Bland många svenska frihetsälskande och frihandelsvänner ses Nya Zealand (NZ) som ett föredöme. Många vill flytta dit, men få är välkomna. De har nyligen skärpt immigrationslagarna och fler skärpningar är att vänta. Till exempel är idag anhöriginvandring i stort sett omöjligt. Anledningen till skärpningarna är flera. Även om NZ inte är en välfärdsstat av svenskt snitt så är det ändå så att de som fått uppehålls- och arbetstillstånd omfattas av de allmänna förmåner som ändå finns.
Närheten till Asien gör att många människor (och de är många) vill flytta från trängsel och korruption i hemlandet, till det glesbefolkade och relativt välordnade NZ. En fri invandring skulle radikalt förändra NZ. Dessutom har man redan problem med att hinna bygga ut infrastruktur i den takt som skulle behövas. Invandrare, även de som är välkomna, kommer inte med pengar som direkt kan läggas på infrastrukturprojekt. Det måste gå ett tag innan de genom arbete tillför skattemedel som kan bekosta sådant.
Det återstår också att se vad som blir kvar av de frihetliga ambitionerna. Man chockade det egna näringslivet, mest jordbruket och omvärlden när man för 30 år sedan avvek från den vanliga normen med skyddad och subventionerad verksamhet. Istället blev det världsmarknadspriser rakt av. Det var faktiskt socialisterna som gjorde det.
Denna politik har sedan fullföljts och förbättrats av efterföljande borgerliga regeringar. De borgerliga har precis lämnat ett långt regeringsinnehav bakom sig när socialisterna med knapp marginal och ett par oväntade stödpartier kunde ta makten. Dessa nya socialister verkar vara av en annan ull än de som införde marknadsprinciper. Det visade sig direkt när det första förslaget som kom från partiet var att legalisera marijuana, till många arbetsgivares bestörtning. De har redan tillräckliga problem med dåligt säkerhetstänk och dålig riskmedvetenhet på arbetsplatserna.
Efter det kom det fram att en utredning föreslår mer pengar till järnväg och mindre till vägar, enligt socialistisk grundprincip 1A. Socialisterna anklagar dessutom den tidigare regeringen för att ha mörkat om att denna utredning fanns. Borgarnas kommunikationsminister, svarade att den utredningen hade inte kommit till deras kännedom medan de satt i regering. Utredningen är gjord av järnvägsintressena själva och de kan inte svara på om delgett den borgerliga regeringen sin beställning av pengar, eller om de hållit på den i hopp om att få stå först i kön hos en socialistisk regering.
Vidare har det framkommit att socialisterna hade en agenda på 38 sidor förslag som de skulle genomföra vid maktbyte. Först redovisades endast tre, som en sammanfattning. Sedan kom det fram att det var 33, och slutligen att det fattades fem sidor. Den nya premiärministern Jacinda Arderns förklaring är att de vill vänta med att presentera de sista förslagen tills de bearbetat dem bättre. På svenska betyder det att de vill komma så långt med dessa sannolikt folkfientliga förslag att det helt enkelt inte går att stoppa dem.
Den nya partiledaren och premiärministern är en kvinna i trettioårsåldern. Hon verkar betydligt mer ideologiskt färgad och skolad på europeiskt vis än hennes pragmatiska företrädare som för 30 år sedan införde marknadspolitik i NZ. Hyllningarna till NZ kanske bara blir en kort parentes i historien.
RSS – inlägg
Ska jag var elak så får borgarna på New Zeeland skylla sig själva som inte har kunnat visat på bristerna med socialism trots att det finns så många, stora och tydliga exempel.
Exakt detsamma gäller för borgarna i Sverige. Dock har det gått så långt i misslyckandet att borgarna i Sverige idag har en högerpolitik som bara kan upptäckas med förstoringsglas i jämförelse med socialisterna.
Socialism fungerar på sådant sätt att först blir alla glada när man börjar konfiskera ägande och kapital. Sedan börjar pengarna ta slut och det blir fattigdom. Det cykeln kan ses i alla länder som har socialiserats. Denna cykel kan ta olika lång tid. Sverige är ett exempel på där cykeln tar långt dig.
Sedan Olof Palme startade konfiskeringen av ägande och kapital har Sverige sakta men säkert börjat en väg mot fattigdom. Visste ni att alla stora företag i Sverige tog fram planer på att flytta från Sverige om löntagarfonderna hade blivit kvar? Hade det skett, då hade vägen mot fattigdom varit klar idag.
