Våra politiker har brutit samhällskontraktet.

Svenska folket har frivilligt lämnat ifrån sig makt till politiker och myndigheter i utbyte mot att dessa ser till svenska folkets bästa och att dessa representanter kan bytas ut skulle folket så önska. Detta framgår tydligt av de inledande styckena i Regeringsformen. Detta kan sägas vara vårt formella samhällskontrakt.

Men när de svenska politikerna bara vänder sig om och lämnar över den makten till EU, utan reservationer för att svenskarna kan vilja ha den makten tillbaka, då har politikerna gjort något de inte har lov till. De har de brutit samhällskontraktet.

Eller när politikerna tar sig för att gynna andra människor framför de svenska medborgarna och i synnerhet när de finner det motiverat att läxa upp svenska folket, när folket protesterar mot den förda politiken, då har politikerna brutit mot samhällskontraktet.

Istället för att kritisera folket, när politikerna inser att de inte längre företräder folkets vilja, ska politikerna avgå och lämna plats för politiker som för folkets politik. Högförräderi vill jag minnas är ett begrepp som förekommer i sammanhanget och gäller just sådana brott mot nationen som brytande av samhällskontraktet och brott som hotar den fria nationens bestående kan anses utgöra.

This entry was posted in Frihet and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

32 Responses to Våra politiker har brutit samhällskontraktet.

  1. Stefan Eriksson says:

    Benämningen “folkets politik” är inte helt enkel att ta till sig, men helt klart är överenskommelser likt det vi kallar DÖ (decemberöverenskommelsen) ett förfarande som knappast har stöd i regeringsformen. Reaktionen blir väl därefter, det är ju val till riksdagen detta år.
    Att sedan våra folkvalda ställer sig “offside” till förmån för överstatliga sammanslutningar (EU, NATO, FN) är inte heller något vi har fått “rösta” om.
    Det annars mest flagranta förfarandet är nog ändå överlämnandet av rättsuppfattningar, förberedande lagstiftning, lobbying som leder till beslut osv. till enskilda NGOs.
    Dessa förhållanden leder till att “samhällskontrakt” upplevs som något väldigt ovidkommande också från “folket” som i fall det kan betecknas vara ett kontrakt, skulle vara ena parten.

    Det behövs en “författningsdomstol” som kan garanteras oberoende från de funktioner den har att vaka över.
    Denna domstol skall ha möjlighet att sanktionera övertramp av vår grundlags innebörd alla aspekter.
    Äganderätten, föreningsfriheten, friheten att utrycka sig i tal och skrift, inte undantagen.

    • mats says:

      Bra att du kom ihåg de NGO och sock puppets politikerna gärna använder sig av för att dels verka folkliga, dels avhända sig ansvar.

      • Göran says:

        Jag vet inte om du skrev om det tidigare Mats, men vad gäller NGO:s. Staten (En Regering) finansierar en del av dem för att driva frågor och opinion som Staten vill höra.

        Jag skrev En Regering eftersom de flesta NGO vi ser är instrument för just En Regering som i Sverige är Socialdemokraterna. Det spelar ingen roll om vi har en Alliansregering för de som beviljar bidragen till NGO är byråkrater placerade där av Socialdemokraterna.

        Det är så raffinerat, att varje liten ideell förening som söker ett bidrag måste ansluta sig till regler som är satta av dessa socialdemokratiska byråkrater. I och för sig kan varje liten förening låtsas ansluta sig, men i längden kommer det att bli en anpassning. Vad A låtsades ebbar med tiden ut så när C tar över har de ingen aning om att A bara låtsades. Nu är det sanning och verklighet.

        Kort. Regeringen finansierar NGO:s som berättar hur förträfflig regeringen är. Är inte det lite som om den åtalade ska finansiera åklagaren?

        • mats says:

          Sök på ordet sockpuppets, eller sock puppets här på Frihetsportalen, så får du se att jag flera gånger skrivit om detta med opinioner och verksamhet som politikerna beställer via NGOs.

  2. Göran says:

    Jag måste säga att ogillar verkligen det där ordet “samhällskontrakt”. Kontrakt ingår man frivilligt. Samhällskontraktet är inte frivilligt. Det är ett tvångskontrakt som ingås under hot om våld eller våld.

