Inför ”Landsbygdsriksdagen” kunde man läsa två olika artiklar som tyckte sig komma med lösningarna för Sveriges landsbygd. Läs dem gärna! Nya Tider, Ledarsidorna.
Man måste förundras över att ingen ens snuddar vid tanken på stärkt äganderätt, laissez-faire eller mindre klåfingrighet från stad och stat. Ingen funderade över ett gränsskydd för svenskt jordbruk. Ingen berör självförsörjning och beredskapsfrågan som ett ansvar för stadsbefolkningarna för att skydda sig själva vid en kris.
Vem tror ni bonden matar först vid en bristsituation, sin egen familj eller stadsborna? Beredskap och självförsörjningsavgift, tullar, är vad stadsborna bör betala för att jordbruket upprätthåller en kostym som klarar en avspärrning, trots att jordbruket i lugna tider inte klarar att konkurrera med världsmarknadspriset. Förutsatt att man ser en risk brist på mat. Gör man inte det kan jag förstå att man inte vill betala försäkringspremien.
Tycker jag om skatter? Nej, men föreslår inte en skatt, jag föreslår en försäkring. För det är så man måste se det. Matproduktionen i världen är helt enkelt så stor att en liten del av överskottet kan säljas till ett pris som ett litet och välbärgat land som Sverige uppfattar som lågt. När svenska grossister, handlare och konsumenter köper de varorna slås svenska bönder ut. Svårare är det inte.
Ingen berör att det är dyrt att producera svenska grönsaker året runt, men relativt billigt att producera mjölk och kött året runt på våra marker. Lika fullt är antiköttpropagandan stark i Sverige, påhejade av mindre seriösa myndigheter.
Förutom jordbruket måste naturligtvis annat företagande på landsbygden gynnas. I synnerhet naturligtvis småföretagandet, och inte som idag missgynnas.
RSS – inlägg
Till att börja med kan vi ta bort all skatt på matproduktion i Sverige. Ingen skatt på bränsle t.ex. Det talas bara om bidrag hit och dit. Det borde talas om hur svenskt jordbruk ska bli lönsamt utan bidrag.
Jag läste i Nya Wermlands Tidning om någon person från Värmland som varit på Landsbygdsriksdagen som talade om allt som var bra, dvs. bidrag och politisk styrning. Hur fasen dumma kan folk bli? Mer av det som förstör jordbruket.
Jag lyssnade på delar av partiledarnas syn på landsbygden, där det stora problemet verkar vara att det finns några hundratal nazistsympatörer på landsbygden som springer omkring och hotar folk enligt Jonas Sjöstedt (vilken värld lever han i). Även Jan Björklund uttrycker det, men på annat håll. Jag tror dock att de som utsätts för våld på landsbygden inte är från nazister. Det är bara att läsa rubrikerna i framförallt alternativ media så kan en få en uppfattning om vilka som ställer till problem.
Angående partiledarnas syn, så var det bland det mest tråkiga jag har lyssnat på. Bara svammel och inte en enda av dem har något bra att komma med. Jag undrar om folk uppfattar eller rättare sagt inte uppfattar det. Ställer sig någon frågan: Sade de något som skulle vara bra för landsbygden?
Borttagna skatter och förenklade regler är en annan väg att gå. Eller kanske man måste göra både och.
Pedagogiskt är det svårt att ge landsbygden borttagna skatter, eftersom det uppfattas som orättvist. Men som en del i debatten bör det kunna vara verksamt.
Men åt andra hållet går det smärtfritt att stjäla då protesterar inte ens LRF.
Svenska bönder och deras familjer och djur har under en ond tid som jag kallar det ”Trettioåriga kriget” vanvårdats på det grövsta. Det började med 1988 års djurskyddslag. Den lag som statsminister Ingvar Carlsson tillägnade vår kära Astrid Lindgren i födelsedagspresent, vilket borde vanära Ingvar Carlsson och övriga inblandade. Detta var en skymf mot en sann djur- och människovän, som alltid tagit parti för de som for illa. Vem minns inte hennes kamp för småföretagare som hon själv var. Astrid avslöjade finansminister Gunnar Sträng och hela etablissemanget när hon i riksdagshuset drabbade samman med honom. Astrid L. hade hög inkomst av sin bokutgivning och skrev en saga om häxan Pomperipossa som hade fått betala 102 procent i skatt. Detta föranledde denna sågning av den stöddige finansministern på mindre än en minut.
