Den hemska nationalismen

Både Stefan Löfvén och Jan Björklund stod i Almedalen och uttryckte stolthet över det svenska landslaget i fotboll. Samtidigt som de i nästa andetag uttryckte avsky för nationalism och de människor som känner stolthet över Sverige och sin svenska historia. Kan hyckleri och dubbelmoral åskådliggöras tydligare?

Många timmar i statstelevisionen ägnades åt att övertyga tittarna om det moraliskt riktiga i att sluta upp kring fotbollslandslaget. Nu pågår Sim-EM och svenskar förväntas naturligtvis heja på Sara Sjöström. Nyligen hölls en direktsändning i statstelevisionen när Ridsportförbundet taffligt presenterade vilka ryttare som skickas till ryttar-VM i Tryon NC, USA om en månad. Jag har själv varit ryttare och hästägare, så intresset har jag, men på vilket sätt är det av nationellt intresse att direktsända gubbe i bild som läser upp namnen på dem som ska tävla om en månad?

Ungefär samtidigt som ryttar-VM går EM i friidrott. Där tävlar inga lag, endast individer. Lika fullt förväntas vi endast intressera oss för svenska framgångar. Idrottsnationalismen känner inga moraliska skrupler för snäv nationalism. Jag har inte heller något emot friidrott, har en bronspeng från skolmästerskap i stavhopp. Men varför ska vi heja på svenskarna, om vi inte också får vara nationalister i andra sammanhang?

Varför är sportens nationalism finare än annan nationalism? Sportsliga framgångar används av alla nationer, onda som goda, för att hävda att det egna landets befolkning är fysiskt och därför även moraliskt överlägsna. Men det anses även indikera att det egna landets politiska system och därmed dess politiker är ideologiskt och administrativt överlägsna.

Sportens nationalism är mycket tydligt diskriminerande. Eftersom länderna har olika många idrottare i världsklass, så begränsar man antalet deltagare från varje nation. Om man inte gjort så skulle 70 av hundra längdskidåkare vara från Norge, 10 från Sverige, 10 från Ryssland 5 från Finland och 5 från övriga världen. På hundra meter löpning skulle 80 startande av 100 vara från Karibien, 19 från Nordamerika och en från övriga världen. På tiotusen meter skulle samtliga vara från Afrika.

I grenen patentsökta uppfinningar, om den fanns, skulle 50 av hundra deltagare vara amerikaner, 15 japaner, 8 Sydkoreaner, 5 tyskar, 3 taiwaneser, 1 britt, 1 fransos, 1 kanadensare. Italien, Schweiz och Sverige får skicka en deltagare vardera varannat år. Siffrorna är avrundningar och ungefärliga.

För hundra år sedan skulle kanske så många som 5 varit svenskar. Avsaknaden av nationalistisk stolthet för svenskt företagande och industrialism har fått oss att halka efter i internationell konkurrens. I dessa grenar finns inga nationella kvoter för att få med alla länder trots att inte alla länder presterar lika bra.

Yran över sportens nationalism kan inte kompensera för avsaknaden av industriell nationalism. I bästa fall kan vi hoppas på att den inspirerar till att vi åter får känna stolthet över svensk uppfinningsrikedom och industrialism. Är det för mycket begärt att hoppas på att den svenska fackföreningsrörelsens ledare, tidigare, såväl som nuvarande och framtida, hyllar svensk företagarnationalism högre än sportnationalismen?

This entry was posted in Aktuella övriga ämnen and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

20 Responses to Den hemska nationalismen

  1. oppti says:

    Politiker har beskattningsrätt.
    Med Nationen som gräns.
    Därför är en globalistisk politiker en hycklande sådan.

  2. Tyvärr matas vi med att vi numera lever i ett postindustriellt samhälle. Därför utbildar sig ungdomar hellre till något annat, och därför har vi en stor brist på tekniker. Vi lever i högsta grad fortfarande i (och av) ett industrisamhälle, där skog och malm är våra främsta oändliga råvaror som vi skall leva av i all framtid.

