Norra Kärr projektet – en rättsskandal

Dagens gästskribent är Claes-Erik Simonsbacka

STOR SKANDAL att berörd allmänhet och sakägare med talerätt, som inte ens genom berörda Länsstyrelsers försorg, fått möjlighet att delta i tillståndsgivning genom samråd!

Det s.k. Miljökonsekvensbeskrivningsdirektivet eller MKB-direktivet EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2011/92/EU av den 13 december 2011 (pdf) om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt.

”(19) Ett av Århuskonventionens mål är att garantera allmänhetens rätt att delta i beslut i miljöfrågor för att bidra till att skydda rätten att leva i en miljö som är tillfredsställande för människors hälsa och välbefinnande.”

Artikel 2 – Utdrag 
”2. Bedömningen av miljöpåverkan kan integreras i det befintliga tillståndsförfarandet för projekt i medlemsstaterna eller, om detta inte är möjligt, i andra förfaranden eller i sådana förfaranden som tillskapas för att målsättningarna i detta direktiv ska uppfyllas.”

Artikel 6 – Utdrag 
”4. Den berörda allmänheten ska på ett tidigt stadium få reella möjligheter att delta i de beslutsprocesser på miljöområdet som avses i artikel 2.2 och ska för detta ändamål ha rätt att yttra sig när alla alternativ står öppna till den eller de ansvariga myndigheterna innan beslut fattas om ansökan om tillstånd.”

”5. Närmare bestämmelser om information till allmänheten (till exempel genom affischering inom ett visst område eller offentliggörande i lokalpressen) och samråd med den berörda allmänheten (till exempel skriftligen eller genom offentlig utfrågning) ska fastställas av medlemsstaterna.”

”6. För de olika etapperna ska det fastställas rimliga tidsramar som ger tillräckligt med tid för att informera allmänheten och för den berörda allmänheten att förbereda sig och på ett effektivt sätt delta i beslutsprocessen på miljöområdet, i enlighet med bestämmelserna i denna artikel.”

Artikel 8 – Utdrag 
”Resultaten av samråden och de uppgifter som har inhämtats enligt artiklarna 5, 6 och 7 ska beaktas vid tillståndsgivningen.”

Miljöbalk (MB, 1998:808); 12 kap. Jordbruk och annan verksamhet
– Utdrag 
Anmälan för samråd 
”6 § Kan en verksamhet eller en åtgärd som inte omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt andra bestämmelser i denna balk komma att väsentligt ändra naturmiljön, skall anmälan för samråd göras hos den myndighet som utövar tillsynen enligt bestämmelser i 26 kap. eller bestämmelser som har meddelats med stöd av samma kapitel.”
”Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att det inom landet eller en del av landet alltid skall göras en anmälan för samråd i fråga om särskilda slag av verksamheter eller åtgärder som kan medföra skada på naturmiljön. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får också meddela föreskrifter om vilka uppgifter en anmälan skall innehålla.”
”Verksamhet eller åtgärd som skall anmälas för samråd får påbörjas tidigast sex veckor efter det att anmälan har gjorts, om inte tillsynsmyndigheten medger något annat.”
”Den myndighet som avses i första stycket får förelägga den anmälningsskyldige att vidta de åtgärder som behövs för att begränsa eller motverka skada på naturmiljön. Om sådana åtgärder inte är tillräckliga och det är nödvändigt för skyddet av naturmiljön, får myndigheten förbjuda verksamheten. Bestämmelser om rätt till ersättning vid ett sådant föreläggande eller förbud finns i 31 kap.”

MILJÖBALKEN – Anmälan för samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken
Förord – Utdrag
”I 12 kap. 6§ miljöbalken finns bestämmelser om anmälan för samråd för verksamheter som kan komma att väsentligt ändra naturmiljön. Denna handbok täcker Naturvårdsverket ansvarsområde som tillsynsvägledande myndighet för bestämmelsen. Handboken omfattar alla verksamheter och åtgärder enligt 12 kap. 6§ miljöbalken utom skogsbruksåtgärder. Sådana åtgärder omfattas av skogsvårdslagen, och Skogsstyrelsen har ansvaret för tillsynsvägledningen. Handbokens innehåll är inte rättsligt bindande i sig, utan är avsett att utgöra ett stöd för de myndigheter som skall tillämpa bestämmelserna i 12 kap. 6§ inom Naturvårdsverkets vägledningsområde.”

Förordning (1998:904) om anmälan för samråd
Anmälan för samråd – Utdrag
”7 § Länsstyrelsen får, i andra fall än som avses i 6 §, föreskriva anmälningsskyldighet för samråd enligt 12 kap. 6 § andra stycket miljöbalken i fråga om särskilda slag av verksamheter eller åtgärder som kan medföra skada på naturmiljön.”

7 b § Innan undersökningsarbete enligt minerallagen (1991:45) bedrivs inom ett område som avses i 4 kap. 5 § miljöbalken, skall anmälan göras för samråd enligt 12 kap. 6 § första stycket miljöbalken. Förordning (1998:1255).”

Samråd för miljökonsekvensbeskrivningar
– Utdrag
”Syftet med samrådsprocessen kring en miljökonsekvensbeskrivning är att skapa förankring hos berörda parter av framtida projekt och fånga upp information man eventuellt har missat.”

”Samrådet gör att de som kommer att påverkas av projektet får möjlighet att precisera vilka saker de vill ha belysta i en Miljökonsekvensbeskrivning (MKB). De kan till exempel lämna förslag på alternativa lösningar. Bra samråd leder ofta till att projekten utvecklas så att de blir mer miljömässigt hållbara.”

”Många parter ska bjudas in” 
”Den som ska bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd som enligt miljöbalken kräver tillstånd eller tillåtlighet av regeringen ska samråda med länsstyrelsen, tillsynsmyndigheten och de enskilda som kan antas bli särskilt berörda. Detsamma gäller när det finns regler kring verksamheter eller åtgärder i andra lagar, som hänvisar till 6 kap. miljöbalken. Om verksamheten eller åtgärden antas medföra betydande miljöpåverkan, ska samråd även ske med övriga statliga myndigheter, kommuner, allmänhet och organisationer som kan antas bli berörda (se 6 kapitlet 4 § MB).”

Förordning (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar

VÄGLEDNING FÖR PRÖVNING AV GRUVVERKSAMHET
Dnr 311-1808/2014 SGU-rapport 2016:23 2016-12-21 FÖRORD – Utdrag:
”Vägledningen har ingen egen juridisk auktoritet.”

  1. MILJÖKONSEKVENSBESKRIVNING -
9.1 Bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar – Utdrag (sidan 71) 
”Det är obligatoriskt för en verksamhetsutövare att ta fram en miljökonsekvensbeskrivning i bland annat följande fall”:
”• Vid ansökan om bearbetningskoncession enligt minerallagen.”

9.2 Samrådsförfarandet – Utdrag (sidan 71) 
”Den som vill bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd som kräver tillstånd enligt miljöbalken måste hålla samråd. Vid ansökan om bearbetningskoncession enligt minerallagen finns inget formellt krav på att hålla samråd,”

Regeringen och Bergmästaren ignorerade berörda sakägares och allmänhetens legala rätt till samråd i Tasman AB:s Norra Kärr projekt.
Som framgår av följande utdrag ur HFD:s referat 21 bedömde både Bergmästaren och Regeringen att miljökonsekvensbeskrivningen uppfyllde kraven i 6 kap. miljöbalken (MB) trots att inte något samråd alls hållits med berörda sakägare och allmänhet enligt MB 6 kap. 4 och 5 §§.

HFD 2016 ref. 21
Regeringen (Näringsdepartementet, 2014-01-16) – Utdrag:
”Bergmästaren har bedömt att miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller kraven i 6 kap. miljöbalken och kan godkännas. Regeringen gör ingen annan bedömning än bergmästaren i dessa frågor ..”

Miljöbalk (1998:808)
6 kap. Miljökonsekvensbeskrivningar och annat beslutsunderlag -Utdrag Miljökonsekvensbeskrivningar och miljökonsekvensbedömningar av verksamheter och åtgärder:
4 § Den som avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd ska samråda:
1. med länsstyrelsen, tillsynsmyndigheten och de enskilda som kan antas bli särskilt berörda, om verksamheten eller åtgärden kräver tillstånd eller beslut om tillåtlighet enligt denna balk eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken, eller
2. med dem som anges i 1 och med de övriga statliga myndigheter, de kommuner, den allmänhet och de organisationer som kan antas bli berörda, om;
a) verksamheten eller åtgärden till följd av föreskrifter som har meddelats med stöd av 4 b § ska antas medföra en betydande miljöpåverkan,
b) tillsynsmyndigheten har förelagt den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden att ansöka om ett tillstånd som avses i 9 kap. 6 a §, eller
c) verksamheten eller åtgärden till följd av länsstyrelsens beslut enligt 5 § andra stycket ska antas medföra en betydande miljöpåverkan.

