Worst Case, Curry

Judith Curry har nyligen publicerat en nykter artikel på WUWT. Curry är klimatforskaren som först var alarmist, men som via resultaten av sin egen och andras forskning kom till insikt om att klimathotet är väsentligt överdrivet. Hon ägnar sig idag åt att granska vad som är fakta och hur dessa ska tolkas med rimlig säkerhet. I denna text ägnar hon sig åt att utifrån ett vetenskapsteoretiskt perspektiv granska rimligheten i IPCCs prognoser för havsnivåhöjning till 2100.

Jag ska här försöka återge lite av hennes resonemang i det utkast hon publicerat för kommentarer innan hon skickar in det till vetenskapliga tidskrifter för publicering. Hon redovisar matematiska exempel som jag med viss möda kan förstå. Men jag kan inte översätta det till svenska, för jag har aldrig sysslat med matte på den nivån. Inte heller finner jag någon översättning av dessa fackuttryck till svenska. Texten innehåller både hennes resonemang och min tolkning därav.

Hon börjar med att redogöra för fel av Typ 1, respektive Typ 2. Typ 1 är detsamma som ett falskt positivt resultat på en undersökning. Typ 2 är ett falskt negativt resultat. Hon beskriver hur IPCCs strikta fokus på klimatpåverkan enbart från människans utsläpp av koldioxid (AGW) och samtidigt bortseende från naturliga påverkansfaktorer som solvariation, jordbävningar, vulkanutbrott etc. riskerar att ge en mängd felaktiga indikationer av såväl Typ 1 som Typ 2. En sådan avgränsning av studieobjektet gör det naturligtvis enklare att finna avvikelser från status quo som man till synes kan förklara med sin hypotes. Men avgränsningen skapar samtidigt en enorm, möjligen oöverblickbar, osäkerhet om värdet av resultaten.

Det är lite som att lära sig gå på lina. AGW-hypotesen är linan. I början faller man ofta av, ibland till vänster, ibland till höger. Alltså ibland Typ 1 och ibland Typ 2. Ibland grenslar man linan i fallet innan man trillar av, det gör ont. Hela tiden riskerar man att inverkan utifrån stör balansen och man trillar av. Att trilla av är i teorier om AGW detsamma som att verkligheten säger ifrån att man inte begripit, inte beskrivit verkligheten korrekt. Det är enklare gå marken nedanför linan. Det är också enklare att beskriva hur man ska gå marken med rimlig säkerhet.

När man inledningsvis bestämmer sig för konsensus om utfallet av mänsklig påverkan har man ytterligare försämrat möjligheterna att finna de verkliga orsakerna till att klimatet uppför sig som det trots allt gör. Risken är stor att siffror som omnämns för utfallet döljer relevanta siffror för (o)sannolikheten av detta utfall. Därigenom ökar sannolikheten för politiska beslut som skadar både samhälle och enskilda individer.

När det gäller havsnivåerna visar historiska data på en långsam och odramatisk höjning det senaste århundradet, ja rent av det senaste årtusendet. En rimlig projektion för innevarande sekel är en höjning med 0,26 till 0,82 meter. Men på senare tid har studier kommit till slutsatsen att havsnivån skulle kunna stiga med 6 meter, om det västantarktiska istäcket helt smälte bort och rann ner i havet. Men man redovisar inte att sannolikheten för att det ska kunna hända är så liten att den sannolikheten inte ens kan beräknas. Men uppgiften lånar sig väl till alarmism.

Självklart måste människan vara beredd på både anpassningar och motåtgärder vid förändringar i klimatet. Men vi vet inte vilka dessa förändringar är och inte heller var de får effekt. En havsnivåhöjning på så mycket som en halv meter under tjugohundratalet kan relativt enkelt hanteras på de flesta håll. På hundra år förnyar och bygger vi om i sådan omfattning att vi helt enkelt hinner med att parera för en sådan höjning. Likadant är det förmodligen för andra eventuella effekter av klimatförändring. De går så långsamt att de investeringar vi gjort på en påverkad plats redan har betalat sig och är avskrivna när det är dags att göra om eller eller göra något annat. Men då får vi inte låta oss luras av fantasifulla domedagsprognoser.

