Kluvet om tiggeriet

Dagens gästskribent är Åke Sundström

Att vara liberal är att vara kluven, har det sagts om folkpartiets politik. Det lilla Klassiskt Liberala Partiet, KLP, påstår sig vara mer renlärigt, vilket i huvudsak stämmer. Desto mer förvånande då att i den aktuella tiggerifrågan höra företrädare för partiet argumentera lika dunkelt tungomålstalande som folkpartiets gamla halmhattar.
I Dalademokraten instämmer nämligen två företrädare för KLP i MUF:s kritik mot det egna moderpartiets förslag till nationellt tiggeriförbud .
Men argumenteringen är rent formalistisk.  De hävdar, med all rätt och i likhet med MUF, att det är markägarna – fastighetsägarna och kommunerna – som skall bestämma, inte riksdagen.
Som om detta vore problemets kärna! 
Båda dessa parter försöker ju stoppa tiggeriet, men hindras av en domstol i Södertälje som med extremt svajig argumentering frikände två tiggare i Södertälje.  Ett beslut som i brist på överklagande till högre instans kommit att bli prejudicerande.
Åklagarväsendet och domstolarna är statliga myndigheter. Därför krävs beslut på statlig nivå som undanröjer grunderna för Södertäljedomen. Men regeringen och justitieministern rullar tummarna, precis som Beatrice Ask gjorde. I båda fallen säkert i hög grad som en följd av MP:s vågmästarroll.
Dessa fakta tycks varken KLP-företrädarna eller MUF känna till, vilket i sig är anmärkningsvärt. Man kan alternativt tolka inlägget i DD som ett senkommet uttryck för det godhetshyckleri som utmärkte folkpartiet, samma parti som i dag har mage att kalla sig Liberalerna, och som utbrytarna kanske inte helt lyckats frigöra sig från.
I vilket fall ett trist självmål, att ge intryck av att omfamna tiggeriet när man i själva verket företräder den rakt motsatta ståndpunkten. Fast indirekt via en i princip korrekt syn på var beslutanderätten ligger, som dock blir irrelevant på grund av statens i dagsläget konkreta huvudansvar.
Det här inlägget postades i Äganderätt, Gästlistan och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

31 svar på Kluvet om tiggeriet

  1. Stefan Eriksson skriver:

    Är det från historier likt denna som uttrycket; ”tala med kluven tunga”, härstammar från?

    I landet ”lagom” är det väl ”smällar vi får ta”, för att känna oss tillfreds med tillvaron. Det går så länge det går, men i sinom tid lär en reduktion av PK ismen gå av stapeln.
    Många lär finna sin tillvaro tämligen meningslös, i brist på betalt tyckande.

  2. Göran skriver:

    Jag anser själv att det är markägaren som ska bestämma om tiggeri eller inte. Vem som helst i Sverige kan i princip behöva be om en slant på gatan.

    Ett tiggeriförbud kommer inte leda till avsedd verkan. Zigenartiggarna kommer att anpassa sig och hitta kryphål med hjälp av svenska politiker, kyrkan etc. Kommer polisen köra iväg tiggare? Det tror jag knappast. Se bara vad som händer med afghanerna i Stockholm. De ska utvisas hela bunten. Hur kommer det sig att polisen inte arresterar dem och utvisar dem? Hur ska zigernartiggarna utvisas? Och stoppar vi dem i fängelse kommer de att tjäna mer i fängelset än på gatan. Ni som bor på landsbygden – kan ni se polisen åka runt på alla mindre orter varje dag för att jaga tiggare?

    Ett tiggeriförbud kommer att leda till att skattebetalarna får betala miljarder och inget blir löst.

    Vad jag vill ha sagt med ovan är att ett tiggeriförbud inte kommer att göra det obevämt nog för tiggarna att de överger Sverige. Markägare i Sverige måste få sin äganderätt respekterad och polisen ska assistera med den hjälpen omedelbart. Det är å andra sidan en utopi.

    Rent cynisk är ett förbud bara ytterligare ett sätt att skjuta problemet på någon annan i stället för att var och en tar tag i problemet där det anses vara ett problem. Dock förmodar jag att ingen vill avstå från att titta på sin TV-serie och i stället gladeligen föredrar att sin plånbok urholkas ytterligare.

    Jag kan inte se någon större skillnad mellan en som sitter på gatan och tigger mot en som ringer till mig och begär pengar av mig.