Samrådet ska genomföras i god tid och i behövlig omfattning innan en ansökan om tillstånd görs och den miljökonsekvensbeskrivning som krävs enligt 1 § upprättas. Samrådet ska avse verksamhetens eller åtgärdens lokalisering, omfattning, utformning och miljöpåverkan samt miljökonsekvensbeskrivningens innehåll och utformning.
Före samrådet ska den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden lämna uppgifter om den planerade verksamhetens eller åtgärdens lokalisering, omfattning och utformning samt dess förutsedda miljöpåverkan. Uppgifterna ska lämnas till länsstyrelsen, tillsynsmyndigheten och de enskilda som särskilt berörs.

Det som sägs i första–tredje styckena gäller också ärenden för vilka en miljökonsekvensbeskrivning krävs enligt 1 § andra stycket. Lag (2016:341).
4 a § Om ett samråd enligt 4 § avser en verksamhet eller åtgärd som omfattas av lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor, ska:

  1. samrådet även avse hur allvarliga kemikalieolyckor till följd av verksamheten eller åtgärden ska kunna förebyggas och begränsas, och
2. de uppgifter som lämnas före samrådet enligt 4 § tredje stycket innehålla en upplysning om att verksamheten eller åtgärden omfattas av den lagen. Lag (2015:232).

4 b § Regeringen får meddela föreskrifter om att vissa slags verksamheter och åtgärder skall antas medföra en betydande miljöpåverkan. Lag (2015:232). 3

5 § Länsstyrelsen ska under samrådet enligt 4 § verka för att miljökonsekvensbeskrivningen får den inriktning och omfattning som behövs för tillståndsprövningen.
Om länsstyrelsen finner att en verksamhet eller åtgärd inte omfattas av 4 § första stycket 2 a eller b, ska länsstyrelsen under samrådet pröva om verksamheten eller åtgärden ändå ska antas medföra en betydande miljöpåverkan. Länsstyrelsen ska besluta i frågan sedan den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden gett tillsynsmyndigheten och de enskilda som kan antas bli särskilt berörda möjlighet att yttra sig. Beslutet får inte överklagas särskilt. Lag (2009:652).

Minerallag (1991:45) _Utdrag
Svensk författningssamling 1991:45 t.o.m. SFS 2016:994

Bergmästarens roll i arbetet med MB poängteras i förarbetena. Dvs. Bergmästaren kan via kontakter med länsstyrelser och kommuner ge företagen vägledning om vad en MKB bör innehålla. (Se prop. 1997/98:90, följdlagstiftning till MB m.m, sid 219-220).

Bestämmelser i annan lagstiftning”7 § som berör verksamhet som avses i denna lag finns i miljöbalken, plan- och bygglagen (2010:900) och kulturmiljölagen (1988:950).
Bestämmelser om rätt att förvärva och inneha eller på annat sätt ta befattning med kärnämne eller mineral med halt av sådant ämne finns även i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet. Bestämmelser om rätt i övrigt att bedriva verksamhet med strålning finns i strålskyddslagen (1988:220). Lag (2013:668).”

Domstolars tolkning av förhållandet mellan minerallagen och annan lagstiftning
Förhållandet mellan minerallagen och annan lagstiftning som berörs av gruvverksamhet diskuterades ingående i samband med minerallagens tillkomst (se prop. 1988/89:92 s. 57 ff. och s. 75 ff.). Saken diskuterades på nytt när miljöbalken infördes (se prop. 1997/98:90 s. 214 ff.). Enligt domstolars tolkning är att miljöbalken och minerallagen gäller parallellt för sådan verksamhet som omfattas av bådas tillämpningsområden. Det betyder exempelvis att gruvverksamhet ska prövas såväl enligt minerallagens bestämmelser om bearbetningskoncession som enligt miljöbalkens bestämmelser.

Rättsskyddet – Principen om fördragskonform tolkning och företräde
Den svenska lagstiftaren, myndigheter och domstolar har genom internationella konventioner en skyldighet att tillse att rätten till rättslig prövning i domstol uppfylls. Dessa internationella åtaganden bör återspeglas i alla myndigheters och domstolars rättstillämpning och i lag på nationell nivå. Principen om fördragskonform tolkning innebär att svenska domstolar ska tolka nationella lagar på ett sätt som är förenligt med för Sverige bindande internationella överenskommelser.

EU:s fördrag står normhierarkiskt över svensk rätt. Om en svensk domstol finner att en nationell bestämmelse strider mot en EU-rättslig bestämmelse ska domstolen inte tillämpa den nationella bestämmelsen, vilket följer av EU-domstolens praxis, se bland annat C 6/64 där domstolen för första gången uttalar att det förhållande att gemenskapsrätten utgör en del av varje medlemsstats nationella rättsordning gör att staterna inte kan låta en nationell regel få företräde framför EU:s rättsliga system. EU-domstolen har i avgöranden på senare tid betonat vikten av att nationella myndigheter och domstolar bidrar till unionsrättens effektiva genomslag på nationell nivå. EU- domstolen tycks inte heller anse att direkt effekt är en förutsättning för att en bestämmelse har företräde.

En av de principer som EU-domstolen har lagt fast i sin praxis och som efter inträdet i EU binder svenska regelgivare innebär, att nationella regler inte får strida mot EU-rätt. Skulle detta ändå inträffa, har gemenskapsrätten företräde.

En annan begränsning, som gäller enligt EU-domstolens praxis, är att EU-förordningar inte får införlivas genom nationell normgivning (praxis) i medlemsstaterna eftersom det kan skapa tvivel om deras ursprung och rättsliga effekt. Också detta måste svenska regelgivare respektera.

Vid EU-rättens tillämpning sätts enskilda individer i centrum som bärare av rättigheter vilka ska skyddas av nationella domstolar. Ett sådant princip- och rättighetstänkande medför att skyddet för enskildas rättssäkerhet ska väga tyngre än det resultat som eventuellt följer av en strikt tolkning av rättsregler.

Olika typer av EU-lagar och rättsakternas hierarki:
EU:s lagstiftning är indelad i primärrätt och sekundärrätt. Primärrätten (fördragen) ligger till grund för all EU-verksamhet. Sekundärrätten (förordningar, direktiv och beslut) bygger på fördragens mål och principer.
1. EU-förordningar har allmän giltighet. En EU-förordning som har trätt i kraft gäller direkt och likadant i alla medlemsländer som en del av den nationella lagstiftningen. Det brukar kallas för att en förordning är direkt tillämplig.
-
2. EG:s/EU:s nya metodens produktdirektiv som t.ex. Maskindirektivet (MD), med exakt den kravnivå som finns i direktiven från EG/EU.
-
3. EG:s/EU:s minimidirektiv som t.ex. införlivats i Miljöbalken (MB) 1998:808 och i Plan-och Bygglagen (PBL) med stöd av MB, förordning om miljökonsekvensbeskrivningar SFA 1998:905, förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd SFS 1998:899. –
4. Nationell lagstiftning som t.ex. Minerallagen

Slutkommentar:
Stor skandal att inget samråd i enlighet med 6 kap. MB har hållits med den berörda allmänheten eller med berörda enskilda sakägare med talerätt, trots deras rättmätiga krav på samråd som ställts till både exploatören Tasmet AB och till berörda myndigheter, vare sig innan undersökningsarbete enligt minerallagen (1991:45) bedrevs eller innan Bergmästarens beslutet om bearbetningskoncession, 15 maj 2013. SGU och Bergsstaten är inte ansvariga svensk sektorsmyndigheter för miljöbalkens bestämmelser!

Det skall även framhållas att EU-kommissionen tagit Sverige i örat, ett slags reprimand, för att svensk miljörätt inte håller EU-standard. Enligt EU-kommissionär Janez Potoznik brister det fortfarande i insyn och öppenhet, mer än tio år efter att MKB-lagstiftningen infördes.

Notera även följande utdrag ur undertecknads korrespondens med Henning Holmström (HH), Tasmet AB:s VD, av 2012-10-05:Undertecknads fråga till Henning Holmström (HH): Har Tasmet AB genomfört några samråd i enlighet med 6 kapitlet MB inför utarbetandet av MKB:n? Kan inte hitta några samrådsredogörelser på bolagens hemsidor. Av nämnda kapitel i MB:n framgår vilka krav som ställs på samrådsförfarandet (en) och miljökonsekvensbeskrivningen(ar) (MKB:n) enligt miljöbalken. I bland annat 6 kapitlet 4 § (tidigt samråd) och 5 § (utökat samråd) miljöbalken framgår krav som ställs på samråd.

HH:s svar: ”Svenska myndigheter är allmänt kända för att ta god hand om miljön, och att ta in synpunkter från närboende.”

Undertecknads kommentar till HH p.g.a. hans svar enligt ovan: Kanske skenbart och i retoriken ja, men genom den verkliga tillämpningen måste man tyvärr konstatera, att det som sakägare med talerätt anfört vid Era s.k. informationsmöten, ej samråd enligt MB, inför Er framtagning av MKB:n inte alls har beaktats i vare sig MKB:n eller av handläggande myndighet(er). Kommentaren besvarades inte av HH. Det ska även framhållas att Tasmet AB inte heller har besvarat de skriftliga frågor som ställdes till bolaget år 2012.

Bureå 2017-06-01

Claes-Erik Simonsbacka, 
Ingenjör och f.d. managementkonsult till gruvföretag med gruvverksamheter i Sverige, Västafrika och Sydamerika.

