Därför är PPP inte tillämpligt på AGW

Precis som jag förklarat ett antal gånger, vore det att binda ris åt egen rygg att kräva att få betala till Klimatfonden eller liknande med hänvisningen till Polluter Pay Principle. Nämligen att låta alarmisterna bestämma att CO2 är en förorening, trots att det inte är det. Objektiva fakta skulle inte tillåtas i ekvationen om de får bestämma.

Nu har likväl ett sådant förslag lagts fram av World Resources Institute, WRI. För att kompensera ”underfinansieringen” av FNs Green Climate Fund, GCF, ska alla länder betala för sina ackumulerade CO2-utsläpp mellan 1850 och 1990, baserat på respektive lands BNP. Ingen förklaring ges till hur man ska justera för BNPs variation under dessa 140 år, som exempel, eller på vilket sätt BNP skulle vara ett relevant mått.

Visserligen skulle bland annat Sverige slippa lindrigare undan än med MP idag, förmodligen med hänvisning till vår elproduktion via vatten- och kärnkraft. Men principen om CO2 som förorening skulle cementeras.

Hela aktstycket är en uppvisning i vansinne och vansinnigheter. Men ingen hade väl väntat något annat heller. Vi har ju att göra med fanatiska fundamentalister här. Ett accepterande av denna propå skulle vara att acceptera att ledas av vansinnet.

This entry was posted in Klimatbluffen and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

12 Responses to Därför är PPP inte tillämpligt på AGW

  1. Göran says:

    Vi leds redan av vansinne. Detta är bara att addera mer vansinne. Alla dessa gröna jobb som ska skapas. Var finns de? De enda gröna jobb verkar vara i alla vansinniga organisationer som skapas. Men, de tillför inget värde. De skapar inte ens något grönare.

  2. Ivar Andersson says:

    FN och EU vill alltid ha mera skatter så att de kan belöna/muta medlöparna. Nyttan av deras verksamhet är det aldrig någon som beskriver. Om jag inte läste fel så lägger SIDA 40 MSEK på klimatanpassning i Mali och i veckan samlades pengar in till Världens Barn.Jag tror att insamlingen ger mycket mer nytta än Sveriges insatser via SIDA.

  3. Jan Andersson says:

    Ha! Under Sveriges järnbrukstid 1570-1870 (trehundra år) så eldade vi upp nästan all skog som fanns för att tillverka träkol som behövdes i alla processteg, både till smälthyttor (berg till tackjärn) och smideshyttor (tackjärn till smidda produkter). Veden var gudbevars icke-fossil men kolröken lär ha legat tung över de flesta kvarvarande glesa skogar mellan Dalälven och Skånegränsen. En stor kolmila kunde innehålla 350 kubikmeter ved. Man får hoppas att WRI inte känner till detta, vilket är ganska sannolikt eftersom ingen annan vet om det heller, varken i Sverige eller annorstädes.

    I början av femtiotalet var det fortfarande vedbrist, men vi har i Sverige aldrig haft så mycket skog som nu, tack vare en effektiv skogsvård med återplantering med 3-4 plantor för varje avverkat träd och den ökade koldioxidhalten. Det har nästan blivit ett problem eftersom vår skogs- och träindustri inte kan göra sig nytta av all ved och det finns risk att träd blir förvuxna och svårare att ta hand om, dessutom blir äldre gran lätt rötskadad.

    Denna skog skall vi givetvis själva förädla så långt möjligt är och sälja som avancerade förpackningar eller dito byggelement. Det vore skandal om svensk skog överväxer på grund av Miljöpartiets naturområdeshysteri, grundlös EU-byråkrati eller diverse knäppa internationella förpliktelser, men skandaler börjar väl bli vardagsmat nu.

    • Niklas says:

      Rättelse! Det var väl snarare matlagning och uppvärmning i öppna spisar, som tog lejonparten av veden. Därav att Cronstedt och Wrede fick i uppgift att ta fram det som sedermera blev kakelugn.

      Den svenska ved som inte får avverkas, ersätts istället med importved från främst Ryssland, Baltikum och Norge.

      • Jan Andersson says:

        Vi importerar främst björk som inte är så vanlig i Sverige, vilken är nödvändig för att tillverka vissa vanliga pappers- och massaprodukter.
        Redan 1747 instiftades Jernkontoret, som bland annat var rådgivande när nya hyttor skulle uppföras men först efter nådigt tillstånd från Konungen.

        Jernkontoret hade egna lantmätare och vad de tittade på var tillgången på ved, och för att inte all skog skulle skövlas nära malmbrotten stadgades att det måste vara två mil mellan en smälthytta och en smideshytta. Därför ligger de värmländska manufakturbruken fortfarande i en halvcirkel runt bergslagens gruvor nära vattendrag eftersom det på den tiden alltid behövdes ett vattenhjul för att driva smideshamrarna.

        En utlänning i Bergslagen samma år konstaterade: “Öfver allt, och i synnerhet i Järnbrukens närhet, såg man ingen stor skog. Bara släta kullar och bärg, beklädda med risiga buskar” (Mathias Westerlund 1996).

        En liten masugn år 1750 slukade kanske trettio kubikmeter träkol per dygn, och för kolningen hade det gått åt nästan dubbla mängden ved från skogen.

        Det var nog fem till tiofalt mer än byborna tillsammans eldade i spisarna. Pigor och drängar sov helst i de oeldade fähusen även ner till trettio minusgrader. Självklart gick en del av skogen i Sverige åt till värme och matlagning, men även i skogfattigare länder fungerade väl detta med stöd av torv (och stenkol så småningom).