Jag kan bara se en enda orsak till att de stora företag är kvar i Sverige. Kompetensen hos ingenjörerna. Men den kompetensen håller sakta men säkert på att urholkas. För företagsledarna finns det ingen anledning att verka i Sverige. De arbetar redan utomlands i stor utsträckning.
Idag skrattar jag åt fackföreningarna är emot höjd pensionsålder. De dårarna har jobbat för det i flera år. Nu tänker de: hur kunde det bli så? Jaja, det är väl inte de skarpaste hjärnorna som arbetar inom fackföreningarna. Åter igen har de blåst de svenska arbetarna.
Håller med dig fullständigt. Själv blev jag ganska hårt drabbad både 1977 och 1991 när industrin slutade investera, vilket är ett högst onormalt tillstånd och en desperat åtgärd. Hålen efter dessa perioder har lagats, men konkurrenterna närmade sig eller kom ikapp. Både Nederländerna och Italien har väl gått om oss idag.
På NZ skäms man inte för att utbilda ”ambassadörer,” importerade för att efter genomgången utbildning befrämja, förmedla landets (NZ) produktion av livsmedel.
I Sverige skäms socialisterna att berätta för hos hur mycket livsmedel som IKEA förmedlar runt om i samma värld. Kamprad är ju en hatad ”skattesmitare” han är ju dessutom beskylld för att ha varit en förfärlig nationalsocialist!
Mats, Du är fantastisk som orkar att berätta för oss.
Att inte IKEA har sitt säte i Sverige är en monumental skandal, signerad och undertecknad av Olof Palme. De flesta svenskar tror fortfarande att det är ett helsvenskt företag, lätt att kontrollera med en kort fråga. ”Men huset är ju gult och blått?!”
Wikipedia: ”Bolaget ägs av en stiftelse i Nederländerna som i sin tur ägs av stiftelsen Interogo i Luxemburg, men styrs alltjämt av familjen Kamprad. Under verksamhetsåret 2016 omsatte Ikea-koncernen 35,1 miljarder euro och hade en personalstyrka på 163 600 anställda. Huvudkontoret för Ikea-koncernen ligger i Leiden, Nederländerna.”
Socialism = nöjet först, arbetet sedan. Konservatism = arbetet först, nöjet sedan.
År 1973 annonserade NZ i svenska tidningar efter utbildade immigranter, naturligtvis helst unga barnfamiljer från väst. Resan betald och ett generöst startbidrag. Det hade varit lätt för oss att sticka då; vårt bohag bestod mest av några hemsnickrade möbler och arbetsmarknaden var stökig, NZ på den tiden var en socialistisk våt dröm med i princip full lön från staten även om man var arbetslös. Jag rekvirerade ansökningshandlingar från NZ:s ambassad i Sverige och fyllde i blanketterna, men skickade dem aldrig (mest av hänsyn till våra föräldrar i Sverige). Fel eller rätt? Det får jag aldrig reda på.
Nu har de ingen ambassad i Sverige och den socialistiska drömmen sprack för dem. men det verkar som dagens socialister vill försöka återskapa drömmen, 30 år efter att den sprack.
Nej, man får aldrig veta vad det som inte blev av hade kunnat bli.
Undrar om socialisterna ser sin dröm som en slags konjunkturcykel? Först kör socialisterna ekonomin i botten. Sedan får kapitalisterna (fri marknad) reparera den. Sedan tar socialisterna över igen och kör ekonomin i botten och så får kapitalisterna reparera igen osv.
Det löjliga är att det är så enkelt att förklara anledningen till att socialism inte fungerar.
Men drömmen om ett ”rimligare liv” alltså utan att behöva kliva ur sängen på morgonen och ge sig ut i kylan till ett tråkigt själsdödande jobb, lever alltid kvar. En vegeterande tillvaro där man ”bara kan vara” och pyssla med att slöjda halmkronor eller baka kladdkakor hela dagarna. Eller spela bort a-kassan på ATG i den eviga drömmen om storslam på Solvalla. Politiker som av någon anledning som jag aldrig kan begripa lovar mest förmåner som lutar åt det hållet får många röster automatiskt. Bekvämlighet säljer alltid, vad det än är.