En högst riskabel cocktail

Dagens gästskribent är Åke Sundström

 

Äntligen, vill man utropa. Nu har professor Lars Jonung rutit till om riksbankens lättfärdiga gratispengar, om skuldbergsbyggandet och om regeringens farliga passivitet. I gårdagens Svd uttalar han sig om denna ”riskabla cocktail”. En politik som påminner om Kjell-Olof Feldts ansvarslösa kreditboom inför valet 1988 och som hotar att, som då, resultera i en ny kris av 90-talskaraktär.

Enligt min mening blir det ännu värre denna gång. Skuldberget är så mycket högre idag och realräntorna är negativa för första gången i världshistorien, som jag nyligen skrivit om i detta forum. Jag tycker också att Jonung alltför ensidigt kritiserar regeringen och förtiger att Alliansen i allt väsentligt sanktionerar finansministerns dåraktiga ekonomiska politik.  Det hade varit klädsamt att också nämna ekonomskrået medansvar genom sin kompakta tystnad (med detta och ett fåtal andra undantag). Ett tigande som möjliggjort Ingves och regeringens metod att finansiera dagens överkonsumtion genom att överlåta konsekvenserna och betalningen på våra barnbarn. En djupt oetisk hållning och ett anmärkningsvärt politiskt svek.

Anderssons skryt om att det just nu går bra för Sverige får sig också en avhyvling. Självklart ökar konsumtionen när alla lån är gratis, men hon bör påminnas om att den som står i skuld inte är fri, som företrädaren Göran Persson så riktigt noterade under saneringsarbetet på 90-talet.

När det gäller de konkreta förslagen är Jonung mer tvetydig.  Att avveckla hyresregleringen är att utmärkt råd. Däremot vore det oklokt att samtidigt fasa ut ränteavdragen, då gör man övergången till fri hyressättning extra komplicerad.  Ett steg i taget är en förnuftigare princip.

Hur pass ensam Jonung är framgår av kommentarerna i en annan artikel i dagens SvD. ”Erbjud RUT på allt du kan komma på”, säger Nordea-ekonomen Annika Winsth.  Vilket förvärrar ett redan nu allvarligt systemfel: selektiva subventioner till vissa godtyckligt gynnade näringar.

Kollegan i Swedbank efterlyser satsningar på infrastruktur ”som gör det lättare för människor att resa till jobb i storstäderna trots att de bor långt ifrån centrum”.  Behagar vederbörande skämta? En tredje ekonom, på Länsförsäkringar, inbillar sig att mer utbildning är nyckeln till en bättre framtid.  Även det helt bakvänt: det är fler yrkesarbetare med högre relativa löner som Sverige behöver, inte fler genusteoretiker. SEB:s Robert Bergqvist är mindre flummig, men väljer också att säga Tulipanaros och undvika de svåra och avgörande frågorna om kreditpolitiken.

Nyckeln till en ansvarfull hantering av de kriser som står för dörren är att moderaterna väljer en ny partiledare. Någon som i huvudsak delar Lars Jonungs åsikter och som sågar de nyssnämnda bankekonomerna jäms med fotknölarna.  Och så inte sker, har svenska folket några riktigt otrevliga år framför sig.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen, Gästlistan och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

14 svar på En högst riskabel cocktail

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    ”Erbjud RUT på allt du kan komma på”, säger Nordea-ekonomen Annika Winsth. Vilket förvärrar ett redan nu allvarligt systemfel: selektiva subventioner till vissa godtyckligt gynnade näringar.
    Är inte tanken med ROT och RUT att man i möjligaste mån skall försöka mildra socialisternas vurm för progressiviteten i skattesystemet, det mest destruktiva näst avundsjukan i socialistens vilsna tankevärld?

    • akesundstrom skriver:

      Jo, den tanken kan verka bestickande. Men faktum är att situationen förvärras och välståndsnivån sjunker (via inoptimal resursallokering) om höga marginalskatter (progressivitet) kombineras med diskriminering, brott mot likabehandlingsprincipen. Favörer för vissa branscher i stället för generellt sänkta skatter borde vara anatema för alla partier, i synnerhet för de förment borgerliga.

    • Göran skriver:

      Alla former av subventioner får oönskade konsekvenser. ROT har lett till att hantverkare har blivit dyrare. De som inte kan få ROT fick en nackdel.

      • akesundstrom skriver:

        Men en subvention, straffskatt eller annan åtgärd kan i undantagsfall vara befogad, t ex om nu klimathotet vore en realitet och om motåtgärderna rationellt utformade (vilket de inte är). Eller för att spara sjukvårdskostnader med hjälp av höga skatter på tobak och narkotika (bättre än att förbjuda det sistnämnda) och begränsa obehaget för tredje man, icke-rökarna.

        I fallet ROT och RUT finns inga sådana bärande motiveringar, bara lättsinnig populism – plus ett ideologiskt svek från Svenskt Näringsliv som nu med liv och lust springer de gynnade företagens ärenden, med en VD som dessutom företräder en annan grupp subventionsvinnare, de privata vårdbolagen.