Lyssna och njut.
https://www.youtube.com/watch?v=wqL_yKabDK8
Detta fel härstammade från när ATP 1960 infördes tillsammans med allehanda andra socialavgifter som infördes och ökade hela tiden fram till våren 1976 då Astrid L. elegant golvade hela etablissemanget. Orsaken till den orimliga beskattningen var att alla småföretag som drev verksamheten i enskild firma inte fick göra avdrag för egenavgifterna förrän året efter vilket medförde att man fick betala skatt på skatten. Det man i efterhand kan konstatera är att hela skatteexpertisen antingen beskattat småförtagarna orättmätigt hårt med flit i förhållande till löntagarnas beskattning under alla år mellan 1960 till 1975, eller att de inte begrep bättre. Vad skall man tro? Denna kraftiga felbeskattning av bönder och småföretagare under alla dessa år fick de aldrig ekonomisk gottgörelse för. Tvärt om tyckte man att det blev för stor påfrestning för staten om småföretagarna skulle få dubbla schablonavdrag när man rättade till kardinalfelet. Man beslutade helt enkelt att småföretagarna fick dela upp det sista årets avdrag på tre år framåt i tiden. Detta gjordes utan att Lantbrukarnas Riksförbund protesterade. Detta är en ekonomisk skandal av många liknande från LRF:s sida. För att inte tala om regeringens sida. Det enda rätta hade väl varit att gottgöra småföretagarnas allt för höga skatter under 15 års tid.
För att inte tala generellt, den så kallade borgerligheten gjorde inte något under hela efterkrigstiden. Varför?
De styrdes väl av massmedia och sin egen bekvämlighet då som nu. Borgerligheten ökade statsbidragen till barnomsorgen från 800 miljoner till 5,4 miljarder under sina 6 år vid makten 1976-1982.
Någon vårdlön av betydelse blev det varken då eller senare som de lovade före valet 1976. De skyllde på att de inte kunde komma överens om det skulle vara bidrag eller vårdlön, men daghemmen byggdes ut snabbare än under Palmes tid. Ett stort svek mot sina väljare och deras barn.
Hörde just att biologisk mångfald i miljön gynnas av brukande.
Arlandas gröna ytor innehåller en mångfald som är större än väntat.
Vår livsmedelsimport är en del av världens utveckling, med gröna bönor från länder dit flyget går.
Det är svårt få tag på Svenska ärtor, även på sommaren.
Skulden är väl att vi vill ha ärtor även på vintern, vilket man kan ifrågasätta. Men Kenya måste väl få sin nisch på marknaden?
Biologisk mångfald är naturligtvis en byråkratisk dimridå. Varför skulle tjänstemän vid ett skrivbord veta vad olika arter på varje fläck natur har störst behov av?
Det har varit känt länge att brukande ger annan sammansättning och en variation som obrukat inte kan ge. Vilket som är bäst eller mest värt, är en fråga om tycke och smak, inte vetenskap.
Ogräs i en veteåker är större biologisk mångfald än bara vete. Men varför skulle det vara önskvärt?
Dessutom varierar ju vad som är ogräs och inte ogräs över tiden https://www.sydsvenskan.se/2015-05-11/kirskal-saljs-i-gronsaksdisken–for-600-kronor-kilot
65 kr, moms två hundra till affären. Hundra till omkostnader transportmm, hälften i skatt och arbavgifter, kvar blir ca hundra per kg till producenten. Hur många hundra tusen kilo tror du producenten säljer?
Det finns många dyra mellanhänder i Sverige. Priser bör anges före skatt.
