Bevisbördan

Jag har sagt det förut, men kanske inte tillräckligt tydligt. Det är den som föreslår politiska åtgärder för att påverka klimatet som har bevisbördan. Först ska vederbörande visa på att finns ett problem som är motiverat att åtgärda. Sedan ska de visa att de åtgärder man föreslår har en rimlig möjlighet att åstadkomma  de resultat åtgärderna är avsedda att åstadkomma. Vidare ska de visa att detta resultat totalt sett inte ger ett sämre resultat för samhället som helhet, än om man inte gör något alls.

Dessa bevis ska man framlägga på varje politisk nivå där man föreslår åtgärder mot klimatet.

Det duger inte att hänvisa till forskning, oavsett den har 0 eller 100% konsensus för sina forskningsresultat. Hållbara bevis inom forskning skapas inte genom konsensus, för det är helt enkelt inte vetenskap. Inte heller när vetenskapen påstås säga att man politisk måste göra ditten eller datten, slipper den politiker eller lobbygrupp som framför krav på politiska åtgärder ansvaret för att visa på riktighet och rimlighet i sina förslag enligt det jag beskrev i inledningen.

För när man flyttar frågan (om hur klimatet fungerar och hur det kan påverkas av människan) från vetenskapen till politiken, då flyttar man också ansvaret för att både analysen av behovet av åtgärder och de föreslagna åtgärderna är kostnadseffektivt verksamma, från vetenskapen till politiken. Politiken måste axla ansvaret för sina egna förslag. Man kan inte gömma sig bakom vare sig media eller vetenskap

Det är detta ansvar vi ständigt måste utkräva av dem som kräver klimatpolitik på måfå.

And it is specially significant for our problem that every scholar can probably name several instances from his field of men who have undeservedly achieved a popular reputation as great scientists solely because they hold what the intellectuals regard as “progressive” political views; but I have yet to come across a single instance where such a scientific pseudo-reputation has been bestowed for political reason on a scholar of more conservative leanings. F.A. Hayek

This entry was posted in Klimatbluffen and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

12 Responses to Bevisbördan

  1. Jan Andersson says:

    Underbart väl beskrivet. “När det inte är nödvändigt att ändra, är det nödvändigt att inte ändra.”
    Problemet med alla makthavare är att de vill åstadkomma något nytt, inte bara förvalta det befintliga, även om det är snudd på perfekt redan. I så fall måste det bli mer av det som är bra.

    Hur protesterar man mot kortslutningen att våra största städer måste växa ännu mer, men våra minsta gärna får avfolkas utan motreaktion. De stora städerna är igenkorkade av trafiken, och förfulas till oigenkännlighet av genomfartsleder, vägtunnlar och “trafikplatser” alltmedan själva stadskaraktären försvinner och gör att hela städerna snart liknar industriområden.

    Lösningen är att tvinga på medborgarna kollektivtrafik och försvåra för biltrafik, trots att alla vill och ofta måste ha bil.

    När kommer tanken att istället se till att folk flyttar FRÅN storstäderna (till småstäderna) för att lätta på trafiken istället för att planera för ännu en motorled mellan de kvarvarande kulturbyggnaderna?

    Både Stockholm och Göteborg har var och en uttalade mål att öka innerstadsbefolkningen med etthundrafemtiotusen nya invånare. Arma stadsbor!

  2. Dandersan says:

    Svensk import skapar föroreningar utomlands.
    Vi går före i klimatfrågan och andra frågor som begränsar utsläpp från industrin.
    Nu har SNV visat att våra utsläpp är större utomlands än i Sverige.
    De vill få oss att ta ansvar genom att köpa Svenskt-eller inte köpa alls.
    Handelsbalansen är i balans och våra CO2 bidrag per BNP är väldigt låga.
    Då är det naturligt att inte tvinga ut mer industriproduktion genom att gå före!
    https://www.ekonomifakta.se/Fakta/Miljo/Utslapp-internationellt/Koldioxideffektivitet/

  3. Ivar Andersson says:

    Det finns riksdagsmän som tänker själva i klimatfrågan se http://www.ericsoniubbhult.se/
    Är forskarna eniga i klimatfrågan? 2018-10-28

    • Åke Sundström says:

      Tack för tipset om en klimatskeptisk riksdagsman. Han verkar vara unik, för så förnuftigt har jag aldrig sett eller hört någon enda politiker uttrycka sig. Här ett smakprov:

      “När klimatprofessorn Michael Tjernström nyligen förslog en chockhöjning av bensinskatten med ytterligare fem kronor “för att rädda klimatet” passerades gränsen för all anständighet. Självklart skulle inte denna skattehöjning i Sverige ha någon som helst betydelse för planetens klimat. Däremot skulle den slå ett dråpslag mot svensk landsbygd. Vore det inte enklare att tvångsförflytta alla människor från landsbygden om vi ändå bara är till besvär?”

