Jag har länge pläderat för en skrotning av patenträtten, för jag anser den utvecklingshämmande och i många lägen innebär ett tankeförbud när det hindrar folk att bruka eller utveckla andras lösningar. Här får jag stöd för detta.
En liten jämförelse, en bonde kan inte kräva bättre betalt för standardpotatis han sålt via en grossist, om han upptäcker att en viss restaurang tillagar godare gratäng med den än restaurangen som gör pommes frites av den. Så vilka rättigheter ska IT-jättarna ha att kräva mindre utvecklare på pengar när de små gör något nytt som jättarna inte tänkt på?
Den som är intresserad kan även gå till Apple Bookstore och gratis läsa Christian Engström och Rick Falkvinges The Case for Copyright Reform.
Även Stephan Kinsella har skrivit om avigsidorna med immaterialrätt, Against Intellectual Property, utgiven av Mises Institute.
Hej.
Om jag nu minns mina studier i idéhistoria rätt, så tenderar den som är ’first adopter’ av nya metoder (och därtill den som är först med att anpassa sig efter nya omständigheter) konstant ligga före den som vill ’vänta och se’ för att inte tala om den som lägger i handbromsen.
Det är nästan som att nya idéer ger nya tekniker vilket förändrar samhället, vilket ger nya idéer, vilket förändrar… revolvere infinitum, eller nåt annat lärt.
Problemet verkar vara att gamla ägare eller hegemoner inte förmår inse att de kan fortsätta vara just ägare och hegemoner genom att tillåta och uppmuntra anpassning, och på så vis förtjäna på utveckling – det verkar finnas något psykologiskt drag hos många människor att ett idealiserat status quo föredras, och att man är oförmögen att föreställa sig konstant förändring och utveckling.
Min gissning är att konstant förändring och utveckling förväxlas med progressivism och ikonoklasm.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
I det aktuella fallet med IT-teknologin begär hegemonerna så mycket betalt och så stort inflytande över andras tankar och produktion, att de praktiskt taget sågar i den gren de sitter på.
Jag skulle kanske liknat det vid att hegemonernas ikonoklasm och självbespeglande progressivism står ivägen för nödvändig förändring och utveckling.
Hej.
Ungefär som om katolska kyrkan lyckats ta kontroll över tryckpressen skulle jag vilja säga, och med lika förödande resultat.
Å ena sidan vill den som utvecklar teknik kunna ta betalt.
Å andra sidan vet vi att alla former av monopol är av ondo (möjligen med undantag för våldsmonopol…).
Å tredje sidan kommer det alltid att finnas aktörer som ignorerar befintlig lagstiftning och befintliga tekniska hinder.
Å fjärde sidan kommer den som bäst lär sig förtjäna på samhällsomvälvande teknologi att lägga sig före i utvecklingen.
Jag tror vi borde släppa det fritt. Jag tror samtidigt att varumärkesskydd vore en bättre form än patenträtten.
På så vis kan endast jag och av mig auktoriserade återförsäljare sälja ’Vulgoplex Autmobil’, utan att jag för den skull kan sitta på patentet till kardanknuten i årtionden. Endast den specifika iterationen och kombinationen av delar bör kunna skyddas – inte de enskilda delarna.
Jag finner det oerhört komiskt att det är just diktaturen Kina som utnyttjar västerlandets efterblivna patenträttssystem.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Får försöka ta och läsa referenserna.
Jag har min egen lilla syn på det hela, man gör fel när man talar om de 2 klasserna ”varor och tjänster”. Det handlar om de 3 klasserna Varor, tjänster och information.
Mycket bra artikel du skrivit och upplysande kommentarer efteråt. Men jag tycker inte ni gick tillräckligt långt.
Jag hade väl mer på lager, och det fanns väl all anledning att fortsätta diskussionen. Men upphovsrätt är väl inte precis i mitt fokus.
Jag vidhåller den avvikande åsikt jag tidigare framfört. Patenträtten har i huvudsak positiva effekter. Det är rätt att belöna de individer och företag som via tekniska innovationer lägger grunden för ekonomiska framsteg. Tillsammans med äganderätten generellt. Jämförelsen i den första länken mellan grönsakers betydelse för kokkonsten och Ericsons eller Nokias patent var långt ifrån övertygande, tvärtom förvånansvärt långsökt.
Jag håller med Åke angående Mats postning. För övrigt håller jag helt med sign. ”Tommy” i dolfs förträffliga länk (förutom då i den detalj som sign ”Hoppsan” korrigerade på slutet). Tack för länken, dolf!
Vassego. Vad var det som Hoppsan korrigerade? Det är ju en ganska långdragen diskussion i kommentarsfältet, så jag är inte på det klara med vad du avser där.
Jag var tydligen onödigt kortfattad i inlägget i min beskrivning av problemet. Stephan Kinsella torgför, enligt min mening, helt riktigt att immateriell patenträtt utmanar, skadar, usurperar och förstör materiell äganderätt. Hans argumentation för det är för lång för att återge här, men jag har kommit till samma slutsats.
Eftersom jag är materialist vad gäller äganderätten så väljer jag av praktiska skäl att förorda ett avskaffande av immaterialrätten. Anledningen är enkel, precis som Anders var inne på i sin artikel, materia kan inte delas utan att den som delar med sig får mindre. Tankar kan dock delas utan att den förste tänkarens tankar förminskas. Snarare förstoras de om de delas.