    De var förbaskat bitter skrivet, men en liten ljusglimt kan finnas. Klimatförändringar. Det lär bli ordentligt kalla vintrar i Sverige framöver, så det lär inte bli så roligt att sitta i Sverige och tigga.

  3. Jan Andersson skriver:

    Problemet med oönskade och överflödiga invandrare är jätteenkelt att lösa – sluta med att ge allmosor och bidrag. Gör det för deras egen skull så att de får åka hem och skaffa sig ett liv och inte stanna i Sverige som utstötta och kastlösa. De som inte skall utvisas är de fåtaliga som verkligen har asylskäl. Att tiggarna ibland sitter som spanare åt knarklangarna avslöjades brutalt i den norska dokumentären ”Lykkelandet” som jag rekommenderar alla att se.

    https://tv.nrk.no/serie/brennpunkt/mddp11000617/18-04-2017

  4. Jan Suhr skriver:

    I andra europeiska länder där de verkar ha en effektiv polis ser man inga tiggare alls. Möjligen någon lokal A-lagare men inga romska tiggare alls. Som sagts ovan, även om vi får en lag emot tiggeri så har jag svårt att se vår polis göra något åt det. Det lär ju knappast bli någon riksomfattande razzia. Om lagen utformades så att polisen fick rätt att beslagtaga tiggarens burk med pengar så kanske de skulle försvinna.

    Då har polisen högre prioriteringar, nu har de börjat jaga fortkörare på E4:an runt Nyköping med civila bilar. Samtidigt som vi har ligor som åker runt på gårdar och stjäl.

    Givetvis är lösningen att inte ge dem pengar men med alla som vill öka sin egen självgodhet så lär det inte hända.

  5. Rikard skriver:

    Hej.

    Skriv lagen så att markägaren har både rätten och skyldigheten att tillse att marken används på avsett vis, utan obehag för andra markägare intill – man kan visserligen hävda att jag gör vad jag vill med och på min mark, men det kan lätt motbevisas med att påpeka att du blir nog rätt syrak om jag startar sulfitfabrik på min mark…

    [I samma veva kan man passa på att skriva om allemansrätten och befästa denna i lag med formuleringar som klargör vilket ansvar den som rör sig på annans mark måste ta – att få vandra fritt över folks betesmarker eller genom skogar eller över hedar och fjäll är en förmån och ett privilegium med pliktansvar. I hög grad är det en fråga om fostran och respekt, något som är svårt att komma åt med egendomslagar, men desto lättare med något slags jägmästarämbete, kanske av tysk modell.]

    För att undvika situationer där mindre nogräknade markägare hyr ut plats för zigenarläger återinrättas en drätselkammare som tillser att en god standard vad gäller hygien, sanitet och liknande föreligger, eljest skall markägaren beläggas med vite. Om denne senare vill kräva sin hyresgäst på ersättning för vitet må vara hänt. På så vis lär de flesta dra sig för att hyra ut till annat än kända och pålitliga personer med gott renommé.

    Ger man samtidigt markägaren rätten att från sin mark avhysa personer som där uppehåller sig illegalt oavsett identifieringsproblem, delgivningsbalett eller annat sådant så lär problemet vara lika borta som ett politikerlöfte dagen efter valet.

    En kombination således: jag har rätt att med våld om så blir nödvändigt avhysa den som ockuperar min mark, men jag är också vid laga ansvar skyldig att se till att marken nyttjas på att anständigt, sanitärt och för kringliggande miljö (av alla slag) ej skadligt vis. Lämpligen bör vitet vid ingripande uppgå till den totala kostnaden för ärendets hantering, sanering samt återställning av skador, eljest tages marken i pant tills jag erlagt boten och om så ej skett inom fem år (för att dra en siffra ur… hatten) säljes marken på auktion.

    En verklig lagtext måste givetvis struktureras en smula tydligare än mitt lekmannasvammel, men jag hoppas principerna framgår.

    Vad gäller tiggarna själva om dessa inte är svenskar anser jag att man bör döma till en månads straffarbete för var dag personen överskridit den lagliga tiden (normalt tre månader för EU-medborgare), samt utvisning med inreseförbud om ett år per dag förut nämnda tre månader överskridits med. Straffarbetet kan bestå av exempelvis sopsortering.