    Bryter man ned samhällskontraktet till en familj innebär det att mamma eller pappas köper en bil och barnen ska betala bilen. Det är det första barnet får veta när de föds, att det har en bil som det ska betala för. Betalar inte barnet, då är det barnhem som gäller. Barnet får inte ens vara med och välja märke och modell på bilen. Det kan till och med vara en bil med bara två sätten, så bara mamma och pappa får plats i bilen och barnet får stanna hemma. Barnet får aldrig någon glädje av bilen men ska likväl betala bilen.

    Nej, vi ska inte se våra politiker som delar av ett kontrakt. Vi ska se dem för vad de är för vilket system är: en korrumperande makten över folket.

    Jag fick en gång en berättelse från vår svenska historia berättad för mig. Det var en utländsk adelsman på besök i Sverige som under sitt besök i en by förolämpade en bonde. Bonden slog raskt adelsmannen till marken. Adelsmannen krävde att bonden skulle straffas. Adelsmannens resesällskap av svenska adelsmän sade: “Nej, det går inte. Boden är en fri man.”

    Exakt så ska det vara. När regeringen, makten, staten förolämpar oss medborgare ska vi ha friheten att raskt slå den till marken. Något samhällskontrakt som inte innehåller den paragrafen skriver jag definitivt inte under på. Dessutom, hävd går före avtal.

    • Dolf (a.k.a. Anders Ericsson) says:

      Nja, jag ställer mig lite tveksam till att man skall få slå ner folk, vare sig de är bönder eller adelsman, på grund av en förolämpning. Men är helt med dig vad gäller “kontraktet”.

      • Göran says:

        Det handlar inte om just en sådan händelse utan om principen. Vi medborgaren är fria gentemot makten så ett obefogat angrep från makten på den fria medborgaren kan leda till en konsekvens för makten vilket makten inte kan göra något åt.

        • Dolf (a.k.a. Anders Ericsson) says:

          Om det var en metafor för att man skall få slå tillbaka mot makten så haltade det väl lite, det var ju en utländsk adelsman, och då också en utländsk makt. Då borde ju den andra adelsmannen (hemmamakten) ha utmanat den främmande adelsmannen på duell.

    • Sune says:

      Helt rätt! Det är klart att man ska få slå tillbaks mot en medveten förolämpning, åtminstone när det sker på ens egen mark. Som det gjorde nu i bonde-exemplet.

  3. Samuel af Ugglas says:

    Tycker det är inspirerande och hoppfullt när enskilda svenska medborgare funderar över det så kallade ”samhällskontraktet”, att de politiker vi givit rätt att representera oss medelst ett monopol på ”våld” skall skydda mitt LIV och min EGENDOM mot kränkningar och inskränining!!!

    • Göran says:

      Har vi givit politikerna rätt att representera oss, eller har det bara blivit så, därtill faktiskt genom hot eller våld?

      Den som ger någon annan rätt att representera sig utan att ha några begränsningar i den rätten är väldigt korkad.

      Samuel, du påpekar ständigt hur äganderätten inskränks. Ja, det är en rätt som svenska folket vart fjärde år går till val och ger politikerna oinskränkt makt att inskränka äganderätten. Därav anser att “samhällskontrakt” är ett väldigt fult ord.

  4. Dolf (a.k.a. Anders Ericsson) says:

    Lite sisådär med Reagans räknande: “I’m from the government, and I’m here to help” är inte 9 ord, det är 11, eftersom “I’m” faktiskt är två ord, även om de dras samman så det låter som ett.

    • Göran says:

      Nja, det är inte helt säkert att det räkans som två ord. Det kan mycket väl räknas som ett ord. En definition av två ord är att det är ett mellanslag mellan dem.

      Bara för att krångla till det. Är en särskrivning ett eller två ord?

      • Dolf (a.k.a. Anders Ericsson) says:

        Nja, det är ju uppdelat i två delar, genom att apostrofen betecknar utelämnade tecken, däribland blanksteget.

  5. Sten-Arne Persson says:

    Svenska toppolitiker bryr sig inte om folket de siktar mot högre mål än att tjäna folket, det enda de tjänar är mammon, de är kort och gott mammons drängar. Hur många sådana drängar försörjs inte på svenska folkets bekostnad. Vad gör alla de, som för egen vinnings skull, med vår massmedias hjälp lurade in svenska folket i EU?