 

 

Det här inlägget postades i Gästlistan, Miljö och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

63 kommentarer till Norra Kärr projektet – en rättsskandal

  1. Stefan Eriksson skriver:

    Hur är det nu?
    I referenserna till förordningar och lagstiftning omnämns allmänhet, sakägare, myndigheter.
    Men,,,,,, inte någonstans kan jag se att ägaren till marken omnämns.

    Är inte detta ett problem som urholkar tilltron till rättsäkerheten?

    Med en ”ihålig” äganderätt lär vi gå mot anarki, med eller utan statlig förvaltning av samhället.

    • mats skriver:

      Markägare inryms inom begreppet sakägare. Det vill säga de vars egendom eller verksamhet direkt påverkas av den föreslagna förändringen.

      • Stefan Eriksson skriver:

        Jo, det vet jag, men den som äger marken där verksamheten planeras då?

        • mats skriver:

          De är som vanligt tvingade att visa att deras verksamhet inte medför oacceptabla konsekvenser på andras mark.

          • Stefan Eriksson skriver:

            Japp, problemet uppstår när allmänheten tvingar på enskilda ägare en markanvändning med i stort samma argument oberoende av vad som planeras.
            Staten Sverige använder sig av samma argument och sätt att förfara, när markanvändningen ej tillåts fortgå.
            Observera att det gäller i de allra flesta fall pågående markanvändning, och inget som planeras inför framtiden.
            Jag skulle gärna se en MKB i de samband då staten håller s.k. samråd med berörda markägare, då deras äganderätt helt åsidosätts.

            • mats skriver:

              Asymetrisk krigföring kallas det när våldet inte kan besvaras lika för lika.

            • C-E Simonsbacka skriver:

              De svenska markägarna har från och med den 1 maj 2005, rätt till en mineralersättning som är 1½ promille av ett beräknat värde på bruten malm. Förutsättningen är att bearbetningskoncessionen är beviljad efter den 1 maj 2005.

              I Sverige innebär rätten till undersökning i princip ett tvångsvis upplåtande av nyttjanderätten för undersökning (prospektering), dvs. fastighetsägarens (markägarens) rådighet inskränks mer eller mindre, när ett tillstånd beviljats. Fastighetsägaren har alltså ett alltför svagt inflytande t.ex. över den arbetsplan, som skall redovisas av tillståndsinnehavaren / prospektören och som han skall kunna lämna skriftliga invändningar mot.

              Markägaren / markägarna kan däremot bli sekundärt ansvariga för efterbehandling av förorenade områden, inkl. spridningsrisken till andra områden, enligt 10 kap. 3 § Miljöbalken (MB), om en förorening konstaterats. Omfattningen på avhjälpandeansvaret anges i 10 kapitlet 4 § MB.

  2. Göran skriver:

    Vad mycket lagar, förordningar m.m. för att kunna stjäla någon annans mark. Tänk vad enkelt allt ovan kan lösas med strikt äganderätt.

    Prospektering på annans mark. Ägaren ja eller nej.

    Påverkan på annans mark. Ägarna till denna mark ja eller nej.

    Blir det nej idag kan det bli ja i morgon. Jag har skrivit tidigare. Det är totalt ointressant när i tiden t.ex. en gruvbrytning sker. Förvisso intressant idag för gruvföretaget och de som blir anställda i det, men lika väl intressant för ett annat gruvbolag om 150 år och de som kan bli anställda då.

    • mats skriver:

      Ja, det är det som på ett sätt är mest oroande med den politiska/juridiska utvecklingen, att en markägare för att hävda sin äganderätt gentemot staten måste ta hjälp av intresseorganisationer vilka har som mål att ta ifrån markägarna deras äganderätt. Det är ett triangeldrama där min fiendes fiende inte egentligen är min vän. På sikt finns det bara en förlorare, markägarna.

  3. Samuel af Ugglas skriver:

    Fråga en socialist hur han tolkar det vulgära ordet ”ALLEMANSRÄTT”!

  4. Stefan Eriksson skriver:

    Klart är att för en bestående rättssäker ordning, måste ”ägaren” ha ett större inflytande på hur dennes mark används. Alternativet är anarki, som följs av korruption, och i förlängningen rena ”maffiafasoner”. Att privata intressen ”går hand i hand”, med staters intressen att kringgå en fundamental förutsättning för frid och framtidstro, är ett tecken på hur nära ”stupet” vi är.

    En rätt till mineralersättning om 1,5 promille kan med fog ifrågasättas. Vad/vilken betydelse äger ett ingånget avtal parterna emellan om låt säga 1,5 % i mineralersättning?

    Att man skall erkännas friheten att förfoga över sin egendom, kan bara begränsas i den mån denna frihet leder till att någon annans tillgång påverkas.
    Det är väl i och för sig det som konsekvensutredningar förväntas leda till att stävja, men erfarenheten har visat att ”snömoset” i dessa utredningar tar en allt större plats.

    Där privata intressen kan tänkas utgöra en påverkan på miljö och förutsättningar i sin omgivning kan man tänka sig att samma omgivning blir kompenserade därför. I en sådan process har denne som vill investera/prospektera/producera och till och med tjäna på det, att välja huruvida investeringen lönar sig. Men då krävs att friheten att teckna avtal inte inskränker sig till ett för avtalsparterna värdelöst stycke pergament.

    • C-E Simonsbacka skriver:

      ”En rätt till mineralersättning om 1,5 promille kan med fog ifrågasättas.”

      Hur är förhållandena i Finland?
      De finska markägarnas egendomsskydd stärktes genom Finlands nya gruvlag, som antogs 2011-03-15.

      Tillståndsprocessen – Några exempel:
      Skyldigheterna i anknytning till nedläggning av verksamheten och efterbehandling blir mer omfattande.

      Ägarna till fastigheterna på ett malmletningsområde, gruvområde eller guldvaskningsområde har rätt till en årlig ersättning. Inmutningsavgiften till staten slopas.

      Gruvdrift
      Den som bedriver gruvdrift skall till fastighetsägaren betala brytningsersättning och ersättning för biprodukter. Brytningsavgiften ska bestå av en hektarbaserad del på 50 EUR (tidigare 20 EUR/ha) och en del som grundar sig på värdet av det malm som utvunnits.

      Om biprodukten från gruvdrift inte används inom gruvdriften, ska innehavaren av gruvtillstånd betala fastighetsägaren en årlig ersättning per fastighet för nyttan av biprodukterna. Ersättningen kan uppgå till högst tio (10 %) procent av inkomsten från försäljningen av biprodukterna.

      Skyldigheterna i anslutning till nedläggning av verksamheten och efterbehandlingen skall vara mer omfattande. En väsentlig ändring här är ett nytt förfarande med säkerheten.

      Full ersättning skall tillämpas vid inlösning av fastigheter utifrån fastighetsägarens inlösningsyrkande. Inlösningspriset skall förutom ersättning enligt inlösningslagen även innefatta ersättning för gruvmineralerna på området.

      MVH,

      • mats skriver:

        Det var ju, som det brukar heta, en annan femma!

        • Göran skriver:

          Jo, men i princip är det bra liter mer ersättning för konfiskeringen. Sunt är när markägaren och gruvbolaget tecknar ett avtal utan att en tredje part lägger sig i hur det får tecknas.

      • Stefan Eriksson skriver:

        Då det framgår av er artikel att Ni har erfarenheter gjorda i både Sydamerika och Västafrika vore det intressant att få veta:
        Hur ”står sig” Svenska förhållanden avseende äganderätt / intrång i äganderätten i jämförelse? Går det att jämföra med ”vår måttstock” av vad som kan anses vara rättssäkert?

        Den Svenska staten förefaller med inskränkningar i äganderätten bereda marken för intressenter med helt andra bevekelsegrunder än sin egen.
        (Däri uppstår ”trixeriet” med det Mats kallar ”asymetrisk krigsföring”)

        Jag finner det mer rättsäkert att parter kommer överens om ersättning i samband med intrång, än det att en myndighet bestämmer denna ersättnings storlek.

        Så, faktiskt är jag inte förvånad över att trixande med MKB förkommer i fall där saken gäller gruvdrift, lika väl som den störste trixaren är staten själv, när saken gäller exempelvis en vitryggig hackspett.
        Med vänlig hälsning.
        Stefan.

        • Göran skriver:

          Det är väl även så att staten får en procentandel, så det är klart att den vill ha både pengar och lura folk med att de har fixat fram jobb så de får röster.

        • C-E Simonsbacka skriver:

          Ecuadors gruvlag
          Ändringar i Ecuadors gruvlag, av juli 2013, innebär bl.a. att koncessionshavare måste teckna ett utdragskontrakt utöver prospekteringskontraktet. Royalties som ska betalas till regeringen är mellan fem och åtta procent på försäljning från stora gruvprojekt, fyra procent på försäljning från medelstora gruvprojekt och tre procent på försäljningen från små gruvprojekt, oberoende av vinst. Dessutom måste alla koncessionshavare betala en tolv procentig skatt på vinster, 70 procent avvikande skatt (windfall tax) på extraordinära vinster för stora gruvverksamheter (över ett visst tröskelvärde), 12 procent mervärdesskatt och 22 procent inkomstskatt.