    För svenska tiggare kan vi ha andra åtgärder då de dels är våra landsmän, dels inte sällan är hemlösa med psykiska problem och missbrukardito – med rätt form av insats kan även dessa ges möjlighet att hjälpa sig själva, och det för en billig penning. I Utah har man etablerat boenden som är för brukaren gratis; enda villkor är att denne sköter sig efter en viss (ganska låg) standard.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    • Åke Sundström skriver:

      Utmärkta kompletteringar till ett tiggeriförbud, men givetvis magstarkt för Tobé och hans blivande boss, som på politikerfrälsets vanliga vis föredrar smärre revirmarkeringar framför rejäla och genomtänkta reformer.

      • Rikard skriver:

        Hej.

        Tack för det.

        Jag måste erkänna att jag ofta tittar på hur man i Sverige löst samma problem i historien – varken inhemskt tiggeri eller zigenare är ju en ny företeelse egentligen, och jag finner ofta inspiration i vad som för oss i nutiden framstår som hårdhänta, osentimentala men ändå pragmatiska metoder.

        Kanske dyrkan av Det Nya och föraktet för historia och tradition är en förklaring till Sveriges utveckling från sent sextiotal och framåt; lite grann låter våra politiker, mediala präster och kultur’arbetare’ som ett barn som söker lära mor och far hur världen fungerar när det talar om gångna tider (eller nittonhundratalet för den delen).

        Många av våra samhällsproblem är samma problem som funnits sedan Hammurabi – ytan ändras men kärnan består.

        Kamratliga hälsningar,
        Rikard, fd lärare

        • Åke Sundström skriver:

          Sant att metoder som kan tyckas hårdhänta i själva verket är motsatsen: de mest konstruktiva och humana. Ett exempel är guldmyntfoten, ledstjärnan under det som brukar ”den gyllene epoken”, halvseklet före katastrofen 1914. Den krävde en mycket strikt finansiell disciplin, tolererade inga quick fixes, men resulterade i större mänskliga och ekonomiska framsteg än någonsin.

          Dagens politik är raka motsatsen: gratispengar kan verka välkommet och humant, men invaggar människor i ett falskt lyckorus och leder, förr eller senare, till en ny katastrof – inte nödvändigtvis ett nytt 1914 men i vilket fall en lång period av stagnation och fördelningspolitiska konflikter. Sådant som i historien ofta har resulterat i revolutioner och/eller krigshandlingar.

    • mats skriver:

      Lite svajigt, Rikard! Du utlovar mer i allemansrätt än vad som finns nu. Å andra sidan är det bra att kodifiera och framför allt erkänna markägarens rätt.
      I klassisk liberal syn på äganderätt brukar även ingå ägarens rätt att förstöra sin egendom. Jag är beredd att hålla med.

      • Rikard skriver:

        Hej.

        Allemansrätten är problematisk, ingen diskussion om den saken. Den hör en tid till när det var självklart att fostra sina barn att visa aktsamhet och respekt för inte bara naturen själv utan också för att man var gäst på andras ägor. Vare sig det var i renbetesland eller i bokskogar eller djupaste svarta blåbärsskog blev jag lärd att visa aktning och att iaktta försiktighet – därav passagen om fostran. Jag vågar påstå att fram till mitten av nittiotalet var det ovanligt med missbruk och allmänt tarvligt uppförande i naturen utom på turistorter eller i direkt anslutning till storstäderna (om man undantar landsortsbor som dumpar oljefat, bilbatterier och allsköns skrot och avfall i gamla sandtäkter eller grustag).

        Kanske en engelsk modell för privat mark vore något att titta på svensk del, för vi lär inte kunna behålla en lag bunden i tradition, fostran och folkgemenskap nu när landet är allmän egendom för all världens folk.

        Ett jägmästarämbete modellerat efter USA:s ’park rangers’ kunde också vara en modell att anamma.

        Ägarens rätt att förstöra sin egendom måste sättas i relation till konsekvenserna av den faktiska handlingen; vem vill bo nedströms från min hormoslyr-fabrik utan rening? Vem vill bo där jag alldeles intill bränner gamla sliprar, bildäck och liknande? Liberalism är inte avsaknad av stat, kontroll eller moderation och äganderätt är inte en rätt att göra vad man vill – anarki och kaos är inte liberalism.

        Vi vet att både stat och kapital är duktiga på att föröda mark:
        ”The nation that destroys its soil destroys itself.”

