Självständiga stater

Som jag skrivit tidigare tänkte jag efter underbar jordenruntresa 1989, där världen förändrades medan vi reste, att en gränslös värld skulle vara underbart fri. Det höll i sig till några efter att vi blivit medlemmar i EU. Då började jag inse att att det kan vara precis tvärtom. I en gränslös värld kan man vara gränslöst ofri. Jag formulerade därför ett försvar av nationalstaternas existens som ett äganderättsligt försvar av nationsgränser.

Precis som vi som äger en bit mark, en fastighet, i västvärlden har rätten att bestämma vilka som är välkomna hem till oss och vilka som inte är det, har vi som äger Sverige rätten att bestämma vilka som är välkomna hit och på vilka premisser.

Det finns de, även svenskar som tycker att det är elakt, rasistiskt eller fel av andra orsaker att inte låta vem som helst komma hit. Det innebär att sådana svenskar också anser att de och deras utländska gullegrisar ska ha rätt att åsidosätta vår svenska äganderätt. Jag kan vända på det och hävda att det borde vara endast de som äger fast egendom som skulle vara berättigade att bestämma (rösta) om hur vi sköter Sveriges gränser. På äganderättslig grund.

Det finns flera skäl till att hålla på principen om självständiga stater. En stat som inte håller ordning på sina medborgare, eller rättare sagt där de inte kan hålla ordning på sig själva, ska inte ha rätten att flöda över sina misslyckade medborgare till andra länder. På äganderättsliga grunder accepterar vi inte att andra markägare, våra grannar, förorenar vår mark eller försvårar det brukande vi valt för vår mark. På samma äganderättsliga grunder måste vi kunna påtala dåligt uppförande i andra länder om det riskerar påverka oss.

Just nu är Venezuela ett land i kaos. Vänsterregimer har i årtionden förött landet. Andra nationer har beklagat situationen men i huvudsak avstått från att påverka de inrikes förhållandena. Principen om nationell suveränitet respekteras. Nu har det börjat mullras från USA och Europa att de kan tänka sig att på något sätt intervenera mot president Maduro för hans troligen manipulerade valseger och korrupta regim som föröder landet.

Då förenas till mångas förvåning kommunister och borgerliga nationalister i en varning för att lägga sig i. De gör det dock inte av samma anledning. Kommunisterna gör det för att de helt enkelt inte vill se en kommunist avsatt, hur korrumperad han än är. De borgerliga nationalisterna gör det av respekt för den nationella suveräniteten. Hur mycket det än smärtar att se en nation gå under vill man låta dem sköta sina angelägenheter själva.

I förlängningen kan man tänka sig hur det skulle se ut under, påverka utfall av, och hur umgänget mellan staterna skulle vara efter ett inbördeskrig. De utomstående som försökte påverka Frankrike under revolutionen 1789 råkade illa ut, likadant i Ryssland 1917. Hur skulle svenskar reagera om en intern svensk uppgörelse stördes av utländska intressen?

This entry was posted in Frihet and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

9 Responses to Självständiga stater

  1. Niklas says:

    “Enbart markägare skulle ha rösträtt”. Mats! Hur räknar du då den mark som är kollektivt ägt av t.ex. stat, kommun, kyrka etc. Ska då alla stadigvarande boende/medlemmar då ha rösträtt?

    Å den mark som ägs av ett AB, ska då även utländska aktieägare i detta AB har rösträtt i svenska val? Eller är det bara styrelsemedlemmarna?

    • Mats Jangdal says:

      Som du kanske noterat i äldre inlägg har jag alltid argumenterat för att all mark bör ägas av en fysisk person. Detta för att människor har begränsad livslängd och det därför alltid sker en viss omsättning.
      De som äger mark via ett kollektivt ägande, som kommuninvånare eller bolagsägare kommer inte att ha någon rösträtt baserat på det ägandet. Vill de rösta får de se till att äga annan mark privat.
      Jag har förutsatt ingen graderad rösträtt efter markens storlek eller avkastning.
      Det hela är naturligtvis endast teori, menat som en illustration till mina tankar.

      • Göran says:

        Jag förmodar att dina tankar kommer från något i stil med att den som äger mark har ett intresse att förvalta för framtiden, men den som inte äger någon mark inte har något intresse av att förvalta för framtiden. Det blir ansvar kontra icke ansvar.

      • Niklas says:

        Ok! Ingen rösträtt för mark ägd av AB, kollektivt ägande etc., utan bara för privatägd mark.

        Då inställer sig givetvis frågan hur lite mark man skulle behöva äga, för att få denna rösträtt. För är det tillräckligt lite mark som krävs, så kommer ju små ägolotter att bli attraktiva, bara för att få rösträtt, var på man struntar i själva markägandet i övrigt.

        F.ö. så tycker jag att det är rimligt att viss mark, främst avsedd för rekreation, infrastruktur och dylikt ägs av det offentliga.

        • Mats Jangdal says:

          Det måste ju vara en markbit som är tillräckligt stor att registrera hos lantmäteriet. Vertikala virtuella fastigheter får man nog stryka.

          Varför vill du inte ge privat näringsliv möjlighet att tjäna pengar på sitt markinnehav av attraktiv rekreationsmark?

          • Niklas says:

            Så en vanlig villatomt borde alltså räcka för att få rösträtt? Om då denna villatomt är samägt av t.ex. makar, sambos eller syskon, ska då bägge ha rösträtt?

            Anledningen till att det offentliga bör äga friluftsområde är tvåfalt. Dels är friluftsområden viktiga för den allmäna hälsan, vilket gör friluftsområden till ett allmänintresse. Dels finns ju goda förutsättningar att kanalisera besökarna till just friluftsområden, istället för till privatägd stadskärna mark, där ägarna kanske inte vill ha en massa allemansrättsliga besökare. Det blir nog svårt att få en majoritet i riksdagen för att avskaffa allemansrätten…

            Å att det finns publika rekreationsområden, hindrar ju inte nödvändigtvis att det även finns utrymme för privatägda rekreationsområden, där en eller flera markägare satsar på besöksturism, guidade turer, stuguthyrning etc.

  2. Jan Suhr says:

    Det med ägande är intressant ur en annan synvinkel. Inom EU vet man exakt vart varenda kreatur befinner sig, kossor, grisar och får är stenhårt kontrollerade. Dessa djur har också en ägare.

    Vad det gäller människor har vi ingen koll alls, men ingen äger heller en människa. Vi skulle inte heller acceptera att staten hade samma koll på oss.

    • Mats Jangdal says:

      Tänker du på att vi snart är chippade eller har andra biometriska transponders som ständigt anger vår position till storebror?

Comments are closed.