      • akesundstrom skriver:

        PS Jag borde ha tillagt, att om en extern kostnad (miljöskada o dyl) gör en statlig pålaga motiverad så kan man inte definiera denna som en subvention. Då handlar det om kostnader för folkhushållet/samhället (men inte för det producerande företaget) och att sådana bör synas i prissättningen är helt i sin ordning. DS

  2. akesundstrom skriver:

    Så avgick hon då, den pressade moderatledaren. Hennes värsta synd är acceptansen, i företrädarens fotspår, av en socialistisk och framtidsfientlig penningpolitik.

    Däremot gjorde hon sig i regeringsfrågan till förespråkare för en mer demokratisk syn än de övriga borgerliga ledarna, genom att vara beredd att bilda regering med passivt stöd av SD – vilket framför allt Annie Lööf motsatt sig. Så nu är det den senares tur att ta sitt förnuft till fånga, annars kommer en ny vänsterregering nästa höst som ett brev på posten (gamla tiders postverk). Såvida nu inte något eller några helt nya partier lyckas tas sig in i riksdagen om ett år och som vågmästare sätta punkt för borgerlighetens vänstersvängar och den förhärskande framtidsimperialismen.

    • mats skriver:

      Frågan är om hon med sin avgång förbättrade eller försämrade chanserna för moderaterna och Alliansen?

      • akesundstrom skriver:

        Sämre än nu kan det väl knappast bli med Alliansens chanser att vinna valet nästa höst. Den fråga som måste ställas är snarare om inte fyrklövern för alltid förverkat sitt förtroende, genom att avskaffa vårt demokratiska system och göra Sverige till den garanterat sista Sovjetstaten? Finns det några ursäkter som medvetna borgerliga väljarna är beredda att godta? Tanklöst lojala kan det finnas ganska gott om, men inte många nog för att besegra de ännu fler tanklöst lojala i det socialistiska lägret.

  3. Stefan Eriksson skriver:

    Var är han nu, Finn Bengtsson, tror jag han heter?
    De behöver ju få tag på någon utanför ”bunkergänget”. Och dit hör väl både Kristersson och Svantesson.

    ”Lantisar är smartare än Stockholmare”.

  4. Stefan Eriksson skriver:

    Det MÅSTE väl till någon ur (m) som entydigt tagit avstånd från DÖ, eller!!!

    • Samuel af Ugglas skriver:

      BATRA försatt ju chansen, eller hur? (DÖ 2014)

    • akesundstrom skriver:

      Så bordet det vara, men då platsar ju bara Finn Bengtsson och han verkar, föga förvånande, ha fått nog av sitt svekfulla parti. Liksom en tredjedel av deras tidigare väljare. Har något annat svenskt parti någonsin begått ett så tydligt självmord? Man förvånas väl snarast över hur de kvarvarande sympatisörerna tänker. Fullt så många är knappast antalet in i döden lojala högermän och -kvinnor.

  5. Risto Matinen skriver:

    Det är väl så det svenskfientliga politikerpacket tänkt sig. Skuldsätt svenska folket, ut med oss på gatan, in med invällare även i våra bostäder, inte endast landet!

    Hur länge skulle den självmordspolitiken verka, innan invällarna började dödas i masskala? Långt bättre och fler skyttar än Mangs krävs för det! Fientlig penningpolitik duger inte långt, med snart två miljoner kriminella parasiter i landet!

    Det är endast en tidsfråga innan invällarproblemet, och då snackar vi endast om ekonomi, löper amok. Förbered dig på att alltid kunna försvara dig med dödligt våld! Invällarna attackerar oss redan och gärna, utan en enda tanke om vi försvarar oss…

  6. akesundstrom skriver:

    Rätt att vara starkt kritisk, men fundera över om det går att motivera din extrema svartmålning. Visserligen kommer inte längre några dalmasar till Sveriges räddning, men tror du verkligen att ens de socialdemokratiska väljarna stillatigande kommer att åse att deras ledare fortsätter att blunda för de migrationsproblem som hittills sopats under mattan? Då underskattar du folks tankeförmåga och förnuft, likt alla som utropade Clinton till självklar vinnare i novembervalet i USA. Nog visar väl Brexit,Trump och SD:s stora framgångar här hemma att de gamla partiernas ljugande och manipulerande möter ett större motstånd än de själva (och en maktlojal tredje statsmakt) förväntat sig.

    Att nu också moderaternas gräsrötter höjt sina röster bekräftar den iakttagelsen, men visst tog det litet väl lång tid för kommunalråden att reagera. Till saken hör att AKB:s framtoning som usel kommunikatör bottnade i att partiet saknat en genomtänkt politik så det fanns inte så mycket att kommunicera. Vilket fler än hon själv borde ta ansvar för och ställa sina platser till förfogande. Att så inte tycks ske tyder på att den gamla bunkermentaliteten fortfarande dominerar partiets inre liv.

Kommentarer är stängda.