Kilometerskatt

Miljöpartisterna i EU och Sverige ger sig inte, de vill absolut ha en kilometerskatt. Miljöminister Lövin trodde i vintras att de skulle kunna lägga ett förslag under våren. Men det blev stoppat, dock inte för gott. De som trodde det ropade hej för tidigt. Nu säger minister Bolund att det kommer förslag till hösten och minister Shekarabi säger att det kommer ett förslag innan valet, men det blir ingen omröstning förrän efter valet.

Att Transportarbetareförbundet länge pläderat för en kilometerskatt är ingen hemlighet. Nu säger lite mer överraskande, Åkeriförbundets VD Rickard Gegö att de välkomnar ett GPS-baserat kilometerskatteuttag. När hörde ni senast en näringslivsföreträdare välkomna en skattepålaga?

Löftena om områdesdifferentiering och konkurrenskompenserande åtgärder kan snart ändras till något negativt. Sådant har vi i vart fall upplevt förut.

Det avslöjas också att EU trycker på för att införa kilometerskatt i hela unionen. Självklart motiverat med klimathot, men även att de vill se gemensam policy på område efter område. Toppstyrning kan man kalla det, måste man kalla det. I Altinget rapporteras om motstånd bland svenska aktörer, dock inte Transport och Åkeriförbundet alltså.

Det här inlägget postades i Trafik och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

8 svar på Kilometerskatt

  1. oppti skriver:

    Om problemet är att utländska åkare åker i Sverige så är jag för!
    Vi kan inte behålla en inhemsk näring om konkurrensen sker på olika villkor för olika utövare från olika länder.
    Varannan lastbil på våra motorvägar är numera svensktillverkad men utlandsregistrerad.

    • Basti Weidemyr skriver:

      Det är det inte.
      – Det finns många svenska åkerier med svenska chaufförer som har fullt upp trots ganska höga löner.
      – Om skatterna sänktes skulle svenskar kunna ha lägre lönekostnader och ändå få mer att röra sig med, t ex arbetsgivaravgifterna kunde gott sänkas från 31,42 % till 25 %. Då skulle svenska åkerier kunna ge ett par procent lägre anbud.

      Problemet är istället att data om varje bils position centraliseras. En omedelbar konsekvens blir att det inte längre är möjligt för en chaufför som har värdefull last att välja en obskyr och ovntad färdväg för att undgå att bli rånad. Rånarna kommer att ha lastbilens exakta position i varje ögonblick och få en notifikation när den sätts på dygnsvila.

      Lite senare när korruptinen har fått gotta till sig kommer detta bara att bidra till skräcksamhället där absolut verkligen ingen kommer att våga nämna politik eller mänskliga rättigheter utom när de är nakna i fjällen.

  2. Rikard skriver:

    Hej.

    Jag väntar fortfarande på att åkarna och deras kollegor inom lager & logistik skall börja kräva förbud mot robotisering.

    Ta t ex Skånemejerier; de flesta av arbetsuppgifterna är fullt möjliga att automatisera. Att så inte skett ännu är för att återbetalningstiden på investeringen än så länge är för lång.

    Kilometerskatt känns lite som den pågående miljonrullningen för att få spårvagnar i Lund – en symbolisk åtgärd som snart är överspelad av teknisk utveckling.

    Att kilometerskatt – i miljöns namn… – endast är protektionism är väl givet?

    Å andra sidan är alla för fri handel och för fri lönesättning tills det drabbar deras egen försörjning. Att hitta en principfast frihandelsliberal är lika lätt som att hitta en äkta kommunist.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

  3. Göran skriver:

    Så lösningen på konkurrens är skatter? Vilka jubelidioter. Att Transport vill ha mer skatter är förståeligt. Inga fackföreningar är intresserade att ta tillvara att det ska finnas jobb utan vill bara försvara själva fackföreningens intresse och inte dess medlemmars.

    Åkeriförbundet är bara en bunt fega personer som inte vågar ta en riktigt konfrontation med Transport och Socialdemokraterna. Företagare som tror att skatter kommer att lösa deras problem. Mera regler, mera lagar och avgifter är knappast någon lösning. Möjligen för de riktigt stora åkerierna som blir glada att små åkerier inte mäktar med kostnaden för alla regler.

    Höga avgifter och ton med regler gör att nya lösningar för godsbefordran får en sådan hög tröskel att ta sig över att de inte blir realiserade. Så är utvecklingen för de flesta branscher.

    Svenskt näringsliv håller på att utvecklas till en bidragsbransch. De röstar snart alla på socialdemokraterna också, för att få sina bidrag. Jag läste igår att ett byggföretag vill att staten skulle finansiera bostäder åt unga för de har inte råd att bo i nybyggda hus. Snacka om särintresse.

    • Sten-Arne Persson skriver:

      När ska vårt folk inse alvaret och börja säga ifrån?.
      Vi under digitala kontrollsystem, skatter, viten och böter dignar ner. Våra matproducenter trakasseras av den statliga djurskyddsterrorn som skrämmer livet ur våra bönder och deras djur. Vem kan stoppa dessa djurskyddsaktivister förklädda till statliga ämbetskvinnor? Hur många djurägare måste ta livet av sig innan förföljelsen av våra matproducenter upphör? Med vilken rätt förnedrar man Sveriges djurbönder.

