Som jag beskrivit tidigare kan försiktighetsprincipen endast tillämpas på kända risker. Försöker man tillämpa den på okända risker, riskerar man att kontraproduktivt öka riskerna än att minska dem.
Därför är det en rimlig begäran från medborgarna att politiker på både riksnivå och lokalt tillämpar något slags försiktighetsprincip i hanteringen av återvändande IS-krigare och deras barn. Vår säkerhet och trygghet, samt ekonomi kräver en sådan analys av läget.
Men då svarar flera politiker att man ska inte måla fan på väggen, eller ropa varg i onödan. Vad då i onödan? Här finns en klar och påtaglig risk att människor som mördat och lemlästat kommer hem med sina galna idéer eller möjligen sin ångest över vad de varit med om. Vad har vårt samhälle för beredskap för det?
Samma politiker anser dock att vi ska lyssna på Greta och andra alarmister som ropar vargen kommer om sin egen omotiverade klimatångest. Varför tillämpar inte dessa politiker försiktighetsprincipen på rätt frågor? Med vilket slags populism motiverar de sin vilsenhet i pannkakan?
Många anser att det finns en dold agenda bakom varje makthavares underliga vurmande för nedbrytande krafter i vårt samhälle. ”De vill ha det så här”. Efter ett långt arbetsliv anser jag inte det, jag har lärt mig att känna igen stela leenden och tomma blickar och törs därför påstå att de flesta makthavarna helt enkelt är dumma i huvudet.
Vi måste därför med gemensamma krafter se till att alla dessa med skyndsamhet förpassas till positioner där de inte kan göra skada, och att ersättarna tvingas göra en offentlig programförklaring innan de ens hamnar på valbar plats.
Är tyvärr beredd att instämma. Allt för många svenska politiker är vad jänkarna finkänsligt kallar för ”subpar” intellektuellt. Alltså under medelmåttig nivå. De klarade att sitta stilla och få godkända uppförandebetyg i folkskola och grundskola, men redan i de mer krävande gymnasieutbildningarna visade de sig otillräckliga.
På många håll har tanken varit att dessa politiker skulle representera ett folkligt sunt förnuft som balans mot tjänstemännens betydligt högre och teoretiska utbildningar. Det har dock inte fungerat så.
Detta är inget försvar för tjänstemännen. Det finns mycket övrigt att önska även från det hållet. Sammantaget har regerandet av landet, både nationellt och lokalt överlämnats UPA till folk som inte är vuxna uppgiften.
Helt sant, Jan, att ”de flesta makthavare är dumma huvudet”.
Men drar likväl en felaktig slutsats, eftersom toppskiktet (ministrar m fl) tvärtom är mycket väl informerade, via kunniga rådgivare. De med verklig makt vet därför mycket väl vet vad som bäst för deras uppdragsgivare, väljarna, de väljer med öppna ögon att göra tvärtom – låter sig styras av vad som bäst gagnar dem själva (pekuniärt och maktmässigt) och deras ras partier.
Löfven och Kristersson är inga dumhuvuden, de ”vill ha det så här”. Det talesättet stämmer bättre än din tes om fördumningen som huvudförklaring till dagens alla dårskaper. Och den slutsatsen är ännu lättare att förena med din erfarenhet av ”stela leenden och tomma blickar”.
Varför skulle det vara lättare att ta in vad rådgivarna säger än vad medborgarna säger? Att vara smart är inte det samma som att vara slug.
Löfven och Kristersson är de två jag sist skulle anställa.
Har skrivit om IS-barnen och en av världens minst utbildade och mest obildade regeringar hanterar detta trauma
http://blogg.vk.se/asasuh/
Bra skrivet! Men snyftreportage om Skråmo? Jag har inte snyftat en enda gång jag läst något om honom. Vilken dåre! är vad jag tänkt. Men jag kanske inte är normal.
Jag har inte heller snyftat över honom utan endast hoppats på att någon skjuter ihjäl honom. Från svenskt håll borde vi ha infört skottpengar på ISIS. Säg en miljon svenska kronor för varje huvud som en kula passerar igenom.
Lite utanför ämnet kanske, men det är en sak som slår mig om islam, kristendom och ekonomi när jag läser Mats Jangdals artikel och Åsa Sundhs artikel.
Hur kan en ganska primitiv religion som islam med följare med ganska låg intelligens vinna så mycket framgångar, medan en ganska sund religion som kristendomen med mer intelligenta följare mer eller mindre vittra sönder?
Mitt svar på det är hur dessa två religioner skiljer sig åt när det gäller styrningen av dem. Islam har ingen central kontrollmakt medan kristendomen har det. Katolikerna har Vatikanen med påven. Protestanterna har sina hierarkier där toppen dikterar villkoren för de underlydande. I Sverige har vi ärkebiskop Antje Jackelén som sätter agendan.
Det blir ganska tydligt om man tittar på dessa två religioner hur centralstyrning förstör medan decentraliserad styrning blir vinnare. Exakt så är det med ekonomi. Centralstyrd ekonomi blir kaos och kriser. Decentraliserad och dynamisk ekonomi blomstrar och bygger välstånd.
Detta går att applicera på precis vad som helst. Hur kommer det sig att skolan är så dålig? Centralstyrning. Hur kommer det sig att sjukvården är så dålig? Centralstyrning. Det är bara att fråga på och svaret blir detsamma.
Intressant observation! Får mig att tänka på gerillakrig mot fasta arméer. Framgånsrikt i Teutoburgerskogen, Vietnam, Afghanistan.
Nja, skolan var mycket bättre förr när den var statlig. Kommunernas skolansvariga har ibland ingen aning om vad de ansvarar för. Plus att männen inte bestämmer ett skit i skolan längre, för då skulle det inte finnas ett spår av genusvetenskap på schemat.
Skolan har befunnit sig i vittringen sedan staten eller byråkratin tog över den. Syftet med en statlig skola var att ta kontrollen över fostran av barnen och ungdomarna, inte att utbilda dem i första hand. Desto mer av utbildning som staten har kapat åt sig, desto sämre har utbildning blivit.
Påven bestämmer väl inget i den protestantiska kyrkan? Själva definitionen av protestantism är att hålla Påven borta.
Bibeln styrka som rättesnöre finns i Gamla Testamentet, historien om Jesus är nog mest påhittad av sluga kyrkofäderna.
Jag har inte påstått att påven bestämmer något i den protestantiska kyrkan. Jag påstår bara att den protestantiska kyrkan har en hierarki som förstör den medan islam inte har någon sådan hierarki.
Ta bara en sådan sak som att det är de politiska partierna i Sverige som styr i kyrkan lokalt. Islam har ingen politisk styrning.
Norge har en sund inställning till IS barnen. Föräldrarna är ansvariga. Barn utan föräldrar ansvarar Norge för om barnen är norska. Det är konstigt att Sverige ska ha sådana våndor att fatta beslut när det är konkreta problem men blixtsnabbt kan fatta beslut om imaginära problem.