Tja, den aktuella mataffären hade väl sålt några hekto av detta ymnigt förekommande ogräs. Å större än så lär väl inte marknaden vara…
https://www.altinget.se/artikel/ar-gron-infrastruktur-det-basta-for-miljon#.WvWQhB_fNBB.facebook
Är det någon som tror att sådana här utfall kommer att gynna vare sig konsumenter eller producenter av livsmedel i Sverige?
Eller några andra heller för den delen?
Intressant ändå att ägandets betydelse för framtidens utmaningar lyfts fram med ett Stockholmsperspektiv. Stad och land behöver hjälpas åt med att stävja myndighetsraseriet.
Politiken har visat sig oförmögna att stoppa nedmonteringen av viktiga samhällsfunktioner så som livsmedelsförsörjning.
Rätt tänkt, Mats, men fel slutsats. Jag har sagt det tidigare: lämna EU och dess perversa jordbrukspolitik, inför så kallade utjämningstullar, som eliminerar effekten av subventioner i exportländerna (framför allt EU). Då kan produktionen optimeras (mer animalier, mindre spannmål) och lönsamheten återställas. Utan en enda krona i nya statsutgifter! Men också – av i grunden helt andra skäl – skrotade klimatskatter, som ger lantbruket billigare diesel och el.
När Mats skriver ”mindre klåfingrighet från stad och stat” tolkar jag det som att ett Swexit är nära nog ett måste. EUs jordbrukspolitik och ”mindre klåfingrighet” går inte att förena i ett funktionellt system, i vilket fall inte hittills. Det är min slutsats.
Ditt förslag om ”utjämningstullar” låter väldigt bra Åke, undrar då hur nackdelarna ser ut?
Där vore jag tacksam för mer av din kunskap om förhållandet.
Skrotade klimatskatter – Japp!!
Bra skrivet Mats, det är vissa saker som Du påpekar som hela tiden förträngs av våra makthavare! Jag hade kontakt med Johan Westerholm för några år sedan, då jag upptäckt EU-statistiken i Finland och han blev intresserad, så jag skickade mitt material till honom. När han väl fått materialet så fnyste han åt mig att det inte var relevanta fakta han ville ha och inte åsikter och att jag behövde komplettera om han skulle kunna nedlåta sig till att ta i materialet. Han skriver en hel del intressanta saker men sättet han bemötte mig på gav inga bra vibrationer. Jag noterar att han fortfarande inte har tagit sig an EU:s FADN-statistik trots min assistans. Men det är han ju inte ensam om.
Med en åsnas envishet återkommer jag med kombinationen av alla regeringars 30-åriga krig mot landsbygdsbefolkningen på alla plan. Inte minst den obefintliga lönsamheten i svenskt jordbruk och dess påverkan på de så kallade sociala förmånerna. När det inte finns någon lönsamhet i jordbruket i genomsnitt, så innebär det att de unga bondefamiljer som skaffar barn får minsta möjliga föräldrapenning 225 kronor per dag, c:a en femtedel av vad en anställd på jordbruksverket får vid barnledighet. Detta trots att denne varken har ansvar för att anställa eller avlöna en ersättare för sig på jordbruksverket. Som djurbonde skall man först anställa en ersättare som med sociala och andra kostnader kostar c:a 2 500 kronor om dagen eller 75 000 kronor exklusive moms per månad eller 900 000 kr om året . Att vara avbytare är inget höglöneyrke. Detta är svensk jämställdhet i sin prydno. Vad tjänar ett ungt lantbrukarpar idag? Kommer de att få någon sjukpenning värd namnet om de blir sjuka. Hur går det med pensionen? Med statligt socialt skydd enligt inkomstbortfallsprincipen har de 30 senaste årens nedmontering av landsbygdens jordbruk och övrigt näringslivnäringsliv påskyndats i rask takt och kommer att ytterligare accelerera avvecklingen av vår livsmedelsproduktion.
En bonde borde med andra ord vara värd åtminstone en avbytarlön inklusive egenavgifterna. Som om inte ovanstående vore nog illa, så vill dessa jämställdhetsivrare missgynna de makar som inte delar föräldrapenningen lika, varpå makarna förlorar hälften av den ynka föräldrapenning de får.