      Det trettioåriga kriget mot våra djurbönder kan svälta ihjäl vår aningslösa och bortkollrade stadsbefolkning inom 14 dagar. Svenska bönder och deras djur håller på att vanvårdas till döds. Hur många fattar att när värddjuren (bonden och hans djur) dör så dör även parasiterna. Idag, i fredstid, är mer än varannan tugga som vi äter importerad.

      Senaste EU-statistiken visar att intäkterna i svenskt jordbruk endast räcker till att betala 4 procent av kostnaderna i jordbruket. Borde inte målsättningen vara minst 100 procents kostnadstäckning för alla bönder inom EU. De länder som skyddar sitt jordbruk förtalas i svensk bondefientlig massmedia. Ungern t.ex. som har 220 procents kostnadstäckning. Medeltalet i EU är 63 procents kostnadstäckning. Var finns jämställdheten mellan bönderna i EU. Inte undra på att LRF-toppen tiger om vår verklighet. Statistikuppgifterna är hämtade från Finland där de har redovisats även med svensk text varje år sedan vi blev medlemmar i EU 1995. I Sverige låtsas man inte om att statistiken finns. Vad gör vi?

      Vem ska hjälpa Sveriges bönder när inte LRF gör det? Och vem ska hindra stora delar av svenska folket att svälta ihjäl? Inte minst med tanke på att man utsett Dan Eliasson till Generaldirektör för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). När han tidigare är känd som en dysfunktionell generaldirektör för Migrationsverket och därefter Försäkringskassan för att därefter ha förstört polisverksamheten som chef på Rikspolisstyrelsen så att poliserna flytt verksamheten i stor mängd. Ska han få fortsätta att avlönas för att ställa till elände för svenska folket? Vem granskar Dan Eliasson?
      Vad har den mannens och hans kompisars verksamhet kostat vårt folk?
      Vem kan känna sig trygg med Dan Eliasson som GD för någonting? Allra minst MYNDIGHETEN FÖR SAMHÄLLSDKYDD OCH BEREDSKAP.
      VAD BLIR HAN CHEF FÖR NÄSTA GÅNG?

      • Stefan Eriksson skriver:

        Jo, det här utskicket från MSB förvånar. Kan det inte annat vara än ett taffligt försök att fånga uppmärksamheten på annat än de reella katastrofala förutsättningarna för vår försörjning vid krissituationer?
        Synd är att din sammanställning av läget Sten-Arne, inte erbjuds möjligheten att komma ett större antal människor till del.

        Samtidigt så anar jag ett mer måttfullt förhållande till vad stora gemensamma projekt skall kunna förmås göra för den vanlige medborgaren.
        Det ser vi i land efter land med en större ”nationalistisk” andel i väljarundersökningar och valresultat. Det framställs som negativ protektionistisk utveckling understödd av ljusskygga despoter med en diktatorisk agenda i bakfickan.
        Jag tror mer på att orsaken till dessa nationalistiska stämningar står att finna i vanligt folks oro över utvecklingen, där t.ex livsmedels härkomst ej finns att beskåda och påverka.
        Än mindre att förstå och kunna ta del av.

  4. Göran skriver:

    Kostnadstäckningen inom jordbruket ska naturligtvis ligga på minst 110 %. Allt annat är dysfunktionellt. Helst borde den ligga på 200 %, så att en bonde inte behöver köra på 100 % hela tiden utan det ska finnas en marginal att expandera när det behövs.

    Hur vi ska ändra på det hela? Jag tror att vi ska ta personliga kontakter med bönder och köpa direkt av dem och inte via affärer. Det skulle i all fall säkra upp tillgången till mat för de som har den kontakten. Alla djurägare ska naturligtvis få slakta och sälja kött på sin gård. Mjölkbönder ska få sälja mjölk direkt till konsumenter på sina gårdar.

    All beskattning av matproduktion ska helt och hållet skattebefrias. Ingen skatt ska tas ut på mat. All matproduktion ska bli sund. Inga djur ska födas upp industriellt utan naturligt, av den enkla anledningen att vi ska få bra mat.

    Alla som gnäller att maten kommer att bli dyrare måste inse att bra mat måste man betala för. Jag tror inte att det blir dyrare. Bokför vad ni handlar. Ta sedan bort allt skit som ni köper och stoppar i er så ska ni se att det blir en bra slant över att lägga på bra mat.

    Det går även att titta på helt andra affärsidéer för produktion av mat. Om köttet på en gris kostar 20.000 i affären men bara 5.000 att producera på egen hand (typ gick hemma i din trädgård) då måste det finnas utrymme för något annat sätt att få köttet från denna gris.

    Dessutom slängs 1/3-del av all mat som säljs i affärerna. Det som slängs läggs i priset på det som säljs. Vi betalar således ett totalt onödigt högt pris på det vi köper.

    Kan inte bara politikerna stiga åt sidan så vi vanligt folk kan lösa detta på egen hand.

  5. Bengt Holmgren skriver:

    Vi har ju redan en skatt på körd sträcka! Den kallas bränsleskatt. Bränslet förbrukas per km. Ja, en lättare lastbil drar inte så mycket som en tung men det borde inte uppröra.

Kommentarer är stängda.