        Kamratliga hälsningar,
        Rikard, fd lärare

        • mats skriver:

          Nu är ju inte allemansrätten en sedvänja. Läs Gunnar Wiktorssons bok ”Den grundlagsfästa myten”, så får du se.
          Självklart får man inte förstöra andras egendom när man förstör sin egen.
          Park Rangers har vi i Sverige också, fast de är inte uniformerade och beväpnade. De brukar oftast tituleras naturbevakare eller uppsyningsmän och det är statens mark de bevakar, inte privat, precis som i USA.

          När du säger engelsk modell, är det right of way du tänker på då, eller kanske vissa commons (allmänningar). Notera att allmänningar i Sverige ägs av markägarna runt omkring, de är inte allmänheten vem som helsts egendom.

          • Rikard skriver:

            Hej.

            Man kan väl kanske försöka plocka russinen ur kakan? Tysklands jägmästare har om jag förstår ett delat ansvar mot att vara naturvårdare, markägarens ombud och statens uppsyningsman.

            Ett sådant ämbete måste i så fall stå fritt från direkt politisk styrning.

            Jag har i min släkt led som ägt skog och mark och som jag förstått på dem (muntligt traderade berättelser) så kunde du långt före Allemansrätten kodifierades plocka bär och svamp, förflytta dig samt samla ris och liknande på andras marker – om en muntlig överenskommelse fanns och respekterades. Ytterst få lagar saknar förankring i folkets mentalitet och traditioner, vare sig de syftar till att driva värderingarna i en viss riktning eller utgår från dem. Reformeras måste den i vilket fall som helst.

            Grannarna påverkas alltid, så det är gränsdragningen som är relevant. Vilken påverkan kan tillåtas, och vilken kan det inte? Till och med något så till synes miljövänligt och enkelt som att bara låta ens skogslott växa igen påverkar kringliggande ägor, vare sig dessa är lindor eller föryngringsytor som eufemismen lyder.

            Jag tror nog vi är ganska ense egentligen, men jag känner (i brist på bättre ord) att det finns en nu långt gående klyvning mellan stad, land, naturvård, och ekonomisk exploatering, med avsevärd risk för dogmatisk låsning på alla sidor. Se på hur det ser ut när folk diskuterar vargen t ex, och jämför med den närmast totala bristen på motsvarande hätskhet i diskussioner om vildsvin.

            Nog måste det gå att arbeta fram både tänkande och lösning utifrån ’win-win/no lose’ som princip?

            Kamratliga hälsningar,
            Rikard, fd lärare

            • mats skriver:

              Precis, det fanns lokala överenskommelser och sedvänjor. Men också strikta och även lagfästa begränsningar i äldre lag. Läs Wiktorsson, det är mycket upplysande!

              Problemen uppstod när sossarna ville komplettera den lagstadgade semestern med något annat än att sitta hemma i hyreslägenheten och supa (Fritidsutredningen). Då kom man på att man kunde utnyttja socialismens gamla idé om att allt tillhör alla.

              Om du tror att inte vildsvinen skapar lika mycket bråk som vargen tror du fel. Jag är nog böjd att påstå att den är på väg att gå om vargen som källa till oenighet. Men om vargen skapar oenighet mellan stad och land, så skapar svinen oenighet enbart på landet.

        • mats skriver:

          PS. Det finns ju också något som heter kreativ förstörelse, när man skapar något nytt. Exempelvis när man bygger hus och vägar på marken. Jord- och skogsbruk är ju därmed ”förstört., men en annan nyttighet skapad som kanske ger bättre avkastning till ägaren. Varför skulle inte ägaren på eget bevåg få göra det, om inte grannarna påverkas?

  6. Åke Sundström skriver:

    Både Jan och Göran missar min huvudpoäng, att dagens anarki har sin grund i Södertälje-prejudikatet, som handlade om att en tingsrätt med en ytterst tveksam argumentering underkände de lokala ordningsföreskrifter som beslutats om i god demokratisk ordning. Och som förbjuder tiggeri på allmänna platser.

    Att chefsåklagaren i samma stad avstått från att överklaga till högre instans är än mer anmärkningsvärt och verkar i hög grad vara betingat av politiska överväganden, inte av omsorg om tjänsteplikten. Detsamma gäller justitiedepartmentet, som tigit sig igenom denna debatt och därmed sanktionerat övergrepp av både juridisk och demokratisk karaktär.

