Som jag nämnde i referatet från klimatkonferensen i Göteborg så var Svenska Dagbladets reporter Jenny Stiernstedt där och intervjuade. Så här står det om henne på SvDs hemsida:
Politik- och klimatreporter. Statsvetare i grunden, har jobbat på DN, Aftonbladet och Uppsalatidningen.
Dagens Nyheter vet ju alla är en tidning på dekis. Försämrad till och med från den gamla situationen, när man brukade skoja att den har det gått utför med: Annonserad född i Svenska Dagbladet, död i Dagens Nyheter. Aftonbladet tillhör samma skräppress som Expressen, om vilken vi för 40 år sedan brukade säga: Är det sant eller har det stått i Expressen? Uppsalatidningen kände jag inte till, men när man går in på deras hemsida och söker mer information så får man upp en sida från koncernen NTM/Uppsala Nya Tidning. Det är alltså samma ägare. Tidigare chefredaktör på UNT var vänsterdemagogen Hanna Stjärne, som nu är VD på SVT. Sågade jag just i princip hela svenska MSM för dess besvärande kvalitetsbrister? Ja, det gjorde jag och det står jag för!
Jenny har alltså värvats till SvD från sämsta tänkbara journalistiska bakgrund för att bedriva propaganda och skräpjournalistik på SvD. Det ser ut att ha lyckats. Hon har en samhälls”vetenskaplig” utbildning, men ingen naturvetenskaplig. Lika fullt ägnar hon sig med liv och lust åt att recensera naturvetenskapliga forskningsresultat och anser sig uppenbarligen kvalificerad att döma ut dem som inte stämmer med hennes intuition och övertygelse.
Jenny är varken dum eller elak. Hon vill väl, men har helt enkelt hamnat i dåligt sällskap. Vi får därför försöka hjälpa henne att komma ur denna prekära situation, enligt principen älska syndaren – hata synden. När man vet att det man gör är fel har man ett val. Antingen fortsätta vara en nyttig idiot för andras agenda. Eller så byter man sida och avslöjar falskheten. Jag känner av ett dilemma här. Jag vill kritisera henne för att hon mot bättre vetande inte byter sida, men jag vill inte gå till personangrepp (som de som anklagar oss för auktoritarianism gör), det skulle vara både kontraproduktivt och dålig debatteknik.
Hon var där för att göra reportage, men jag passade på att intervjua henne. Det blev inte en fullständig intervju, utan vi träffades vid flera kortvariga tillfällen och jag passade på att ställa någon fråga. Här är en sammanställning och redovisning från minnet.
M- Är det omtumlande (med så många klimathotsskeptiker på samma gång)?
J- Ja, det kan man säga.
J- Det finns forskning som säger att klimatförnekare är auktoritära.
M- Men i verkligheten är det tvärtom. Vi som inte tror på klimathotet är anti-auktoritära. Vi accepterar inte att få pekpinnar uppifrån från någon högre auktoritet om vad vi ska tänka, tycka och tro.
J- Men det var en uppsats som publicerades i Uppsala som kom fram till det. (Kirsti Maria Jylhä)
M- Den där smörjan. Jag förstår inte hur de kan släppa igenom sådant på ett universitet. Vill minnas att jag bemötte det på min blogg när det var aktuellt. Jag har öppet kommentarsfält och det fungerar mycket bra.
J- Jag får ju rätt mycket hatmail.
M- Det har jag aldrig fått. Men du vet väl att du sitter på ett scoop nu?
J- Nej, vad skulle det vara?
M- Det du har hört och sett, fått ta del av här idag. Skriv att klimathotet är en bluff och kostar en väldig massa pengar som kunde använts till verkliga miljöproblem eller till helt andra saker till nytta för vårt samhälle.
J- Vi får se.
M- Du kommer fortfarande att få hatmail. Men från dina kollegor som ser dig som en svikare.
Vid det laget kunde man se hur det snurrade runt på hjärnkontoret hos Jenny och golvet gungade under fötterna.
Jag skickade ett mail till henne samma kväll efter att jag publicerat intrycken från dag 1:
Hej Jenny
Det var trevligt att träffa dig på konferensen i Göteborg igår. Du är mycket välkommen över till den ljusa sidan!
Skulle du läsa något på min blogg, www.frihetsportalen.se och ha några frågor är du välkommen att fråga vad som helst. På denna mailadress.
Vänliga hälsningar,
Mats Jangdal
På söndagen lade redaktören på SvD upp en videosnutt med Jenny där hon förklarar hur man med enkla knep tystar ”klimatförnekare”, som de kallar oss. Men alla de argumenten är redan debunkade och lätta att avslöja som falska. Se skärmdumpen jag tog, det har varit svårt att hitta en bra länk till videon.
På måndagen ringde hon och ville höra mer, särskilt då min åsikt om Jylhä och andras tillvitande av klimathotsskeptikerna en massa åsikter, ideologier och rent av personlighetsstörningar. Hon påstod att jag var den som reagerat kraftigast på frågan om vi var auktoritetstroende. Jag kunde bara ge henne samma svar som på konferensen.
Jag frågade om hon med all saklig information och fakta som hon tagit del av hade bytt sida. Hon svarade hon skulle vara kvar på alarmistsidan tills vidare. Jag sade att det åtminstone delvis förvånade mig, eftersom jag förväntat mig att hon skulle vara kapabel att ta till sig fakta. Nåväl, Sic transit gloria mundi!
När jag lägger upp detta på bloggen har hon ännu inte publicerat någon artikel om konferensen eller någon intervju med mig.
