med syfte att etablera fackets kollektivavtal. Bara ytterligare ett exempel på rättsvidrigheter i Sverige.

Det här inlägget postades i Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

20 svar på Småföretagarvånda

  1. Stefan Eriksson skriver:

    Nja, här verkar det som att vederbörande har ”oturen” att träffa på ”fel handläggare”. Så illa ställt är det ju med förvaltningen av det offentliga att beroende av vilken av ”handläggarna” du ”servas” av, är utfallet olika.
    Hur många F-skatt sedlar finns inte medgivna där företagaren inte har rörelsen som ensam verksamhet för sin utkomst?
    De flesta bönder idag, har en anställning för att överhuvudtaget kunna driva sin rörelse vidare.
    Där är då rörelsen en bisyssla. (i vilket fall ur skattemyndighetens vinkel).

    För att inte tala om de som ”startar” sitt företag, där det ofta kan dröja år innan heltid i firman uppnås.

  2. fundring skriver:

    Tipsa din bekant om aktiebolag istället.

    • mats skriver:

      Ja, det har kommit på tal. Samtidigt tycker man att om det finns ett enkelt alternativ för småföretagande, så motverkas det syftet om statens tjänstemän bråkar om företagarens egna önskemål för vad företaget ska jobba med och i vilken omfattning, men myndigheten kan acceptera samma inriktning om den sker i aktiebolagsform.

      Tror Stefan är inne på rätt spår, det är en tjänsteman som antingen är överdrivet nitisk eller ytterst osäker på sitt uppdrag.

    • Göran skriver:

      Aktiebolag gör det inte bättre. Det finns sätt där man man bara låter ett annat företag fakturera åt en. Det är ungefär som att ha ett företag inne i ett annat företag. Du kan dra av för kostnader och moms och slipper registrera dig för moms också. Du behöver inte heller ha något bankgiro eller bankkonto för företaget.

  3. Samuel af Ugglas skriver:

    Den här devisen har varit normgivande Sverige i minst 85 år, ”en nation av små och stora tjuvar”.

    ”De flesta förstår att det är fel att stjäla andras pengar. Men om ber staten att göra det, och kallar det för skatt, så tycker många helt plötsligt att det är helt OK att stjäla andras pengar”! (förf. okänd)

    Politikerna använder ju skattemyndigheten i första instans innan han osäkrar sin ”revolver”, för att utverka i våld och plundra oss på pengar.
    När vi dagligen läser om hur tjänstemän och politiker tillskansar sig enorma summor av medborgarnas pengar och dom själva inte bidrager med en krona till landets överlevnad så måste det förr eller senare utlösa en reaktion i befolkningen.
    Ett kort utdrag ur Helsingborgs Dagblad, (kunde stå i vilken svensk tidning som helst):
    Kommunchefer värre en brukspatroner. (tveksam definition på brukspatroner)
    Vi läser om en person som fått sparken från Stockholms kommun med en fallskärm på 2,8 miljoner.
    Han blir omedelbart anställd av Helsingborgs kommun med en lön om 94.000 kronor i månaden .
    Fallskärmen från Stockholm får han behålla. Vilken fallskärm han får om han får sparken från Helsingborgs kommun framgår inte.
    Kommuncheferna uppför sig värre än forna tiders brukspatroner. Det är våra skattepengar som hanteras.
    Birgitta Hernestam
    PS. Då har jag inte nämnt skattemedlen som går åt i Almedalen. DS

    Ett stort fel i B H´s uppfattning som är ett direkt resultat av 85 års socialistpropaganda. BRUKSPATRONERNA STAL INTE PENGAR UR EN GEMENSAM UTPLUNDRAD KASSA, för egen vinning, mig veterligen! Kan man för övrigt jämföra Mona Sahlin med en brukspatron?

    • Göran skriver:

      Den marxistiska devisen är att brukspatron stjäl arbetarnas värde i produktionen. Men de förstår inte att arbetarna inte producerar något värde utan värdet sätts endast av den som köper det som arbetarna producerar.

