Jag saknar en vetenskaplig eller åtminstone populärvetenskaplig sammanfattning av Kolcykeln, inbegripande förråd i och utbyten mellan geosfär, hydrosfär, atmosfär, och biosfär (akvatisk och terrest).
Vidare saknas vetenskapligt tillfredsställande definitioner (kategoriseringar) och kvantifieringar av vad som verkligen är fossila koldepåer och vilka som är abiotiska. Geologer och paleogeologer brukar beteckna något som fossil endast om det är mineraliserat material med biologiskt ursprung. Tyvärr använder inte alla discipliner den kategoriseringen. Detta gör det ännu svårare att få till ett vettigt utbyte av teorier och tankar kring peak oil, nybildning, depåer med mera.
Kanske ännu viktigare, fråga och svar på vad det egentligen är vi gör när vi bränner kolhaltiga ämnen vi plockat ur jorden. Håller vi kolcykeln igång, eller stör vi densamma? I dagsläget är det mer teologi och arvssynd än det är vetenskap.
Då har vi ändå inte berört frågan vad som kan kallas för växthusgas ur biologisk synpunkt och vad som kan kallas växthusgas ur atmosfärisk eller astronomisk synpunkt.
I argumenten för klimathotet framförs olika orsaker till de små klimatvariationerna, (som jag än så länge föredrar att kalla dem, inte klimatförändringar). Dels kräver olika förklaringar tydligare vetenskaplig förankring och dels eventuellt olika (inklusive inga alls) åtgärder. Åtgärder är detsamma som politik. Ännu så länge har vi inte dessa vetenskapliga förklaringar på plats i tillräcklig omfattning för att fatta några politiska beslut alls.
För att veta vad som är vad, exempelvis orsak och verkan, så blir de små, små detaljerna viktiga. Det är relativt vanligt att jag börjar nynna på Povel Ramels text när klimatet debatteras. Ännu så länge har IPCC inte gett oss dessa avgörande detaljer, de har endast gett oss politiken. Det som brukar kallas att spänna kärran framför hästen.
Med vad jag upplevt av årsmånsvariationerna och inhämtat från äldre personer, nu avlidna, samt historiska data och skildringar, så är jag inte oroad av de variationer vi hittills sett. Jag är beredd att likt Inge och Sten i Expressens sexualrådgivning på 60-talet säg att allt är normalt. Det finns tillräckligt många stora politiska frågor att ta tag i utan att vi ska offra tid och pengar på irrelevant klimatpolitik.
Antingen bidrar människan inte till ökningen av CO2, vilket är bra. Då kan vi utan dåligt samvete och utan politisk klåfingrighet fortsätta elda kol och olja i den omfattning utvecklingen av vårt samhälle kräver.
Eller så bidrar vi till ökningen av CO2, vilket också är bra. För då säkrar vi att de gröna växterna inte svälter ihjäl. Därmed bör inte vi heller behöva svälta. Gränsen för när CO2-halten på något sätt blir skadlig är långt borta, det visar historiska data. Båda dessa scenarios är i sig långsiktigt hållbara.
Det enda som inte är bra, är om den naturliga processen kontinuerligt sänker CO2 till nivåer som på sikt utsläcker livet på Jorden. Då är det riktigt dåligt om vi dessutom på grund av vilseförda politiska beslut slutar återföra CO2 till atmosfären.
Det är önskvärt och välkommet att få bättre kunskap om klimatprocesserna. Det är nämligen den bästa garantin mot alarmistiska skräckfantasier. Självklart önskar jag för egen del få den samlade kunskapen för att själv kunna göra en väl underbyggd bedömning av hur stort människans bidrag till den ökande halten av CO2 i atmosfären verkligen är och vilken betydelse det har.
Det är och har alltid varit min tro att människans tillskott av CO2 inte påverkar den globala temperaturen. I vart fall inte mätbart eller urskiljbart från naturlig variation. Men jag vet inte det med säkerhet och jag har inte insikt nog att bevisa det.
