Om trafiken i NZ finns en del att säga. Att de kör på vänster sida är inte något som vållar problem eller är värt att kommentera mer än så. Däremot har de en del andra egenheter för sig. Hastigheter till exempel. De har bashastighet 100 Km/h på alla statliga landsvägar. Det är också högsta tillåtna hastighet, utom på en provsträcka nybyggd motorväg norr om Auckland där det är 120. Så när hastighetsgränsen är lägre skyltar de om det, tror man.
Men de skyltar inte konsekvent som vi, med dubbla skyltar när hastighetsgränsen ändras och enkel när den är upplysning eller påminnelse. Ibland är det sänkt hastighet inom tätbebyggt område utan att det skyltats om det, tror jag. Det verkar i alla fall så eftersom infödingarna sänker farten på vissa platser utan att det finns någon indikation på att man bör göra det. I övrigt kör de med dödsförakt även i de kurvigaste och branta partier. Är det tillåtet med 100 så är det!
De varnar flitigt för kurvor och krokig väg, dessa skyltar bör man ta på allvar! Vid de flesta skyltar med kurvvarning finns en tilläggsskylt med rekommenderad högsta hastighet. Eftersom bashastigheten är 100 så finns varningsskyltar med 85 på. Sedan förekommer alla tänkbara hastigheter i 10-intervall ner till 15. I utförsbacke med en sådan skylt då är det broms och låg växel som gäller, i uppförsbacke är det låg växel och anpassat gaspådrag som gäller istället. För tro inte att det är platt där dessa skyltar dyker upp.
När det står 15 och man har innerkurva (vänstersväng) med en 30 meter lodrät bergvägg man ska runda, då är sikten så dålig att det är tveksamt att man hinner stanna om ett oväntat föremål dyker upp på vägen, även om man redan har foten bromsen. Liseberg kan slänga sig i väggen, här är det spännande på riktigt!
Det finns också märkligheter, som att skylta med 100 Km/h 20 meter före stopptecken. Säkerhetstänket är ibland överdrivet men är lika ofta obefintligt. Vem skulle i Sverige komma på att uppmana cyklister att kliva av cykeln när de kommer från en gata och in på en GC-väg?
Klimatet är cykelvänligt, men det kan man inte säga om all topografi och inte om alla vägar. Vägrenar är sällsynta och backarna många. I många tätorter finns det gott om cykelleder, men cyklister är lika fullt sällsynta, även i det platta landskapet. Jag har ingen förklaring till detta.
Lastbilsflottan är också en smula udda. Med en befolkning på 4,5 miljoner människor känns det obefogat att all världens lastbilstillverkare är representerade där. Från Europa finns Volvo, Scania, Mercedes, Man, DAF, Iveco. Från Nordamerika kommer Freightliner, Western Star, Mack, Peterbilt, Navistar, Kenworth, Cat, White (Volvo). De traditionella amerikanska bilarna har funnits länge och är fortfarande vanligaste timmerbilar. Från Asien kommer Hino, Isuzu, Fuso (Mitsubishi), UD (Volvo). Jag frågade mig tidigt hur de kan hålla lönsamhet på försäljning och serviceåtagande. En artikel i en lastbilstidning bekräftade mina funderingar, varken åkare eller motorjournalister får det att gå ihop, men de är ändå glada för tillverkarnas uppmärksamhet mot den lilla marknaden.
På personbilssidan känner man igen märkena men inte alltid modellerna och inte alltid namnet på en bekant modell. Det är den stora asienmarknaden som sätter standard. Europeiska och amerikanska bilar är klart mindre vanligt förekommande än i Europa. För de europeiska märkena är det priset som är orsak, de är för dyra, möjligen med undantag för Skoda. Ford och Dodge/Chrysler finns, men är också dyra. GM producerar/konverterar inte sina vanliga modeller till vänstertrafik, de säljer endast sitt Holdensortiment här.
Jag tror jag avslutar om Nya Zeeland där och önskar alla en God Jul!
Klicka på bilden så förstoras den.
RSS – inlägg
Tack Mats för en härlig reseskildring, alla spännande analyser och träffsäkra, begripliga beskrivningar Du gör över tillståndet i vårt arma land. Låt oss hjälpas åt att slippa oket under socialismens tjuvar, hälare och bedragare.
God Jul och Gott Nytt År 2018.
Samuel et Cie
Om lastbilar från alla världens hörn. Jag köpte min personbil begagnad. Den var nyligen importerad från Japan och jag var den första ägaren i nya Zealand. Ratten var på rätt (fel) sida, vilket säkert var orsaken att den var importerad fastän den var begagnad. Kan detta också gälla lastbilar från länder där man kör på vänstra sidan? Jag tror det.
De lastbilsmärken jag räknat upp säljs såvitt jag vet som nya i NZ. Tror det är ett mycket litet antal som importeras som begagnade. Det är så mycket regler som omgärdar det.
Däremot personbilar importeras det friskt med begagnade från främst Japan när garantin gått ut. Den hyrbil vi hade var en sådan. Symbolerna på japanska och ingen manual. Det blev till att chansa!