    Jag trodde 2014 att Stefan Löfvén skulle kunna förklara sambanden, men han viftar hellre med en liten randig flagga för att inte misstänkas att gå de förhatliga industrialisternas ärenden överhuvudtaget eller för några andra som helst seriösa idéer.

    • Mats Jangdal says:

      Jag trodde också att Löfven skulle värna om svensk industri, eller åtminstone förstå vad som krävs. Men ack vad jag bedrog mig!

      • Fast varför bara gissla Löfven, dagens boss? Vad med Fredrik Reinfeldt, förstod han bättre företagens och medborgarnas bästa? Ingalunda, det blev de vanliga smitvägarna: negativa realräntor och en dopad valuta. Att ducka inför de svåra utmaningarna och i stället konsumera på barnbarnens bekostad. Att lita på Alliansen har varit ett än värre självbedrägeri, är vi inte eniga om den saken?

        • Mats Jangdal says:

          Dagens betraktelse gäller frågan om nationalism är ond eller god. Att gissla regeringen Reinfeldt för dess ekonomiska förehavanden blir därför ett sidospår.

          • Din kritik handlade ju om att Löfven inte värnade den svenska industrins intressen – också det avvikelse från ämnet, nationalismen, om vi nu skall vara petiga. Men de två aspekterna har gott om beröringspunkter så glidningar går att försvara. Alliansens vänstervridna ekonomisk politik, på tvärs mot de borgerliga partiernas ideologiska rötter, är förvisso ett tecken på en anti-nationalistisk attityd.

        • Göran says:

          När Stefan Löfven blev partiledare sades det att nu hade det blivit en person som förstod svensk industri. Haha, så lustigt naiva alla var speciellt inom företrädare för svensk industri.

          Fredrik Reinfeldt å sin sida sade att svensk industri var förlegad och att det nu var tjänster som gällde. Vilken okunnighet. De flesta tjänster bygger på en industriell produktion. Ingen djävel skulle ens kunna gå till doktorn om det inte först fanns en industriell produktion som skapar det värde som behövs för att det ska finnas doktorer.

  3. Rikard says:

    Hej.

    Såhär, ungefär:

    Föredrar du smultron eller hallon? För en vänsterbliven innebär endera svaret att du hatar och ser ner på det andra – du har ju sagt att det ena är bättre.

    Jag tror motviljan mot nationalism och patriotism (som jag föredrar som term) kommer sig ur detta (medvetna?) missförstånd. Om jag säger att jag föredrar svenskar framför andra; vad har jag egentligen sagt?

    Jag har inte sagt att andra är sämre.
    Jag har inte sagt att Sverige/svenskar är bättre.
    Jag har inte uttryckt hat mot någon.

    Jag har helt enkelt framsagt min personliga preferens, och kan om så önskas ange skäl. Jag har gjort en jämförelse, och gjort ett val. (Och valet kan givetvis, när man tittar närmare, göras mer nyanserat och väldefinierat.)

    Där är problemet för vänsterblivna tror jag: för dem är du endast en manifestation av din grupp, och grupper är låsta i maktkamp, och grupptillhörigheten ‘nation’ leder till krig, så utan nationer finns inga krig. Antalet fel i den tankegången… Göta-Petter!

    Ungefär så, tror jag: om du väljer det ena framför det andra, så hatar du det du valt bort, enligt vänsterblivna.

    Troligen för att de i sin varelse bygger alla sina värderingar på hat, avundsjuka och hämnd.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    • Göran says:

      Nu har du brutit mot alla normer. Du måste inkludera. Annars blir du den mest vedervärdiga människan.

      • Åke Sundström says:

        Är du ironisk, Göran? Bekräfta för säkerhets skull, en och annan kan ju ta dig på orden.