    Påståendet att ett lagförtydligande inte skulle hjälpa därför att polisen ändå inte ingriper i liknande fall, är relevant bara om man utgår från att rättsrötan är ett orubbligt faktum, omöjligt att åtgärda. Så är trots allt inte fallet. Men förvisso har rikspolischefen genom sitt agerande övertydligt visat varför han snarast bör bytas ut.

    Problemet med Tobés utspel är att han fokuserar på andra ovidkommande motiv, t ex att tiggeriet är kopplat till annan brottslighet och/eller sanitära olägenheter. Sådant kan och bör bedömas på sina egna meriter, utifrån andra delar av brottsbalken och/eller lokala föreskrifter. Det räcker, i en demokrati, att hänvisa till vad lagboken föreskriver och vad en överväldigande majoritet av väljarkåren tycker.

    Jag tror inte ens att den minoritet som genom sina slantar håller ruljansen igång skulle misstycka om de lokala ordningsreglerna återupprättades. För det finns ju gott om andra möjligheter, om än mindre publika, att demonstrera sin solidaritet och offervilja.

    Lite underligt också att KLP inte tar chansen att medverka till att klarlägga vari problemet består.

    • Göran skriver:

      Absolut rätt att jag missar din huvudpoäng i din artikel. Jag argumenterar mer för ett generellt förbud som gäller för hela Sverige på ett enda bräde. Naturligtvis ska man kunna ta lokala beslut och för vissa områden.

      Jag instämmer i din uppfattning att det som håller ruljansen igång är att det faktiskt kommer in pengar till tiggarna. Det som retar mig mest med tiggeriet är att det förkommer annan brottslighet runt omkring tiggeriet. Så de som ger pengar till tiggarna upprätthåller den brottsligheten.

      • Åke Sundström skriver:

        Nu är det förstås ingen större skillnad mellan ett nationellt tiggeriförbud och ett återställande av rätten för kommunerna att själva bestämma innehållet i sina lokala ordningsstadgor: både löser med all säkerhet problemet, båda har samma demokratiska status och båda kräver beslut i riksdagen eller av regeringen.

        Den andra komponenten är att erkänna fastighetsägarnas självklara rätt att förfoga över sin egendom och polisens lika självklara skyldighet att på ägarnas begäran omgående avhysa ovälkomna besökare.

        Däremot menade jag att den brottslighet som tycks vara kopplad till tiggeriet – och som du mest av allt retat dig på – kan och bör bekämpas separat. Vad som i det stycket krävs är en ny rikspolischef och en justitieminister värd sin fina titel.

  7. mats skriver:

    Det är en viktig observation du gjort Åke, att kampen mot tiggeri och fattigdom har berövats ett verktyg!
    Det vore oklokt (minst sagt) att förbjuda fattigdom, men man måste verka för att tiggeri inte ses som en utväg ur fattigdom eller ett substitut för arbete.

    • Åke Sundström skriver:

      Klyschan att man inte ”kan förbjuda fattigdom” är förstås korkad så det förslår.

      Den är dessutom osann i så motto att fattigdom i dagens värld är en ovanlig företeelse i länder styrda enligt marknadsekonomiska principer – om man, som sig bör, bortser från det fåtal som frivilligt väljer att ställa sig utanför samhällsgemenskapen, genom att avstå från att arbeta. I sådana länder tillåts inte heller sjukdom leda till ett liv i misär. Planekonomier har sällan råd med lika generösa villkor för sjuka och handikappade. Länder som Rumänien och Bulgarien lider av sviterna efter över ett halvt sekel av kommunistiskt styre – plus en hel del senfärdighet från de nuvarande regeringarnas sida.

      I blandekonomier, som Sverige och flertalet västländer, kan det i stället vara andra kollektiv, t ex pensionärerna, som tvingas leva på eller under fattigdomsgränsen som en följd av de oftast mycket stora förluster som uppstår i den socialistiska/planekonomiska halvan av ekonomin.

      Fattigdom är med andra ord ett resultat av det politiska vägvalet mellan kapitalism och planhushållning. Och kan således i praktiken förhindras eller, slarvigt uttryckt, förbjudas.

      • mats skriver:

        Det finns ju två gäng som vill förbjuda fattigdom. Dels konservativa som vill se dagdriveri förbjudet. Dels socialister som vill ta andras pengar för att ge till fattiga så att de ska slippa vara fattiga.
        De konservativa gör det för att känna sig moraliskt överlägsna i sin principfasthet. Socialisterna gör det för att känna sig moraliskt överlägsna i sin godhet.