        Själv vedhanteringen var arbets- och tidskrävande, skräpig och skrymmande och i städerna måste borgarna ha tjänstehjon för att elda i husen även kvällar och nätter, vilket inte var så populärt hos någon. Så kakelugnarna var nog en välsignelse för dem, även om landsbygdens enklaste bostäder aldrig såg någon. De fick nöja sig med kokspisen (vedspisen) som dröjde ända in på 1920-talet för de flesta.

        https://www.jernkontoret.se/

        https://www.jernkontoret.se/sv/om-oss/jernkontorets-historia/

        • Niklas says:

          “En uppskattning från år 1855 går ut på att 50 % av all avverkad skog användes till bränsle i spisar och kakelugnar, medan 14 % gingo till till hus-, skepps- och brobyggnad, 28 % till järnhantering i form av träkol, 2 % till diverse industrier och blott 6 % till virkesexport. Vid 1800-talets början bör sistnämnda andel vara ännu mindre.”
          Källa: Bonden i svensk historia, del III sidan 173 av Sten Carlsson.

          Det kan ju också tilläggas att skogens viktigaste uppgift under 1600-1850 INTE var virkesproduktion, utan möjligheten till skogsbete. Det var ju på den tiden man hägnade ut djuren från den värdefulla åkern. Virkesförrådet i skogarna var ju därefter…

  4. Tege Tornvall says:

    Jag börjar bli allvarligt orolig för en tätnande totalitär dimma. För många år sedan läste jag en SF-bok om en framtid där teknisk utveckling lagts i malpåse. Enda energikälla var kärnkraft, skött av en elit med ställning som överstepräster. Frånsett rådande motstånd mot kärnkraft kan klara paralleller dras.

  5. Tege Tornvall says:

    Att förorenaren betalar är i sig högst rimligt. Men koldioxid är ingen förorening. Att rörande koldioxid och global uppvärmning acceptera PPP-principen är därför att acceptera synen på koldioxid som förorening. Vi måste i stället hävda dess för liv och växtlighet gynnsamma verkan och betona att det vore direkt skadligt att medvetet sänka atmosfärens CO2-halt. Verkligt skadliga utsläpp från förbränning av kolhaltiga ämnen kan vi med modern teknik eliminera, minska, rena resp. nyttiggöra.

    • Åke Sundström says:

      Som jag svarat Mats och Gösta: det ena utesluter inte det andra. Vi är eniga om att underkänna påståendet att CO2 är en “förorening”, men detta går utmärkt väl att förena med kravet att PPP-principen måste beaktas av den som beskriver klimathotet som en realitet och kräver att Sverige skall bidra till att finansiera de dyra och feldesignade åtgärdspaketen, som till råga på eländet inte påverkar utsläppen ett enda ton (det gör bara en global CO2-skatt).

  6. Åke Sundström says:

    Givetvis finns det skäl att avfärda alla propåer som bygger på den osanna AWG-hypotesen. Också det WRI-förslag du med rätta kritiserar.

    Men du har fel när du i samma andetag återigen underkänner den s k PPP-principen och påstår det vore “att binda ris åt egen rygg att kräva att få betala till Klimatfonden eller liknande med hänvisning till PPP”.
    En underlig motivering eftersom Sverige med sina nollutslöpp saknar betalningsskyldighet. Det är absolut ingen motsättning att BÅDE underkänna AWG och dra slutsatsen att vi går fria från ansvar ÄVEN OM de gängse hotbilderna vore korrekta.

    Man får inte heller stirra sig blind på ordet “förorening”. PPP gäller alla former av miljöpåverkan, även förstörda älvar eller alla spolierade naturvärden i höghastighetstågens tungt cementerade spår.

    För svenskt vidkommande vore det som bekant en enorm vinning för folkhushållet att med hänvisning till PPP kunna skrota vår bevisligen feltänkta klimatpolitik – den som i själva verket har helt andra syften än att rädda Gaia från undergång: att inhösta lättfångade politiska godhetspoäng och ett stort antal miljarder som bidrag till den socialistiska statsapparatens finansiering.

    Och dessutom att bana väg för en global regering i FN-regi. Vi är överens om den tolkningen, därför blir dina invändningar mot PPP ett svårbegripligt självmål. Det finns förvisso problem med bevisningen även med professor Dahméns globalt accepterade princip att förorenare skall betala, men avgjort färre sådana än med godtycket och forskarfusket bakom FN:s klimatproklamationer.

    • Jan Andersson says:

      För mig är det klåfingrigheten hos alla “myndigheter” som är den stora gåtan; den måste bottna i en störd besserwissermentalitet hos alla.

      Varför bara inte strunta i sådant som det inte en finns en majoritet som stöder eller något som helst konsensus om?

      Vänta och se? Göra något vettigt i stället?

      • Åke Sundström says:

        Och nu handlade ju mitt inlägg om PPP-principen som knäsatts av en erkänt kunnig forskare (professsor Eric Dahmén) och inte av någon myndighet. I den delen saknar jag kommentarer. Börjar du kanske, Mats, inse att det naturliga kravet att förorenaren skall betala må skapa intrycket att vi skeptiker medger att CO2 är ett “förorening”, men att den feltolkningen är lätt att leva med. Långt värre att avhända sig det kraftfulla PPP-argumentet, något som i praktiken bidrar till att befästa klimatgalenskapen i stället för att sätta punkt för densamma.

        PS Ursäkta skrivfelet att kasta om bokstäverna i förkortningen AGW, men det orsakade knappast några missförstånd. DS

Leave a Reply