Varför har vi gått från att diskutera hantering av en gemensamt beskriven verklighet till att tvista om hur verkligheten ser ut?
Har vi klimatförändringar på gång? Orsakas sådana av mänskliga utsläpp av koldioxid? Är kvinnor lönediskriminerade? I så fall med hur mycket? Är det kanske självvalt via yrke och arbetsgivare? Vad är jämställdhet? Finns det ett white privilege? Är ekologisk mat nyttigare? Vad är sexuella trakasserier? Vad är rasism? Mår naturen bra? Finns gud? Har människan varit på Månen? Är judar, muslimer, nazister, kommunister, konservativa, kapitalister onda? Är det vapen eller människor som dödar människor? Är det farligt att sola?
Svaret på den första frågan är enkelt. När man lyckas etablera sin version av verklighetsbeskrivningen så har man skaffat sig det totala problemformuleringsmonopolet, eftersom motståndarens förslag per definition rör en annan verklighet. Den som vi alltså inte anser oss uppleva eller leva i och därför inte behöver ha några synpunkter på eller någon politik för. Därav alla beskyllningar om fake news, det är helt enkelt kriget om verklighetsbeskrivningen.
Att lyckas etablera en dominerande verklighetsbeskrivning är med andra ord att skapa sig en genväg till makt. Därför pågår denna maktkamp om verklighetsbeskrivningen. Media är en integrerad del av denna maktkamp. I en TV-serie (fiktion) om Frankrike under och efter WWII sa en av rollfigurerna i motståndsrörelsen att historien ser olika ut för varje individ. När den ska återberättas blir de dåliga berättarna journalister, de bra blir historiker. Men genierna skapar teater!
Det är frågan om det verkligen stämmer. Det verkar som om de dåliga journalisterna ägnar sig åt att låta dålig teater ersätta verkligheten.
Anders Leion hade en tänkvärd betraktelse om verklighet och fördomar på DGS. Men han glömde att nämna att prejudikat ordagrant är en fördom.
RSS – inlägg
Om jag är ”eftertänksam”, alltså försöker tänka tanken om ”hur det gick förra gången” jag försökte,,
är jag då fördomsfull?
Möjligt då att min omgivning uppfattar det så att jag ”dras” med en massa fördomar, och så får det lov att vara då jag värdesätter gjorda erfarenheter högre än trams om hur samma erfarenheter skall tydas.
Men ändå:
Jag hyser fördomar avseende miljöpartister, och det består i det faktum att jag hittills inte träffat på någon miljöpartist som inte hyser en massa fördomar om andra och dess gärning.
Är Löfvens socialisters enträgna import av främlingar en av anledningarna och motivet till att bedriva ett skräckvälde mot den svenska befolkningen? Det är det vi upplever just nu, en polisstat vi nog inte upplevt på många år, om någonsin förr.
Om så är fallet blev BATRA´s inhopp i den svenska politiken det värsta som drabbat Sverige (DÖ 2014) och ”moderaterna” bör förpassas, hela hopen, ur den svenska ”Riksdagen”!
På mjölkpaketen från Arla står det att alla pengar Arla tjänar går direkt till bönderna.
Tror du inte på det?
Större delen av de röstberättigade kan jag tänka mig röstar på Löfven av den anledningen. Livsmedel, i det här fallet mjölken köper röstsäljarna näst intill gratis.
Bluffen blir ju aldrig synad, inte ens av LRF!!!
Min verklighet om polisen förr och nu.
I min barndom bodde jag i en socken med c:a 1000 invånare. Där fanns polisman Lindén för att skydda befolkningen från brottsligheten. En vänlig röst i telefonen god dag, god dag, det var polisman Lindèn det här, god dag, god dag, har du pappa hemma? I dagens Sverige dyker sällan polisen upp för att hjälpa oss när vi blivit utsatta för inbrott. De saknar alltid bilar. Polisman Lindén åkte på en 98 kubikare med växel på tanken med gott resultat.
Enda gången vi ser till polisen nu är när det så kallade djurskyddet utför sina kriminella besök (gryningsräder) som de kallades i DDR på grund av påstådda anonyma anmälningar. Då kan det komma två till tre polispiketer för att skydda dessa djurskyddshandläggare rekryterade från Djurens Rätt och liknande organisationer. Dessa individer har som mål att få bort alla produktionsdjur och bryr sig inte om varken djuren eller djurägarnas väl och ve, utan har som enda mål att ge djurägaren djurförbud och skada honom maximalt ekonomiskt och psykiskt. Den ekonomiska, psykiska och fysiska misshandeln hjälps dessa båda kategorier åt med. Det skulle aldrig polisman Lindén gjort. Den slutliga förnedringen sker sedan i Förvaltningsdomstolarnas rättssalar där bevisvärdering verkar vara ett okänt begrepp. Resultatet blir en ekonomiskt, psykiskt och fysiskt krossad familj.
