Internationalisering – globalisering

Det finns saker man kan påverka och det finns saker det kan vara en poäng att en åsikt om. Att den tekniska utvecklingen nu lett till att människor över hela världen kan ha kontakter med andra människor över hela världen, är inte en sådan sak. Att ens ha en åsikt om att teknisk utveckling medför en social förändring, är inte värt den energi det tar.

Vi kommer att nyttja tekniken på alla tänkbara sätt. Det kommer att innebära både att folk flyttar, att varor flyttar och att idéer flyttar. Den väsentliga striden (som exempelvis MSM inte låtsas om) står nu mellan de som anser att vi ska behålla nationsgränserna, men vara vänner ändå, och de som anser att vi inte behöver några nationsgränser alls (globalisterna). Jag framhärdar alltså i den ordagranna tolkningen av att internationell betyder mellanstatlig, det vill säga att staterna (och deras gränser och särarter) finns kvar, medan globalismen ser hela klotet som en gränslös värld.

Jag anser, trots min libertarianska och frihetliga grundsyn att vi behöver behålla nationsgränserna åtminstone en tid till. Orsakerna är flera. Trots att en del nationsgränser kan sägas vara felaktigt dragna, så vore det ett oöverskådligt och potentiellt mycket farligt experiment att göra sig av med dem helt och hållet. Dels så erbjuder olikheter mellan olika nationers lokala lagstiftning åtminstone i teorin en möjlighet till fristad för oliktänkande från andra nationer. I en globalt gränslös värld finns inga sådana fristäder.

Dels så är inte någon variant av den demokrati vi idag känner eller provat skalbar uppåt till större enheter. Lokal demokrati som fungerar bra i Vetlanda, Barcelona eller Tapalquén, fungerar inte med säkerhet i en global skala. Jag vågar nästan hundraprocentigt påstå att den med säkerhet inte fungerar i en global skala. Vi har alltså mycket mer att lära om hur en demokrati som värnar medborgarnas intressen ska utformas lokalt, för bästa resultat (exempelvis lycka). Vilket kanske kan ske via lokala folkomröstningar och små demokratiska områden. Därmed inses att vi har oändligt mycket mer att lära om hur demokrati ska (kan, bör) utformas och hur demokrati i olika områden och med olika utformning jämkas samman i det internationella samarbetet.

Ett slags analogi kan vara att jämföra med kärnkraft. Med en liten mängd reaktivt material och en stor mängd demokratiskt manövrerade styrstavar är det relativt säkert (den lokala demokratin). Men hundra ton reaktivt material och en enda styrstav, som dessutom manövreras med tveksamt demokratiskt inflytande (globalismen), det innebär som alla förstår en betydande risk.

This entry was posted in Aktuella övriga ämnen and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

5 Responses to Internationalisering – globalisering

  1. Göran says:

    Jag tycker att ordet demokrati inte ska hyllas. Det är ett ord som de flesta ändå inte förstår sig på. Det slängs bara ut i alla möjliga sammanhang där man i princip bara vill skrämma folk.

    I princip betyder demokrati bara: en person en röst. Och din röst kan inte påverka något, inte i ett val som val till Riksdagen i Sverige eller ens i ett kommunalval.

    Röstat har vi gjort sedan urminnes tider. Det har bara varit olika regler för vem som får rösta i princip.

    Den så kallade demokratin i Sverige innehåller massor med orättvisor mer eller mindre. Hur kommer det sig att personer under 18 år inte ska få bara med och rösta? Det kan diskuteras. Hur kommer det sig att personer som lever på dina pengar ska få vara med och rösta? De röstar automatiskt emot dina intressen och röstar för deras intresse att få ta dina pengar. Gäller det inte dina pengar, kan det vara din mark, något annat du äger, eller krånglar de till ditt sätt att leva så att du blir galen.

    Vi gillar att prata om frihet, men i konversation med andra förstår det inte ens vad ordet avser. Många kombinerar det med att få göra vad man vill och då ofta som ett angrepp på andra. Ett bättre ord kan vara självständighet, möjligheten att kunna få leva självständigt utan att någon annan hittar på regler som begränsar det. Ett förbud mot vedspisar är en angrepp på möjligheten att få leva självständigt för vissa individer.