    Först lurades vi in i EES-avtalet, under hot om att vi inte skulle kunna bli medlemmar i EU, om vi inte först avsade oss rätten att bestämma över våra naturresurser, vilket skedde helt obemärkt. När riksdagen utan folkomröstning självsvåldigt avsade oss rätten att bestämma över våra naturresurser genom riksdagsbeslutet den 18 november1992. Detta innebär att jag och alla andra ägare av jordbruksfastigheter kan sälja våra fastigheter till vem vi vill på hela jordklotet utan att svenska staten kan hindra mig eller någon annan att göra just detta.

    Det var då Sveriges riksdag omvandlade Sverige till en bananrepublik. Mycket med hjälp av de korporativistiska organisationerna (staterna i staten) som till exempel fack- och näringslivsorganisationerna, vars propagandaapparater gick på högvarv inte minst LRF:s med Bo Dockered och Marit Paulsen i spetsen.

    LRF:s näringspolitiska sektor avgav 1992-02-07 remissyttrande på Justitiedepartementets promemoria Ds 1991:76 där man tillstyrkte att “de generella förvärvsrestriktioner i Sverige som gör det svårare för utländska medborgare än för svenskar att förvärva fast egendom bör alltså upphävas” När jag i mitten på oktober tog kontakt med länsförbundsordförandena i Örebro och Östergötlands LRF så hade de ingen aning om innehållet i LRF:s remissyttrande som ju funnits tillgängligt sedan den 7 februari och som rimligen borde diskuterats med länsförbundsordförandena. Staffan Danielsson centerriksdagsman som under lång tid varit en av kandidaterna till riksförbundsordförande i LRF var även han helt ovetande. Juristen som skrivit remissyttrandet hette Fredrik Bonde, vem mer än Bonde och Dockered kände till innehållet i det yttrandet kan man undra. Det som sker stort sker tyst!

    Med hjälp av finländska ekonomer och statistiker har jag avslöjat EU-statistiken rörande medlemsländernas kostnadstäckning i jordbruket. År 2014 hade svenskt jordbruk 4 procents kostnadstäckning i sitt jordbruk när medeltalet i EU låg på 63 procent. Målsättningen borde vara minst 100 procent. Samtidigt låg Tjeckien och Ungern på 198, respektive 220 procents kostnadstäckning. Dessutom betalar svenska staten mer pengar per invånare till EU än alla andra länder bortsett från Nederländerna. Våra förrädare har haft goda skäl att dölja EU-statistiken för vårt folk sedan vi lurats in i EU 1995. De fem första åren var kostnadstäckningen i genomsnitt 3,2 procent.

    Svenskt jordbruk håller på att slås ut fullständigt, men inget av våra riksdagspartier med sina representanter i riksdag, regering och EU har stöttat svenska bönder. Inte ens LRF-toppen som dessutom inte har använt statistiken i argumentationen för att få hållbar lönsamhet (minst 100 procent kostnadstäckning i svenskt jordbruk). Detta trots att de känt till EU-statistiken långt innan jag hittade den i Finland och presenterat den i Nerikes Allehanda i slutet av 2014. Vem har mutat eller skrämt LRF-toppen till tystnad och förnekan av att statistiken existerar?

    Fortfarande har svenska folket uppenbarligen ingen aning om hur illa våra bönder behandlas av EU:s och Sveriges makthavare om de inte har läst de artiklar jag och några få andra har lyckats prångla ut. Har någon förstått vad som händer om låneräntan stiger till 5 procent? Jo mängder av högt belånade gårdar går i konkurs. Vem kommer att köpa upp dessa konkursbon? Den så kallade ”landgrabbingen” som kineser och vietnameser redan har ägnat sig åt i Afrika? George Soros kanske? Han har ägnat sig åt en omfattande spekulationsverksamhet, mot bland annat Storbritanniens och Sveriges ekonomier kring 1992 och mot Thailands och Malaysias ekonomier vid Asienkrisen 1997, vilket bidrog till ekonomiska kriser och sänkt levnadsstandard i dessa stater. Soros är för globalisering, marknadsekonomi, globala institutioner och generös flyktingpolitik.

    Tack vare ovanstående förhållanden kan Sverige betraktas som försvarslöst på grund av bristande matförsörjning. I synnerhet som Dan Eliasson en av Sveriges minst framgångsrika verksamhetsledare tagit över posten som ledare för MSB myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Bevare oss från sådana vilseledare.