Såg du till någon av de kreativa skapelser som går under benämningen ”husbil”, där på stället?
Uppenbarligen är reglementet kring just husbilar i NZ obefintligt i våra ögon sett. Balkong, balkonglådor, tvåvånings, extrabred, extra lång, eldstad för fastbränsle, allt är möjligt med eget ansvar förstårs!
Fascinerande skapelser!
Något för Svensk Bilprovning att ”bita i”.
Tack för fina bilder och texten därtill, och med en önskan om en lugn o fridfull Jul hälsar Stefan.
Vi såg ett fåtal husbilar, inget märkvärdigt med dem. Det hyrs ut ganska många sådana, men vi åkte hem just när skolornas sommarlov började. Kanske blir fler dylika på vägarna då. Tur vi slapp dem.
Tack för intresset för denna udda reportageserie på Frihetsportalen! Men man kan ju inte göra samma hel tiden heller. God Jul!
Jag åkte runt i England på nittiotalet och det ”saknades” hastighetskyltar på många ställen även där, så jag förstår precis vad du menar. I Sverige hade vi fri fart (!) på vägarna till 1967 och på femtiotalet fanns en skylt som betydde ”tätbebyggt samhälle” utan hastighetssiffror. Man fick själv avgöra vad som var lämplig fart. EU skulle introducera liknande skyltar på nittiotalet men inte många kom upp som tur var, eftersom vägarna blev en meter smalare mellan de jättestora skyltarna. Ytterligare ett helt ogenomtänkt EU-projekt.
Se gärna några av John Cadogans Youtubefilmer med handfasta råd om bilköp i Australien. Han säger att eftersom Australien (och förmodligen även NZ) ligger så långt från Europa så får bilimportörerna obefintligt stöd om kunden köper ett måndagsexemplar, så ibland blir sådana bilar bara stående värdelösa eftersom ingen kan laga dem och det är alldeles för dyrt att skicka dem tillbaka till fabriken (eller få dit en fabrikstekniker). Reservdelar måste flygas dit, också dyrt. Tänkvärt – inget märke är bättre än sin service. Lastbilar är kanske mycket lättare att fixa med för lokala mekare?
Moderna lastbilar har så mycket elektronik så det anar du inte! Meken pluggar in ett diagnosverktyg för att få reda på vilken komponent som ska bytas. Precis som du skriver ligger reservdelslagren i huvudsak i Europa, USA eller Japan. Onödig väntan kostar pengar i transportbranschen.
På det Tyska riksvägnätet (bundesweg), gäller i princip att skylten för ”tätare bebyggelse” begränsar hastigheten till 50 kmh.
Inte helt sällan utan speciell skylt för hastighetsbegränsning.
Det gäller att vara uppmärksam, då dessa skyltar inte är så iögonfallande som de ”stolpskott” till skyltar som påstods vara ett krav inom EU på 90 talet.
Min styvdotter bor sedan 9 år på Tasmanien, där har hon och hennes sambo skaffat sig erfarenheten om hur ”värdelös” en VW är när växellådan rasat. Historien slutade med VWn till skroten och en Toyota istället.
Men det är väl smällar man får ta, när man envisas med att köra på vänster sida, dessutom på ”undersidan” av jorden.
Kan bara gå åt skogen om du frågar mig, och om stämningen behöver lättas upp lite.
Ja, krokiga påhitt för att jävlas med cyklister finns ju tydligen lite här och var. Även på Nya Zeeland, tydligen.
Känner du dig diskriminerad?
Ja, jag känner mig betydligt mer diskriminerad som cyklist än som billist i alla fall. Cykelbanornas utformning och regelverket för cyklisterna lämnar mycket övrigt att önska, tycker jag.
På vilket sätt menar du att du som cyklist i Sverige är diskriminerad av hur vägarna är i NZ?
Den fanns ingen tydlig geografiskt begränsning till Nya Zeeland i Görans fråga, varför mitt svar då blev geografisk generell.
Hej.
Bergsvägarna påminner lite (mycket lite…) om hur det var att köra (för att inte tala om åka lokaltrafik!) i Grekland och Jugoslavien förr.
Extra kul var de ställen där bybor helt enkelt tagit bort skyltningen av ett eller annat skäl (målskytte var ett, kan jag intyga).
Kiwisarna verkar i alla fall inte driva får på vägen och fylla vindrutan med helgonbilder.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Det finns skyltar som varnar för lösgående kreatur. Vi såg inga denna gång. Men förra gången vi var där blev vi stoppade av en liten förflyttning. Det var enligt fårfösarna cirka 4000 djur. Men vi njöt av föreställningen!
Hej.
Sådana minnen är värda att spara, i alla fall för oss som kommer från platser där det är en smula exotiskt. Jag minns särskilt ett möte med en fårskock på en ’väg’ i bergen på Kreta, där föraren (kretensare) morsar på herden och lägger sig ut mot stupet medan fåren lullar förbi in mot klippväggen.
Av någon anledning inbillar jag mig såhär över trettiofem år senare att jag hörde ”Freude schöner Götter funken…” i öronen samtidigt…
God Jul,
Rikard, fd lärare