Orsaken till att det finns djurbönder kvar, är att ena eller båda makarna även delvis arbetar utanför jordbruket. Enligt jordbruksverkets statistik ”Jordbrukahushållens inkomster” framkommer att 82 procent av jordbrukarhushållens inkomster från inkomst av tjänst, 16 procent är näringsverksamhet. Två procent är kapitalinkomst. Tar man bort den skogsinkomsterna och övrig jordbruksfrämmande inkomst från dessa 16 procent så blir det garanterat inget kvar till att betala växtodlingens och djurskötselns kostnader med. Detta bevisas av EU-statistiken som för 2014 visar på 4 procents kostnadstäckning för svenskt jordbruk. Detta innebär att inkomsterna i jordbruket räcker till att betala bara 4 procent av kostnaderna i jordbruket. En rimlig målsättning i fredsbevarande syfte borde vara en kostnadstäckning på minst 100 procent i alla EU-länder i fredstid? Medeltalet i EU 2014 var 63 procent. Tjeckien hade 198 och Ungern hade 220 procents kostnadstäckning. Denna EU-statistik är hämtad i Finland med svensk text, där den redovisats alla år sedan vi blev medlemmar i EU 1995. Hela svenska jordbruksetablissemanget, med få undantag, vägrar att ens låtsas som om EU-statistiken har existerat. Det förefaller inte finnas några seriösa jordbruksekonomer som är bevandrade i jordbruksstatistiken som tillåts yttra sig i Sverige. Varför tiger våra journalister om denna svenska lönsamhetsskandal? Har vi inga korrespondenter i Finland som kan ta tag i den avgrund som funnits mellan lönsamheten i det finska och svenska jordbruket?
Svensk jordbrukspolitik, svensk massmedia med få undantag och svensk ”demokrati” borde vara dödskallemärkta. Dags att göra något åt eländet?
Du överdriver, Sten-Arne, när du antyder att vår livsmedelsproduktion är under avveckling. Tala om lösningarna i stället, om skillnaden mellan olika sektorer, om strukturfelen i jordbruket och om det mest centrala: att snarast lämna fattigdomsunionen EU.
Det beror nog på vad som menas med avveckling.
Själv har jag nyligen ärvt en gård som jag tänker driva som en skolverksamhet till det ordinarie arbetet.
Så just hobbyjordbruk växer.
Däremot traditionellt lantbruk som heltidsarbete är under avveckling, det är inte bara här utan i hela västvärlden.
De som inte tror mig kolla upp demografin och försök se hur dagens trend utfaller om tio och 20 år framåt.
Sidoverksamhet inte skolverksamhet, min mobil hittar på egna ord ibland.
Du beskriver nuläget i Sverige, det är uselt och ohållbart, utan tvekan, men det gäller förvisso inte i hela västvärlden, där överdriver du). Jag skissar på en lösning som eliminerar orsakerna till dagens kris och som därmed kan rädda dagens ”traditionella” jordbruk. Och demokrafin, Anders, talar väl snarast för att bördig åkerjord inte skall behöva läggas för fäfod, även om så förvisso skett när byråkrater i Bryssel och i Stockholm regerar.
Med dagens trend ser det ser inte särskilt just ut för jordbruket.
Snittåldern ökar och få yngre vill satsa på jordbruk.
Bondekåren dör så sakta ut helt enkelt.
Tänk dig att äga en skog där så gott som alla träd är mellan 55 och 70 år gamla och om du har tur klarar träden att stå upp vid en ålder på åttio.
Ungefär så ser det ut just i väst.
Men känner du till fakta som bevisar motsatsen är du välkommen att presentera dessa.
Antalet jordbrukare sjunker, som en följd av mekaniseringen. Men att bondekåren så sakteliga dör ut är en felaktig slutsats. Bördiga jordar och goda betesmarker kommer alltid att brukas, det tycker jag inte att man måste bevisa , det faller på sin egen orimlighet att de skulle överges. Men lika självklart finns det sämre marker som inte klarar dagens höga kostnader och därför återbeskogas – med bättre lönsamhet för ägaren. Ingenting konstigt med det. Den struktur som var optimal på 50-talet kan inte förväntas vara den bästa lösningen i dag, ett halvt sekel senare.