          Gruvprojekterings verksamheter. Kostnader som beviljas upp till 10 år: 4 års undersökning (USD 8,85/ha) + 4 års prospektering (USD 17,70/ha) + 2 års lönsamhetsstudie (”Feasibility study”) (USD 17,70/ ha).

          Förhandlingar med regeringen för att erhålla driftstillstånd. När gruvan startar, höjs den årliga betalningen till USD 21,90/ha upp till 25 år (förnybar).

          Förhållandena i Ghana:
          NSR – royalty 5,5%.
          Bolagsskatt 35%
          Ghanas regering 10% ”fri-carried interest”.

          Royaltyn & beskattning, några andra exempel:
          “Some nations have moved away entirely from assessing royalty and rely instead only on the general income tax (for example, Greenland, Mexico, Sweden, and Zimbabwe do not impose a royalty).”

          MVH,

  5. C-E Simonsbacka skriver:

    The Fraser Institute’s Survays of Mining Companies 2012 / 2013
    Notera att Sverige ligger på andra (2) plats av 96 länder, efter Finland, i den sammansatta Policy Potential Index (PPI) medan t.ex Ecuador ligger på 82:a av 96 länder.

    Mining Journal World Risk Report (feat.MineHutte betyg) 2017.
    Rapporten innehåller ett investeringsriskindex, vilket är ett robust system för klassificering av jurisdiktioner över flera mätvärden som täcker riskkurvorna avseende: rättsliga-, myndighetsstyrnings-, sociala-, fiskala- och infrastruktur aspekter.

    Av rapporten framgår bl.a. att fem av de AAA-nominerade (försumbar risk) jurisdiktionerna var provinser och territorier i Kanada, medan sex var nordamerikanska. Sverige är den enda icke Nordamerikanska behörigheten att registrera AAA-betyget och Finland är AA-värderat. Australien misslyckades med att registrera ett AAA-betyg bland sju stater och territorier som ingick, men både västra Australien och södra Australien kom nära som AA-klassade jurisdiktioner. Andra jurisdiktioner med A-värderingar var Chile, Irland, Mexiko, Nya Zeeland, Peru, Spanien och Storbritannien. Argentina (BBB).

    MVH,

    • Stefan Eriksson skriver:

      Tack för insikt.
      Då kan vi utgå från att Sverige rankas som ett relativt riskfritt territorium att investera i gruvnäring. Inte helt överraskande. Detta omdöme i omvärlden är naturligtvis en av de avgörande aspekterna då beslut om investeringar ”klubbas”.

      Samtidigt är jag övertygad om att det finns en underförstådd enighet om att Svensken är tafatt och bakbunden av en slags moral om att inte ställa sig på tvären.
      Kolla! säger de i styrelserummet på Tasman mining: Äganderätten är avskaffad och så tillämpas något de kallar för allemansrätt. Mer riskfritt kan det ju inte möjligtvis vara.

      Sedan saknas naturligtvis en större parameter i rankingen, nämligen förekomsten av korruption i alla nämnbara sammanhang.
      I den mån vi bortser från ”vänskapskorruption” (som ändock förefaller öka) ligger nog Sverige på en respektabel plats i listan.

      Dessutom förmår det Svenska rättsväsendet ju inte på egen hand att anamma en likabehandlingsprincip, och när sådant uppdagas är fältet fritt för att utmana allt vad t.ex. MKB är tänkt att stå för.
      Däri består skandalen enligt mig.
      MVH;

      • C-E Simonsbacka skriver:

        Enligt ett uttalande av Dr. Henning Holmström Tasman Metals Ltd./Tasman Metals AB till Gareth Hatch vars reportage publicerades i amerikanska TMR technology metals researce översatt till svenska, ”är den svenska minerallagen partiskt utformat till förmån för gruvföretagen, för att uppmuntra till utvinning av naturresurser, till förmån för Sverige.”

        MVH,

        • Stefan Eriksson skriver:

          Detta uttalande bekräftar då vad jag inledningsvis reagerar på:
          Sverige är ett funktionssocialistiskt samhälle, där självklarheter som äganderätt och liknande anspråk av individer, inte kommer att sätta ”käppar i hjulen” för tillståndspliktig verksamhet.
          Rättsläget återspeglar denna grundsyn, och därav behövs sådana ”särintressen” som allmänheten utgörs av, inte ägnas någon uppmärksamhet.
          Alltså är i Sverige samråd, MKB, och liknande av staten stipulerade förbehåll, att betrakta som just vad det är:
          Ett ”spel för gallerierna”, som föga har med verkligheten att göra.

          Dubbelmoralen i detta sammanhang framgår med all tydlighet, där företrädare för Svenskt samhälle, kritiserar andra samhällsskick för just detta förfarande.

          Så drevs samhällsbygget DDR, och vi vet hur det gick, eller har det fallit i glömska, frågar jag.

          • C-E Simonsbacka skriver:

            ”Ett ”spel för gallerierna”, som föga har med verkligheten att göra.”

            Verkligheten visar att det medborgerliga deltagandet omgärdas av många komplikationer som i själva verket försvårar en genuin folklig förankring av verksamhetsutövarens planer. Av granskningar framgår klart att det formella beslutsfattandet föregicks av förankringsprocesser som i väsentliga delar kännetecknas av strategiskt handlande i stället för kommunikativt handlande. Verksamhetsutövarna valde medel som bedömdes lämpliga för att uppnå önskade målsättningar. Motstående intressen erbjöds antingen in till någon form av deltagande eller hölls på avstånd. Trots detta bekräftade både verksamhetsutövaren och berörda myndigheter, att kontakterna mellan parterna präglades av samförstånd. Av det skälet utvecklades bland regelansvariga myndigheter en serie förhärskande värderingar, åtgärder och procedurer som verkade till förmån för verksamhetsutövaren på andra aktörers bekostnad. Under planeringsskedet presenteras exempelvis satsningarna för allmänheten som ett fullbordat faktum fram till den tidpunkt då politiska beslut helt enkelt gjorde satsningen oåterkallelig. Löften om inflytande till allmänheten var blott av skenbar karaktär. Granskningarnas slutsatser ligger i linje med erfarenheterna från planeringsforskningen. Forskningen menar att den svenska samhällsplaneringen knappast motsvarar någon demokratisk idealbild.

            Den så kallade förhandlingsplanering som äger rum innebär att centralt placerade politiker och tjänstemän prioriterar samverkan med kommersiella intressen. Förhandlingsplaneringen sker genom informella överläggningar, som drivs av ett ömsesidigt utbyte av prestationer och motprestationer. De lösningar som aktörerna slutligen fastnar för kan av dessa skäl vara mycket svåra att revidera.

            MVH,

            • Stefan Eriksson skriver:

              Så ser det ut, därom är vi helt överens. Då är frågan: Hur kan ett sådant förfarande beivras?
              Mitt svar är: Sverige begär utträde ur den s.k. Åhuskonventionen, och återinför en äganderätt/ägandeansvar värt det papper det står skrivet på.

              • C-E Simonsbacka skriver:

                Genomförda regelförenklingar i svensk tillståndsgivning har allmänhetens möjlighet till deltagande minskat vilket också gäller allmänhetens möjligheter till rättslig prövning. Ser därför inte Åhuskonventionen införlivade av bestämmelserna om tillgång till rättslig prövning i artikel 9.2 i Åhuskonventionen infördes om införlivande av artikel 10a i MKB-direktivet genom artikel 3.7 i direktiv 2003/35 och den nya artikeln 15a i IPPC-direktivet genom artikel 4.4 i direktiv 2003/35 eller Århuskonventionens implementering i EU genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG om allmänhetens miljöinformation, som ett problem i dessa avseenden.

                I Svenskt Kvalitetsindex rapport ”Samhällsservice 2014” står det ”att personer som är nöjda med den myndighet de har mest kontakt med också har ett Socialt kapital 37 större förtroende för offentliga myndigheter överlag. Tillit föder tillit – är man nöjd med en myndighet ökar tilliten även till andra. Motsatsen gäller om man känner sig orättvist behandlad och kränkt vad gäller ett myndighetsärende eller ett beslut taget av en person i maktutövande ställning. Då riskerar tillliten att falla, inte bara för den enskilda myndigheten eller institutionen utan i värsta fall för hela samhället”.

                Med rättvisa och effektiva institutioner slipper man mycket krångel, ilska och vanmakt, och dessutom sparar man tid. Med rättvisa och effektiva institutioner får man helt enkelt fler saker gjorda till ett avsevärt lägre kostnad. Tillit gör samhället och vardagen angenämare, men är också effektivare.

                MVH,

            • mats skriver:

              Den där beskrivningen känner jag igen från andra områden där statliga och kommunala tjänstemän tillsammans med kommersiella storföretag lägger upp strategier som håller både politiker och allmänhet samt lokala intressen borta från insyn och påverkan på beslut.
              Resultatet blir sällan bra.

  6. C-E Simonsbacka skriver:

    Blaiken- och Svartträskgruvan är bra och belysande exempel på de mycket negativa konsekvenser en kortvarig gruvhistoria hinner åsamka, bl.a. på miljön och våra näringskedjor.

