Orsakade kolonisationen av Amerika lilla istiden?

Klimatalarmisterna kommer med den ena förklaringen till sitt larmande mer långsökt än den andra på löpande band nu. Den senaste är inte helt ny men har en ny twist. Det har spekulerats i att jordbruket och det ökande antalet människor sedan förhistorisk tid har påverkat klimatet. Lokalt kan det förmodligen vara så, globalt? Nja, knappast!

Nu kastas det fram ett förslag att kolonisationen av Amerika, från Columbus upptäckt 1492 och hundra år framåt påverkade det globala klimatet. Anledningen påstås vara att kolonisatörernas framfart med krig och sjukdomar reducerade indianerna från 60 miljoner till 6 miljoner under seklet.

Detta skulle ha resulterat i att tidigare brukad mark förbuskades i sådan omfattning att det påverkade hela klotets klimat. Den koldioxid de perenna växterna sög ur atmosfären orsakade den lilla istiden, enligt ”forskarna”. Det finns en viss korrelation, men finns där verkligen belagd kausalitet? Det första seklets kolonisation berörde nästan uteslutande Syd- och Mellanamerika. Resten av mänskligheten, i Nordamerika, Europa, Asien och Afrika fortsatte leva som vanligt.

Om det är tveksamt att jordbrukets utveckling globalt påverkat Jordens klimat, är det högst tveksamt att en begränsad påverkan lokalt kan ha gett globala effekter. Nej, med tanke på att flera kända vetenskapare ända sedan Arrhenius tid och fram till idag ifrågasätter att det alls finns något som kan sägas vara en växthuseffekt i koldioxidens förekomst i atmosfären, skriver jag av detta som fake news.

This entry was posted in Klimatbluffen and tagged , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

11 Responses to Orsakade kolonisationen av Amerika lilla istiden?

  1. Dandersan says:

    Hur förklaras denna period i de delar av världen som inte koloniserades.
    Medeltida värmeperioden kanske tog slut.
    Sånt händer även utan CO2 ökningar.

  2. Stefan Eriksson says:

    Denna “story” får mig att tänka på “luffaren” som bevisligen kunde koka soppa på en spik.
    Spiken hade luffaren med sig, medans resterande råvaror fick husmor ställa till förfogande.
    Visserligen ovetande om att hon blev bedragen av luffaren.
    Denna “skröna” gör gällande att soppan till slut blev välsmaklig, till och med frun tyckte det. tills dess att det stod klart för henne att skafferiet stod tomt.

    Spiken i denna skröna motsvaras av CO2, resten får vi ta ur skafferiet, och bara hoppas på att soppan går att “förtära”.

  3. Jan Andersson says:

    Nej, det måste ha varit Donald Trump då också.

  4. Göran says:

    Så dumt. Sedan cirka år 450 var temperaturen i en fallande trend till cirka år 1625 då temperaturen började befinna sig i en stigande trend och vi befinner oss idag i samma stigande trend (avbruten runt år 2000). Lite lustigt att dessa forskare inte använder år 1625 då människan började påverka temperaturen uppåt. Och vilken tur att människan gjorde det, för annars hade vi aldrig haft den civilisation vi har idag.

  5. Niklas says:

    I så fall skulle man ju med samma logik hända att digerdödens framfart i Europa runt år 1350 också skulle leda till klimatförändringar, då många jordbrukare dog, var på fälten växte igen.

    Å hur var det med digerdödens föregångare, den justinianska pesten runt år 540 e.kr.? https://sv.wikipedia.org/wiki/Justinianska_pesten Den orsakades väl snarare av två vulkanutbrott?