      Det ointelligenta resonemanget från fackens sida är även att arbetarna ska ha betalat innan brukspatronen har fått betalt. Arbetarna gör en sak, får betalt, brukspatronen kan inte sälja det arbetarna har gjort, men arbetarna slipper betala tillbaka de pengar de fick för att göra en sak som inte går att sälja.

      Skulle det även vara så att arbetarna ska få betalt först när saken är såld kommer det att betraktas som en skuld till arbetarna. Om saken inte kan säljas kommer det fortfarande att vara en skuld.

      Om brukspatronen vill ha betalt för saker som går att sälja för att täcka förluster på saker som inte går att sälja, kommer facket att säg att denna brukspatron är girig och en utsugare.

      Så, någon likhet mellan en brukspatron och en statstjänsteman finns inte. Helt rätt Samuel.

      Man bör inte heller använda sig av uttrycket ”betala skatt” utan i stället något i still med ”fråntas skatt”. Det är ingen människa som betalar skatt utan skatten är tagen från dig innan du får din lön i handen.

      • Jan Suhr skriver:

        Därför skulle även anställda få betala in skatt och arbetsgivaravgifterna (löneskatt) själv varje månad. De får in hela sin lönekostnad på kontot den 25:e men måste den 12:e månaden efter betala in runt hälften av vad de fick några veckor innan till skatteverket.

        Då skulle det genast bli liv i luckan och folk skulle fatta vad staten stjäl och hur lite man får tillbaka.

        • Kgb35 skriver:

          Precis bort med källskatten, som företeelsen att skatten tas direkt heter.

          • mats skriver:

            Införd 1949, tror jag det var, tillsammans med personnumren. Jag har också länge pläderat för källskattens avskaffande.
            Jag har också fört fram tanken att varje familj ska få företagsstatus. Alla kostnader för att föda och fostra barn, utbilda dem med mera, ska vara avdragsgilla och ses som investeringar samhället har nytta av.

  4. Sten-Arne Persson skriver:

    Ett gammalt spöke som visar sig igen. Det här självständighetsspöket. Där man måste ha fler än en kund för att få vara egen företagare. Det blev en svår spärr för många att passera eftersom den som anlitade en egenföretagare som bara hade en kund inte ansågs vara företagare. Vilket innebar att kunden tvingades betala fakturan som innehöll egenavgifter och moms därtill som betraktades som lön som dessutom belades med arbetsgivaravgifter som lök på laxen, om jag inte minns fel. Detta drabbade många som anlitade ensamföretagare som inte ansågs självständig i förhållande till kunden.

    Jag hade ett fall som jag överklagade till högsta instans i både högsta förvaltningsdomstolen och försäkringsöverdomstolen som sedan 1995 har ersatts av regeringsrätten. Svaret i högsta förvaltningsrätten blev att min klient inte ansågs bedriva självständig rörelse. I försäkringsöverdomstolen ansåg man däremot, att min klient bedrev självständig rörelse.

    Detta ärende pågick under största delen av sjuttiotalet till stora kostnader för alla parter. En ren terror för de inblandade. De slutgiltiga besluten kom runt 1980 om jag minns rätt. Efter detta rättshaveri lugnade det ner sig efter en tid. Men nu är det tydligen dags för nya turer igen. Fackföreningarnas potentater fungerar som en trasig grammofonskiva på låga varv. Dessa socialistiska och korporativistiska plågoandar tycks aldrig ge sig. Hur länge ska de få hållas och trakassera sina medlemmar och vårt folk.

    Min klient betalade in sin F-skatt och sina egenavgifter programenligt så det var inga problem på det hållet vad jag minns. Det enda felet var att han inte ansågs vara självständig. Så behandlades en flitig yrkesman och hans familj och hans kund på den tiden. Det är folkets företrädare som ska styra inte dessa stater i staten.

    Tänk på vilket elände som inträder om man vid en revision anser att en skattskyldig inte kan anses självständig. Vilket samhällsurium att rätta en sådan sak om det har pågått i fem år och man ska rätta till det i efterhand. Gränsdragningarna är inte solklara.

