Växthusexperimentet

Det är snart 200 år sedan (1824) Jean-Baptiste Joseph Fourier förklarade hur värmetransport sker i gaser. Svante Arrhenius och andra med honom missförstod Fourier, en del av dem var kvar i gamla tankar om ”caloric” och ”eter” som oupptäckta beståndsdelar av atmosfären. Arrhenius gjorde en beräkning av koldioxidens klimatpåverkan på Jordens atmosfär. Men han gjorde inget experiment för att kontrollera sina beräkningar.

Jag har någonstans läst att han för en kollega föreslog ett experiment, men att han inte själv hade budget för att göra ett sådant. Hans beräkningar har visat sig vara felaktiga, eftersom han räknat in värmestrålningen från koldioxiden två gånger (enkelt uttryckt). Ni behöver inte lita på mitt amatörmässiga ord. Det finns andra som kan visa det i siffror. Arrhenius matematiska modell för växthuseffekt via CO2 beskriver ett perpetuum mobile av andra ordningen. Skulle han haft rätt hade ställt det alla annan kunskap om energi på huvudet.

Ett fullskaligt experiment behöver dock inte kosta så mycket, vi har ju planeten rakt under våra fötter och den kalla rymden långt ovan våra huvuden. Vi vet att vattenånga har förmåga att absorbera värmestrålning och sedan stråla ut den igen. Vattenånga finns ojämnt fördelat i atmosfären. Där det finns mycket vattenånga strålar inte så mycket värme ut i rymden.

När vi kan se moln på himlen vet vi att där finns vattenånga i atmosfären.  Molnen är enligt experterna inte vattenånga, utan kondenserad vattenånga, det vill säga vatten i droppform. Lekmannamässigt kan vi betrakta molnen som fasövergången mellan vatten i gasform (ånga) och i flytande form (droppar). När dropparna blir för tunga faller de ur molnen som regn.

Kall luft förmår inte hålla samma mängd vattenånga som varmluft. Kyla får den att kondenseras och falla ur. Men koldioxid kan inte kondensera och falla ur. Så för vårt experiment bör vi leta upp en kall plats och se hur mycket värme som där återstrålar från atmosfären.

Polarvintern är pålitliga sådana platser, där är också mörkt större delen av dygnet, så vårt experiment störs inte av inkommande solljus. En klar och stilla (ingen varm luft innehållande vattenånga förs in från sidan från varmare områden) natt i polarvintern blir det mycket kallt. Det kan bli så lågt som nära -100°C. Det är alltså cirka 115 °C kallare än Jordens medeltemperatur.

Avsaknaden av vattenånga gör att återstrålningen mot jordytan blir mycket liten. Någon märkbar återstrålning från koldioxiden i atmosfären kan inte noteras. Den finns helt enkelt inte, eller är så liten att den inte kan mätas. Man kan därför med säkerhet säga att vårt bidrag av koldioxid till atmosfären, en molekyl CO2 bland 9.999 andra atmosfärsmolekyler på 50-100 år, inte kan orsaka en global uppvärmning  (AGW) och absolut inte en katastrofal uppvärmning (CAGW). Det är därför också meningslöst att försöka styra de naturliga variationerna via förbud och beskattning av en bråkdel av våra egna utsläpp.

När vi passerar tvåhundraårsdagen ämnar EU, FN och andra att ha infört en sträng regim för att kontrollera Jordens medeltemperatur via reglering av antropogen CO2. Det är en operation i total motsats till beprövad vetenskap.

Det här inlägget postades i Klimatbluffen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

14 svar på Växthusexperimentet

  1. Jan Andersson skriver:

    Det är sådana här förklaringar som världen behöver som motvikt till alla oförfärade klimathot, även om fem myror är fler än fyra elefanter i samma rum. Redan för trettiofem år sedan när klimatlarmen började tas på allvar funderade man på om någon av dessa forskare verkligen hade varit norrut en höstkväll i närheten av en termometer och noterat med vilken hastighet dagsvärmen försvinner en klar kväll när solen går ned. Den som ofta upplevt detta i hela sitt liv inser vilka enorma värmemängder som lekande lätt försvinner ut, vilken oerhörd värmekälla solen är och vilken skillnad moln gör.

