Nu har vi levt med GDPR i två månader, och tänk så tokigt det blivit! Inte blev det så bra för privata användare av internet som eu-kommissionen utlovade eller föreställde sig.
Tidigare kunde man surfa in på ett stort antal sidor och inte lämna särskilt mycket personlig information ifrån sig. Det gällde både nyhetssajter, communities för olika intressen och säljsajter. Internet stod för frihet.
Nu kräver dessa sajter att man skriver under att man godkänner att lämna ifrån sig personliga uppgifter och att sajten får både lagra och sprida dessa uppgifter vidare. GDPR har tagits som intäkt för att göra internet ofriare, som alibi för att mäkla information. Inte minst amerikanska sajter, som inte lyder under GDPR, har anammat denna affärsmodell.
Tidigare kunde säljsajter förmedla information mellan säljare och köpare, om vem som är vem, med mera. Uppgifter man behöver för att säkert kunna göra affärer. Sådana uppgifter är fortfarande tillåtet att lagra och förmedla, så länge de är nödvändiga för affärerna och man har en policy om sin datahantering. Man är skyldig att ha en policy även om man inte hanterar persondata, en policy som visar just det.
Men nu har vissa säljsajter fått för sig att de inte får förmedla några data alls, vilket gör det mycket svårt att veta vem man gör affärer med, hur man får betalt, vem som hämtar varan eller vart den ska skickas. IT-teknologins underlättande av affärer direkt mellan köpare och säljare snöps just när den börjar bli effektiv.
Tack Bryssel, för den omtanken om vår integritet!
Måste vi gå till amerikanska källor för att förstå innebörden av GDPR?
https://www.armstrongeconomics.com/world-news/corruption/eu-considering-requiring-a-broadcaster-license-to-have-youtube-channel/