Livegna undersåtar

Det är vad 90 år av socialdemokratisk politik har gjort med svenska folket. När den inte genomförts av sossarna själva har den istället fortsatt administrerats av sossarna C, sossarna L(fp), sossarna KD och inte minst sossarna M. Av partiprogrammet att döma är även sossarna SD redo att bedriva samma politik, om de skulle få makt.

Låt mig förklara. Enligt FN konventionen om de mänskliga rättigheterna ska varje individ ha rätt att lämna sitt land och även komma tillbaka. För att kunna lämna sitt land behöver man pengar. Men svenskarnas pengar är ständigt för lite värda och svenskarnas sparade kapital aldrig tillräckligt. Statens politik gröper hela tiden ur penningvärdet via avsiktlig inflation. Att emigrera kostar för mycket. Sparpengarna räcker för de flesta precis till en kortare utlandssemester.

Med denna inhemska inflation och penningvärdesförsämring utbjuder de svenska arbetarnas parti (SAP) de av svenska arbetare producerade varorna till underpris på världsmarknaden. Man säger att det gynnar exportindustrin, vilket är sant. Men det förvandlar också alla medborgare utom de stora aktieägarna och företagsledarna till löneslavar.

För att dölja denna undersåtefiering hänvisas alla anställda och alla småföretagare till det heliga kollektivavtalet. Löneutvecklingen inom kollektivavtalet sätts alltid så att erhållen lön efter skatt inte kompenserar fullt ut för inflationen. Moroten dinglar ständigt precis utom räckhåll framför nosen på åsnan.

Staten säger sig oroas över svenskarnas skuldsättning. Men den skuldsättningen är egentligen en önskad konsekvens av den förda politiken. Hög personlig skuldsättning bidrar påtagligt till livegenskapen. Statens oro över våra skulder är därför inget annat än spel för gallerierna.

Skulle kollektivavtalet, penningpolitik och räntepolitik inte fungera, kan återstående undersåtefiering regleras via skatterna. Denna politiskt skapade fattigdom medför att den som vill flytta utomlands i de flesta fall saknar det (spar-)kapital som krävs. Vill man som pensionär flytta utanför EU går man miste om en del av pensionen. Men vem skulle vilja flytta från välfärdslandet Sverige? Här är man ju i princip fri att göra vad man vill, utom att klaga på systemet.

Den som vill flytta gör klokt i att låta sina föräldrar bekosta ens universitetsutbildning, så att man slipper studieskulder. Man bör också välja en utbildning som är internationellt attraktiv, läkare, tandläkare, ingenjör, är några av de säkraste. Komplettera med rätt språkkunskaper för destinationslandet. Sedan ska man flytta redan som ung, innan man fastnat i den svenska skuldfällan.

Det här inlägget postades i Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

13 svar på Livegna undersåtar

  1. Göran skriver:

    När jag läser denna artikel slår det mig att makten, politikerna eller sossarna faktiskt struntar fullständigt i om det blir en bostadsbubbla, obligationsbubbla eller vilken kris det än blir. Ställ er frågan: finns det någon ting i dagens politik som görs för att skydda folket eller landet? Jag hittar bara nej, nej, nej, och ytterligare nej.

    Till exempel. Vad skulle SD kunna göra åt förfallet? Det enda de möjligen skulle kunna göra är att bromsa lite. De skulle inte ha en aning om hur de ska väja för isberget.

    Igår lyssnade jag på en podd om den svenska skolan. Hur höjer man status för lärarna och får bättre lärare var en fråga i podden. Jan Björklund har förslagit att höja lärarnas lön till 80.000 kr per månad. Om det skulle fungera, skulle det vara en åtgärd som det skulle ta 30 år innan det ger resultat.

    Så är det. Det är minst 30 år som måste förflyta för att bli av med hela sosseriet. Rent praktiskt tar det säkert ännu längre tid. Inte ett enda parti i riksdagen erbjuder en ut-sosserisering. Kan möjligen Alternativ för Sverige erbjuda det. Kanske Medborgerlig samling? Kanske Klassiskt liberala partiet (Liberala partiet)?