    Gruvverksamheterna i Blaiken påbörjades sommaren 2006 och driftstarten i Svartträsk var hösten 2006. Konkursen i ScanMining och Blaikengruvan inleddes 2007-11-12. Lappland Goldminers Sorsele AB tillträdde 2008-08-12. Lappland Goldminers utförde endast produktionsförberedande åtgärder, dvs. ingen malm bröts. Lappland Goldminers Soresle AB:s konkurs inleddes 2012-02-02.

    Notera att kostnaden för Mark- och miljödomstolen i Umeå har beslutat om vad som måste göras för att städa upp efter den konkursade Blaikengruvan (Ersmarksberget) efter att stora mängder giftiga metaller släppts ut från verksamheten. Av beslutet framgår att det krävs omfattande åtgärder för att förhindra att stora mängder metaller läcker ut i Juktån.

    En studie gjord 2015 vid Umeå universitet, visar att ett stort område i sjön Storjuktan har dött till följd av gruvdriften. Ett sediment som täcker omkring 22 hektar av sjöbottnen, innehöll bly, koppar och extrema halter av zink vid provtagning. 

    Länsstyrelsen i Västerbotten har begärt 335 miljoner i bidrag varav 35 miljoner av beloppet skulle gå till saneringen vid gruvan i Svartträsk. Det kommer att krävas fortsatt rening av vattnet från området under åtminstone 25 år framåt, kostnaden för detta är i nuläget ca. 800000 SEK per månad. I detta ingår inte vad jag erfarit kostnaden för att sanera Blaiksjön, där restprodukterna från anrikningsverket lagrats. 

    Efter konkursen visade det sig att företagen totalt bara hade hunnit avsätta 3 miljoner för att städa upp verksamheten vilket innebar/innebär att kostnaderna för saneringsarbeten föll/faller på skattebetalarna eftersom gruvbolagen som hade verksamhet i Blaiken gick i konkurs.

    I dag är vi nog väl medvetna om att samhällsmedborgarna i Sverige drabbas av stora ekonomiska kostnader för sanering av gruvverksamheter på bekostnad av bristande tillståndsprövning och krav på säkerheter vid tillståndsgivning från verksamhetsutövarna.

    Förstår inte varför de etablerade och verksamma föreningarna, som säger sig värna Vätterns vatten, inte nu agerar kraftfullt och också driver frågan om samråd, avseende Norra Kärr projektet.

    PS. Medverkade i vattenreningsprojektet vid Blaikengruvan där Länstyrelsen i Västerbotten satsade omkring 17 miljoner kronor.

    MVH,

    • Göran skriver:

      Detta verkar vara ganska typiskt. Någon vill starta en gruva. Den ger ett antal jobb. Kommunens politiker vill rida på det hela och vill ha ingång gruvan till vilket pris som helst mer eller mindre. Politikerna struntar fullständigt i vilka konsekvenser en konkurs kan ge. Det är bara att vältra över kostnaden på kommunens invånare och även på andra kommuners invånare över hela Sverige.

      Med en strikt äganderätt kan de som äger marken där gruvan ska ha sin verksamhet och de markägare som blir påverkade gå med på en miljöförstöring, ställa upp krav på hur mycket miljöförstöring som är acceptabel och avtala för hur det hela ska återställas. Markägarna får ta risken för konkurs. Markägarna kan kräva deposition. Anser gruvbolaget att markägarnas krav är orimliga, ja, då får gruvan ligga i träda åt framtiden.

      Ska kommunen och staten ta risken (det vill säga skattebetalarna) då talar vi om subventioner och subventioner är det som orsakar så kallade lågkonjunkturer.

    • Stefan Eriksson skriver:

      I en rättstat som Sverige skall inte föreningar behöva driva frågan om samråd överhuvudtaget. Det skall ”rättsstaten” göra. Här har rättstaten i verkligheten misslyckats.
      Misslyckan skall ”betalas”, och det lär bestå så länge funktionssocialismen som system består.
      Målsättningen hos anhängare av detta system är att förändra pågående markanvändning beträffande 20% av skogsmarken i Sverige. Därav följer trixandet med skådeprocesser liknande de i sammanhanget gruvdrift.

      Ps. har själv deltagit i projektet att gestalta gruvområdet Ranstad efter nedlagd brytning. Där skaffade jag mig en del insikter om samhällets bristande förmåga att umgås med skattepengar.

    • Stefan Eriksson skriver:

      Jo, exemplen är fler än vad gemene man ”sätter sig in i”, och för att peka på ett ur min synvinkel värre moraliskt sätt att agera är att frakta slaggprodukter från Rönnskär till deponi i Chile. Skamligt rent ut sagt att ett I-land som Sverige inte förmår att stävja den typen av dumping.
      Det har dessutom skett med statens myndigheters goda minne.

      Så när samma myndigheter säger sig värna miljön, drar jag öronen åt mig.
      Jag hyser generellt inte större tilltro till den berättelsen än skapelseberättelsen i genesis.

  7. C-E Simonsbacka skriver:

    Under år 2017 genomgår miljöbalken förändringar. Den 1 januari 2017 trädde ett omarbetat kapitel 6 i kraft, med nya regler för hur miljöbedömning och miljökonsekvensbeskrivning ska göras av verksamheter, åtgärder, planer och program.

    MVH,

  8. Risto Matinen skriver:

    Den här artikeln består mest en massa rabblande av olika regler mot näringsliv och gruvindustrin i synnerhet, för statens käppar i hjulen, med hänvisning till ”miljö”.

    Vari består ”skandalen”? Att ”samråd” inte skett enligt Simonsbackas tycke? Bolaget anser att de haft det (finns dokumenterat), men det behövs inte på den nivån, vilket redan framgår av artikeln: ”Vid ansökan om bearbetningskoncession enligt minerallagen finns inget formellt krav på att hålla samråd

    • Risto Matinen skriver:

      Går inte att skriva annat än korta kommentarer, så här är fortsättningen:

      Nä, här är snarare skandalen att bolagets beviljade bearbetningskoncession drogs tillbaka av domstol ett par år efter att den beviljats!!! Sanslöst! Har det någonsin hänt förr? Inte vad jag känner till.

      Det är också så att miljömuppar flyttat fram sina positioner. De vill bestämma mer och göra det så riskabelt och dyrt att inga fler gruvor startas i Sverige. De vill fortsätta och öka takten på vår avindustrialisering, förutom de fattigdomsskapande och landskapets värsta förfulande någonsin mm, genom tiotusentals vindsnurror…

      De flesta kommentarer verkar hålla med författaren. Varför då? Tänk på saken som om bolaget redan ägde marken. Skulle det ändra någons uppfattning i ärendet?

      • C-E Simonsbacka skriver:

        ”De flesta kommentarer verkar hålla med författaren. Varför då?” / Risto Matinen

        Sunda förnuftet!!

        Ylivuotoja kultakaivoksilla
        Kaivosalan yritykset ylittävät ympäristölupiensa rajat ja pilaavat vesistöjä, koska viranomaisvalvonta ei toimi riittävän tehokkaasti.

        https://areena.yle.fi/1-3179050?autoplay=true

        MVH,

        • Risto Matinen skriver:

          Nu svarar du å andras vägnar. För övrigt finns det inget sunt förnuft i det, vad jag kan upptäcka. Vari skulle det bestå?

          Om sörlänningar skulle få en gruva på knuten, så vore detta förmodligen den bästa de kan få ur miljösynpunkt. Malmen och restprodukterna är som gråberg, inte värre än en vanlig bergtäkt.

          • C-E Simonsbacka skriver:

            ”Malmen och restprodukterna är som gråberg, inte värre än en vanlig bergtäkt” / Risto Matinen.

            Den tilltänkta gruvverksamheten består av bergarter med bl.a. förhöjda halter av torium, uran och tungmetallen bly. Framställningen av REE – koncentrat kräver betydande mängder farliga syror och giftiga kemikalier. Gruvverksamheten kan knappast förläggas på en ur miljösynpunkt mera olämplig plats i hela Sverige, endast ca. 1,5 km från Vätterns östra strandlinje, då ”Vätterns näringsfattiga karaktär gör den känslig för utsläpp av näringsämnen, metaller och miljögifter. Vätterns långa omsättningstid (ca. 60 år) gör att effekterna av utsläpp kan bli långvariga”.

            Att lära av vår gruvhistoria:
            Inventering av förorenade områden i Arjeplogs kommun. Rapportnummer 18/2013; Diarienummer 577-12051-2012. I rapport presenteras den inventering av potentiellt förorenade områden som Länsstyrelsen i
            Norrbottens län har utfört i Arjeplogs kommun och slutfört under 2013. I och med att objekten inventeras tilldelas de en individuell riskklass. I Arjeplogs kommun har de inventerade objekten tilldelats riskklasser fördelade mellan klass 1, 2, 3 och 4. Tre objekt har tilldelats riskklass 1 och bedömts utgöra en mycket stor risk för människor och miljön. Bland de tre finns Nasa Silvergruva – Gruva och upplag/bergtäkt har tilldelades riskklass 1 Gruvverksamhet under tre olika epoker, med start år 1635 och avslut år 1889. Man bröt blyglans för att utvinna bly och silver. Området bedöms ännu tillhöra riskklass 1, dvs. utgöra en mycket stor risk för människors hälsa och miljön. Detta främst på grund av att vattnet på området används som dricksvatten. Förutom detta beror klassningen på det förorenade områdets storlek, farligheten av metallerna samt de väldiga spridningsförutsättningarna.