      Däremot tar Ericsson i Ubbhult ( som han heter på riksdagsjargong) miste när han varnar för “elbrist”, men som resonabel person är han säkert beredd att lyssna på sakliga invändningar även i den frågan. Varför inte i detta forum? Försök med en inbjudan, Mats. Jag står gärna för utmaningen.

  4. Åke Sundström says:

    Helt eniga om var ansvaret för klimatpolitiken ligger: I riksdagen och ingen annan stans.

    Men när du talar om “bevisbördan” så delas ansvaret av de många möjliggörarna, de “forskare” som står bakom den svenska versionen av Al Gores och IPCC:s hotbilder, framförallt Kungl Vetenskapsakademin men också en vingelpetter som Lennart Bengtsson och en rad politiserande ekonomer med Klas Eklund som frontfigur.

    Som en andra klassens möjliggörare kan man betrakta de skeptiker som enbart diskuterar de naturvetenskapliga teorierna, men vägrar ta till sig att allt handlar om POLITIK, MAKT och ett krig mellan starka SÄRINTRESSEN, oljeproducenterna och kärnkraftsbolagen.

  5. Tege Tornvall says:

    Amen!

  6. Åke Sundström says:

    PS om Hayek. Han hävdade att forskare hellre stöder vänsterpositioner än höger-dito. Det är nog mindre relevant i dag än när det skrivs. Sen dess har det tillkommit att “forskare” springer inte bara politiska ärenden, utan också säljer sig till kommersiella intressen. Och dessutom allt oftare prioriterar sitt eget karriärintresse. Hayeks samtid var i denna bemärkelse mer idyllisk än dagens. En svunnen dröm, låt vara att en och annan även då kunde anklagas för att låta politiska preferenser påverka deras slutsatser. I dag är forskarvärlden i långt högre grad smittad av anpasslighetens frestelser. Som inte minst klimatfrågan så tydligt bekräftar.

    • Mats Jangdal says:

      Undrar om du har rätt där. Hayek var väl ungefär samtida med Schumpeter, som 1942 hävdade att det är oundvikligt att akademin dras åt vänster. Särskilt inom humaniora, ty dessa människor är de som inte behövs i industrisamhället. Men via akademisk utbildning och titel kan motivera sin egen försörjning på skattekollektivets bekostnad.
      Konsekvensen, menade Schumpeter, är att de på det viset drar hela samhället med sig åt vänster, ända tills samhället går under. Nog tycker jag att man kan se sådana tendenser på västvärldens högre utbildningar idag.

      • Åke Sundström says:

        Jo, Schumpeter tänkte tydligen ett steg till. Men frågan är om ens den senare kunde föreställa sig graden av framtida intellektuell prostitution? Att högutbildade i statens tjänst (inte alla helt obehövliga, väl) skulle begå systematiska tjänstefel för att säkra sina egna karriärer? Ingen tvekan råder om att ämbetsmannaetiken är död och att forskaretiken förträngs av allt fler. Så visst är det möjligt att Schumpeters vision besannas, att dessa trender leder till den västerländska civilisationens undergång. Om nu inte förnuftet åter får en chans, i sista stund.

      • Göran says:

        Det är exakt vad som händer. Det blir mer och mer vänster och till slut blir det konkurs.

        I USA kan man se detta väldigt tydligt. Demokratisk styrda stater har väldigt dålig ekonom medan få republikanska har det och de stater som går bäst ekonomiskt på alla sätt är republikanskt styrda och har även de lägsta skatterna. Kalifornien står på gränsen till konkurs. Ändå vill de som bor i Kalifornien att de ska bli ännu värre, ännu mer vänster.

        Man gör som i Sverige med SD:s väljare, hånar de som bor på landet och påstår att de som bor i städerna är välutbildade. Jag kan bara konstatera att de så kallade välutbildade har en utbildning som har ett lägre värde än en tepåse, för ekonomiskt verkar de vara väldigt korkade.

        I verkligheten är det så att de så kallade blåa staterna är blåa på grund av att de har en stor del av befolkningen på bidrag av alla möjliga slag, en befolkning som de facto har lite utbildning och låg kompetens rent kognitivt.

        • Åke Sundström says:

          Det avgörande är inte att vänsterpolitik dominerar även i västvärlden, utan att den numera bedrivs av förment konservativa eller liberala partier. DET kommer nog inte att fortsätta. Högertrenden i hela Europa ger mig anledning till en försiktig optimism. Har du missat de goda nyheterna?

Leave a Reply