    Skattemyndigheternas handläggare gör oftast ett bra jobb. Problemen består mer av otydlig och ogenomtänkt lagstiftning.

    • mats skriver:

      Den här företagaren har tre kunder i olika kommuner. På vilket sätt är inte det självständigt, undrar man?

      • Göran skriver:

        Han får hitta några andra företagaren i en liknande situation och börja skicka fakturor till varandra och på så sätt få många kunder.

  5. Göran skriver:

    Vid undersökningar om statstjänstemäns inställning till eget företagande brukar svaren vara att 60-70% har en negativ inställning till eget företagande. Här ser man faran med en statlig utbildning. Undan för undan försvinner hela basen för ett välstånd i Sverige. I takt med socialiseringen försvinner även medvetandet om nyttan med fria producerande människor.

  6. Ulf45 skriver:

    Jag har en tidigare ganska lång erfarenhet av hur märkligt skattemyndigheten ser på egenföretagare, men detta exempel som Mats berättar om tycker jag slår alla rekord på värlsdfrånvänd verklighet och galenskap.

    Tjänstemannens målgrupp är i fallet offentlig sektor och har naturligtvis kopplats till skattemyndighetens skepsis, vilket definitivt intet har med sakfrågan att göra. Konkurrensen förutsätts vara fri och den offentliga sektorn kan därmed avstå att be om konsulthjälp från tjänstemannen.

    Hur i hela friden skulle skattemyndigheten få ihop till sina egna löner utan de slitsamma egenföretagare som beredvilligt ställer upp och regelbundet betalar sin skatt. Här finns ingen som helst förståelse för hur offentligt anställda får sin försörjning från oss andra verkliga skattebetalare.

    • mats skriver:

      Tyvärr är det inte det värsta jag hört. Vi har varit småföretagare i generationer, ofta varvat med anställningar.
      När min far på 60-talet blev uppkallad till skattekontoret i Luleå för att förklara något i deklarationen, fick han av tjänstemannen veta att sådana parasiter som småföretagare skulle socialismen och skattemyndigheten minsann utrota.
      Vi bär sedan den dagen en befogad misstänksamhet mot staten och dess tjänstemän.

  7. dolf skriver:

    Lösningen i det här fallet kan vara är att använda ett paraplyföretag (såsom Göran nämnde).
    Det finns ett flertal nackdelar med att registrera sig som egenföretagare. Inte minst om man är i startgroparna och inte har några reserver eftersom många säkerhetsnät försvinner (typ, glöm möjligheten att få försörjningsbidrag om det skär sig.) Och man måste sköta bokföring, momsinbetalningar och annan skit.
    Med ett paraplyföretag slipper man allt det. Jag använder själv Firmify.se. Man får ut ganska exakt 50% av vad man fakturerar. (Man fakturerar exkl moms och anger momsats, så fakturerar man 1000 spänn får man ut 500 spänn i reda pengar, fast kunden betalar 1250 om man har 25% momssats) Sen kommer det ju tillbaka en del när man deklarerar och man har möjlighet att få tillbaka utlägg för ”inkomstens förvärvande”, typ inköp av facklitteratur och liknande.
    Så står man ut med en viss begränsning i vad man kan få igenom i form av utlägg, och att det går ca 5% till företaget så är det väl värt det. Särskilt om man kör på en relativt låg nivå. Det är enkelt och smidigt och man slipper en massa byråkrati och krångel. Kanske nåt för konsulten.

    • mats skriver:

      Bekantingen är ekonom i grunden. Men blir det problem kanske det där ändå är en väg.

      • dolf skriver:

        Ändå arbetsbesparande. Det är förstås en avvägning om man tycker det är värt det. Själva grundidén är väl att det skall vara en tjänst för folk som är i startgroparna som företagare eller som har en företagsverksamhet på så låg nivå att det inte riktigt bär sig att registrera sig eller att det är behäftat med för mycket nackdelar.

  8. Niklas skriver:

    Myndigheternas anställda är väl trygghetsnarkomaner, som är avundsjuka på de som vågar bli företagare.

Kommentarer är stängda.