Nyligen föregick en djurägare i Klippan den slutliga processen och tog repet till hjälp.
Hur många självmord som har den här bakgrunden finns ingen statistik på av förklarliga skäl. Det enda man för statistik på är hur många djurförbud man delar ut och hur många av djurskyddshandläggarna som blivit hotade av djurägarna. Vid en information på Elmia påstod djurskyddshandläggaren Henrietta Bonde att 70 % av djurskyddshandläggarna blivit hotade. På min fråga om man hade polisanmält hoten fick jag svaret att man alltid polisanmäler hot. På min följdfråga, hur många som dömts kunde hon inte svara om ens någon blivit dömd. Inte ett ord om hur de utblottade familjerna och om de omhändertagna djurens öden. En intressant siffra skulle var hur många fullt friska djur som avlivats för att de saknade öronmärken. I ett fall vill jag minnas att det var c:a 70 nötkreatur som eldades upp på bekostnad av djurägaren. Detta trots att djurägaren erbjudit sig att sätta på öronmärkena som fanns tillgängliga men som inte blivit påsatta. Trots att omärkta djur inte får transporteras från gården så transporterades c:a 200 djur inklusive de c:a 70 omärkta för uppstallning varefter de omärkta efter en tid destruerades.
Djurskyddsreglerna gäller inte de straffimuna djurskyddshandläggarna. Har någon av de verksamma inom svenskt djurskydd straffats för brott mot djurskyddslagstiftningen trots allt lidande man förorsakat djuren de har omhändertagit. På denna blogg finns en mängd beskrivningar av djurskyddsärenden publicerade.
https://forystablogg.wordpress.com/
Hur många självmord, hjärtinfarkter och hjärnblödningar med dödlig utgång har det så kallade djurskyddet orsakat. Djurskyddsterrorn har förmodligen förorsakat fler dödsfall och förstörda liv än terrordådet i Stockholm. (det som fyllde minnesdagen på Sergels torg i april 2017). När ska vi få en minnesdag för de människor som dödats och skadats av vårt svenska ”djurskydds” härjningar? Hur många djur fick det bättre om de överlevde?
Hej.
Verklighetsbeskrivningen är verkligheten.
Däremot ändrar inte verklighetsbeskrivningen verkligheten sedd som ett redan inträffat kausalt skeende.
”Den humanitära stormakten Sverige visar vägen mot det framtida mångkulturella samhället där fred, samförstånd och ömsesidig respekt råder mellan folken, och den blandning av folk, läror och historiebeskrivningar som nu skapas och omskapas i Sverige ger oss både en krasst sett materiell fördel mot andra bakåtsträvande länder såväl som ett humankapital av dynamisk mångfald rent kulturellt. Folk har alltid rört sig över världen, både i grupper och som individer och tack vare den social-liberala politiken både skapad av människor själva och vägledd av internationella demokratiskt grundade samarbetsorganisationer som EU och FN kan forna tiders låsningar i etniska enklaver och konflikter lösas på central nivå där översyn och det stora perspektivet finns.”
Eller:
”Sverige och svenskarna hotar utplånas av massinvandring från kulturer som är oss helt främmande, som är chauvinistiska och rasistiska och som på intet vis anammar eller instämmer i mångkulturalismens lovsånger.”
Bägge styckena beskriver samma verklighet.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
”Verklighetsbeskrivningen är verkligheten.”
Nja, det är väl riktigt endast i en lika snäv tolkning som att mediet är budskapet.
Men i övrigt kan jag instämma!
Hej.
Min verklighetsbeskrivning beskriver mig samtidigt som jag beskriver verkligheten – eftersom min beskrivning är en tolkning av verkligheten.
Det kommer vi inte ifrån, särskilt inte inom samhällsfrågor.
Förebyggande försvarskrig eller naken rå aggression?
Bikt och avlat som syndernas förlåtelse eller snöd korruption?
Allas lika värde eller relativistisk rasism?
Poststrukturalism, postmodernism, och narrativ diskursteori är rätt kul om man låter bli att göra dem till ideologier – de är inte mer ideologier än hållfasthetslära, men är givetvis mycket känsligare för ideologisk manipulation än den senare.
Är min blomkruka som står i fönstret bakom datorn en
A) Miljömedvetet återanvänd plåtbytta (fd behållare för saltsill)
B) Ett chict inslag i min skrivarstuga påminnande om industri och arbete
C) En plåtburk med vissa dimensioner och beskaffenheter
D) Uttryck för min lathet och snålhet
E) Några/inga/alla ovanstående
På så vis är beskrivningen även verkligheten, då det är beskrivningen vi tolkar via vårt medvetande, och det är denna beskrivning vi (i redigerad form) återberättar.
