Intryck från NZ, 2

Som de flesta vet är NZ ett land med mycket varierad geologi. Där finns slätter, berg, fjäll och sjöar, ibland mycket nära varandra. Hela landet är mer eller mindre seismologiskt aktivt. Båda huvudöarna och småöar ligger nära en långsträckt sprickzon i jordskorpan, den löper nästan från Antarktis, upp längs ostsidan av NZ, förbi Tonga och upp runt Fidji där den viker av västerut och sammanstrålar med flera andra sprickzoner mellan Australien och Asien. Spricksystemet berör bland annat Filipinerna och Indonesien där det längst i väster orsakade tsunamin 2004. Som en del av den seismologiska aktiviteten finns även gejsrar, heta källor och gamla vulkaner.

Här är en bild på det område vi rörde oss inom på nordön. Google map att söka i här.

NZ är ett mycket tydligt exempel på att Jorden inte är en solid kropp. Jag har tidigare berättat om hur landhöjningen längs norrlandskusten är så påtaglig att den kan upplevas och påverka liv och verksamhet under en människas livstid. I NZ kan det hända på ett ögonblick.

Den 3:e februari 1931 drabbades Napier och Hawkes Bay på Nordöns ostkust av en förödande jordbävning. I stort sett vartenda hus i staden jämnades med marken. Hela området i den inre hamnen, som låg innanför ett rev, höjdes med flera meter så att havsbottnen istället kom att ligga strax över havsytan. Se kartbild från 1865 och Google maps satellitbild från 2016. Klicka på bilden så förstoras den.

Varför berättar jag detta? Jo, jag har ju försökt förklara svårigheterna med att rättvist mäta och korrekt ange en havsnivå på Jorden. För den självklara kontrollfrågan blir alltid, i förhållande till vad då?

När den plastiska jordskorpan rör på sig flyttar sig vattnet. I ett mycket lokalt och kortsiktigt perspektiv kan det te sig som om havsnivån ändrats, när det i verkligheten är marknivån som ändrats. Detta illustreras tydligt i exemplen från norrlandskusten respektive Napier. Klimatalarmisternas tjat om förändrade havsnivåer baserar sig på just sådan myopisk okunnighet om Jordens geologi. Jag vill ge ytterligare möjlighet att förstå hur det förhåller sig.

Ett annat exempel på hur rörlig jordskorpan är, ger bilden från en cirka en hektar stor markbit på stranden väster om Lake Taupo. Denna jordfläck påverkas av seismiska krafter underifrån och roterar i förhållande till omgivande land. Därav den lerrand som omger området.

På kartbilden från 1865 har man lagt in dagens huvudvägar. På satellitbilden kan man även se dagens flygplats som ligger där det var havsbotten innan 1931.

 

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen, Klimatbluffen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Ett svar på Intryck från NZ, 2

  1. Göran skriver:

    Detta får mig att tänka på Kalifornien i USA. Den kanske mest hysteriska platsen på jorden när det gäller klimatförändringarna vilket håller på att driva hela delstaten i konkurs.

    Det största hotet i Kalifornien är inte koldioxid utan att en större jordbävning. Vad skulle kunna ske i Kalifornien på grund av högre temperatur? Mindre problem som går att rätta till. Vad skulle hända vid en större jordbävning. Hela städer jämnade med marken och tusentals liv förspillda.

    Rent konspiratoriskt. Kan man ta ut en jordbävningsskatt?

Kommentarer är stängda.