En av de viktiga uppgifterna när man försöker förstå klimatet, i synnerhet för prognostiserande tillförlitlighet är att se upp med de svarta svanarna. Det kallas så för att innan européerna kom till södra halvklotet trodde de att alla svanar var vita. Men på andra sidan jorden kan de alltså vara svarta. Curry nämner två sorters svarta svanar. Den ena är det okänt okända och den andra kända okända (där man vet att det finns något som påverkar, men man vet inte ännu vad).

Inom klimatvetenskapen är det främst två metoder man kan använda för att i bästa mån gardera sig mot svarta svanar. Den ena är statistisk extrapolering bortom kända gränser. Den andra är fysikbaserad spekulation om vilket som skulle kunna vara fysikaliskt möjligt, men högst osannolikt.

Det värsta man kan göra är dock att måla upp en imaginär svart svan och sedan påstå att detta extremt osannolika utfall hör till de förväntade eller absolut säkra och därför något man med nödvändighet måste agera på.

Ett sätt att värdera sannolikheter är att titta på normalfördelningen av kända och tänkbara utfall. Men där finns fällor, fördelningen kan vara av fat-tailed typ, jag hittar inget bra svenskt uttryck för detta, men paretoprincipen är ett exempel på statistik som är fat-tailed. Enkelt uttryckt att de noterade utfallen inte fördelar sig som i klockkurvan, utan istället har en sned fördelning. De är lika fullt kontinuerligt fördelade, men inte liksidigt.

Curry berättar här att Weitzmann, Freeman, Annan och Hargeaves, samt Lewis och Curry i fyra olika analyser av IPCCs AR5 rapport funnit att de ändringar man infört i bedömningen av sannolikheter för olika klimatscenarier gör att allvarliga utfall av klimatförändring framstår som mer sannolika. Detta beror inte på att klimatet förändrats eller kunskapen om klimatet förändrats. Dessa påstådda förändringar av sannolikheter beror endast på att man i de parametrar man satt upp för bedömning av risk har flyttat gränserna så att riskerna verkar större. Fördelningen av tänkbara utfall har fått en fat-tail profil som gör att risken ser större ut. Högst sannolikt är det en medveten manipulation av de matematiska statistiska metoder man vill ska användas av samhället. Alltså motsvarande vad vi när det gäller ordens betydelse brukar kalla orwellsk nyordskonstruktion. Eller bedrägeri rätt och slätt.

Detta är bara inledning och första avdelningen i Currys rapport. Men det fortsätter på flera sidor i samma petnoga utredande av svagheterna i IPCCs narrativ om AGWs inverkan på havsnivåerna. Samma kritiska aspekter kan naturligtivs läggas på övriga scenarios som IPCC målat upp.

Det här inlägget postades i Klimatbluffen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

18 svar på Worst Case, Curry

  1. Jan Andersson skriver:

    När man inom industrin skall ta ett större beslut så väger man givetvis in ALLA faktorer som talar för eller emot. Det kanske inte går på en dag, men på ett halvår har man garanterat betat av i stort sett allt och värderat. Skulle man välja bort faktorer att granska eftersom de är svåra att sätta siffror på så är det garanterat de som sänker projektet sedan eftersom man inte tagit ekonomisk höjd för dem utan flugit för lågt.

    Så en begränsad utredning (tårtbit) kan väl vara av intresse, men dra inga definitiva slutsatser och framför allt, låt den inte påverka nuvarande fungerade processer.