Felet många av dagens politiskt aktiva gör är att de tror att beskrivningen ändrar den objektiva verkligheten – om vi bara talar om integration tillräckligt mycket så blir det så.
Mediet är budskapet? Visst är det så – om jag väljer att beklaga mig via
A) bloggar
B) insändare
C) demonstrationer
D) ”rättshaveristbeteende”
E) off the grid-leverne
så sänder mitt val av medium ett budskap. Toalettklotter väger lättare än Lindbergs ledarkrönikor inte så mycket på grund av innehåll, nivå eller stringens utan på grund av vilket medium budskap består av.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
”naken rå aggression”, jag försöker föreställa mig det, men det blir bara konstiga bilder i skallen. Det verkar så korkat att vara aggressiv när man är naken. 😉
Den där blomkrukan låter som ett utslag av rationell i stunden påpasslighet. En intuitiv lösning på ett för somliga alldagligt och återkommande problem, medan det för andra är en tillfällighet som inträffar högst ett par gånger i livet. (Min hustru håller på med blommor mest hela tiden, som jag uppfattar det. Jag har aldrig köpt en blomma till mig själv och fått summa två blommor i hela mitt liv. Det var två gånger för mycket.)
Mediet är inte budskapet. Har aldrig varit, kommer aldrig att bli. Uttrycket är en medveten förvanskning av verkligheten, beskriven av Marshall McLuhan.
Ordagrant betyder utsagan att mediet är HELA budskapet. Men det kan aldrig bli mer än en del av det. Om mediet är budskapet så blir alla budskap nonsens, även McLuhans, vilket naturligtvis fäller hans tes såsom varande ett cirkelbevis.
My take on reality, and fraud!
Hej.
Hahaha!
”Naked, raw, aggression” var det jag tänkte! Yrkesskada skulle man kunna säga. Jag tänker lika ofta på engelska som på svenska tack vare jobbet.
Å andra sidan lär ju bärsärkar enligt en del stormat mer eller mindre nakna mot lede fi…
McLuhan har jag inte läst, så jag får ta vad du säger som sant – med det sagt anser jag dock att valet av medium förmedlar ett budskap, även det endast undantagsvis är uteslutande hela budskapet. Kanske forna tiders avrättande av sändebud är den nödvändiga extremen för att medium och budskap skall sammanfalla till hundra procent, medan Reinfeldts, Obamas eller Löfvens läten är samma skalas andra ände; budskap renons på substans oavsett vilket medium som väljs?
Tack & godnatt!
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
McLuhan var ju gud och guru för alla i mediebranschen på 60-, och 70-talen, återuppstånden som guru iom internets tillkomst.
Personligen har jag alltid betraktat honom som charlatan, cyniker med plattityder som haussades varvid han anlade en von oben attityd till sin egen status.
– Hur är verkligheten beskaffad?
– Vems verklighet?
Om fyra personer håller upp ett fisknät i ett varsitt hörn, och en femte kastar på ett krocketklot, så kommer klotet att rulla till den lägsta punkten. Om någon lyfter eller sänker sitt hörn så flyttar sig klotet. Vill man få klotet att rulla av fisknätet helt, måste en eller flera sänka eller höja sitt hörn, eller gå fram eller tillbaka på marken. Exakt så här fungerar marknaden och i förlängningen hela samhället. Om en myndighet sedan bestämmer att på fisknät skall klot för jämlikhetens skull alltid ligga exakt på mittpunkten, så kommer det bara att fungera en kort stund, eftersom de som håller i hörnen har olika förutsättningar genom kroppsmått, styrka, uthållighet och inte minst av sina skiftande intressen av att stå och hålla ett klot i luften resten av livet. Måste man byta ut en person så kommer högst troligt klotet också att flytta sig tillfälligt, trots att det är regelvidrigt. Pröva gärna psykologin med några barn till sommaren. Alla får glass om inte klotet flyttat sig under en kvarts timme. Den som släpper sitt hörn först är den som kommer att klara sig bäst i livet, medan den som står kvar sist kommer att få problem.
En högst existentiell fråga. Jag menar att Universum rymmer allt vi kan föreställa oss. Således finns en objektiv dimension där vi delar de förutsättningar som gäller (trots att vi kanske inte kan enas om dem). Sen finns en subjektiv dimension (andevärlden, drömvärlden) där det är vår högst privata upplevelse av världen som råder. Den fysiska verkligheten måste per definition vara objektiv, annars skulle naturlagarna haverera. Att vi sen KÄNNER och TYCKER olika saker om de händelseförlopp vi har gemensamt är förstås en annan diskussion.