Det finns människor som hävdar att människan inte orkar leva utan religiös tro. Därför uppfinner hon ständigt gud eller en ersättning för gud närhelst det känns motiverat. Jag känner inte igen mig i den beskrivningen. Jag har aldrig sett något behov av ett väsen med högre makt än jag själv att söka stöd och trygghet hos eller att skylla ifrån mig på. Jag är långt ifrån ensam om den inställningen, men vi tycks vara i minoritet.
För många människor tycks klimathotet ha blivit den nya ersättningen för en traditionell gudsreligion. Så hårt har klimatreligionen gripit tag i människorna att den blivit en veritabel domedagsreligion. Förnuft och rationalitet, ledorden för det moderna sekulära samhället där vetenskap och fakta förutsätts ta guds plats, verkar ha misslyckats.
I domedagsreligionen är det vår arvssynd som påstås få oss att fördärva vår egen planet på varje upptänkligt vis. Koldioxiden utgör det yttersta och eskatologiska beviset för att domedagen är nära. Vi måste därför likt flagellanter göra bot och bättring för att tillförsäkra oss en flyktväg till en säker och helst paradisisk plats. Den som inte vill gissla sig själv eller klä sig i säck och aska kan istället köpa sig fri via klimatkompensationsåtgärder. Även förberedelserna för att kunna flytta till Mars är en del i denna domedagsreligion.
Det är förvisso synd om menniskorna, men kan man verkligen förlåta dem allt endast på indikationen att de inte veta bättre?
Fnordspotting har gjort liknande reflektion gällande hela det moderna samhället.
RSS – inlägg
Det är trist att klimatet blivit kuppat av dessa fundamentalister.
Alla förväntas böja sig och bocka .
Det finns en lite skara som kallas för förnekare trots att vi är optimister och ser solen som all källa till värme-även den värme som vi fått på senare tid.
10% mer soltid sen 1983.
Även Japan.
0,1 grader har havens temperatur ökat med: http://notrickszone.com/2019/02/18/there-has-been-just-0-1c-of-unremarkable-global-warming-in-the-last-50-years/
”Flagellanter” har jag aldrig stött på som uttryck förut. Vad göra? Googla naturligtvis.
Lite OT, men jag skickar med den här om flagellanter:
https://lojesguiden.wordpress.com/2015/03/24/feminismens-flagellanter/
Det kommer att kosta på ganska ordentligt framöver när speditörerna tappat sugen. Och då menar jag det mesta vi konsumerar i vår ”globala” ekonomi. Slå ihjäl transportsektorn och vi går mot bistrare tider, allt påhejat av flagellanterna.
https://www.tagesschau.de/ausland/lastwagen-klimastandards-105.html
Om det är något jag insåg tidigt och tjatat om hela livet, så är det vikten av att hålla transporterna igång.
Vad är det för fel på ”Tio Guds Bud”, att socialister inte kan leva efter dem kanske? Vågar ”dom” inte erkänna att de är tjuvar. Är det hela saken?
Du skall icke stjäla.
Du skall icke vittna falskt mot din nästa.
Du skall icke ha begär till din nästas hus, och du skall icke ha begär till din nästas hustru eller hans slav eller hans slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.
Vore det för mycket begärt att präster inom kristendomen levde efter de tio guds budord? Hur ser det ut? De tar gärna ut skatt, dvs. ta något från någon utan deras medgivande. De ser gärna att äganderätten avskaffas.
Så fort samhället sätter upp regler, där ”tio Guds bud” är bland de enklaste, så är det svåra att den som påtalar regelverket får absolut inte bryta – på något sätt – mot reglerna. Det är genuint tydligt i miljöfrågorna. Då just miljöfrågorna tenderar att bli ett religiöst fenomen. Kristendomen, (utom i Sverige) har alltid konstaterat att ingen är fullkomlig – utom Jesus – och därför bryter vi alla mot något i de gemensamma reglerna, troligen, varje dag och det ingår i syndabekännelsen. Om man inte har syndabekännelsen i ett religiöst sammanhang, eller i ett politiskt/socialt sammanhang, så faller hela tanken som i miljöfrågorna där syndabocksfenomenet är extremt tydligt. Att utsätta sig för att bli syndabock är förödande, men inte ovanligt att även man gör det frivilligt, vilket är en kvardröjande effekt av ett kristet religiöst samhälle. Det kunde fungera förr, med syndabekännelsen som teoretisk bas, men är fullständigt förödande i dagens samhälle. Man får aldrig erkänna något i någon situation utan skall blåneka mot alla beskyllningar, sant eller ej…
En intressant observation. Personligen blev jag förargad och förolämpad när vi som barn skulle tvingas lära oss rabbla ”jag fattig syndig människa”. Jag kunde inte känna att det handlade om mig.
Men det är en annan historia än din observation en kulturell övertrycksventil.