    • Sture Åström says:

      JO, somliga tror att demokrati bara är en fråga om hur vi röstar. Vi skulle få “demokrati” bara procedurerna för beslutsfattande följer dem som används i riktigt demokratiska länder. Men den “arabiska våren” har visat att det inte fungerar.

      Ett exempel som jag följt några år är IPCC. Min konklusion är enkel och rak: I en församling med en stor majoritet av mutkolvar, blir det dessa som styr besluten. De vet och förstår hur “veven skall dras”, för att få besluten att falla åt rätt håll. De uppriktiga “demokraterna” i församlingen, om sådana finns, blir utmanövrerade.

      Andra exempel är FIFA och OS-Kommittén.

      Demokratin är den formella formen för “anständighet” som jag ser den. Om församlingens, medborgarnas, kultur inte bygger på naturlig anständighet, “Den Gyllene Regeln”, blir det ingen “Demokrati”, hur välkonstruerade lagarna än är för röstningsproceduren. Där kultur, religion och traditioner vilar på klanstyre, kan demokratiska former inte skapa “demokrati”. Kulturen måste först utvecklas till universell anständighet.

      Den mest självklara förutsättningen är att yttrandefriheten upprätthålls med möjlighet för de olika åsiktsinriktningarna att komma till tals. Det gäller inte längre i Sverige, vilket är synnerligen tydligt ex.vis beträffande frågor om klimat, elproduktion, invandring, islam och feminism.

      Om Sverige inte längre kan kallas en demokrati, vad skall vår regim då kallas ?

      • mats says:

        Bra att du nämnde IPCC. Jag hade dem i åtanke men ville inte tjata om det också i samma andetag.

        Ja, vad ska vår regim kallas? Ville Moberg föreslog demokratur. Men det gillar inte Åke Sundström.
        Vad sägs om illegitim?

      • Göran says:

        Ta FN. Där röstar länder och majoriteten av de länderna är diktaturer.

        För min del kan jag inte ställa upp att kalla något demokrati i förhållande att få vara med och bestämma om det handlar om att i själva verket lämna i från sig makten till andra.

        Makt kan man lämna ifrån sig, men då måste det ske i form av ett avtal, ha givna gränser där makten bara kan utövas inom dem. Avtalet upphör så fort någon stiger utanför gränsen. Det ska även vara begränsat i tid som utgör den tid som behövs för att uppfylla syftet med avtalet eller om syftet har blivit uppfyllt tidigare.

        Att lämna ifrån sig makt som vi gör vart fjärde år som är mer eller mindre obegränsad är rent idiotiskt. Och vi ser hur det går. Vi har och lämnar ifrån oss makt som gör att vi själva motarbetas och snart utgör vår undergång.

  2. Göran says:

    Det finns ingen motsättning mellan libertarianism och nationalism. Libertarianism handlar i princip bara om en princip att inte angripa någon annan, dvs. att initiera våld av någon form mot någon annan utom i självförsvar.

    Tvärtemot globalism skulle jag vilja påstå att libertarianism uppmuntrar nationer och då i första hand små nationer. Det ingår mer i libertarianism att kunna välja mellan olika kulturer än att vara uppslukad i en enda kultur. I det fallet är libertarianism global. Dock utgår libertarianism aldrig från “välfärds-bo-sättning” var man vill. Nej, det handlar i stället om respekt för egendom och hänsyn till andra.

    Många libertarianer gör felet att utesluta kultur och religion och verkar inte förstå hur viktiga de är för att få ett sammanhållande samhälle. De ser dem som våld.

    Nationer är nödvändiga. Alla som är nationalister ska vara stolta över att vara det. Nationalist är inget fult ord. Det är vackert. Det för oss samman.

    Förutom att vara ett landområde med en bevakad gräns är en nation ett arv från tidigare generationer att förvalta och bygga vidare på och respektera.

Comments are closed.