RSS – inlägg
Det är dumt att hamna i dåligt sällskap och att inte göra någonting för att lämna detta dåliga sällskap.
Det är dumt. punkt.
Om Jenny Stiernstedt saknar naturvetenskaplig utbildning, som Mats skriver, så har hon förmodligen inte verktyg så att hon kan försvara sig mot sina ”gamla vänner” utan hamnar handlöst i ”frysboxen för de som inte är PK”. Vem skulle anställa henne i detta läge?
Det kan vara kostsamt att vara journalist och att inte vara ”klimat-PK”. Om hon vill få ett arbete som hon kan försörja sig på får hon nog låtsas vara neutral och satsa på ett område som hon behärskar. Hon har det inte lätt. Har man satsat på fel häst så är det inte lätt att erkänna detta i hennes situation. Prestigen är sanningens fiende nummer ett.
För egen del saknar jag adekvat utbildning för att diskutera med klimatalarmisterna med framgång men det hindrar mig inte att vara tämligen övertygad om att Mats och hans likatänkare i huvudsak har rätt i sin kritik då jag ändå förstår en del av argumentationen.
Det min övertygelse bygger på, är att jag fullständigt tappat förtroendet för vår inhemska massmedia med få undantag. På de områden jag har egna kunskaper ser jag att massmedia agerar falskt främst genom att tiga ihjäl precis vad som helst. Men även att använda falsk propaganda om t.ex. vårt inhemska jordbruks lönsamhet, daghemmens och massinvandringens ”samhällsekonomiska vinster”. Inte att förglömma lögnerna om 1990 års skattereform, som S och Fp var ansvariga för. Den reformen var det största rånet på låginkomsttagarna i modern tid. LO:s skatteexpert Christer Persson fick opåtalat påstå att ”skattereformen hade en låginkomstprofil”. Hans svek mot de lågavlönade belönades med att han blev utsedd till sakkunnig i statsrådsberedningen. Tala om bottennapp.
Ett dilemma när man ska diskutera klimatet med klimatalarmister är att man behöver tio gånger mer fakta och kunskap än dem. De kräver det av en klimatskeptiker medan de själva lämnar en bråkdel av fakta och kunskap.
Men, det enda man egentligen behöver hävda är att det är en hypotes att koldioxid kan påverka klimatet. Om de är av en annan uppfattning, be dem att referera till en studie som kan bevisa att hypotesen stämmer. Hur kommer det sig att miljöpartiet inte kan det, Rockström inte kan det och även resten av de så kallade ledarna för klimatförändringsindustrin? Ja, inte ens IPCC kan lämna någon sådan referens.
Ja, det är väl problemet i ett nötskal. Alarmisterna, och särskilt de utan naturvetenskaplig förankring, tror att den omfattande propagandan för AGW är bevis nog.
I en miljö där man inte klarar av att skärskåda fakta nöjer man sig med följa med strömmen. Majoriteten antas ha rätt och majoriteten har redan blivit faktaresistent.
Man skulle vilja säga åt dem på skarpen att skärpa sig, men det löns inte pga. faktaresistensen.
Naturvetenskapligt skolade har minsann följt med strömmen, lika villigt som vilsna humanister. Inte p g a okunnighet, men på grund av att de prostituerat sig.
Hur ska man göra om man har ägnat en massa tid och kraft åt att framföra klimathotsartiklar och några med lite skit på klimathotsskeptiker och ens bröd för dagen är beroende av det? Inte lär man vända på en dag eller en konferens. Är man dessutom kanske anställd för att framföra en viss åsikt, hur ändrar man på det. Ska man gå till chefen och säga, att det inte håller det man håller på med. Vad blir konsekvensen? Blir man av med jobbet, eller? Kanske man kan begära att få skriva om något annat.
Angående faksimilen ovan. Det Jenny säger är inte avsett för klimathotsskeptiker. Det är direkt riktat till de som tror på att koldioxid styr jordens klimat. Hon eller SvD vill helt enkelt inte att någon ska börja läsa om klimatet framfört att klimathotsskeptiker. Framförallt ska det inte gå på en klimathotsskeptisk konferens.
Alla klimathotsskeptiker vet att konsensussnacket är rent nonsens. Däremot känner inte de flesta till att den studie (doktorsavhandling) som Jenny refererar till också är rent nonsens. Vi kan säga som så, att vill man läsa vilket skräp som man kan bli doktor på kan man läsa denna avhandling. Vad jag minns från när jag läste den var att den bygger på en studie i Brasilien. Den är ledande frågor som ger det resultat man vill ha och inte någon objektiv bedömning. Referenslistan i denna avhandling som är en psykologisk studie består i stort sätt bara av en massa hänvisningar till artiklar om klimathotet. Vad har det med psykologi att göra? Om jag minns rätt finns det inte någon referens till någon artikeln typ något som Nils-Axel Mörner har publicerat, dvs. av en forskare som säger annat än klimathotsalarmisterna.
Psykologin är ungefär följande. Om jag ber dig att läsa hundra artiklar om klimathotet och du fortfarande inte tror på det är du dum i huvudet; på akademiskt språk: auktoritär.
Eller, kan man nog anta följande. Anledningen till att jag reagerar så kraftfullt på denna doktorsavhandlingen är just att den är en stor förbaskad pekpinne från etablissemanget. Du ska tro på vad nomenklaturan säger. Med andra ord är min reaktion anti-auktoritär.
Jag tror alarmisterna har rätt i att det finns en så kallad tipping point.
Nu menar jag föstås den tipping point när masspsykosen släpper.
Rockström verkar byta karriär, så jag antar att den sorts tipping point jag pratar om är nära.