Nja, att bondekåren dör ut det gör de förstås inte, folk måste ju äta.
Men de bönder som ska ersätta de som lägger av de närmsta decennierna kommer att tvingas ta på sig historiskt höga investeringskostnader.
Kostnader som konsumenterna får betala på ett eller annat sätt.
Mekaniseringens inverkan på antalet bönder är redan över sedan länge.
Nu är det stordrift i bolagsform och på kontrakt med förädlingsindustrin som avfolkar.
I ett längre perspektiv spelar effektivare maskiner och metoder en nyckelroll. Att bolagsformen eller kontrakt med förädlingsindustrin skulle vara avgörande i dag har jag svårt att se. Vad grundar du den slutsatsen på?
Visst spelar maskinernas effektivitet stor roll! Men det var inte det du skrev. Du skrev mekanisering, underförstått till skillnad från muskelarbete med människa och djur.
Livsmedelsindustrin äger de stora effektiva maskinerna som ingen bonde kan förränta på egen mark. Så de kontrakten spelar stor roll.
Mekanisering innefattar mer än det första steget,övergången från muskelarbete till maskiner. Och maskinkontrakten med industrin berör i ringa grad de pressade mjölkbönder som Sten Arne skriver om.
Sedan länge har vårt jordbruk utarmats av usel lönsamhet. Enda boten på detta har varit låna och investera (dåligt recept). Räntorna har många fall varit under en procent till de ”stora pojkarna”. Det jag oroar mig för är vad som händer om räntan höjs med 5 procent eller mer. Vem kan då köpa de stora gårdarna. när de riskerar att gå i konkurs? Många hotade storbönder kan försöka rädda sig genom att sälja sina gårdar till investerare från Kina och Vietnam och andra länder. Sverige avsade sig genom ett riksdagsbeslut hösten 1992 rätten att värna sina naturresurser så att vi kan sälja våra jordbruksfastigheter till vem som helst i världen utan att Sveriges Regering kan hindra detta. Detta usla beslut togs bara för att vi skulle få bli medlemmar i EU. Ett galet och fruktansvärt korkat beslut. Tror du Inte på EU:s FADN-statistik, 2014 hade Sverige 4 procents kostnadstäckning i Jordbruket?
Menar Du att statistiken inte stämmer? Vad är det som är fel i så fall?
Jo du citerar säkert rätt, men vad säger statistiken, egentligen, om faktaunderlaget eller om orsaker och sammanhang. Skillnaden mellan Ungerns 220 procent och Sveriges 4 procent borde göra även dig lite misstänksam och försiktig med slutsatser. Den säger t ex ingenting om den hyggliga lönsamheten för våra spannmålsodlare, som du själv inte så gärna vill prata om. I mina ögon är det stora problemet den enorma skillnaden i villkor mellan mjölkbönderna och storjordbruken i Skåne eller Mälardalen. Skapade av EU, inte av ”marknaden” och inte heller av Soros eller andra oligarker.
Från början granskade jag Jordbruksverkets statistik ”Jordbrukarhushållens inkomster” för 2001. På grund av mitt yrke som redovisningskonsult för enbart lantbruk med ett 70-tal kunder vid den tiden, förstod jag att något var allvarligt fel, när statistiken varje år redovisades i ett pressmeddelande som gick ut i alla tidningar. Där stod kort och gott med stor svart rubrik: ”Jordbrukarhushållens inkomst ökade förra året med 5 procent. Året innan var ökningen 8 procent. Jag viste ju att största delen av mina kunders familje-inkomster kom från inkomst av tjänst. Vad hade hänt?
Före 1977 var jordbrukarhushållens inkomster i deklarationen uppdelade på växtodling, djurskötsel, skog och övriga inkomster. Men 1997 ändrades deklarationsblanketten så att all inkomst för enskild firma redovisades i en enda klump oavsett vilka jordbruksfrämmande inkomster man ägnade sig åt.