    Helt klart är att en röst på något parti i riksdagen innebär en tommare plånbok.

    Låt mig återge vad Donald Trump har sagt: Avregleringarna har förmodligen skapat mer fart på ekonomin än skattelättnaderna.

    I Sverige vill politikerna hålla fast vid den gigantiska regleringsmaskinen EU. Till och med parlamentet i UK vill hålla sig fast vid regleringar när de har chansen att gasa sin ekonomi med avregleringar.

    Politikerna är folkets fiende. Hur får vi folket att förstå det? Hur får vi en administration som arbetar för folket och inte mot folket?

    • Göran skriver:

      Undrar om inte folket har blivit sin egen fiende genom sosseriet.

    • Dolf (a.k.a. Anders Ericsson) skriver:

      Rekommenderar i det sammanhanget Brexit the Movie: https://www.youtube.com/watch?v=eYqzcqDtL3k
      Där tar man bland annat upp vikten av avreglering. Det är ett mycket intressant avsnitt ca 25 minuter in i filmen om hur Tyskland kom tillbaka på fötter efter kriget.

    • Jan Andersson skriver:

      Trettio år? Ja men då är det hög tid att börja nu.

  2. oppti skriver:

    SEK och CHF växlades till 1:1 på 1960 talet-nu är kursen 1:8,6
    Deras demokrati är väldigt annorlunda med rätt för folket att rösta i alla frågor som folkviljan vill rösta om. Makten roteras men med konsensus/majoritetsbeslut som mål.
    Sist men inte minst-tågen går i tid!

  3. Stefan Eriksson skriver:

    Fick Göran Persson på nöten av PK-juntan när han yttrade det självklara i, ”den som står i skuld är inte fri”?
    F-n vet !
    Det mest ansträngande att konstatera är ju det faktum att kommande generationer kommer att födas livegna utan någon egentlig chans att ta sig ur livegenskapen.
    Påminner vare sig vi vill eller inte om hinduernas kastsystem.

    Göran! KLP gör i vilket fall gällande att en avreglering är prioriterat för att lyckas behålla välfärd i en framtid. (i deras partiprogram)
    Sedan är det ju en fördel att de distanserar sig från virrpannorna i MP så långt det går.

    • Göran skriver:

      Göran Persson är verkligen knäpp. Det är inga problem att sätta staten i skuld så att vart enda individ som föds, föds men skuld.

      Alla säger att Sveriges går bra. Ja, det privata näringslivet går relativt bra, men det offentliga går bara rakt ner hela tiden.

  4. Sten-Arne Persson skriver:

    Bra analys. För egen del gick det upp för mig redan när vi hade haft borgerlig regering i en mandatperiod 1976-1979 och de borgerligas vallöfte om att införa vårdlön eller vårdnadsbidrag drogs långbänk av en så korkad anledning som att borgerligheten inte kunde enas om det skulle vara ersättning för utfört arbete (lön) eller arbetsfri inkomst (biiiidrag). Statsbidraget till barnomsorgen ökades från 800 miljoner till 5 400 000 000 under de sex år som borgerligheten satt vid makten. Då slutade jag att gå till valurnorna. Jag insåg att jag inte skulle bidra till ett högt valdeltagande genom att stödja skendemokratin. Jag har de två senaste riksdagsvalen röstat på Sverigedemokraterna och tycker mig se tendenser till att SD gör samma pudel i invandringspolitiken som borgerligheten gjorde i familjepolitiken under de första sex borgerliga åren 1976-1982. För de som funderar på vad som hände på sjuttiotalet i politiken där bordellmamman Doris Hopp uppenbarligen var populär hos både den socialdemokratiske och centerpartistiske statsministern då de tog varandra i försvar när drevet gick. För den intresserade kan jag rekommendera läsning av boken Makten, männen, mörkläggningen av Deanne Rauscher Socialarbetare och Janne Mattsson känd från TV för sin kamp mot droger.