    • Göran says:

      Det är obegripligt att folk inte förstår det du skriver. Inget jordbruk i Sverige kommer att slå ut hela Sverige. Sveriges folk kommer att bli fattigt.

      Det enda du kan trösta dig med, Sten-Arne, är att när den stora globala krisen slår till kommer det drabba alla som har investeringar i fastigheter hårt utom de som har investeringar i jordbruksfastigheter.

    • Rutger says:

      Tack för ditt intressanta inlägg. Men när du skriver “Svenska toppolitiker bryr sig inte om folket de siktar mot högre mål än att tjäna folket” Ditt svar är mammon och man kanske kunde tillägga globalismen, vi ska ju alla också bli världsmedborgare vilket låter fint men som inte kommer att vara värt något.

  6. Åke Sundström says:

    I likhet med signaturen Göran ogillar jag ordet samhällskontrakt. Att tala om ett brutet sådant är en förskönande omskrivning som en frihetlig blogg borde avstå från att använda sig av. Tala klarspråk i stället: Sverige är inte längre en reell demokrati utan en icke-demokrati, en veritabel diktatur, mindre blodig förvisso än de som normals apostroferas, men likväl ett sönderfall som det är högst opassande för libertarianer att beskylla Soros och andra oligarker eller NGOs för. På den här punkten efterlyser jag en smula självkritik i dessa spalter. Sluta gulla med diktaturens kreatur, skulle kanske till och med Palme ha utropat när på äldre och klokare dagar förmått ta till sig innebörden av Gunnar Myrdals inlindande kritik av socialdemokratins (och Alliansens) misslyckade samhällhällsbygge.

  7. Niklas says:

    Tja, grunden för detta “samhällskontrakt” är ju all den skatt + avgifter, vars nivå sätts av samhället och sedan med tvång betalas in till samhället, som sedan disponerar dessa medel efter eget gottfinnande.

    Om nu dessa skatter och avgifter plötsligt gjordes frivilliga, eller som vid behov kunde åtminstone deponeras på ett konto utanför samhällets räckvidd, så skulle det snabbt tvinga samhället till stor lyhördhet inför skattebetalarnas åsikter.

  8. Jan Andersson says:

    Problemet i de flesta västländer är att unga som bildar familj har ett stort behov av kapital för att snabbt bli etablerade och framgångsrika för att tjäna mer pengar och betala mer skatt. Troligen ett nollsummespel, fast med betydligt mer positiv psykologi. Studielån, bostad, bil, möbler, barn och så vidare gör att de flesta måste vända på slantarna mer än en gång. Fritiden, som borde ägnas åt rekreation och familjesammanhållande aktiviteter riskerar att reduceras till hemmasittande och trista diskussioner om ekonomin. De som måste ha bil har bara råd med en liten äldre billig modell som långt ifrån är lika säker som en större modern bil, fast de just denna tid kör omkring med småbarn. Först när barnen flyttat hemifrån och det mesta redan är inskaffat och den ekonomiska bördan minskar, brukar lönerna öka till den högsta nivån under livet.
    Och så använder myndigheterna argument som svensk “låg nativitet” för att rättfärdiga invandringen och betalar miljarder till “pensionsräddarna”. Ursäkta, nu måste jag djupandas en stund. Varför inte försöka att få båda ögonen att titta åt samma håll en stund, och se den självklara dissonansen?

    Se till att studerande kan ta sig genom skolan (hela vägen om de vill och kan) med ett grundläggande överlevnadsbidrag. Att få sitt första jobb med trekvarts miljon i livslång skuld är ingen bra start i ett civiliserat land för att dessutom bilda familj.

    Ifrågasätt varför Stockholm måste växa när all infrastruktur där redan är otillräcklig.

    Bygg bostäder med markkontakt, som unga vill ha och med glädje bilda familj i. Sätt driftiga arkitekter på utformningen av nya bostadsområden där folk vill bo.

    Sluta skuldbelägga de som vill ha bil. Våra miljöproblem är löjligt små.

    Lägg ner alla genusprojekt för en lång tid framåt. Ingenstans i världen har kvinnan en starkare ställning än hos oss.