I statistiken redovisades nu hela familjens inkomster av tjänst, näringsverksamhet och kapital. Det blev en rejäl äppel- och päronsoppa som redovisades i ovan nämnda pressmeddelande. Så här lurar man ett helt folk att tro att bönderna bara gnäller. Vi löntagare fick ju bara 2,5 procents löneökning, så varför gnäller ”bonnajävlarna”. Statistikredovisningen innehöll ingen redovisning av jordbrukets lönsamhet. I bakgrundsmaterialet kunde jag räkna fram att jordbrukarhushållens inkomst detta år bestod till 82 procent av inkomst av tjänst, kapitalinkomst 2 procent och näringsverksamhet resterande 16 procent.
ATL tog in en artikel 2015-02-20 där är jag skrev om samma fenomen en gång till då procentsiffrorna inte hade förändrats på 15 år mellan de tre skatteslagen. Till min stora förvåning svarade statistikchefen Ann-Marie Karlsson på min debattartikel och gav mig helt rätt. Ann-Marie Karlsson skrev: ”Det finns ett stort värde i statistiken över jordbrukarhushållens inkomster och annan jordbruksstatistik vilket också Sten-Arne Persson demonstrerar. Statistiken gör det möjligt för alla att ta del av siffrorna och bidrar till att fördomar och missuppfattningar om jordbruket kan bemötas. Statistiken är också en hjälp för att få en gemensam bild av hur verkligheten ser ut, vilket ger en bra grund för diskussioner om de problem som måste lösas.”
Efter det mina efterforskningar om EU-statistiken visat, ligger det väl en hel kennel begravd på vart och ett av dessa ställen och personer: Regeringen, Lantbruksuniversitetet, Näringsdepartementet, Jordbruksutskottet, Jordbruksverkets ekonomichef Partiledarna och Riksdagsledamöterna och inte minst LRF-toppen, och SVT och den övriga politiskt korrekta massmedian där näst intill alla verkar ha beröringsskräck med jordbruksstatistiken från EU och Jordbruksverket.
Varför har ingen av alla dessa lantbruksekonomer klarat av att ta fram EU-statistiken med svensk text och
publicera den i SVT? Jag tror jag vet! De vill inte stå till svars för sin medverkan i den vanvård som samhället bestått svenska bondefamiljer och deras djur med under de sista trettio åren. Både jordbruksverkets statistik rätt redovisad och EU:s FADN-statistik matchar ju varandra.
Borde det inte vara Du Åke som misstänker att jag kan ha rätt. Varför har ingen granskat statistiken sedan jag i december 2014 började skriva om en EU-statistik som hela lantbruksmaffian dolt för oss sedan 1995 samtidigt som Finland redovisat den varje år sedan dess? Tror Du inte att LRF visat upp statistiken om Sverige haft 220 procents kostnadstäckning?
Nu håller LRF och Swedbank på med egen skum statistik som de kallar ”Småföretagarbarometern”
och ”Jordbruksbarometern” där går det bra för småföretagarna gå in och kolla det finstilta hur urvalet är gjort och vad man mäter, Jo framtidstron har de mätt länge men det går lika dåligt för det. Tro på framtid och välgjord statistik är två olika saker. Därmed ger jag ingen allmän garanti för att svensk statistik är pålitlig allt behöver granskas. I synnerhet det som massmedia tiger ihjäl.
Vad gäller lönsamheten i spannmålsodlingen så har jag ingen känsla av att den går så särskilt bra, men den medger ju tid att disponera för annan lönsam jordbruksfrämmande verksamhet om möjlighet finns.
Så äntligen en antydan till erkännande om att du generaliserar utifrån data om de mindre jordbrukens situation, medan du avstår från att kommentera slättböndernas hyggliga lönsamhet, tack vare EU:s mycket generösa arealbidrag. Mer än en ”känsla” om att spannmålsodlarna inte heller ”går så bra”, hade jag nog väntat mig.