  2. Ivar Andersson skriver:

    Kan någon förklara hur sannolikheterna för de olika utfallen (temperatur, havsnivåhöjning mm) beräknas av IPCC? Kör man sina 102 klimatmodeller och får värdet 90% för att 90% av klimatmodellerna gav t.ex. 2 graders temperaturhöjning. Klimatmodellerna ger inga prognoser utan endast scenarier. Scenarier förutsätter att klimatmodellen är korrekt men ingen har validerat klimatmodellen. Varför behöver man 102 klimatmodeller? Eller är det subjektivt framröstade sannolikheter (konsensus)?

    • Mats Jangdal skriver:

      Att man behöver 102 klimatmodeller kan förklaras av att det är 102 forskarlag bestående av 1-10 personer, samt deras universitet mm. som behöver finansiering för något de själva valt att pyssla med.

      Det andra är svårare att förklara.

      • Göran skriver:

        Det går även att se det på sådant sätt att en klimatmodell ligger i ytterkanten på värsta scenario medan en annan ligger under verkligheten. På sådant sätt kan man påstå att verkligheten ligger inom modellerna.

        Sedan gäller det bara att framställa denna variation på sådant sätt att alla blir skrämda.

    • Åke Sundström skriver:

      En modell eller 102 spelar ingen roll, när man genast kan konstatera att det från början till slut handlar om bluff, båg och forskarfusk. Shit in, shit out, som man säger.

    • Göran skriver:

      Jag har för mig att de har gjort på följande sätt. De har tagit några klimatmodeller som följer verkligheten ganska men som ligger över verkligheten och så ställer de prognosen efter en sådan. Därav att prognosen för temperaturökningen har skruvats ner, men samtidigt har de flyttar gränsen för när det blir för varm nedåt.

      För att skrämmas är det inte så viktigt om det blir rätt, bara att det låter rätt samtidigt som det låter skrämmande.

      Du kan dra hur mycket fakta du vill för folk, men folk tror att människan måste påverka med alla utsläpp, trots att folk inte har någon vetskap om hur stora utsläppen är och hur stor den proportion är i förhållande till hela atmosfären.

      • Ivar Andersson skriver:

        Som jag skrev tidigare: Klimatmodellerna ger inga prognoser utan endast scenarier. Scenarier förutsätter att klimatmodellen är korrekt men ingen har validerat klimatmodellen.

        • Ivar Andersson skriver:

          Rättelse: Klimatmodellerna ger inga prognoser utan endast scenarier. Prognoser förutsätter att klimatmodellen är korrekt men ingen har validerat klimatmodellen. Om klimatmodellen inte är validerad så blir det ett scenario.

          • Åke Sundström skriver:

            När man fifflar med datamodellernas ingångsvärden, väljer parametrar som leder till en förutbestämd slutsats, handlar det om bedrägeri och forskarfusk, ingenting annat. Om lögnen kallas prognos eller scenario gör ingen skillnad, även ett scenario måste vara logiskt med historiska fakta som bas.

            Och visst använder alarmisterna modellerna som utgångspunkt sina falska hotbilder. Det finns absolut inga ursäkter för de oseriösa “forskare” som lånar sig till sådant. Kungens egen Vetenskapskademi, KVA, still exempel. Eller den i dagarna Nobelprisbelönade USA-professorn Nordhaus. Till dennes mindre rumsrena agerande, i en skrift på svenska, finns det anledning att återkomma.

    • Ivar Andersson skriver:

      Rättelse: Klimatmodellerna ger inga prognoser utan endast scenarier. Prognoser förutsätter att klimatmodellen är korrekt men ingen har validerat klimatmodellen. Om klimatmodellen inte är validerad så blir det ett scenario.