    Sluta med utarmningen av landsbygden som sker i allt snabbare takt. Utan landsbygd behövs inte Stockholm heller, har ni inte tänkt på det, alla administratörer där?

    Sluta med att skuldbelägga köttätare. I vårt klimat måste man ha kraftigare mat för att orka med jobbet. Skolbarn som växer skall absolut inte äta vegankost. Tjejer skall ha hull, annars utvecklas de inte normalt.

    Se äntligen till att järnvägen blir upprustad till fungerande skick. Som svensk skäms man över hur illa tågen fungerar. När detta är klart, kan ni börja diskutera snabbtåg igen.

    • Stefan Eriksson says:

      Jag håller med dig Jan i dina synpunkter/förslag till ett bättre samhällssystem, men kan ändå inte göra gällande att det är “folkets” röst.
      Troligtvis inte, för annars borde det väl märkas att det går åt rätt håll med styret av Svea rike.
      “Folket” vill förmodligen inte ha några förbättringar med denna innebörd som dina förslag betyder.

      Eller är det så illa att “folket” inte veta bättre, och låter sig styras utan en tanke på vad som händer/inte händer?

      • Jan Andersson says:

        Jag är nog ganska övertygad om att folket har gett upp hoppet om ett rimligare liv men försöker göra så gott de kan av sin situation. Det innebär inte att vi har det så bra som möjligt och att de allmänna projekt som genomförs är de mest genomtänkta och långsiktiga för merparten av medborgarna. För de skattepengar vi avhänds kunde vi har råd att anlita mycket bättre förvaltare av vårt gemensamt ägda samhälle – bara vi fick bort politiken från landstings- och kommunförvaltningarna och kunde anställa proffs på sina meriter istället för sina politiska böjelser. Behövs omröstningar bland medborgarna fixar man det efterhand vid behov. Kandidatlistan till kommunfullmäktige är en skrämmande läsning på de flesta orter och tillsättningen påminner mest om den där leksaken för små barn där man ska stoppa ner olikformade träklotsar genom rätt hål i ett bräde.

        • Stefan Eriksson says:

          Svårt fall (om en “statskupp” skall undvikas), då det innebär att folket bör rösta på de politiska företrädarna som vill “avsätta” sig själva, för att lämna positionen till ett “styrelseproffs”.
          Den kategorin politiker växer förmodligen inte på träd, utan lär vara svårt att finna i valsedlarna.
          Vad gör folk då?
          Stannar hemma i soffan eller slänger sin röst till den som de brukar, eller som kompisar tycker, eller till den som lovar mest rundhänt inför nästa mandatperiod.

          Samtidigt då som stora frågor om regeringsformen, tryckfrihetslagstiftning, mänskliga rättigheter, osv. hamnar helt i skymundan.

  9. Kgb35 says:

    Det kan vara bra att påminna om samhällskontraktet i historiskt sammanhang.
    Sverige hade ganska fritt samhällskontrakt på medeltiden. Frida bönder, valkungadöme, låg skatt och en rik befolkning verkar det som. Då kom dansken med sin mer centraliserade militariserade administration. Extremfallet är hur Gotland erövrades och plundrades. Som en följd av detta kom Gustaf Vasa med ett betydligt strängare samhällskontrakt. Många bondeuppror. Det höll dansken borta ett tag men öppnade för envälde. Dansken militariserade mer och Gustaf ii Adolf och Axel Oxenstierna ordnade ett riktigt strängt samhällskontrakt. Osv.

    Jämför Rusernas rike som föll offer för det starkt militariserade mongoliska rövarbandet. Kiev utplånades och ryssarna levde under mongoliskt välde i flera hundra år.

    Jämför också schweizarna som lyckats bättre i sitt samhällskontrakt.

    Samhällskontrakt behövs för att stävja yttre och inre fiender som vill ta makten för egen vinnings skull. Ensam är svag tillsammans är vi starka.

    Det kan också vara bra att påminna om att en bra inrättad institution överlever många generationer driftiga människor.

    • Åke Sundström says:

      Varför inte använda vedertagen terminologi där samhällskontrakten preciseras i form av lagar och institutioner? Schweiz´ stora fördel är ju att författningen ger stort utrymme för lokalt inflytande och BESLUTANDE folkomröstningar. Konkret är det sådana grundlagar även vi skulle behöva för att “lyckas bättre”. Att prata om samhällskontrakt är att ge utrymme för ovidkommande argument eller snömos i partiers eller PK-medias regi.