            MVH,

            • Stefan Eriksson skriver:

              Är det föreslaget att ”anrikningsverket” skall placeras i direkt anslutning till bergtäkten? frågas.

              • C-E Simonsbacka skriver:

                Vad jag vet är det idag inte klart var industriområdet med anrikningsverket ska placeras. Återstår att få bekräftat om industriområdet planeras i bergtäktens / gruvans omedelbara närhet.

                MVH,

              • C-E Simonsbacka skriver:

                Asbestförande mineralisering i Norra Kärr – En alkalin intrusion av nefelinsyenit öster om Vättern.

                ASBEST, (asbestos) – Trådiga varieteter av olika mineral tillhörande serpentin- och amfibolgrupperna.

                Enligt uppgift ur Länsstyrelsen i Jönköpings läns beskrivning punkt 3 Geologi, ”består det alkalina intrusivet i Norra Kärr av en flera olika varianter av en bergartstyp benämnd nefelinsyenit. Som namnet antyder innehåller nefelinsyenit det fälspatliknande mineralet nefelin. Nefelinsyeniter och liknande alkalina bergarter brukar innehålla förhöjda halter av så kallade inkompatibla element som t.ex. zirkonium, sällsynta jordartsmetaller, litium, beryllium, niob och tantal Som tidigare beskrivits förekommer de alkalina bergarterna i ett elliptiskt, i nord-sydlig utsträckning 1300 m långt och upp till 460 m brett område som i markytan täcker en area av cirka 38 hektar. Nefelinsyenitområdet är på alla sidor omgiven av granit och gnejs av Växjötyp tillhörande det Transskandinaviska Magmatiska Bältet (TMB).” Lokaliteten för denna litiumhaltiga alkaliamfibol är också Norra Kärr där fluoro-aluminoleakeit (Na,K)Na2LiMg2Al2[(F,OH)|Si4O11]2 uppträder bergartsbildande i en finskiffrig nefelinsyenit i form av nålar, <2mm långa. Nålarna är genomlysbara och starkt pleokroistiska (blekgrönt till mörkgrönt). Encyclopedia of Minerals, andra upplagan, som inte nämner Norra Kärr, anger kristallnålarnas längd hos rosenbuschiten till max 2 mm.

                Asbestens mineralegenskaper
                Asbestmaterial har en fibrös struktur där mineralen förekommer i trådliknande form. Ett ”asbestiformat” mineral kan delas i längdled till finare och finare trådar/nålar (filament) eller med andra ord fibrer. När dessa mineral utsätts för ett tryck har de en tendens att böjas snarare än att brytas medan ett ej asbestiformat mineral, där kristallerna växer till som en mer massiv kropp, kommer att splittras.

                Arbetsmiljöverket (AV) har för följande sex (6) asbestmineraler definierat en farlig asbestfiber utifrån att den måste ha en kvot mellan längd och bredd av minst 3:1 samt ha en längd större än 5 mikrometer och bredden skall inte överstiga 3 mikrometer. Fiber som inte uppfyller nämnda kreterier anses inte vara hälsofarliga.

                AV har alltså undersökt följande former sex (6) av mineraler: Krysotil, kummingtonit – grunerit amosit, krokidolit, antofyllit, aktinolit och tremolit varav aktinolit, antofyllit och tremolit partiklarna uppfyller fiberdefinitionen betraktat från arbetsmiljösynpunkt som asbest. Har inte noterat att några av Norra Kärrs kända och ev. svårbestämda asbestmineraler har testats av Tasmet AB/ Leading Edge Materials, AV eller någon annan.

                Toxiska effekter – Utdrag
                ”På grund av de fysiska likheterna mellan asbest och kolnanorör finns misstankar om att de skulle kunna ha liknande biologisk effekt, d.v.s. orsaka fibros i lungor och luftvägar samt lungcancer och mesoteliom (en elakartad tumör med ursprung från mesotelceller, vanligen i lungsäcken). Vi bedömer att exponering genom inandning är en potentiell risk vid arbete med kolnanorör, eftersom man har sett att både enkelväggiga och flerväggiga sådana kan orsaka inflammation och fibros i luftvägar, lungor och lungsäck, i relevanta djurmodeller.”

                ”Det finns risk för att även andra organ än lungorna kan exponeras för kolnanorör om dessa passerar över till blodet. En sådan övergång skulle kunna ske i lungorna eller i magtarmkanalen. Kolnanorör kan komma att hamna i magtarmkanalen efter att de av flimmerhåren transporterats från luftvägarna upp till svalget, där kolnanorören sedan sväljs ner.”

                https://www.av.se/globalassets/filer/publikationer/kunskapssammanstallningar/kolnanoror-kunskapssammanstallningar-rap-2011-1.pdf

                MVH,

            • Risto Matinen skriver:

              Den tilltänkta gruvverksamheten består av bergarter med bl.a. förhöjda halter av torium, uran och tungmetallen bly.

              Trams! Varför ljuger du och skriver emot bättre vetande? Det är bakgrundsnivåer av ovan nämnda metaller.

              Förvisso är det vanligt med höga halter av både U och Th i REE-fyndigheter, men inte i Norra Kärr.

              Företaget har producerat en ambitiös broschyr, förmodligen riktat till de som är nyfikna, okunniga eller gruvfobiker:

              http://tasmanmetals.se/wp-content/uploads/2014/01/Miljöpresentation-hemsida1.pdf

              • C-E Simonsbacka skriver:

                ”Trams! Varför ljuger du och skriver emot bättre vetande?” / Risto Matinen

                I maj 2012 presenterade Tasmet Metals Ltd. ”Preliminary Economic Assessment NI 43-101 Technical Report for the Norra Kärr (REE-Y-Zr) Deposit”.
                Av rapporten framgår bl.a. följande:
                1.11.2 Deleterious Elements. Utdrag page 1.7:
                Geochemical analyses on 4 706 core samples representing all logged rock types returned low levels of uranium and thorium. Lead shows a more complex pattern with multiple populations related to the various rock types that were sampled in the core.
                – Uranium (U): Average: 18 ppm; Min: 0.06 ppm; Max: 676 ppm
                – Thorium (Th): Average: 26 ppm; Min: 0.16 ppm; Max: 1000 ppm *)
                – Lead (Pb): Average: 241 ppm; Min: 0.01 ppm; Max: 8360 ppm; Median: 135 ppm

                http://tasmanmetals.se/wp-content/uploads/2014/01/Bilaga-3-Preliminary-Economic-Assessment.pdf

                ANM. Ovanstående angivna max värde á 1000 ppm för Th, är lika hög som det högsta detektionsmätvärdet!

                Tasman Metals Limited: Report No: DE-00215. Original Reprint date: May 11, 2012. Amended and Restated Date: July 9, 2013.
                1.11.2 Deleterious Elements. Utdrag page 1.5: Geochemical analyses of 4328 core samples representing all logged rock types returned low levels of uranium and thorium. Lead shows a more complex pattern with multiple populations related to the various rock types that were sampled in the core.
                – Uranium (U): Average 10,9 ppm; Min 0,06 ppm; Max 122 ppm
                – Thorium (Th): Average 10,3 ppm; Min 0,16 ppm; Max 531 ppm
                – Lead (Pb): Average 241 ppm; Min 0,01 ppm; Max 8360 ppm; Median 135 ppm

                http://tasmanmetals.se/wp-content/uploads/2014/01/PEA-Norra-Karr-Updated-2013.pdf

                OBSERVERA, att i den reviderade och omräknade (Amended and Restated”) rapporten redovisas betydligt lägre halter för U och Th troligen efter att analyser av 378 borrkärnor nu inte medtagits vid omräkningen. Rapportens författare har inte lämnat någon (relevant) information för vilka borrkärnor som uteslämnats samt anledningen till att de 378 borrkärnorna utelämnats. Notera även, att Pb-halterna inte alls förändrats.

                Enligt ”Thulin, H. (1996): Norra Kärr. Litiofilen 13: 17-51” finns också mineralerna Torianit ThO2, Torit Th(SiO4) och Uranitittorit (Th,U)SiO4 i Norra Kärrs berggrund. Områden med kraftigt förhöjd gammastrålning förekommer i partier med nefelinsyenit.

                Enligt uppgifter i ett SGU-dokument (sid 113) visar spektrometermätningar från Norra Kärr området på mer än 97 ppm uran samt 418 ppm torium. Normala halter i svensk bergrund är ungefär 2% K, 2 ppm U, samt 7 ppm Th.

                Ps. Man ska aldrig ensidigt lita vilseledande uppgifter från mindre seriösa prospektörer.

