SVT har redovisat att det tar längre tid än vad som är önskvärt och rekommenderat för att få fram en ambulans till patienterna vid utryckning i landsorten. Men i Stockholm kommer ambulansen inom rekommenderad tid. Sjukvårdskunnige signaturen AL har skrivit till mig och berättat hur han i två färska fall i sitt närområde (Kungsängen) fått uppleva att ambulans dröjer en timme och fyrtio minuter respektive en timme och femtio minuter vid utryckning till patienter med livshotande tillstånd. Den förstnämnda patienten avled. Endast tack vare att AL känner till direktnummer till ambulansen och frågat om SOS hört av sig skickades ambulans. Här är ALs redogörelse:
Jag har inte läst Ambulansens egna uppgifter om vad de vill ha, ska ha och har för insatstid från det att de får larmet från 112.
Samma sak gäller alla parter.
SVT gick ut i lokalnyheterna och påstod att insatstiden inom Stockholms tätort är 11min, dit mitt område hör, då ambulansen var stationerad 8km (Bro) bort förr och är väl stationerad 12km (Jakobsberg) bort idag.
Oavsett så är en insatstid på nästan 2 timmar så lång tid att det är körtiden från ena sidan av Stor Stockholm till andra sidan i rusningstrafik och kösittande (Södertälje till Norrtälje, Västerhaninge till Arlanda, osv).
Enligt annat nyhetsinslag skall det finnas 75st (?) ambulanser i länet. Tyvärr har jag inga hårda data alls.
Det jag begärde skriftligen av SVT Lokalnyheterna var underlaget (hårddatan) rörande insatstiderna som SVT publicerade. Bara det faktum att SVT inte ens svarar på begäran är tillräckligt starka indikationer på att de “officiella” insatstiderna är fiktiva/påhittade. Främmande makt kan detta, vet detta, och har därmed en bättre uppfattning om landets säkerhet än vad vi själva har (hackade konto på polis, läckage från Transportstyrelsen, Trafikverket, mm… “datasäkerhet”…).
En rimlig insatstid blir <15min utan blåljus och ca 8min med blåljus.
– vid misstanke om stroke skall blåljuskörning ske
– vid misstanke om hjärtattack skall blåljuskörning ske
– vid misstanke om inklämning av hjärnan skall ambulanshelikopter finnas med som alternativ till blåljuskörning
De närmaste sjukhusen är:
– Danderyd, ca 25km
– Karolinska, 30km
– St:Göran, 30km
– Södersjukhuset, 35km
– Enköping, Uppsala Akademiska och Huddinge Sjukhus; 50-60km
Accessvägarna är E18 och E4 motorvägar.
Det jag –vet- från fallet 2015 är att ambulansen fick “larmet” av 112 kl 17:20, efter ha suttit och väntat på nytt larm/körning sedan kl 16:00 på Danderyds Sjukhus. Vi som larmade började ringa kring 15:50 och ringde minst 10 samtal under 1tim 40min. Det var 112 som inte larmade! Ambulansen kom kl.17:42. Larmet som utgick var “sjuktransport”. Ambulanspersonalens kliniska skicklighet, brist på…, gjorde att de inte insåg att det var en insult (stroke) de hade med att göra, så det blev fel på sjukhuset också (KS)…Behandlades som alkoholförgiftning och skickades hem med läkemedel som utlöser psykos om blandas med alkoholintag eller ges till alkoholist… Det blev en fördröjning på ca 1v eller så innan patienten åter igen hamnade på KS, och då på rätt avdelning, dvs neurologen, som upptäckte, just det en “stroke”… att patienten avled inom 9 månade av en hjärntumör blev liksom pricken över i:et. Symptomen var stroke, orsaken till det kan bara varit en av tre möjliga; blödning, syrebrist, tumörgenombrott.
Oavsett så hade patienten sluppit mycket av det lidande som 112 orsakade, om patienten fått transport inom 10min och körts till neuroakuten med PBD stroke (vilket jag gav ambulanspersonalen som muntlig PBD (preliminär bedömningsdiagnos).
Fallet från i år är har jag inte alla fakta om än. Men Lyrica (SSRI) är en kraftigt bidragande faktor, plus somatiska (kroppsliga) problem/skador/sjukdom. Hela ärendet mörkas genom att man satt diagnosen Guillain-Barré (jmf Polio) på patienten. Då är dessutom Lyrica –fel- medicinering!!! (står i FASS – skall vara andra prep ss Gabapentin). Den patienten ligger inne på neurologkliniken på ett av storsjukhusen sedan 2 veckor nu.
