Nu verkar det som den lokala politiken har beslutat sig att kraftsamla mot gruvprojektet i Norra Kärr på Vätterns östra sida. Den väsentliga argumentationen mot gruvprojektet går hittills ut på att försvara Vättern som vattentäkt. Lokaliseringen av gruvan till en vattendelare och placeringen av gruvavfallet på samma sätt upprör.
Argumentet att gruvbrytningen efter sällsynta jordartsmetaller ger en stor volym icke önskvärt uran, verkar än så länge inte ge något eko. Uran är kommersiellt säljbart, men med nuvarande globalt återhållsamma kärnkraftspolitik är priserna låga. Vill man komma åt uran i Sverige är det enklare att utvinna den ur redan befintliga slagghögar.
Oroande är lagen om förbud mot uranutvinning i Sverige. Den skulle göra det antingen tvingande att anrika uranet för att sedan lägga det i deponi, eller att lägga uranet obehandlat i gruvans avfallsdeponi. Ingendera lösning känns optimal.
Kan de lokala politikerna stå emot eller påverka besluten på riksnivå, där beslut om brytning eller ej tas?
Anser lokala markägare och lokal befolkning att det inte ska ske någon gruvbrytning, så ska de inte ske någon sådan. Enklare än så är det inte.
Såsom jag har argumenterat tidigare, är det totalt ointressant när en gruvbrytning sker i tiden. Den kan ske idag eller om 50 år, 100 år, 500 år eller om 1.000 år. Argumentera om behovet är inget argument eftersom det som ska brytas har behov idag, har det även om 1.000 år. Angörs behov av jobb, behövs jobb även om 1.000 år.
Sällsynta jordartsmetaller kan importeras -från gruvor med tveksam miljö och arbetssituation.
Vi får sluta exploatera länder med sämre skydd för de enskilda.
Behövs metallerna och går de att utvinna med våra stränga miljökrav så är det fel att de som råkar bo över dem skall ha veto.
De skall ges möjlighet ställa höga krav, krav som även bör ställas på de gruvor som importen kommer ifrån, svårare än så är det inte!
Håller med dig oppti.
I vår ”ankdamm” härskar ”nånannanismen” som i detta fall förutsätter en jämförelsevis minst sagt ”tveksam” miljöhänsyn i exempelvis Kongo.
De som aspirerar på högsta möjliga moral i avseendet miljöpåverkan, är samtidigt de med den mest påfallande egenskapen att exportera problem dit de inte syns så väl.
Jag tycker det är en urusel egenskap, då ett land som Sverige har så mycket bättre förutsättningar att hantera problem i sådana här sammanhang.
Kännetecknande för ett I-land borde vara att ”besitta förmågan att ta hand om sin egen skit”.
Känntecknande för ett U-land ÄR att utnyttjas av andra.
Sverige är väl ett I-land.
Sker det ingen gruvbrytning i u-länder kommer de aldrig att utveckla vare sig teknik eller arbetsmiljön inom det området.
Som vanligt. Låtsas omhändertagande för välbeställda människor som ger som resultat att fattiga ska fortsätta vara fattiga.