                MVH,

              • C-E Simonsbacka skriver:

                I maj 2012 presenterade Tasmet Metals Ltd. ”Preliminary Economic Assessment NI 43-101 Technical Report for the Norra Kärr (REE-Y-Zr) Deposit”. Av rapporten framgår bl.a. följande:
                1.11.2 Deleterious Elements. Utdrag page 1.7 ”Geochemical analyses on 4 706 core samples representing all logged rock types returned low levels of uranium and thorium. Lead shows a more complex pattern with multiple populations related to the various rock types that were sampled in the core.
                – Uranium (U): Average: 18 ppm; Min: 0.06 ppm; Max: 676 ppm
                – Thorium (Th): Average: 26 ppm; Min: 0.16 ppm; Max: 1000 ppm *)
                – Lead (Pb): Average: 241 ppm; Min: 0.01 ppm; Max: 8360 ppm; Median: 135 ppm.”

                Tasman Metals Limited: Report No: DE-00215
                Original Reprint date: May 11, 2012. Amended and Restated Date: July 9, 2013.
                1.11.2 Deleterious Elements. Utdrag page 1.5:
                ”Geochemical analyses of 4 328 core samples representing all logged rock types returned low levels of uranium and thorium. Lead shows a more complex pattern with multiple populations related to the various rock types that were sampled in the core.
                – Uranium (U): Average 10,9 ppm; Min 0,06 ppm; Max 122 ppm
                – Thorium (Th): Average 10,3 ppm; Min 0,16 ppm; Max 531 ppm
                – Lead (Pb): Average 241 ppm; Min 0,01 ppm; Max 8360 ppm; Median 135 ppm.”

                OBSERVERA, att i den reviderade och omräknade (Amended and Restated”) rapporten redovisas betydligt lägre halter för U och Th troligen efter att analyser av 378 borrkärnor nu inte medtagits vid omräkningen. Rapportens författare har inte lämnat någon (relevant) information för vilka borrkärnor som uteslämnats samt anledningen till att de 378 borrkärnorna utelämnats. Notera även, att Pb-halterna inte alls förändrats.

                Enligt uppgifter i ett SGU-dokument (sid 113) visar ”Spektrometermätningar från området med alkalina bergarter vid Norra Kärr (8 f ) värden på 3,1 % kalium, 2,8 ppm uran samt 6 ppm torium för grännaiten. Områden med kraftigt förhöjd gammastrålning förekommer i partier med nefelinsyenit. Där har uppmätts mer än 97 ppm uran samt 418 ppm torium.”

                Enligt ”Thulin, H. (1996): Norra Kärr. Litiofilen 13: 17-51” finns också mineralerna Torianit ThO2, Torit Th(SiO4) och Uranitittorit (Th,U)SiO4 i Norra Kärrs berggrund.

                MVH,

    • C-E Simonsbacka skriver:

      ”Bolaget anser att de haft det (finns dokumenterat),” / Risto Matinen

      Bolaget har inte i MKB:n redovisat för någon samråd med berörd allmänhet och sakägare med talerätt i enlighet med 6 kapitlet 4 § (tidigt samråd) och 5 § (utökat samråd) miljöbalken (MB)!

      ”Vid ansökan om bearbetningskoncession enligt minerallagen finns inget formellt krav på att hålla samråd” / Risto Matinen

      Samråd erfordras enligt MB som gäller före minerallagen, som är en nationell svensk lagstiftning. Enligt domstolars tolkning är att MB och minerallagen gäller parallellt för sådan verksamhet som omfattas av bådas tillämpningsområden. Det betyder att gruvverksamhet ska prövas såväl enligt minerallagens bestämmelser om bearbetningskoncession som enligt miljöbalkens bestämmelser.

      ”VÄGLEDNINGEN FÖR PRÖVNING AV GRUVVERKSAMHET, Dnr 311-1808/2014 SGU-rapport 2016:23 2016-12-21″ har ingen egen juridisk auktoritet.”

      MVH,

      • Risto Matinen skriver:

        Samråd har möjligen inte gjorts enligt MB, men när det gäller bearbetningskoncession (BK) gäller Minerallagen (ML), men nu tycks målstolparna försökt flyttas.

        En BK betyder inte att en gruvverksamhet godkänns, utan rätten till malmen och mark. Den sökande ska genom BK-ansökan bevisa att fyndigheten sannolikt är eller blir en malm, dvs kan brytas med vinst.

        Kanske far sinnet på somliga pga av det dåligt valda namnet ”bearbetningskoncession”. BK är alltså ingen rätt till ”bearbetning”, som man falskt kan tro. Det tidigare använda ”utmål” är ett avsevärt bättre namn.

        • C-E Simonsbacka skriver:

          För att uppfylla EU-rättens bindande krav har ett nytt svenskt lagförslag lagts fram och som väntas börja gälla 1 december 2018 innebärande, att MKB-samråd ska hållas även vid prövningen enligt minerallagen.

          MVH,

          • Risto Matinen skriver:

            Det är i så fall oerhört dåligt för gruvbranschen. Miljöaspekter har inget att göra med om malmen är brytvärd eller ej, om utmål/BK ska ges eller ej.

            Detta försvårar mest för mindre företag som varken vill, bör eller ska lägga miljontals kronor på onödiga MKB-undersökningar. Beviljas inte BK, finns ingen som helst anledning att göra någon MKB.

            Istället borde man göra tvärtom: Ut med MKB i BK-ansökan. Enbart uppenbara naturmiljöhinder bör vara komprometterande. I detta fall är redan området ett riksintresse för mineral, så det borde stå överst.

            • C-E Simonsbacka skriver:

              ”Miljöaspekter har inget att göra med om malmen är brytvärd eller ej, om utmål/BK ska ges eller ej.” / Risto Matinen

              Begreppet ”malm” är ett ekonomiskt begrepp, som innebär att mineralfyndighet kan brytas med ekonomisk vinst.

              ”I detta fall är redan området ett riksintresse för mineral, så det borde stå överst.” / Risto Matinen

              Du, Risto, glömde visst bort att ungefär halva området i den planerade koncessionsområdet är beläget inom ett område som är av riksintresse för naturvården. I den omedelbara närheten av koncessionsområdet ligger flera s.k. Natura 2000-områden.

              Särskilda regler gäller också för områden som åtnjuter skydd enligt regleringen i
              unionsrättens art- och habitatdirektiv och fågeldirektiv, Natura 2000-områden.

              HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM i mål nr 2047-14. Rättsprövning av bergmästarens beslut om bearbetningskoncession för området Norra Kärr K nr 1. Utdrag:
              ”I ärenden om beviljande av koncession ska en miljökonsekvensbeskrivning fogas till ansökan.”

              Läs på!!

              MVH,

              • Risto Matinen skriver:

                Jag skrev främst hur det borde vara.

                Naturmiljötramset har för länge. länge sedan gått för långt åt helvete.

                Att det finns sjukt många och för många ”skyddsområden” av alla subversiva slag, borde väl inte ens den värsta miljöputte eller gruvfobiker få till att även områdena utanför är ”fridlysta” för värdeskapande verksamhet?

  9. Stefan Eriksson skriver:

    Officiella Sverige ger vid handen att vi minsann är det i särklass mest miljömedvetna folkslaget på jordens yta. Vi skall visa vägen till ett hållbart samhälle. Vackert sagt, men tyvärr inte sant.
    Mp är de med det ”rymligaste samvetet”, vad gäller ”nånannanismen” liktydigt med att ”baksidorna” av tekniska vinningar får helt enkelt någon annan ”ta hand om”.
    Denna förment höga moral genomsyrar mångt och mycket av den lagstiftning vi har att leva med.
    Skall fordonsflottan elektrifieras, skall förutsättningar därför ordnas, och helst inte i ett ”annat” land då möjligheterna därtill finns hos oss.
    Jag tycker det kännetecknar ett I-land, att bemästra de svårigheter som uppstår vid tekniska landvinningar. Motsatsen är i mina ögon ett U-land.

  10. C-E Simonsbacka skriver:

    ”Officiella Sverige ger vid handen att vi minsann är det i särklass mest miljömedvetna folkslaget på jordens yta. Vi skall visa vägen till ett hållbart samhälle. Vackert sagt, men tyvärr inte sant.” / Stefan Eriksson

    Instämmer!!

    Många svenskar har levt och lever fortfarande i föreställningen om en stark känsla av moralisk global överhöghet genom att bl.a. övervärdera omvärldens uppfattning om oss i smått och i stort. Dessutom utgår vi vanligtvis också ifrån att det är politikerna som alltid ska lösa uppkomna problem. Den svenska självbilden börjar dock mer och mer att likna ett luftslott då den substans och det fundament som behövs för att kunna genomföra våra ambitioner håller på att krackelera.

    Jag tolkar svenskarnas skeva självbild om bl.a infrastrukturverksamheter som att det egentligen finns ett stort underliggande ointresse och okunskap hos en stor del av den svenska befolkningen.

    MVH,

    • mats skriver:

      Håller med er båda. Många svenskar har överdrivna förväntningar på att ”staten” ska sköta all infrastruktur och dessutom på bästa sätt. Svensken ska inte behöva bry sig. Därmed ställer de för få frågor/för låga krav på politikerna inför valen.
      Nånannanismen igen, mao.