      • mats says:

        Nu är ju samhällskontraktet eller samhällsfördraget väl etablerade begrepp inom politisk filosofi. Det antas beskriva såväl (ansvars-)förhållandet mellan staten och individen som mellan individerna.

        • Etablerade begrepp, javisst. Men att Sverige inte längre är en reell demokratin beskriver på ett tydligare sätt situationens allvar.

      • Kgb35 says:

        Åke, förstår inte din kommentar. Är den ett argument mot vad jag skrev?

        Jag skrev inget om tillståndet i Sverige idag utan försökte sätta det i ett historiskt sammanhang. ( Vill du kalla det regim, författning eller något annat gör det men en korv är en korv är en korv).

        Man skulle väl kunna säga att tillståndet i Sverige är en följd av ett förslappadt samhällskontrakt, ingen tillser att det underhålls. Alla minst den så kallade tredje statsmakten.

        Jag brukar förorda att vi återinför 1809 års grundlag i det skick innan rösträttsreformen ca 1948.

        Görs inte det är vi snart i samma situation som Syrien. Där andra anser sig behöva ingripa för att styra upp oredan. Ett land har alltid en armé, sin egen eller någon annans.

        • Åke Sundström says:

          Initialt var det Mats´ första inlägg jag kommenterade, men när du hakade på samma tråd upprepade jag mina synpunkter.

          Vi som kommenterar i detta forum gillar den frihetliga, libertarianska grundsynen (ordet liberal är numera oanvändbart när det ständigt tolkas som USA-vänster eller Allianspolitik). Jag har ofta försökt lyfta fram vikten av att bekämpa det sk Orwellspråket och undvika att själva använda en terminologi som spelar maktens språkrör i händerna.

          Samhällskontraktet är en sådan term, inte alls den värsta men likväl förrädisk nog. Indoktrinerade svenskar tror att “samhälle” och “stat” är samma sak och luras göra kopplingar till vänsterpolitiska agendor. Mitt konkreta förslag var att i stället fokusera på det demokratiska sammanbrottet, betydligt mer entydigt, lättbegripligt, konkret och relevant. Folkstyret är ju för övrigt grundbulten i ett samhällskontrakt värt namnet; övriga inslag är inte tillnärmelsevis av samma vikt.

          • Stefan Eriksson says:

            Jag tror jag förstår hur Ni menar Åke, ett “kontrakt” i betydelsen överenskommelse är något helt annat än förhållandet “väljare och valbara” i politisk mening.

            Jag kan “skriva under” på formuleringar i vår grundlag och uppfatta detta som i viss mån ett samhälleligt kontrakt, problem uppstår dock där valda företrädare inte tillser att “makthavare” också lever upp till lagens intentioner.

            På så vis kan man råka ut för enskilda tjänstefolk i statens tjänst som gör gällande (som du vet sedan tidigare) att vatten rinner uppströms i ett dike.
            Dessutom håller rättsväsendet med om denna fysikaliska omöjlighet.

            Där upphörde min tilltro till allt vad som kan kallas ett “samhällskontrakt”.

            Ett sekteristiskt system byggt på misstro, mutor, svågerpolitik, lögner, falsarier, är inget som jag kan komma överens med, i förståelsen att vi skulle ha ett kontrakt.

            • En ny språklig vinkling, tack för den Stefan. . Och ett smått komiskt exempel på brutna samhällskontrakt, om vatten som enligt en domstol rinner uppströms. Fast det fanns kanske i detta fall någon annan paragraf som kunde tillmätas större vikt än naturvetenskapens lagar och som en domare valde att hänvisa till (berätta gärna den som vet). Framför allt: sådana paragrafer kan knappast förekomma i ett land som säger sig vara en sann demokrati.

              • Stefan Eriksson says:

                Rättsvårdande myndigheter väljer allt som oftast att inte hörsamma hur uppenbara förhållanden (likt Newtons resonemang om tyngdkraft)
                står i direkt motsats till enskilda maktberusade tjänstefolks inbillade verklighet.
                Därav är möjligheten att få saken prövad förpassad till sophinken.

                Tillsammans då med ett eventuellt “samhällskontrakt”.

Comments are closed.