        • Åke Sundström skriver:

          Men i den svenska verkligheten handlar det varken om principfasthet eller solidaritet utan om raka motsatsen, i det allt överskuggande syftet att vinna makt och sinekurer.

          Utan att ha förstånd att skämmas tar både sossar och borgare pengar från de fattigaste grupperna, de sämst ställda pensionärerna, för kunna balansera en budget där utgifterna skenar för migrationspolitik, feltänkta infrastrukturprojekt, helgalen klimatpolitik, gratispengar via riksbanken och en lika gigantisk som överbetald och parasitär byråkrati – för att nämna några av de många systemfel som är nyfattigdomens verkliga orsaker.

          • mats skriver:

            Ack ja, svenska folk! Vad månde bliva av denna politiska soppa? Nej, häxbrygd!

  8. Göran skriver:

    Richard! Vad gäller sulfitfabriker och markägare som vill ha zigenarcamping så får du ta i beräkning att markägare runt sådana otrevliga grannar kan neka dessa osunda markägare tillträde till sina marker. Alla som har en mark är beroende av en väg till sin mark.

    Äganderätt ger även rätt att inte få sin mark förstörd av andra. De som förstör ska betala skadestånd. Det kan yttra sig i att om å flyter på din mark och du skitar ner den så kommer skiten att rinna vidare till någon annan markägare eller flera. Bara att betala.

    • Rikard skriver:

      Hej.

      Jag trodde jag var tydlig med just detta i texten ovan?

      Hur skall du på laglig väg hindra mig från att använda allmän väg? Hur skall för den delen hindra mig från att olovandes använda privat väg? Tänk på att bevakning och hinder ofta är avsevärda utgifter, och att fysiska hinder är barnsligt lätta att forcera. Min poäng är att med nuvarande lagar saknas både medel och rätt att för vare sig stat eller markägare avhysa ockupanter eller andra misshagliga element – därav kombinationen av både rätt och plikt i mitt inledande resonemang i råden.

      Tangent:

      Nu vill jag inte peka ut just dig utan endast ta chansen att rent allmänt nämna att det finns en olycklig tendens för frisinnade personer att reducera principer till slagord – på plakat ser det bra ut man risken är att man reducerar sin egen idé samtidigt. Exempelvis att man hävdar att markägaren gör vad den vill med sin mark: en fras som öppnar för just det simpla torpederande jag ägnat mig åt. I en öppen debatt framstår då den som vill se en stärkt äganderätt som svajig, ogenomtänkt och oseriös när den tvingas börja förklara sig. Ett annat exempel är frasen ’brott utan offer’, som är rent ut sagt korkad.

      Som sagt, ovanstående stycke är inte riktat mot dig personligen utan är en rent allmän observation av att ha läst många liberalt eller libertarianskt färgade diskussioner, och fraser som ’markägaren gör vad den vill med marken’ är för bra exempel för att missa.

      Inte för att den totalitära och korporativistiska sidan av debatten saknar sina exempel, men de sitter på tolkningsföreträde och kontrollerar kommunikationsutrymmet.

      Kamratliga hälsningar,
      Rikard, fd lärare

      • mats skriver:

        Ja, brott utan brottsoffer är verkligen korkat! Som straff för fortkörning utan olycka eller ens tillbud, till exempel.

  9. Niklas skriver:

    Å vad tiggarläger beträffar, så händer det förvisso att dessa vräks, bara för att snart uppstå på nytt några hundra meter därifrån https://www.skovdenyheter.se/article/nytt-taltlager-i-skovde/

  10. Daniel Olsson skriver:

    Kul att få mothugg!

    Vi tycks vara överens om att det är markägaren som bestämmer över sin mark.
    Du behöver inte oroa dig för att vi har hamnat i ett PK-läge. Vi anser att du får bestämma själv över din mark.

    Du kan också vara trygg i att vi strävar efter tydlig lagstiftning vilket jag faktiskt tycker att vi har. Tyvärr håller inte tingsrätten i Södertälje med mig och då får lagen göras ännu tydligare.
    Min insändare gick ut på att beskriva hur vi vill ha det. Inte hur det fungerar idag.

    (Sen skulle nog många anställda på Dalarnas tidningar bli rätt sura om du kallar deras tidning för Dalademokraten. Det är en annan tidning.)