  5. Samuel af Ugglas skriver:

    Kan vi inte rakt ut sparka en politiker som missbrukar sitt mandat kan vi lika bra avstå från att rösta.
    Då kan vi med gott samvete hävda att vi inte bidragit till den socialistiska misären.
    Så länge socialisterna inte kränkte rätten till mitt LIV och min EGENDOM fick de lov att hållas.
    Som Göran så klokt skriver, folket har gjort sig till sin egen fiende. Inte nog med det, det är grannen som bestämmer hur mycket han kan plundra mig genom skatter.

  6. Göran skriver:

    SD går från 5 % till 10 % i Stockholms kommun. Nu förfasar sig politikerna över det och vänsterpartister anser att de ska samarbeta med borgarena så att SD inte kan få något inflytande.

    Detta säger mig att politikerna endast ser till sina egna privata åsikter och känslor framför att använda huvudet till att fatta beslut som är de bästa för Stockholms kommun och dess invånare.

    Precis som Samuel af Ugglas skriver – av vilken anledning ska man rösta? Vi röstar på en samling personer som vi inte vet någonting om vad de har för privat agenda. Vi röstar på personer som vi inte vet det minsta om hur mycket de kommer att plundra våra plånböcker under de kommande fyra åren.

    Ett exempel som skedde under de senaste fyra åren var att sosseriet belade parkering utanför tullarna med avgift där det tidigare var gratis att parkera. 110 kr per dygn eller boendeparkering med 6.000 kr per år. Jag undrar om alla barnfamiljer vart glada åt det, dvs. 6.000 kr mindre att spendera på sina barn? Jag känner till en hel del pensionärer som inte längre har råd att ha en bil på grund av parkeringsavgiften och har sålt sin bil.

    Detta vurmande för en välfärdsstat där livet verkar gå ut på att det ska vara så eländigt som möjligt när du jobbar för att sedan få dö i väntan på att få din sjukvård som du har betalat miljoner för.

    Ett annat exempel på hur politikerna struntar i folket läste jag i Värmlands Folkblad. En kommunist (vänsterpartist) beklagade sig för att de som flyttar till Hammarö kommun bygger villor och de röstar inte på vänsterpartiet. Så vänsterpartiet blir mindre och mindre. Denna kommunist ville begränsa byggandet av villor. Samtidigt har denna vänsterpartist i samarbete med sossarna och centerpartiet sett till att skolorna på Hammarö inte har genomgått något underhåll. Nu är skolorna så nedgångna att de måste rivas och nya byggas för 1 miljard kronor. Det kallas för att satsa på skolorna.

    Är det då inte bra, när kommunen har så dålig ekonomi, om befolkningen ökar med folk med bra inkomster? Nej, enligt kommunisterna. Det som är viktigt är att det flyttar folk till Hammarö som röstar på vänsterpartiet och hur kommunens ekonomi sköts är en underordnad fråga.

    • mats skriver:

      Det är väl allmänt bland svenska politiker att de anser kartan gäller och inte terrängen.

      • Göran skriver:

        Det var en bra liknelse. Speciellt gäller det hur vi människor beter oss. Miljöpartiet raljerar över att 60 kr mer för en flygresa inte kan resultera i att en flyglinje får läggas ned. Men det är precis vad som kan hända på grund av att vi aldrig kan veta i förväg hur människor kommer att bete sig. Just det lär sig aldrig politikerna.

        För övrigt. Om en flyglinje får läggas ned, var det inte det inte det som var avsikten med att höja skatten på flyg? Vad är då annars avsikten med skatten?

        • Jan Andersson skriver:

          Det var väl bara två flygplatser som försvann. MP vill nu dubbla flygskatten så att fler, helst alla, flygplatser läggs ner.

Kommentarer är stängda.