Sedan är det ett bekymmer att hela debatten är full av ”false flags” där även skeptiker bidrar genom att vara oense om vilket som är viktigast. Alla jagar på något sätt sin egen stjärna. Därmed blir det väldigt enkelt för alarmisterna att få det att se ut som om skeptikerna bara yrar omkring och inte kan något alls. Science är dock inte på något vis settled, vi måste veta mer.
Den allt överskuggande slutsatsen måste vara att det inte finns några naturvetenskapliga indikationer, än mindre några bevis, för vilken klimatpolitik man borde driva. Alltså bör man inte driva någon klimatpolitik alls!
IPCC har under 25 år inte kunnat minska intervallet för klimatkänsligheten (1,5-4,5 grad C per koldioxidfördubbling) vilket visar att all forskning inte har gjort några framsteg när det gäller klimatfrågan. Däremot har t.ex. SMHI gjort prognoser över havsytans nivå för olika delar av Sverige med hjälp av IPCCs modeller. Resultaten är skrattretande när man har långa mätserier som visar att havsnivån ökar långsamt, se http://thoralf.bloggplatsen.se/2016/12/18/11397834-klimatalarmisterna-har-fatt-harja-fritt/
Samma håller länsstyrelsen i Stockholm på med.
Enligt SMHI ska havsnivån öka en 1.000 mm fram till år 2100. Det är en ökningstakt som är mer än vad det var när senaste istiden försvann. Då var ökningen 10 mm.
Om SMHI:s saga ska slå in måste varje förnuftig person fråga sig var det finns is som ska smälta och åstadkomma denna ökning?
Om all is på Grönland smälter är det en ökning på 9 meter av havsnivån. Men detta kräver att det är mer än 0 grader varmt över den isen och det är ständig minusgrader där. Inte ens med en ökning av den globala temperaturen med 4,5 grader, som förutspås, blir det plusgrader på Grönlands inlandsis.
Och detta när det nu även rapporteras att isen på Antarktis är så stor att pingvinerna har svårt att hitta föda. 36.000 pingviner svalt ihjäl nyligen på grund av det.
Klimatupplysningen har idag en intressant artikel idag om klimatkänsligheten se
http://www.klimatupplysningen.se/2017/10/19/forskarna-tonar-ned-koldioxidens-betydelse-klimatforandringen/
Hej.
Psykologin bakom det hela kanske ser ut såhär:
>Om du har makt, så väljer du mer makt framför mer kunskap, då mer kunskap förändrar maktbalansen.
>Om du har kunskap, kan du anskaffa än mer kunskap och förändra maktbalansen.
>Eftersom kunskap är makt, är makt kunskap.
>Alltså förutsätter makt att kunskap kontrolleras.
Ungefär så tror jag den bakomliggande mekanismen kan förstås, utan att hemfalla till att resonera om hemliga sällskap med hemliga planer – det spelar helt enkelt ingen roll om sådana finns eller ej då de skulle styras av liknande resonemang, och resonemangets struktur ger ledtrådar om hur det…, inte bekämpas ty det kan lika litet bekämpas som evolutionen, men manipuleras.
Istället för att bekämpa boktryckarkonsten kunde den användas för att sprida en enhetlig lära – men även avvikande åsikter, för att dra en haltande historisk parallell (haltande då den utelämnar femtioelva andra viktiga detaljer i det specifika skeendet).
Så, om man vill påverka makthavare i det här fallet så bör man formulera sig så att de känner att de kan tjäna på att agera på ett visst sätt. Just nu tjänar de till synes på att agera som om mänskligheten dör ut om vi inte omedelbart genomför Kyotoprotokollet (eller vilket det nu är som är den sista chansen den här gången); få dem att förstå hur de tjänar på att anskaffa mer kunskap så kommer det att bli den nya agendan.
Troligen bör man här sikta in sig dels på ekonomiska intressenter, dels på uppstickarpolitiker/-partier.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Jag har en jordglob på mitt skrivbord. Den är stor som en basketboll, och Vänern är två-tre millimeter lång, som ett halvt riskorn. På den ytan får fortfarande alla jordens människor plats liggande även om det börjar bli litet trångt jämfört med när jag räknade ut detta när jag var barn på femtiotalet. Man blir ganska ödmjuk när man tänker på att Vänerns yta bara är en nittiotusendel av Jordens yta, eller att Stilla havet är tjugoåttatusen gånger större, och innehåller ofattbara tre miljoner gånger mer vatten. Om vi samlar alla människor i Sverige, upphör all miljöförstöring i resten av världen! Är det kanske detta Miljöpartiet strävar efter?
Vi är som bekant ense om slutsatsen, dock inte om motiveringen. Du hänvisar till att det saknas naturvetenskapliga bevis, men det finns ekonomiska bevis, som jag skrivit i tidigare inlägg som du och andra avstått från att kommentera. Därmed finns det alltså en vetenskaplig grund att hänvisa till (även nationalekonomi är faktiskt en vetenskap, i detta fall väl så rättvisande och relevant som naturvetenskapliga analyser).
En positiv bevisning är mer värd än det negativa (och osanna) konstaterandet att vi ingenting vet. Det förvånar mig att varken du, Clexit eller Klimatsans vill ta fasta på detta faktum, vilket i mina ögon är ett uppenbart självmål.
Jag tycker att både Frihetsportalen och Klimatsans har skrivit om att det finns ekonomiska intressen som vill driva tesen om klimatalarm.
Om du med ekonomiska bevis menar t.ex. koldioxidskatter, subventioner av elbilar, vindkraftverk och mycket mer är det lite svårt att hänvisa dem till ekonomisk vetenskap eftersom ekonomi är precis som vädret ett kaotiskt system.
Men att tiotusentals företag och organisationer tjänar på ett klimathot är knappast något som kan ifrågasättas. Jag tror inget företag eller organisation skulle neka till det. Många anställda på bland annat byggföretag säger att de inte tror på klimathotet men att det ligger i tidens anda att vinkla allt på det viset; det är bra för affärerna.
Sedan kan man diskutera det rent moraliskt. Den enas vinst den andres död. Är det moraliskt rätt att spendera pengar på strunt rent ut sagt och samtidigt neka fattiga människor ett högre välstånd.
Du får gärna ta upp hur motiveringen ska angripas. Förlåt om jag inte fattar det, men upprepning skadar aldrig.
Nej, Göran, ekonomi är inte kaos, det är raka motsatsen, strikt logik. Däremot är ju ofta ekonomisk POLITIK kaotisk och rent av destruktiv. Med Sveriges klimatpolitik som ett av del allra ”bästa” exemplen.
Jag anser att ekonomi är kaotiskt på grund av att man inte har några konstanter och aldrig kan veta vad som kommer att hända. Du kan omöjligt avgöra vilka beslut en individ kommer att ta vad gäller ekonomiska transaktioner. Du kan aldrig veta vilka preferenser eller vilka värden parterna i en transaktion har.
Ekonomisk politik är ren okunskap. Möjligen ett kaos där kaoset består av att ingen vet vad den andre gör. Eller. Politikerna tar ett ekonomiskt beslut vars resultat inte blev som de tänkt sig (vilket det aldrig gör) och sedan tar ett nytt beslut för att rätta till det första och det hela slutar med att det blir ännu värre. På sådant sätt kan jag hålla med dig om att det är ett kaos.
Logiskt? Ja, om man sänker till exempel ränta så vet man vad i stort vad som kommer att hända. Inför man höga kontantinsatser på bostäder vet man att folk tar blancolån för att få ihop till kontantinsatsen. Det är bara politiker, Riksbanken och Finansinspektionen som inte förstår det.
Så om du menar att det finns logiska samband, så håller jag med.
Jag skulle gärna presentera mer ekonomiska argument mot klimatlarmen. Dina argument publicerar jag med glädje. Men du är en ropande röst i öknen av klimathotsbejakande ekonomer.
Eftersom de flesta ekonomer med kontakter i politik och akademi bejakar klimathotet och säger att det är en god affär, är det svårt att övertyga såväl politiker som allmänhet om motsatsen. Tro mig, jag har försökt!
Man måste förstås konsultera SERIÖSA forskare, inte de korrupta lakejer som likt hovnarrarna berättar för maktens män vad maktens män vill höra. Då upptäcker man att det faktiskt finns en stor koncensus kring åsikten att både Kyoto- och Parisavtalet är totalt verkningslösa, de påverkar inte CO-2-utsläppen ett enda kilo och de FÖRSÄMRAR den övergripande miljösituationen i världen (oförändrat med koldioxid, men betydligt mer av betydligt farligare ämnen).
Sant dock att flertalet insiktsfulla håller tyst i den offentliga debatten, för att slippa riskera sina jobb och sin försörjning. Men i Sverige har i varje fall två av mina skråkollegor talat lika mycket klartext som jag själv.
Den ene är Stefan Fölster, f d chefsekonom för Svenskt Näringsliv. Han arrangerade flera klimatseminarier där han gjorde larvsylta av de gängse argumenten. Men som av händelse blev han något år senare utbytt (men fick i stället en egen think-tank, uppenbarligen mot ett löfte att hålla tyst om klimatpolitiken). Han delade ut egna analyser i ämnet (som jag för ögonblicket inte kan återfinna), vad jag vill minnas tillsammans med den andre person jag har i åtanke, Runar Brännlund, som är professor i Umeå.
Ett av dennes bidrag återfinns i Ekonomisk Debatt, nr 4, 2006. En lång och delvis snårig text som dock avrundas med en väldigt tydlig slutsats om den svenska gå-före-politiken: ”Förutom mycket höga kostnader kommer ett ensidigt nationellt klimatmål …..att ha försumbara, eller t o m negativa, effekter på de globala utsläppen.”
Men Brännlund har sedermera låtit sig städslas av regeringen i egenskap av rådgivare åt Konjunkturinstitutet. Om någon vecka kommer han att delta i ett seminarium som hyllar den politik han underkände i Ekonomisk Debatt. Sådan är den intellektuella prostitutionen. Men hans analys i ED var korrekt, det anser han med säkerhet fortfarande. Det välkända tricks han som KI-konsult ägnar sig åt är att göra så kallade second-best-analyser, d v s att utgå från politiken som given och inom den ramen försöka minimera skadorna.
Det förklarar saken. Jag tyckte Fölster var vettig ett tag, men så tystnade han plötsligt. Brännlund kände jag inte till, även om namnet är bekant det är inte ovanligt i Västerbotten.
Jag fick mail från Alex Epstein på Center for Industrial Progress, han driver projektet The Moral Case for Fossil Fuels. Han ska delta i en debatt eller möte på Harvard Business School 21 oktober tillsammans med energiekonom Michael Lynch. Men jag hittar inget om honom på nätet, så jag vet inte vad han har att tillföra.
Men upprörs du inte över Brännlunds s second-best-analyser? En korrupt norrlänning, det är relativt ovanligt, en skam för oss medlänningar. Det är ju Fjollträsk (Stockholm), FN-skrapan eller maffians Italien vi brukar förknippa med sådant okristligt och ovärdigt beteende.
Jo, på ett sätt, men resignerat.
Du kanske minns att man runt 1970 berättade skämtet om gymnasisten som frågade sin studievägledare var han kunde läsa marxistisk filosofi på universitet, och fick till svar Umeå universitet. Men vilken kurs ska jag välja, frågade studenten? Det spelar ingen roll, svarade studievägledaren, i Umeå handlar alla kurser om marxistisk filosofi.
Det är så jag reagerar när jag hör att det kommer ”visdomsord” från Umeå universitet.
Jo, den är bra.
Men nu handlar det ju om en professor som faktiskt skrivit en saklig och läsvärd artikel i Ekonomisk Debatt – och sen som konsult hjälper en statlig (och politiserad) myndighet att hävda raka motsatsen till vad han själv hävdade i sagda artikel. Och som till yttermera visso kampanjat tillsammans med Stefan Fölster mot det ljugande han nu bejakar.
Finns det inga gränser, måste man undra.
Som sagt, Brännlund var obekant för mig. Men är det som du beskriver så är det en prostitution som är vida värre än den rätt harmlösa variant som är förbjuden i Sverige.