    • Åke Sundström skriver:

      Trevligt att höra av er KLP-are och beklagar förväxlingen mellan de två Dalatidningarna.

      Men jag kan absolut inte hålla med om att vi har en ”tydlig lagstiftning” när det gäller tiggeriet. Om så vore, skulle inte tingsrätten i Södertälje haft svårigheter att finna stöd för kommunernas rätt att utfärda lokala ordningsföreskrifter när dessa (enligt domarens förmenande) kolliderar med andra paragrafer i lagboken.

      Och hur tydlig har regeringen varit som inte lyft ett enda lillfinger för att ge domarna i Södertälje – och även den passive chefsåklagaren därstädes – en välförtjänst näsknäpp. Löfven har föredragit att värna sitt godhetskapital och sin relation till V och MP.

      Och varför gick du och din kollega ut i DT för att protestera mot Tobés förslag till nationellt tiggeriförbud? I stället för att instämma, men med tillägget ”det kan vi också acceptera, förutsatt att besluten fattas av markägarna”, i huvudsak landets kommuner. Intrycket hade då blivit ett helt annat och min kommentar hade uteblivit.

      En för KLP mer brännande fråga är den jag ställt om vikten av samarbete mellan KLP, MED och KV, de tre partierna med libertarianska agendor (i den avgörande ekonomiska politiken). Hur går det med den interna debatten i det ämnet? Är det kaxiga MED som bromsar? Eller ni själva?

      Utan en valsamverkan är det nog bara MED som kan ha en liten chans på egen hand. Däremot är en framgång nära nog säkerställd om ni tre bildar en valkartell. Hur kan någon vara emot ett så självklart upplägg? Att missa ett genombrott för mer förnuft redan nästa höst är ett allvarligare svek än en slarvig formulering om tiggeriet.

      • Daniel Olsson skriver:

        Hej Åke!

        Lagstiftningen tycker jag fortfarande är tydlig men domstolen har misslyckats. Då behöver lagen skrivas om.
        Eller ser det så här: Jag bryr mig egentligen inte om det är lagen som är otydlig eller domstolen som inte följer den bara det fixas.
        Ditt inlägg från 20 mars belyser problemet på ett utmärkt sätt.
        (För er som inte läst det: https://www.frihetsportalen.se/2017/03/ar-det-lagligt-att-tigga/ )

        Jag kritiserade Tobe och M just för att det är ett nationellt förbud. Om du vill sitta på din egen mark och tigga pengar ska du få göra det. Det ska inte ”Stockholm” besluta åt dig. Det vore ett övergrepp på din äganderätt att du inte ska få bestämma själv över din egendom.
        Visst kan Tobe lägga ett förslag om förbjuda tiggeri på statlig egendom men jag kan inte påminna mig ett enda fall där någon har använt statlig egendom för att tigga pengar.

        På samma sätt får kommunen bestämma över sin egendom (gator och torg, kommunala byggnader m.m.) som man gör i sin ordningsstadga. Jag är fortfarande förvånad, ett halvår senare, att domstolen inte bryr sig om den.

        En valsamverkan med andra partier är tyvärr inte sannolik. Jag tog upp det bland medlemmarna och där blev det ett rätt klart och tydligt ”Nej”. Så det lär inte bli verklighet.
        Däremot kan det mycket väl bli annat samarbete. T.ex. en gemensam debatt där en företrädare från vårt parti debatterar med någon från deras eller att vi hjälps åt att lägga ut valsedlar i vallokaler.

        • Åke Sundström skriver:

          Så synd – och obegripligt – att medlemmarna tycks vara ointresserade av den valsamverkan som är nödvändig för att libertarianer skall slippa avstå från att rösta på KLP därför att risken för att ni inte klarar spärren är alldeles för stor.

          Jag gissade att det snarare skulle vara storebror MED som inte ville dela med sig av riksdagsplatserna. Deras chans att klara 4 procent är väl inte heller garanterad, så nu blir det i stället vänsterregeringen som gynnas av bortkastade borgerliga röster.

          Beklagligt, för visst vore det viktigt att bryta 7-klöverns maktmonopol. Jag måste erkänna att jag inte förstår hur ni tänker. Försök gärna förklara.

  11. Niklas skriver:

    Se där ja! Vellinge kommun inför tiggeriförbud http://www.dn.se/nyheter/sverige/vellinge-infor-tiggeriforbud/

Kommentarer är stängda.