Mycket tragiskt ärende där man utöver att inte skött sjukvården anmält patienten till Socialförvaltningen (var någon sort hämnd från ambulanspersonalen ss jag ser det – två jäntor som vägrade hjälpa/bära patienten vars ben var “förlamade (se biverkan för Lyrica)”; “du kan gå själv” sa de till patienten. En granne som var närvarande blev tvungen att bära ut patienten; detta var vid det andra 112 larmet (1 v efter det ovan som jag var med på) som också hade en insatstid på ca 1 timme 40 min (jag var inte närvarande så jag har inte exakt tid, var bara telefonkonsult och det tog över 1 timme från det jag blev konsulterad tills ambulansen kom).
…fint land vi bor i…
Om inte folk talar om vilken insatstid som det verkligen rör sig om, så kommer myndigheterna undan med desinformationen/propagandan.
Den gemensamma faktorn är 112.
Begriper inte vad 112 tjänar på att hindra och försena, men att de gör det framstår med all önskvärd tydlighet med hänvisning till hur de uppträde och agerar.
Efter det har AL skrivit till SVT och frågat vad de har för faktaunderlag för sitt påstående att ambulanserna skickas ut i tid, utan att få svar. AL gick då vidare och anmälde SVT till Granskningsnämnden för bristande saklighet. Nämnden avskrev ärendet omgående, utan granskning. Vilket inte förvånar, Granskningsnämnden fungerar mer som filter av kritik mot SVT än som granskare och garant för kvalitet.
Denna berättelse väcker ett speciellt minne till liv hos mig. För cirka femton år sedan var jag mental tränare i Carlstad Crusaders lag i amerikansk fotboll. Vid en bortamatch på Zinkensdamm mot Stockholm Mean Machine bröt en av våra spelare benet. Det var tvärt av i både skenben och vadben, foten hängde ned när han lyfte benet. Han hade självklart mycket ont.
Jag ringde SOS och begärde en ambulans. Döm om min förvåning när mannen som svarade sa det inte var ett prioriterat ärende. Han föreslog att vi skulle ta oss för egen maskin till SÖS. Då gick jag igång ordentligt. Jag ställde mig mitt för läktaren och skrek allt vad jag orkade in i telefonen att han är skyldig att skicka en ambulans. Kostnaden kan det snåla stockholmslandstinget skicka till Värmland. Men vi som rest med buss till staden ska inte behöva lasta in en svårt skadad människa i en buss och försöka hitta ett sjukhus i främmande stad. Hela publiken tittade på mig istället för på matchen som vid det laget fortsatte. Mannen i luren försökte fortsätta hävda att de inte kunde skicka ambulans. Då svor jag en lång ramsa och sa att om han inte omgående skickar en ambulans kommer jag personligen upp till larmcentralen och kastrerar honom. Sedan la jag på.
Efter ett par minuter ringde en supervisor upp och beklagade missförståndet. Han sa att en bil var på väg och inom några minuter kom det en. Allt löste sig. Vi hade redan inför säsongen gjort upp planer och fördelat ansvar vid olika händelser. För bortamatcher hade vi alltid med en person som kunde stanna kvar och vara kontaktperson om något skulle inträffa så att inte alla kunde resa med bussen hem. Den här gången blev det verklighet och fungerade bra.
Så långt offentlig sjukvård utan ”vinster i välfärden”. Alla vet att det inte fungerar som det ska. Jämför ambulansverksamheten med taxi. Det finns inget offentligt monopol på taxiverksamhet, inte ens en offentlig taxirörelse, allt är privat och avreglerat. Väntetiderna på en taxi är idag mycket korta. Det värsta tillstånd resenärerna kan uppleva är irritation. Medan väntetiderna på offentlig akuttransport med ambulans är långa och det värsta kunderna riskerar är döden. Resursallokeringen verkar inte rimlig, organisationsmodellen undermålig.
Nu har vissa landsting bestämt sig för att anställa personal istället för att hyra in dyr personal vid toppar och liknande. Det är väl bra om det blir billigare och ger bättre kontinuitet. Men det är inte bra om motivet är som en landstingsföreträdare lät förstå i SVT aktuellt måndag morgon 25/9, med anledning av att inte alla landsting är samordnade i detta: ”Vi kan inte ensamma knäcka ryggen på hyrmarknaden”. Så det är landstingens uppgift att ta död på privat företagande?