    • Thomas Gunnarson says:

      Det blir nästan på året 800 år mellan dessa båda händelser… Som en del historiker pratar om, epokerna.. Vikingatiden har man tydligen förlängt, från 550-600 till 1200 -talet… en epok på nästan 800 år. Hur var det med Rom? Hur är det idag? Vi lever i slutet av en epok, möjligen, och det har troligen inte ett dugg med CO2 att göra…

      • Mats Jangdal says:

        Det kallas väl proto-vikingatid eller liknande, för man har funnit tydliga tecken på samma mytologi och religion under den tiden. Jag har läst relativt nya rön som kan tolkas som att denna kultur kanske introducerades och utvecklades i Norden så tidigt som tusen år fkr. och kanske i kontakt med liknande polyteistiska kulturer runt Medelhavet. Men sådan saker är ju svåra att klart bevisa.

        Om det skulle vara så, kan man säga att den polyteistiska kulturen i Europa och Egypten fanns över hela kontinenten och ersattes från Mellanöstern av en monoteistisk, kristendomen. Där den polyteistiska paneuropeiska religionen behölls och utvecklades längst i Norden. Troligen allra längst i Sverige norr om Mälaren.

  6. Ivar Andersson says:

    Jag tror att lilla istiden orsakades av klimatets naturliga variationer. Men de klimathotstroende tror bara på koldioxiden. Snart kommer någon på att istiderna berodde på koldioxidbrist. Kom ihåg var du läste det först 🙂

  7. Pär Engström says:

    Klimatet i all ära, men är inte mänsklighetens historia än mer förunderlig. Huruvida klimatet påverkades av mänskliga aktiviteter omkring år 1500 e.kr. låter jag vara osagt. Men mänsklighetens historia tycks, enligt t.ex. historikern Harari, vara starkt påverkad av de mänskliga krafter som då utvecklades. Både klimatet eller i kortare perspektiv väder och mänsklighetens historia betraktas av Harari som kaotiska system. Historien är dessutom ett kaotiskt system av andra ordningen, dvs. det påverkas av förutsägelser om den. Så här inleder Harari sin bok “Sapiens – En kort historik över mänskligheten”.

    Kapitel 1: Ett betydelselöst djur
    ”För omkring 13,5 miljarder år sedan uppstod materia, energi, tid och rum i och med det vi kallar Big Bang. Berättelsen om dessa grundläggande egenskaper hos universum kallas fysik.
    Omkring 300 000 år efter att materia och energi hade uppstått började de förena sig i komplexa strukturer som kallas atomer, som sedan förenade sig till molekyler. Berättelsen om atomer och molekyler och deras samspel kallas kemi.
    För omkring 3,8 miljarder år sedan, på en planet kallad jorden, förenade sig vissa molekyler och bildade stora och invecklade strukturer, som kallas organismer. Berättelsen om organismer kallas biologi.
    För omkring 70 000 år sedan började organismer tillhörande arten Homo sapiens bilda ännu mer invecklade strukturer, som kallas kulturer. Dessa kulturers följande utveckling kallas historia.
    Tre viktiga revolutioner har format vår historia. Den kognitiva revolutionen kickstartade historien för omkring 70 000 år sedan. Jordbruksrevolutionen satte fart på den för omkring 12 000 år sedan. Den vetenskapliga revolutionen, som inleddes för bara 500 år sedan, kan mycket väl sätta punkt för historien och inleda något helt annat. Denna bok handlar om hur dessa tre revolutioner har påverkat människan och andra organismer som hon lever tillsammans med” (s. 11).

    Jag vet inte om Harari faller i god jord på denna blogg – men även om han inte gör det så kanske han kan var värd att läsa för att få perspektiv på människan, intersubjektivitet och kommunikation, förenande mänskliga intersubjektiva fenomen som t.ex. lagar, religioner, ideologier och pengar. Jordbrukets betydelse för mänsklighetens utveckling. Och för ca. 500 år sedan hur vetenskap, imperialism och kapitalism kom att börja samverka – en samverkan som, enligt Harari, håller på att bli slutet för Homo Sapiens och inleda något helt annat.