Jag känner en före detta bonde som har sin gård på slättbyggden utanför Landskrona.
Han hade fantastiska skördar av spannmål ofta över snittet för området där han har sin gård.
Men det var ändå ingen vidare lönsamhet.
När han skulle göra nyinvesteringar i maskinparken för att hänga med i rationaliseringarna insåg han att han skulle gå back.
Så han skrev kontrakt med Findus…
Men bättre kostnadstäckning än Sten-Arnes fyra procent hade han alldeles säkert. Det är relevansen av den senare siffran jag har ifrågasatt.
Nej det hade han inte och det hade han definitivt inte haft om han hade nyinvesterat.
Visserligen fanns det tillgång till arealen han hade behövt för att täcka kostnaderna men de sidoverksamheter han hade gav en betydligt större kostnadsteckning.
Så valet var enkelt.
Kan du ge exempel på lantbrukare som har en god lönsamhet?
”Tala om lösningarna” säger Du Åke.
Fråga socialisten Löfven om han är villig att ge oss tillbaka rätten till våra LIV och vår EGENDOM?
Jag begär inte mer men ämnena är tabubelagda och får eller kan inte diskuteras. Lösningen på den specifika frågan heter NÖD och ELÄNDE och den/det följer garanterat i socialisternas spår. Vänta bara till efter den 9 September när samhällssabotörerna kommer upp på fullvarv.
Sverige är ett stinkande träsk som behöver saneras. Det är också en lösning, eller?
..men nu gör vi ju det, diskuterar ett tabubelagt ämne. Att vi lever i ett stinkande träsk råder väl ingen tvekan om i detta forum. Däremot tvingas jag upprepa att Alliansen har ett minst lika stort medansvar som den rödgröna regeringen.
Hela Sverige, alla, har missat att regimen är olaglig, kriminell!
Dessa tramsiga överdrifter! Alla!, olaglig!, kriminell! Som om det inte vore illa nog att 7-klövern avskaffat vår tidigare hyggligt fungerande demokrati?
Att du talat i saker du inte begriper det ser jag! Ta del av denna Vitbok av Jan Milld! Innan du yttrar dig!
Hela Sveriges framtid står på spel inte enbart lantbruket!
http://www.vitbok.se/
…men släpp talet om självförsörjning (=protektionism). Och krig. Utan krigsmakt, som nu, blir ett eventuellt krig så kort att ingen ens hinner uttala ordet ”beredskapslagring”). Även med ett försvar värt namnet är denna aspekt överbetonad, såvida nu inte hela Europa angrips samtidigt. Men vem tror att Putin funderar i så orealistiska banor?
Enig om att lämna EU, tvärtemot vad SVT presenterade i morse (58% vill vara kvar samtidigt som 45% tycker att det går åt fel håll, de hade svårt för att tolka siffrorna och frågorna var inte solkart ställda så att de var lätta att tolka).
Utjämningstullar var ett nytt begrepp för mig. Gissar att det fungerar som ett straff upp till likapris för de länder som subventionerar sin produktion eller export.
Jo, det kan finnas flera lösningar, men först vi få fram en ärlig beskrivning av verkligheten. Sten- Arne har som vanligt bra poäng i att det finns statistik som entydigt visar att det sammanlagda kostnadsläget är för högt i svenskt jordbruk. Och det beror inte på att bönderna skor sig
Du noterade väl att jag skrev kris, avspärrning, självförsörjning och beredskap, men inte krig?
Rätt tolkning av utlämningstullarna. Men du missar att avspärrning, beredskap mm förutsätter krig eller s k fredskriser. I det senare fallet blir följden bara tillfälligt högre priser, inga fysiska försörjningsproblem och därmed inte heller något behov av åtgärder. Vi är förstås eniga om bönderna inte skor sig, de är, som alla medborgare offer, i högre eller mindre grad, för felaktiga politiska beslut.