    Det finns ingen plats för CO2 i denna iakttagelse, och petimeterpillandet med den tvåhundrafemtiondel av luft som koldioxid utgör kan orimligen ha någon betydelse i sammanhanget.

    Men jag har umgåtts med unga civilingenjörer och doktorander som avstår från att dricka kolsyrat vatten eftersom de inte vill bidra till växthuseffekten…

    • Göran skriver:

      Tror du att dina civilingenjörs- och doktorandkompisar skulle förstå denna artikel av Mats?

      • Dandersan skriver:

        Jag förstår den i alla fall-snyggt beskrivet Mats
        Jag kan bidra med grafer så ni ser skillnaden i Arktis mellan dagar med moln och dagar utan-speciellt under vintern.
        Sommaren däruppe är glåmig-vilket Odens expedition 2018 konstaterade.
        http://ocean.dmi.dk/arctic/meant80n.php

        • Mats Jangdal skriver:

          Intressant! Knappt tre månader per år är det 2 plusgrader i Arktis. Övrig tid på året är det rejält många minusgrader.
          Mao, om polarisen minskar beror det på andra orsaker än temperatur. Troligen främst vindar och strömmar.

        • Göran skriver:

          Jag menar inte att artikeln är svår att förstå – för det är den inte – utan bara att hur pedagogiskt man än är blir det inte förstått om ens världssyn är helt annorlunda.

  2. Göran skriver:

    Jag brukar säga till folk som tror på koldioxiden som växthuseffekt att jag inte tror på det eftersom det inte finns något experiment som bekräftar det. På det svarar så gott som 100 % att vi ändå måste ta hänsyn till koldioxiden.

    Jag kan förklara förhållandet mellan halten koldioxid i haven och i atmosfären. Jag kan förklara att människan har bidragit med 4,4 ppm av ökningen på 410 ppm och folk kan ändå inte förstå att det människan bidrar med inte kan göra någon som helst skillnad på något som helst sätt. De säger bara att vi måste ta hänsyn till koldioxiden. De säger att vi måste minska utsläppen.

    Om jag säger följande. Om människan bidrar med 4,4 ppm på 50 år kommer det att ta 40-50 tusen år för människan att öka koldioxiden i atmosfären till 650 ppm (med hänsyn till förhållandet mellan halten koldioxid i haven och atmosfären), kommer svaret endast att bli att vi måste ta hänsyn till utsläppen av koldioxid. Om 45.000 år finns inte ens Sverige längre. Vad fasen ska vi ta hänsyn till?

    Det kanske är dags att släppa klimatfrågan för naturen kommer ändå visa vem som har rätt, och börja fokusera riktigt ordentligt på vad målet med globalismen är. Globalismen, är en tanke att jorden bara klarar av att försörja 500 miljoner människor. Målet med globalismen är att nå till den tanken.

    • Sten-Arne Persson skriver:

      “Globalismen, är en tanke att jorden bara klarar av att försörja 500 miljoner människor. Målet med globalismen är att nå till den tanken”.

      Då måste man ha rätt att anta att ledande Globalister är presumtiva massmördare. Dags att omskola dem?

      • Göran skriver:

        Man behöver inte avrätta folk utan man kan låta dem dö i sjukdomar eller se till att de inte föder några barn.

        • Per-Olof Persson skriver:

          Gilead Sciences lab tillverkade svinpest i Georgien som spreds till bl.a. Ryssland och Kina. Kanske tillverkar man även sådant som böldpest och smittkoppor för att användas senare.

          http://www.voltairenet.org/article203370.html

          • Göran skriver:

            Samtidigt som man förstör spädbarns immunsystem med vaccinationer.

            • Mats Jangdal skriver:

              Vaccinationer mot de allvarliga sjukdomarna är över lag bra. Det finns naturligtvis undantag där det inte ger bra resultat. På totalen är det dock positivt.

              Jag förstår inte riktigt varför en del av de som vetenskapliga grunder är skeptiska till klimathotet också är skeptiska till vetenskapliga framsteg inom medicinen, ofta är det just vacciner det handlar om.

          • Mats Jangdal skriver:

            Det verkar vara samma svinpest som man i jägarkretsar försöker göra allt för att förhindra att den kommer till Sverige.
            Men är den så smittsam som antyds där, är det ett fåfängt arbete.

Kommentarer inaktiverade.