    Efterord: Djuret som blev en Gud.
    ”För 70 000 år sedan var Homo sapiens ännu ett oansenligt djur som skötte sitt i en vrå av Afrika. Under de följande årtusendena omvandlas arten till hela planetens herre och ekosystemets skräck. I dag står sapiens i begrepp att bli en gud, att förvärva inte bara evig ungdom utan också den gudomliga förmågan att skapa och förgöra.
    Dessvärre har sapiens välde på jorden hittills inte gett upphov till mycket som vi kan vara stolta över. Vi har bemästrat omgivningen, ökat livsmedelsproduktionen, grundat städer, upprättat imperier och skapat omfattande handelsnätverk. Men har vi minskat mängden lidande i världen? Gång på gång har stora ökningar av människans makt inte ökat enskilda sapiens välbefinnande, och det har vanligen vållat andra djur stort lidande.
    Under de senaste årtiondena har vi äntligen gjort några verkliga framsteg vad gäller människans villkor, genom minskningen av svält, farsoter och krig. Men andra djurs situation förvärras snabbare än någonsin tidigare, och förbättringen av mänsklighetens lott har inträffat alltför nyligen och är alltför bräcklig för att anses vara säker.
    Trots de häpnadsväckande ting människan är i stånd att göra förblir vi dessutom osäkra på våra mål och verkar vara minst lika missnöjda som förr. Vi har gått från kanoter till galärer till ångfartyg till rymdskepp – men ingen vet vart vi är på väg. Vi är mäktigare än någonsin tidigare, men vi har mycket oklara föreställningar om vad vi ska göra med all denna makt. Än värre är att människor verkar vara mer oansvariga än någonsin. Som egenhändigt skapade gudar som bara har fysikens lagar som sällskap är vi inte ansvariga inför någon. Vi ställer därför till förödelse bland andra djur och i det omgivande ekosystemet när vi ständigt jagar bekvämlighet och underhållning, men blir aldrig tillfredsställda.
    Finns det något farligare än missnöjda och oansvariga gudar som inte riktigt vet vad de vill?” (s. 399-400).

    • Mats Jangdal says:

      Jag är inte riktigt ense med Harari där. Hans beskrivningar är allt för dystopisk och glömmer eller hoppar över en del viktiga framsteg. Vi gör världen bättre och har gjort så sedan 1800, 1850, 1900, 1950, med en del rejäla bakslag som storkrigen. Men utvecklingen har hela tiden förbättrat villkoren för fler än den försämrat för.
      De andra arterna har inte förlorat så mycket som det påstås och för tillfället är de bättre säkrade än någonsin i mänsklighetens expansiva historia. Tro inte på pessimisterna som påstår att vi utrotar arter i stor omfattning. De ljuger allt vad de orkar, för de har en egen agenda om att få styra över människorna.
      En viktig fråga att utröna svaret på, är om megastäderna är en räddning för planeten eftersom de möjliggör en stor ökning av sapiens utan att beslagta stora områden. Eller om det är megastäderna som utgör den största faran, när de ska försörjas och avfallet hanteras.

  8. Gunnar E says:

    ”Långt ute på kanten av det aldrig kartlagda bakvattnet till den gudsförgätna änden av västra spiral-armen finns en liten gul sol som ingen tagit notis om. Kretsande kring denna, på ett avstånd av ungefär 150 miljoner kilometer, befinner sig en synnerligen obetydligliten blågrön planet, vilkens ap-baserade livsformer är så osannolikt primitiva att dom anser att digilatur är något att komma med.”
    Douglas Adams
    Lämplig motvikt till dessa föreställningar att människan kan bestämma över det långsiktiga klimatet.Människan har skapat märkliga ting och lärt mycket om sin verklighet men i och med detta blivit alltmer varse sin litenhet i helheten. Detta skrämmer och kanske kan bidra till att denna hybris , att vara gudars like, kan gripa så starkt i många.

Leave a Reply