      • Varför ingen bekräftelse, Göran? Och uppfattade även Rikard inlägget som en skämtsam kommentar? Utan att känna sig träffad av att vara en vedervärdig människa? Inget stort problem i så fall, men själv blev jag tveksam om inläggets karaktär.

        • Göran says:

          … på grund av att jag gör annat i mitt liv än hänga framför datorn varje sekund.

        • Rikard says:

          Hej.

          Ingen ko på hett plåttak, eller hur man säger…

          Jag har blivit kallad betydligt värre saker på allvar, av obetydlig anledning (tänk: “Sätt dig ner och var tyst i klassrummet”) så jag tar inte åt mig ens när det är på allvar.

          Dessutom, skulle nu någon på allvar utse mig till den “mest vedervärdiga människan” skulle jag ta det som en hedersbetygelse om det var för en fundering som ovanstående.

          Tankens tangent:

          Få saker skänker sådan inre värme och frid som att bli kallad kommunist och statist (seriöst, libertarianer, en rak anglicism som lätt feltolkas istället för en svensk term?) av Mises-troende samtidigt som mna i samma debatt blir kallad marknadsfascist och nyliberal kapitalistlakej av gamla testuggande marxister – och dessutom som grädde på den lökande laxen blir kallad könskolonisatör, patriarkalisk språkvåldtäktsman och -fob av det svartrosa islamofilerna.

          Möjligen att hemgjord mjöd, eller starkare hemkokt, ger samma varma glöd – eller ‘vattenskadat’* för den som gillar det.

          Alltså: Göran & Åke, inget problem för min del. /smiley, upptumme och annat sånt helylle-amerikanskt/

          Kamratliga hälsningar,
          Rikard, fd lärare
          *Systembolagssprit alltså.

  4. Samuel af Ugglas says:

    Min granne köper sig rätten att plundra mig och Dig på tillgångar genom att rösta på politiker som hänsynslöst beskattar oss.
    Stefan Löfvén och Jan Björklund är världsmästare i hyckleri. Kommunisten talar klarspråk han vill ta allt, kristallklart och tveklöst.

    • Åke Sundström says:

      Men nog är väl moderaterna ännu större hycklare än Stefan Löfven? Om man med hyckleri menar skillnaden mellan partiets knäsatta ideologi och dess faktiska politik. Att M, C, L och KD anammat den socialistiska svenska modellen är mer anmärkningsvärt och svekfullt än att SAP och V försvarar vad som står i deras partigrogam.

  5. Niklas says:

    Appropå sport och nationalism. Vi importerar som bekant en del sportkändisar på gott och ont. En sådan import är ju Meraf Bahta (från Etiopien), som tydligen blev “bästa icke-afrikan” på senaste inomhus-VM, enligt radiosporten…

  6. Anders Larsson says:

    Den svenska statens gränser är resultat av krig och makthungriga kungahus, inte den logiska geografin. Statspropagandan har i 200 år skapat en nationell bild med Stockholm som solen över riket. Men Sverige är ett konglomerat, ingen nationalstat. Deprimerande, att se så många “frihetliga”, som svalt statspropagandan med hull och hår.

    Så här kan kartan se ut, efter det svenska imperiet:
    https://imgur.com/a32781k

    • Mats Jangdal says:

      Någonstans ska vår frihet ha ett hem. Sedan 1658 har det som är nuvarande Sverige hängt ihop. År 1718 förlorade vi Baltikum, 1810 Finland och 1905 upplöstes unionen med Norge.
      Visst vi hade kunnat ha andra gränser, om inte om hade varit. Faktum kvarstår att någonstans behöver vår frihet ett hem. En gränslös värld med den frihet vi önskar är en bedräglig utopi. Den frihet vi har och kan påverka är i bästa fall en acceptabel kompromiss.
      Bättre än så blir aldrig utfallet i den verkliga världen.

Leave a Reply