  11. C-E Simonsbacka skriver:

    Dom i mål nr M1180-14, 2017-10-23
    Ansökan om tillstånd enligt 9 och 11 kap. miljöbalken för täkt av kaolinråvara samt bortledande av grundvatten på fastigheterna Billinge 1:1 m.fl., Eslövs m.fl. kommuner.

    Sammanfattande tillåtlighetsbedömning – Utdrag:
    ”Mark- och miljödomstolen konstaterar sammanfattningsvis att det föreligger hinder mot att lämna tillstånd enligt 7 kap. 28 b § miljöbalken.”

    ”Vidare har domstolen konstaterat att sökanden inte har visat att verksamheten kan bedrivas utan utsläpp av halloysitpartiklar vars toxicitet kan befaras vara högre än vad sökanden antagit varför det föreligger risk för olägenhet av väsentlig betydelse enligt 2 kap. 9 § miljöbaken. Härigenom föreligger även båtnadshinder vid en prövning enligt 11 kap. 6 § miljöbalken.”

    ”Sökanden har inte heller visat att det går att efterbehandla området på avsett sätt. Verksamheten är således inte tillåtlig enligt miljöbalken.”

    ”Mark- och miljödomstolen anser inte att det föreligger sådana särskilda skäl att frågan bör underställas regeringen enligt 2 kap. 9 § miljöbalken. Även på denna grund föreligger således hinder mot tillåtlighet. Ansökan ska därför avslås.”

    MVH,

    • Stefan Eriksson skriver:

      Ännu en dom i andan av nånannaismen alltså. Utan att ha någon som helst insikt i det enskilda fallet, kan jag bara konstatera att domskälen består i huvudsak av ”snömos”.
      ”Kan befaras”, ”vad sökanden antagit”, ”föreligger risk”, ”olägenhet”, ”väsentlig betydelse”.

      Jag har svårt att se hur sådana subjektiva omdömen kan utgöra grund i ett rättsäkert system.

      Den här typen av ”vargen kommer” resonemang , gör miljön en otjänst, genom att verksamheten flyttas dit där likartade subjektiva omdömen är av raka motsatsen.
      Eller kanske tillstånd kommer till stånd helt utan omdömen överhuvudtaget.

      Jag har en i mitt grannskap som alltid besvarar initiativ (vilket sort), med följande:
      ”Det går inte”, vilket i sin tur har renderat i samma kategoriska svar från min sida:
      ”Det vet vi väl för f-n inte, innan vi provat”.

  12. Risto Matinen skriver:

    Som jag skrev längre upp, så är den enda rättsskandalen i Norra Kärr att den beviljade bearbetningskoncessionen upphävdes av domstol. Kan vara ett dråpslag för gruvindustrin i landet. Riskerna har därmed blivit än större när rättssäkerheten minskar och verkar gå mot noll.

    Sverige är ett A-land, dvs under avindustrialisering och allmän avveckling. Attackerna på gruvindustrin ingår i planen.

    Samtidigt tillåts horder av barbarer från MÖ och Afrika välla in, parasitera, samt begå brott som vanligen inte beivras, eller allt från att de får betalt för t.ex. begångna våldtäkter, till löjligt låga ”straff” såsom 3 veckors praktik hos kommuner. Etablissemanget har valt bort svenska folket och vi ska folkmördas…

    Nåväl, vilka är alternativen enligt avvecklarna och deras anhängare om nya gruvor inte längre får öppnas i landet? Ska metaller och produkter med metaller importeras eller ska det förbjudas? Ska existerande dito inte ens få användas eller ska de cirkuleras tills de tar slut? Får Sverigetillverkade produkter innehålla metaller? Om ja, varifrån ska dessa metaller komma?

    Anser att det är hyckleri att ständigt motsätta sig rimliga villkor för gruvor i Sverige, och samtidigt inte själv leva som på stenåldern! Skulle vara intressant att skicka Naturvårdsverket och dess personal någonstans där de fick leva stenåldersliv. Åtminstone för tre månader…

    • mats skriver:

      Nu blev det tydligt att du Risto slagit in på ett annat spår än det Clas-Erik skrivit om. C-E beskrev lagen och vad som är en rimlig tolkning av den. Du skriver om hur du tycker att lagen borde vara utformad. Då talar ni inte längre om samma sak, äpplen och päron.

      • Stefan Eriksson skriver:

        Jag vinglar också i saken. Men, en ”rättsskandal” är illa och väl värt att påpeka. Samtidigt är det ingen lösning att ”rätta till” en rättsskandal med vad som av andra med fog kan kallas en annan rättsskandal.
        2 fel blir inte ett rätt.
        Så komplex har lagstiftningen blivit att överenskommelser parter emellan inte lämnar utrymme för just vad en överenskommelse innebär.
        På så vis hamnar ”sakfrågan” i skymundan till förmån för ett resonemang om vem som ”får” uttala sig om, påverka, och till och med komplitera underlag för väl avvägda beslut.
        Av ”domar” beträffande markanvändning att döma, har ägandet och därtill inflytandet över marken, placerats på fru Justitias sophög.
        Det är en skandal i hur jag uppfattar rättsskipning skall utföras i ett I-land.

      • Risto Matinen skriver:

        Tråkigt att du tycker det.

        CES skriver hur han tycker att lagen ska tolkas och det är att ”miljölagar” ska gå före Minerallagen, även när det gäller frågan om utmål/bearbetningskoncession (BK). Så har det aldrig varit förr, men på senare tid har avindustrialisterna fått luft under vingarna:

        Två fall känner jag till; Beviljad BK här i Norra Kärr återtogs av domstol, samt Bolidens avslag direkt från Bergmästaren (BM) för Laver, där BM ansåg att andra naturmiljötillstånd skulle sökas och beviljas först. Detta är en förändring av praxis, till det sämre för gruvindustrin och vårt samhälle. Det kan vara en av de sista spikarna för både seriös malmprospektering och för nya gruvor.

        Dock är huvudsyftet med BK att fastställa att fyndigheten är eller kan bli brytvärd inom överskådlig tid. Vid ett beviljande fås ensamrättigheter till malmen och mark. BK är alltså inget gruvtillstånd.

  13. C-E Simonsbacka skriver:

    ”BK är alltså inget gruvtillstånd.” / Risto Matinen
    Risto, vem på detta forum har påstått att ett utfärdat tillstånd för bearbetningskoncession också innebär ett tillstånd för att få bedriva gruvverksamhet?

    Ett koncessionsbeslut beskriver mineralfyndigheten, med mängder och halter av koncessionsmineral. Tillräcklig mängd mineral ska ha påvisats för att möjliggöra gruvbrytning.

    Beslut om bearbetningskoncession Bergmästaren är i normalfallet beslutsinstans för ärenden om bearbetningskoncession. Bergmästaren ska dock hänskjuta ärendet till regeringen i vissa fall. t.ex
    om bergmästaren finner skäl att frångå vad länsstyrelsen föreslagit vid tillämpningen av 3 och 4 kap. miljöbalken. Bergmästaren är därmed förhindrad att bevilja en bearbetningskoncession
    mot länsstyrelsens avrådan.

    TILLSTÅND FÖR GRUVVERKSAMHET ENLIGT MILJÖBALKEN
    Enligt miljöbalken är gruvverksamhet klassad som miljöfarlig verksamhet och innan sådan kan starta krävs tillstånd enligt 9 kap. miljöbalken för själva brytningen, anrikningen samt deponering av
    utvinningsavfallet.

    Att bedriva gruvverksamhet innebär också oftast att tillstånd krävs enligt miljö- balkens 11 kap. om vattenverksamhet, till exempel för bortledande av grundvatten och för uppförande av dammar.

    VÄGLEDNING FÖR PRÖVNING AV GRUVVERKSAMHET Dnr 311-1808/2014; SGU-rapport 2016:23, 2016-12-21

    NORRA KÄRR DOMEN
    Hittills har prövningen för gruvverksamhet enligt miljöbalken ofta omfattat ett avsevärt större geografiskt område än det som omfattats av koncessionsprövningen. Detta har medfört problem, både när det gäller en ändamålsenlig avvägning enligt 3 och 4 kap. miljöbalken och att, i de fall det är aktuellt, bedöma behovet av Natura 2000-prövning. Högsta förvaltningsdomstolens dom om Norra Kärr som kom i februari 2016. I målet hade koncessionsområdet begränsats så att det inte rymde de driftsanläggningar som krävdes för att bedriva verksamheten. Frågan i målet var om denna avgränsning var förenlig med 4 kap. 2 § minerallagen. Av domen framgår att prövningen, om bearbetningskoncession, måste omfatta de för gruvdrift nödvändiga anläggningarna för att den bedömning på Natura 2000-områden som föreskrivs i 4 kap. 8 § miljöbalken ska kunna göras. För att detta ska vara möjligt behöver miljökonsekvensbeskrivningen beskriva miljökonsekvenserna av hela projektet. Domstolen bedömde att avgränsningen innebar att man inte hade gjort en sådan prövning som avsågs i 4 kap. 2 § minerallagen.

    Om bergmästaren finner skäl att frångå vad länsstyrelsen föreslagit vid tillämpningen av 3 eller 4 kap. miljöbalken ska ärendet hänskjutas till regeringens prövning enligt 8 kap. 2 § minerallagen.

    MVH,

Kommentera