Jo men, ett krig som utspelar sig rent fysiskt i låt säga trakterna av Hormossundet då mellan Saudi och Iran, kommer att påverka möjligheterna att producera livsmedel även här. För handel krävs ett finansiellt system som har tilltro hos både konsument och producent, en kris skulle lätt kunna iscensättas av hackare som har skydd av krigförande stater.
För att inte tala om sårbarheten i transportsektorn, som vi ju gör oss allt mer beroende av.
Ett krig vid Persiska Viken leder troligen till högre fraktrater och oljepriser, men detta drabbar alla köpare lika och försämrar inte villkoren för svenska bönder mer än för konkurrenterna i andra länder. ”Sårbarhet” är ett politiskt modeord i klass med ”hållbarhet” eller ”klimatsmart”, termer som används av makthavare för att skrämma väljarna, men bör undvikas i sakliga diskussioner.
Ok. Ni har rätt där. Kanske kunde en formulering i meningen att vi saknar försäkringsskydd (som ju Mats var inne på) för stora delar av den verksamhet som ändock kunde betraktas vara samhällsviktig (livsmedelsförsörjning).
Transporterna ökar hela tiden, i takt med subventionsgraden av livsmedel på olika håll i världen.
Sverige har inte ”tagit höjd” för allvarliga störningar i denna sektor. Vi har struntat i att ”försäkra oss”.
Vi, dvs våra politiker, har framför allt prioriterat symboliska vinster framför fakta och förnuft. ”Samhällsviktigt” är också en term att vara sparsam med – alla särintressen gillar sådana betyg, men sanna facit kan vi bara avläsa på fria marknader, som resultatet av ett samspel mellan köpare och säljare, utan inblandning av makthavare eller korrupta forskare.
När nu år 2018 socialisterna bevisligen ödelagt den svenska landsbygden borde lant och skogsbrukets företrädare, LRF presentera de ansvariga för landets välbefinnande en kostnadsredovisning vad livsmedelsproduktion kostar hela befolkningen I VERKLIGHETEN.
Som Mats så riktigt påpekar, överskottet som andra länder dumpar på den svenska marknaden kan omöjligen utgöra än mätare eller likare på vår svenska produktion.
Det är ett direkt utmanade sätt att slippa undan landsbygdens förödelse.
Folk betalar för kvalitet bara när man blir medveten om att det verkligen är kvalitet som valet gäller. Upplever man ingen skillnad köper man det billigaste. Nog skulle svenska bönder genom livsmedelsindustrin kunna hävda sig kvalitetsmässigt och göra reklam för det? Men om det importerade håller högst kvalitet blir det väl svårt att hävda att konsumenterna skall köpa svenskt, även om det billigast pga. skyddstullar. Säger jag som nyss njutit av en sallad på svenska, absolut förstklassiga och ekologiska grönsaker. Dyra men värda varje krona.
Den stora volymen jordbruksprodukter är inte längre mat, man producerar råvaror till livsmedelsindustrin.
Det är en liten nisch som producerar och säljer mat eller livsmedel i något slags kundkontakt.
Hur tror ni befolkningen i kommunistländerna, satellitstaterna klarade sig under kommunismen som Polen och Öst-Tyskland?
Jag var reseledare i dessa länder när kommunismen föll och ledde bussresor runt Polen och Öst-Tyskland!
Grödorna stals av partiet och skickades till Sovjet! Det var fattigt och eländigt och ingenting fanns att tillgå!
Jo befolkningen hade kolonilotter och små tegar där de höll boskap som en ko eller gris och höns!
Utan den hjälpen hade befolkningen svultit ihjäl!
Så sätt igång med egna odlingar annars överlever ni inte framtiden i Sverige!
Så illa ställt är det nämligen!
Den kriminella, olagliga regimen bör arresteras omgående!
Btw Det ekologiska är rena bluffen! Hur dum kan du vara!
Svar till Åke, 2018-05-24, 11.50.
Jag håller mig till den gängse uttolkningen av mekanisering, steget från muskelkraft till maskiner.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Mekanisering
Det vi nu upplever är inte mekanisering i den betydelsen. Nu är det automation, robotisering, datorisering, stordrift med skalfördelar etc.