Dagens gästskribent är Åke Sundström
Stefan Löfven spelar oförstående, men för andra är det en självklarhet att riksbankens nollräntepolitik innebär en storskalig inkomstomfördelning från arbetarklassen, småspararna och pensionärerna till storfinansen och de allra rikaste.
Att Alliansen tiger om detta må vara förklarligt – det är ju deras väljare som gynnas. Vänstern tiger också – fast av motsatta skäl. Att de egna väljarna blir förlorare gör sig inte så bra i valtider, inte annars heller.
Men som vanligt är sanningen svår att dölja, i ett trots allt ganska öppet samhälle som vårt. Ett par ekonomiprofessorer har försiktigt nuddat vid ämnet. Och nu senast är det en av de många vänsterekonomer som vanligtvis stöder Sveriges politik som i en intervju på EFN talar ur skägget om Ingves nollräntepolitik. Se även mina egna tidigare inlägg i ämnet, i arkivet.
Så den som undrar var alla nya lyxbilar på Stockholms gator kommer ifrån så har ni här svaret. Superlåga boräntor och enorma reavinster har frigjort mångmiljardbelopp som nu hamnat hos bilsäljarna, resebyråer och hos ägarna av dyra restauranger. Även konsthandlarna har goda tider.
En lysande fest på framtidens bekostnad, eftersom negativa realräntor givetvis är ohållbart i längden (att våra partier har mage att tala om ”hållbarhet” som ett honnörsord är ett magstarkt hyckleri). Det är dagens sorglösa tonåringar och unga familjer i nya överprissatta borätter som i sinom tid (och i sällskap med pensionärskollektivet) får känna av normaliseringens hårda villkor.
Och även om borgerliga väljare klarar sig hyggligt undan, är det likväl en stor skam att Alliansen accepterat Ingves´ katastrofala räntepolitik (med kopplingar till EU:s lika skamlösa sedeltryckande) i stället för att göra det ideologiskt enda rätta: att ersätta de sex riksbankschefernas godtyckliga diktat med en räntesättning på den fria marknadens villkor. Konkret: att slopa RB:s rätt att styra de korta räntorna (och indirekt påverka de långa).
Marknadsekonomi kallas det visst, herrar Bildt, Reinfeldt och Kristersson! Det ni hyllar i högtidstalen, men kastar på sophögen när det är dags för leverans.
Din text leder mig in på en fundering som jag rätt ofta kommer in på. Ska politiken i en marknadsekonomisk demokrati i första hand bejaka människorna? Prioritera människorna framför affärsintressen?
Mitt svar brukar alltid vara ja!
För om folket, demos, inte är högst prioriterat i en demokrati, vad är det då värt?
Den minnesgode kommer säkert ihåg att jag förordar att all mark ägs av fysiska personer, bland annat av just det skälet att människors livstid har ett slut och därmed kommer en omsättning och förnyelse automatiskt till stånd.
Företag har andra mål, ändamål, prioriteringar, förutsättningar, livslängd etc. Den storfinans du talar om är, gissar jag, utan undantag aktiebolag eller andra ansiktslösa formeringar. Eftersom företag inte behöver använda huvuddelen av sina intäkter till att uppehålla sitt liv, via mat, kläder och bostad, kan de kanalisera små belopp från ett stort antal människor till ett konto. När så vissa personer för sin egen konsumtion plockar ut lågbeskattade eller obeskattade medel från dessa konton, begår de en handling som egentligen inte omfattas av samhällsfördraget.
Enligt samhällsfördraget, det underförstådda avtalet mellan folket sinsemellan och makthavare i kyrka, affärsliv och politik, ska företag som åtnjuter sådan frikostig särbehandling återföra sina vinster i ny produktion, nya affärsidéer, till nytta för det gemensamma samhällsfördraget.
Intressant utvikning, Återkommer med en kommentar, antingen i morgon eller i ett separat inlägg.
Ett företag ska inte återföra något till något samhällsfördrag. Det är att stjäla pengar från ägarna. Det är ägarna som enskilda individer som egenmäktigt disponeras sin andel av företagets vinst till samhällsfördrag eller vad de nu vill lägga sin andel av vinsten på.
Medborgare ska inte kunna undandra sig det generella samhällsfördraget genom att gömma sina privata utgifter i ett bolags obeskattade tillgångar.
Det hela är naturligtvis en konsekvens av ett perverst skattesystem.
Jag har samma funderingar också.
Aktiebolag är en form av kollektivt ägande.
Via omvägen över pensionsfonder är det ganska enkelt att förstatliga aktiebolag med för övrigt.