Alla som råkar ut för dåligt bemötande, dålig vård eller rent skadlig vård bör anmäla sina erfarenheter till IVO, Inspektionen för Vård och Omsorg, annars kommer vårdgivarna undan med slarv och oprofessionellt uppträdande. Politikerna får inte rätt beslutsunderlag vid sina budgetplaneringar.
Har en granne vars son råkade ut för en liknande situation. Killen har en kennel och tre schäfrar kom i slagsmål. Han försökte avbryta och blev själv svårt biten i överarmarna. Svaret han fick från 112 var att ta sig till sjukhuset själv. Han hade stora blödningar och skador på armarna så att köra bil var uteslutet. Han far fick komma och köra honom, vid det laget hade killen kommit in i chocktillstånd. Trots flera samtal till 112 kom ingen ambulans. Sjukhuspersonalen ansåg att det var skandalöst att det inte skickades ambulans.
Men det handlar väl om pengar som vanligt, man sparar in på kostnader. Alltså motsatsen till vinster så sparar man för att få det att gå ihop. Dessa för verksamheten skadliga besparingar är betydligt allvarligare än att privata aktörer, som levererar det de ska, gör vinst.
Är det inte märkligt detta? Alla man talar med har någon liknande historia, att man på ett eller annat sätt måste tjata sig till vård i den svenska modellen.
Har det blivit sämre? Jo, det är en rimlig ansats efter hyperinvasionen av rasfrämlingar.
Kan dock meddela att jag en gång var först att ringa brandkåren (70-talet). Gick till närmaste bom för att visa vägen. De slapp in där, men de kom inte till brandhärden efter tio minuter som det skrevs i UNT, utan efter en halvtimme, trots bara tio minuters resa från stationen.
Hej.
Helt rätt råd: anmäl alltid alla felgrepp, förseningar och annan valhänt behandling.
Det rådet har jag fått mellan skål och vägg av personer inom psykiatrin som inte sällan får höra skräckhistorier om hur förståndshandikappade eller på annat sätt mentalt instabila eller liknande behandlas – ”Anmäl allt, för det är bara där det kommer in många anmälningar som politikerna i regionen skjuter till pengar”, var andemeningen.
Det gnisslandet hjulet får smörj skulle man kunna säga.
Om det blivit sämre?
Jomen, och inte lite heller även om det även hände rejäla tomterier förr. Minns ett tillfälle ca 1991-1992 (runt nyåret) när jag och två andra män hjälpte en knivhuggen flicka in på akuten på Karolinska (tror jag det var) för att i luckan bli informerade om att eftersom hon hörde till ett annat sjukvårdsområde så skulle vi ta henne till SÖS istället. När vi en smula animerat påpekade att där inte gick någon kollektivtrafik på vargtimmarna och att vi knappast skulle få tag i en taxi som var villig att få klädseln nerblodad tillkallades väktare. Det blev polisbil till SÖS istället.
Senaste årtiondet är det en händelse som sticker ut som man säger:
På sjukhuset i annat ärende ser jag tre utländska kollegor från ett lager jag jobbat på. Dessa försöker kommunicera med sköterskan i luckan på blandad tyska, engelska, ryska och polska. Hennes respons är att tala högre och långsammare, och förklara att de måste visa den skadade mannens papper innan han kan registreras. Han har vid tillfället en metallflisa stickandes ut ur ögat invid näsroten (olycka på arbetet) och hans papper var inte det första man tänkte på när man slängde sig i bilen. När jag lägger mig i för att agera medlare och förklarar att jag är fd. kollega till männen får jag veta att de inte litar på att han kan betala avgiften. Då jag erbjuder mig att betala och förklarar att samtliga tre är gästarbetare tillkallas vakt, och jag blir upplyst om att det ”inte är tillåtet att betala åt andra”. Som tur är kan vakten, en polack, tolka.
Att vårdpersonal blir hotad är lågt, och oftast oförtjänt, men ibland förstår man nästan byket som gör så.
Man skall vara vid go hälsa för att orka ha med vården att göra; hur någon kan tro att det offentliga sköter vården bättre än privata intressenter är märkligt – det är ju endast kroniker som är i riskzonen och för dessa (jag själv t ex) kan det offentliga duga väl.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare