In perspective

Imagine a ball of chewing gum, spat out into a vast space of cosmic rays, asteroids and stars etc. The ball of chewing gum having bite marks, showing it being plastic, ductile. Currently covered to two thirds with spit, thanks to being uneven leaving some dry spots where non-aquatic life flourishes. Should the ball of gum smooth out to a perfect sphere, it would be completely covered in spit.

Furthermore, the ball of gum is attached by an invisible string to its nearest star, that string being known as gravity. The string is also elastic, so that the ball of gum does not travel in a centered circulation around the star. This feature on its own is creating variations in surface temperature on the ball. The ball has enough gravity of its own to hold gases around it. These gases are called atmosphere. This atmosphere is no less than absolutely vital in protecting life on the ball from most of the common dangers scattered around in space.

This particular star is the dynamic center of whole range of different balls of gum, generally called planets. They are aligned in two to three dimensions so that they do not collide. Some has an atmosphere, others don’t. The common denominator for those with an atmosphere is that their respective mean temperature is a result of the volume of gas and the planets gravity. In short, the temperature is a result of atmospheric pressure.

Our ball of gum, our planet, let’s call it Earth has been around for 4,5 billion years. During this time temperature has varied with at least ±10 °K around 288 °K. In colder times life was brutish and short, in warmer times life flourished and the last 5000 years even created civilizations.

Oddly enough some people on Earth fear that a small, almost infinitely small, addition of CO2, contributed by themselves, will make the temperature run amok with perhaps +2 °K, causing all sorts of devastation to the planet.  But as we can see from historic proxy data Earth has been much warmer than that and managed just fine.

Proxy is of course the closest we can come to calculate a mean temperature, since we did not have instruments to measure temperature until about 200 years ago. In these 200 years we have bit by bit gotten more and better instruments to measure temperature. But this has not really made it easier to name a correct figure for Earths mean temperature.

One reason for this is that instruments to this day are not evenly distributed across the planet. The instruments are also placed on different levels above the sea and some even in poorly chosen locations to be a part of an effort to find a representative mean temperature.

Another reason is that the instruments we do have are not calibrated to the same degree of precision. Some scientists try to overcome that problem by adjusting recorded data. But there is no proven specified way how correct the data.

This becomes even worse when some of these scientists choose not to reveal their formula for adjusting and some even refusing to submit unadjusted data to be publicly scrutinized. This of course opens for more questions than it gives answers.

So why are a few determined scaremongers so successful in scooping up hordes of followers and believers in their preaching of an impending apocalypse if man does not repent and stop letting CO2 out all together?

Can it be that they cannot see that a little more atmosphere provides a little added protection from the cosmic dangers? Can it be that they do not see the vastly more serious threats that hurling around in space at a speed of 108.000 kilometers per hour presents to a ball of gum with some spit on it? Can it be that the majority of people will rather rely on authority than to think for themselves and seeking answers they deem right or at least probable by applying logic to proven facts? Can it be that the majority of people do not see the bigger picture, that the mean temperature of a planet is the direct result of its atmospheric pressure? That the natural result of Breathing (CO2) has no effect on temperature?

Det här inlägget postades i In English, Klimatbluffen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

22 svar på In perspective

  1. Stefan Eriksson skriver:

    Jag lägger till en fråga:
    Kan det vara så att det är lättare att “lura av folket” pengar när undergången hävdas vara nära förestående?

    • Göran skriver:

      Det handlar nog inte om undergångsscenario utan mer om ett indoktrineringsscenario. Inte ens kritiska personer mot energigalenskapen vågar ta i sin mun att minskning av CO2 är totalt nonsens för jordens temperatur eller vågar ens ta i sin mun att CO2 inte är en bevisad växthusgas utan bara en hypotes.

      Vad jag har förstått håller svensk så kallad krisberedskap på med översvämningar, bränder och hur en hemsida som denna ska kunna stoppas. De verkliga hoten av proportioner är vulkanutbrott och kyla. Säger man det till dem ser de ut som fågelholkar.

    • mats skriver:

      Skönt att fler svenska bloggare tar upp frågan!

  2. Samuel af Ugglas skriver:
  3. Rikard skriver:


    I would argue that it is due to the complexity of the issue. Rather than blaming one conspiracy or another, one needs look no further than human behaviour. Consider the story of the bicycle-shed: discussion about the coffee-money will be short, to the point and expeditious; conversely there will be a quite brief debate (given the complexity of the issue and the technological know-how required) about wether to approve funding for a new nuclear reactor, and that item will be postponed and delegated to various sub-comittees, while the new bike-shed will receive massive attention to every detail.

    Now then, why is this so?

    Simply put, the average mind cannot readily separate personality from beliefs, and neither can it easily separate belief from faith or opinion. Therefore, the mind will ignore that wich it deems to complex and focus on what is tangibly undersandable. Most of us grasp the basic simplified principles and processes behind a nuclear reactor, but we also lack experience of thinking about such complex situations in a conscious manner. So we rely on gut-feeling, faith, belief and confirmation bias via (moral) authority, and scientists are in no way excempt from this – one could quite easily make a case that the reverse is true given the nature if specialisation common in any field of academia; there simply being to much knowledge available for any one to fully grasp. Such rich irony it is then that decisions are made by politicians.

    When our mind perceives a group consensus about a something, our process of identification nudges our beliefs to mesh with those of the group. At the same time we are busy reminding ourselves and each other the value of free thought and being an individual and also the virtue of not falling prey to peer-pressure – a self-demonstrating example.

    That is why one can have a group of above average intelligent people, with degrees and educations and what-not who to the outside observer seem to be preoccupied with reinforcing spurious beliefs rather than trying to objectively verify claims about reality: to the group that is precisely what they are doing. Therefore, anyone who criticise said group from without is deemed an enemy, and anyone who critise from within is deemed a heretic (unless the criticism from within focuses on that the group should strive even harder to emulate its beliefs ‘in the flesh’ so to speak).

    This pattern is not tied to any gender, culture, race or civilisation: it is basic human nature to behave like this and it is a necessary component in a human sociaty beyond the immediate family or pack, else we cannot form bonds of cohesion and cooperation with those we barely know.

    About the science of temperature and gasses in a chaotic and unpredictable container (our atmosphere) I will refrain from expouing my beliefs lest I become an example of the above discussed pattern.

    Rikard, former schoolteacher

    • Rikard skriver:


      Glömde ett PS till ovanstående:

      With apologies for spelling and grammar. English is not my native tongue and I am blessed with having sausage-fingers so pressing just one key is quite the trick for me.

      Kamratliga hälsningar,
      Rikard, fd lärare

    • mats skriver:

      Interesting explanation and reminder to someone like myself, who at an early aged observed that the view of the majority almost invariably is wrong.

      • Göran skriver:

        Yes, and can you explain why people get angry when you tell them something that is outside their perspective?

        • Rikard skriver:


          Short answer:

          It makes one feel stupid, ignorant and dependant, and indirectly threatened.

          Opinion is identity is personality is ego is prestige – if one is challenged (threatened) so are the others, if said individual is not such a person who can separate one from the other (something that can be trained).

          Rikard, fd lärare

  4. Gösta Walin skriver:

    Du skriver på slutet: “Can it be that the majority of people do not see the bigger picture, that the mean temperature of a planet is the direct result of its atmospheric pressure? ”
    Var har du fått det ifrån?

    • mats skriver:

      Detta kommer från Nikolov och Zeller som analyserat NASAs senaste data och redovisat det på Romkonferensen.

      • Gösta Walin skriver:

        Nikolov och Zeller måste vara fenomenala som kan dra en sådan slutsats från en analys av NASAs senaste data. Detta är så otroligt korkat att jag tappar andan.
        Ändock så vill jag ha en länk till tokeriet. (eller en gammeldags referens)

        • mats skriver:

          Jag tycker det stämmer bra med de allmänna gaslagarna och är ett resultat jag förväntat mig. Även Klimatsans förmedlar dessa uppgifter.
          Du kan ju kolla med Niklas Mörner, som jag förmodar att du känner väl. Det är han som tagit med sig dessa uppgifter hem från Rom.
          PS Jag hade med en hänvisning till Nikolov och Zeller här.

        • Göran skriver:

          Finns det någon möjlighet att du kan förklara vad tokeriet består av?

          • Gösta Walin skriver:

            De som ifrågasätter den hotfulla globala uppvärmningen (skeptikerna) besväras återkommande av sympatisörer med mer eller mindre tokiga ideer. Detta skadar skeptikernas sak eftersom tokigheterna kan lyftas fram som bevis på skeptikernas allmänt dåliga omdöme och kompetens. Mats har tidigare envist hävdat att andra källor av betydelse har bidragit till atmosfärens ökade koldioxidhalt. Detta har hävdats av ganska många bl a Arktis-Fred Goldberg, en förtjusande människa men med denna tokiga ide. Vi slog vad och jag vann 1000 dollar. Han betalde prompt men ändrade inte åsikt. Sen gick han dessvärre bort med flaggan i topp saknad av mig och många andra.

            Nu har Mats hittat några herrar med en ide om växthuseffekten som varken skeptiker eller alarmister kan ta på allvar, troligtvis rena tokerier. Lite kul kanske men väldigt jobbigt att tränga igenom. Men problemet är att Mats framför denna ide som om det vore accepterad sanning t o m med en lite hånfull hänvisning till dem som ännu inte sett ljuset. Omdömeslöst och onödigt!

            • mats skriver:

              Problemet med “växthusgaserna” är väl att alarmisterna aldrig lyckats demonstrera att deras hypotes är korrekt. Men utgår man från den som axiom blir naturligtvis alla påståenden i annan riktning tokerier.

              Vi får väl vänta och se, men jag skulle bli förvånad om de lyckas validera sin hypotes. Men jag blir inte förvånad om klimatalarmismens tokerier fortsätter så länge jag lever.

              • Gösta Walin skriver:

                Vilken hypotes syftar du på?
                Att CO2 är en växthusgas, det är inte en hypotes, det är fakta.
                Att hävda att mer CO2 kommer att ge farligt stor uppvärmning – det är en hypotes.
                Denna hypotes kan och bör ifrågasättas; dock inte med påhittade teorier, det räcker så bra med den kunskap och erfarenhet som finns.

                • mats skriver:

                  Nej, Gösta!
                  Man kan med stort fog ifrågasätta teorin om att endast vissa gaser har en växthuseffekt. Personligen har jag alltid gjort det, eftersom min förståelse av gaser (måhända bristfällig sådan den är) säger mig att det inte spelar någon roll vilken gas man provar så får man den effekten att en atmosfär bromsar värmestrålningen genom gasen/atmosfären.

                  Kortfattat; antingen har alla gaser växthuseffekt, eller så har ingen gas det. Det vill säga att den korrekta benämningen som borde anänvdas för att inte leda tankarna fel borde vara “atmosfärisk effekt”.

  5. Gösta Walin skriver:

    “Man kan med stort fog ifrågasätta teorin om att endast vissa gaser har en växthuseffekt. Personligen har jag alltid gjort det, …”
    Göran efterfrågade vad “tokeriet” består av. Citatet ovan är ett exempel.

    • mats skriver:

      Det är antingen eller. Antingen har vi som hävdar atmosfärisk effekt rätt, eller så har de som hävdar växthuseffekt rätt. Det gives inget mellanting.

      Vill här bara påminna om exempel som flogiston och Anders Celsius sätt att vända skalan på sin egen termometer. Båda visar att vetenskapen initialt kan komma snett innan man fått pröva sina tankar och teorier mot andras.

      Vad som är tokerier kan sällan samtiden bedöma, det tillkommer senare generationer.

  6. Gösta Walin skriver:

    Jag har läst lite på “Klimatsans” och dessvärre uppdagat att Sture Åström, den tappre kämpen, anammat samma tossiga ideer som du numera driver beträffande “Atmosfärseffekten”. Ta kontakt med nån som du litar på (eftersom du nu inte litar på mig) och förhör dig om hur det ligger till.

    • mats skriver:

      Gäller de allmänna gaslagarna eller gäller de inte?
      Om de gäller och man ändå vill hävda att det finns vissa gaser med växthuseffekt och vissa andra utan växthuseffekt, då finns det alltså särfall eller undantag som kan beskrivas med en annan generell metod.
      De som hävdar växthuseffekt måste redovisa en formel, en princip eller någon annan metod med vilken man kan sortera gaserna med avseende på deras växthuseffekt utifrån kända (eller nytillkomna och validerde) fysikaliska förutsättningar. Någon sådan princip känner jag inte till, men vill väldigt gärna få korn på, om den finns.
      I avsaknad av sådan princip fortsätter jag mitt drygt 40-åriga (sedan gymnasietiden) hävdande att det finns några växthusgaser per se.

Kommentarer är stängda.