  3. Dandersan skriver:

    Mats -Tacksam frö att du förklarar. Judith C är akademiker och väldigt noggrann.
    Genom att känna det förflutna kan man förutspå framtiden.
    Det Expressen kallar klimatrelaterad värme kopplad till CO2 var känt på 1230 talet:
    Varmt Danmark , kallt Grönland.
    Glaciärerna växte 2018, snön ackumulerades, havet fick inte mer vatten därifrån.
    (Polarportalen 2018)

  4. patriotzz skriver:

    Var klimatrelaterad värme (co2-orsakad) känd på 1230-talet?
    Tillåt mig tvivla, vill se bevis för det!
    Under en tid man trodde på jorden som centrum, och religionen var vetenskap, som islamisterna i dag!

    • Åke Sundström skriver:

      Givetvis inte, eftersom det som bekant inte förekom några fossila bränslen på medeltiden.

  5. Göran skriver:

    Under de senaste 10.000 åren har Grönland varit varmare än vad det är idag på Grönland. Tre gånger har det varit kallare än idag. För 8.200 år sedan, under den så kallade lilla istiden och strax innan vårt tidigare århundrade. Det är fullständigt löjligt att tro att inlandsisen på Grönland skulle sätta igång och smälta av i en hastighet som aldrig tidigare är skådad när det är kallare på Grönland just nu än det varit de senaste 10.000 åren.

    När senaste istiden försvann var havsnivåhöjningen som mest 10 mm per år. Det kan vara den förväntade högsta hastigheten vi kan räkna med. SMHI däremot påstår att den kan bli 14 mm per år. Löjligt. De har inte det minsta vetenskapligt stöd för det. Det kommer aldrig att ske.

    Observera att det var kallare på Grönland när senaste istiden smalt bort än vad det var under de senaste 10.000 åren. Är det inte märkligt att grönlandsisen växter trots att det är varmare på Grönland idag än när senaste istiden försvann?

    • Mats Jangdal skriver:

      “Är det inte märkligt att grönlandsisen växter trots att det är varmare på Grönland idag än när senaste istiden försvann?”

      Egentligen inte. Med varmare klimat stiger den relativa luftfuktigheten och därmed ökar chansen för snöfall. Då växer glaciären.

  6. Per-Olof Persson skriver:

    Bakåttestning/framåttestning

    Professor Valentina Zharkova presenterar sin “Climate and Solar Magnetic Field”-hypotes på Youtube. Hennes engelska var inte bra. Men jag uppfattade det som hon har kommit på en matematisk formel för att förutsäga solcyklerna.

    Därefter var formeln bakåttestad för tidigare solcykler och formeln stämde till 97 %. Därefter gjorde hon framtidsprognosen att ett “Grand Solar minimum” uppkommer under åren 2020-2055. Klimatet blir kallare och det möjligt att svält uppkommer 2028-2032 pga skördarna slår fel.

    Programledaren säger på slutet att tiden kommer att testa om formeln är riktig.

    https://www.armstrongeconomics.com/world-news/climate/solar-magnetic-field-oscillations-confirm-global-cooling-is-upon-us/

    Det ska sägas att Martin Armstrongs datorprogram Socrates spår kraftiga prisökningar på vete under åren 2020-2032.

    • Mats Jangdal skriver:

      Mycket intressant, bra illustrationer!
      Det är flera som baserat på historisk kunskap om solaktiviteten förutspått att de måste vara ett minimum på gång. Men jag har inte hört om någon som har en formel för den.
      Ser i grafen att det går kortare tid mellan cyklerna och att den nuvarande verkar vara störd jämfört med de tidigare. Vad kan det betyda tro?

      Det tog ett tag att klura ut siffrorna i ECM grafen. De fyra första är årtal1929 och 1934 till exempel, följt av en punkt ett tvåsiffrigt värde som jag inte riktigt förstår. Men det är väl ett relativt värde på produktion eller något.

      Att solfläckarna spås nå ett minimum samtidigt som ekonomisk aktivitet, baserad på historisk trend, också når ett minimum låter illavarslande. Undrar om jag lever 2037?

Kommentarer inaktiverade.