I de flesta länder är idag patent på uppfinningar kring 20 år och kan i en del fall förlängas några år. Internationell upphovsrätt till musik och litteratur är 75 år efter upphovsmannens död. Men ett företag som förvärvat upphovsrätten och gett ut böcker eller skivor behåller upphovsrätten i hela 95 år efter upphovsmannens död. Elvis inspelade musik kommer alltså inte att bli fri förrän efter 2072. Evert Taubes förstlingsverk från 1918 blir fria 2071, 153 år efter att de först nådde världen.
I det aktuella ärendet med IT-giganterna vill de ha betalt för att via sin teknologi förmedla andras it-lösningar. Liknelsen med potatisens värde i slutanvändarledet kanske inte var den bästa. Jag kan ge en annan, tänk om en vägägare tillåts ta tull efter värdet på det som transporteras på vägen, inte efter kostnaden för anläggning och underhåll av vägen.
En motorcykel fraktande en handväska med diamanter skulle då betala flerfalt mer för att köra på vägen än vad en fullastad grusbil skulle göra. Rimligt?
Det är i första hand patentskyddet som har ett stort värde. Däremot kan man tycka att upphovsrätten till musik och litteratur verkar överdrivet lång, mer än 150 år som ditt exempel visar, mot 20 år för även de allra mest revolutionerande patenten. Övrig immaterialrätt saknar ju också patentens ekonomiska poänger som drivkraft för teknisk utveckling och välstånd.
Din nya jämförelse tycker jag inte var så väldigt mycket bättre än den om grönsakernas betydelse för kokkonsten. Sant, en vägtull bör vara kostnadsbaserad, men på vilket sätt är detta relevant i en bedömning av upphovsrätten för musik och litteratur? Du förklarar inte heller vari det onaturliga ligger i att Ericson m fl får ersättning för ”förmedla andras IT-lösningar”. Men sant också att mina invändningar är av allmängiltig karaktär och att jag kan ha missat något som du har bättre koll på via de analyser du har läst.
Det som är problemet med IT-sektorn är att de som äger de grundläggande systemen har koll på allt, om de vill. Qualcomm, Intel, Motorola, Apple, Google, Facebook tillhör denna grupp.
Vi som använder andra e-postadresser än exempelvis gmail, yahoo eller telia har märkt att våra brev allt oftare inte levereras till dessa bolag för att de vill tvinga alla att använda deras tjänster och därigenom få kontroll över information och informationsflöden.
För övrigt tillhör jag dem som tror patenträtten är överskattad. Den försvaras av monopolister, men folk som tänker nytt och uppfinner kan inte hejda sig. Det gör det oavsett patent. Så har det varit större delen av historien.
Det här med immateriella rättigheter verkar dela/skilja många libertarianer. Själv har jag lite svårt att förstå Mats position. Förvisso är jag helt emot långa skydd i kopieringstider. En del är löjeväckande långa, särskilt låg verkningshöjd som i t.ex. berättelser.
Vad är fel på ett tidsbegränsat kopieringsskydd för betydande insatser? Förr kunde man hänvisa till att det tog avsevärd tid för plagiatorer att komma ikapp, så den duglige kunde njuta tillräckligt av sin förmåga. Numera kan snyltande kopiering ske på kortare tid än en dag…
I viss/stor mån anser jag skyddsmöjligheten är löjligt liten för småföretag och individer, så dessa gör bäst att hålla tyst om sina framsteg. För ca 35 år sedan dök persondatorn upp och då öppnade sig möjligheter. Själv skapade jag ett program som i flera stycken fortfarande är överlägset dagens specialprogram jag behövde.
Försökte sälja det i mitten på 80-talet, kunde då förmodligen vara överlägset bäst på viss kvalitetskontroll. Det gick inte så bra att sälja. Redan då var planekonomi även i stora privat företag långt gången. Det nej jag fick var att de (internlabbet eller vad det var) kunde få samma program ”gratis” av dataavdelningen inom 0,5-3 år…
Redan då hittade jag på ett oerhört snabbt sätt att grafiskt visualisera och byta variabler på det man ville kontrollera. Gav upp det för att patentskyddet inte var/är tillräckligt. Där slapp ni se en lösning som skulle ha varit allmän kännedom om jag trott jag skulle fått tillräckligt betalt för idén…
Det är alldeles rätt uppfattat att detta är en fråga där libertarianerna är djupt splittrade. Tror inte det finns någon annan fråga där splittringen är lika djup. På ett sätt är det som skiljer synen på om det är människorna eller företagen som ska vara fria.
Det jag är beredd att acceptera är varumärkesskydd och namnskydd. Det ger ju ett visst övertag om man har gott renommé.
Tråkigt att världen gick miste om ett bra dataprogram.
Tja, alla är inte beredda att jobba gratis! Förvisso gjorde jag det gratis för min arbetsgivare. Fick skörda en del av min programmering på fritiden…
Jag hade inte en tanke på att det jag då åstadkom, senare skulle kunna ha stor betydelse, även i andra sammanhang.
Kunde dock inte komma på något sätt att jag skulle få betalt, så jag struntade i det.
Kanske låter jag långsint, men aldrig avslöjar jag min hemlighet innan invällarna och landsförrädarna är terminerade…