Humanism på svag is

Dagens gäst är Ernst Herslow

Han har uppmärksammat att tidningen Humanisten, som är organ för organisationen Humanisterna publicerat ovederhäftig klimalarmism. Han fick en första kommentar, men sedan blev det stopp.

Upphovet till debatten, samt fortsättningen, innan det blev stopp.

Nedan följer den mailväxling där refuserandet kom och sedan den refuserade kommentaren.

Hej!
Tack för texten, men vi tackar nej till publicering. Både du och Patrik Lindenfors har redan fått framföra era åsikter i frågan.
 
mvh, Lars Åberg (redaktör)

 

Hej!
Det är kanske ett olyckligt sammanträffande att min respondent och ansvarige utgivaren är en och samma person. 
Det är väl också i Humanisternas anda att fördjupa diskussionen från bara slagord till analys. Därför ser jag refuseringen som ett olyckligt beslut; jag hade sett fram emot en nyanserad debatt med vetenskap och sans i fokus.
Eftersom jag i och med detta besked, sammantaget med Lindenfors svar, helt tappat förtroendet för Humanisternas ledning kommer jag inte att förnya mitt medlemskap. 
 
Vänligen 
Ernst Herslow

Det svar som Patrik Lindenfors (PL) gav på mitt debattinlägg i Humanisten 1/2019 inger mycken oro för att inte säga bestörtning. PL besvarar i princip mina två första frågor jakande (anser styrelsen att klimatfrågan är mänsklighetens största ödesfråga resp. anser styrelsen att personer som hyser en avvikande uppfattning [… ] i en pågående vetenskaplig fråga som långt ifrån avgjorts, ska kallas ”förnekare”.

Jag förvånas över PL:s närmast vördnadsfulla respekt för den politiska inrättningen IPCC, vars politiskt färgade rapporter vi tydligen okritiskt ska svälja med hull och hår. En i sanning märklig inställning av en styrelsemedlem för en organisation som ju sätter förnuft, vetenskap och kritiskt tänkande framför auktoritetstro, konformism och osjälvständig underkastelse under diverse överhögheter och charlataner. Å andra sidan (om man nu förlitar sig på IPCC): i IPCC:s rapport AR 5 kan man konstatera att med utgångspunkt i de två mest realistiska scenarierna RCP4.5 och RCP6.0 om framtida CO2-halt i atmosfären hamnar temperaturökningen år 2100 på ca 1 grad. Innebär det en ”civilisationsomstörtande förändring” eller ”potentiell destruktion”?

PL påstår häpnadsväckande nog att människor som ifrågasätter IPCC:s bild är ”konspirations-teoretiker”. Klimatmodellernas temperaturer skenar, medan verkligheten (mätningar) uppvisar mycket stabila temperaturkurvor, samtidigt som CO2-halten ökar. Menar PL alltså att människor som på basis av dessa fakta anser IPCC:s hypotes vara falsifierad istället är ”konspirationsteoretiker”? Det är ju en ren förolämpning av vetenskapare som Judith Curry, Richard Lindzen, Roy Spencer, Patric Moore med många fler som kraftfullt kritiserat AGW-hypotesen som den framförts av IPCC. Eller, om den vetenskapliga engelskan blir för svår, lyssna på vad de framstående svenska vetenskaparna Nils-Axel Mörner, Lennart Bengtsson, Sten Kaijser med flera anser om dagens klimathysteri.

Humanisterna ska, som PL påpekar, givetvis motverka konspiratoriska världsbilder. Samtidigt kan man inte bortse från vad framstående klimathotsförespråkare faktiskt säger. Här följer ett axplock:
Christiana Figueres, ordförande för UNFCCC 2010-2016 (överordnad FN-organisation till IPCC) säger att det inte längre handlar om klimatet, det handlar om att ställa om världens ekonomiska system.
Maurice Strong, grundare av FNs miljöprogram, har sagt: ”är inte det enda hoppet för planeten att industrialiserade civilisationer kollapsar? Är det inte vårt ansvar att själva åstadkomma detta?”
John Houghton, IPCC: ”Om vi inte förebådar katastrofer kommer ingen att lyssna”.
Potsdam-institutets Hans Joachim Schellnuber m fl: ”omställningen som krävs för att rädda planeten kräver nya mekanismer: förstärkning av den nationella statsmakten; ett intensivt internationellt samarbete; ett globalt styre genom EU, Världsbanken, FN och andra internationella organ.
UNEP Executive Director Achim Steiner: ”Universellt medlemskap i UNEP’s Governing Council etablerar en ny, representativ plattform för att stärka miljödimensionen i en hållbar utveckling, och ger varje regering en likvärdig röst rörande beslut och handlingar som är nödvändiga för att stödja den globala miljön, och för att garantera alla en rättvis del i världens resurser”.
Greenpeace menar att UNEP bör transformeras till ”en global myndighet för miljön, med avsevärt förstärkta mekanismer för implementering, efterlevnad och verkställighet”.
Professor Jörgen Randers: ”demokratin måste pausas för att lösa klimatkrisen” och ”ett elitstyre är bättre än demokrati”.
Vår egen Anders Wijkman menar att det behövs ”reglerade finansmarknader samt förslag till olika system för styrningen av beslut på global nivå”, och ”the only possible response is emergency action that will transform human social, economic and financial systems”.

Som en avrundning på avsnittet om konspirationer och alternativa förklaringar skriver PL nedlåtande att ”det är svårt att ta in” att man ifrågasätter att IPCC tagit relevant hänsyn till solen, vattenånga mm. Ett sådant uttalande avslöjar PL:s avsaknad av ödmjukhet inför ett så komplext system som jordens klimat, ett system vars påverkande faktorer vetenskaparna långt ifrån har klart för sig. Trots detta påstår IPCC att naturliga faktorer (sol, moln, vattenånga, kosmisk strålning, vulkaner, oceancykler osv.) spelar en underordnad roll för de senaste decenniernas temperaturökning.

Vi ska lyssna på IPCC-forskarna uppmanar oss PL. Javisst, men vi ska också lyssna på de otaliga forskare som har en annan uppfattning. Tyvärr vill PL tydligen, i gott sällskap av tv, radio och storstadstidningarna, inte släppa fram dessa för att delta i den allmänna diskussionen. För den intresserade har Kenneth Richard på notrickszone.com sammanställt över 500 vetenskapliga rapporter från 2018 som framför andra hypoteser än den IPCC står för.

Sammantaget ligger PL:s svar långt ifrån Humanisternas egna skrivningar angående vetenskap, förnuft och kritiskt tänkande: empiriska studier, logiskt tänkande, kritisk analys och öppen argumentation är metoder för att få fram en så saklig och objektiv verklighetsbeskrivning som möjligt. Enighet bland forskare innebär inte någon garanti för att beskrivningen av verkligheten är korrekt, men inom vetenskapen finns metoder för att med tiden komma till rätta med missuppfattningar. Om hela styrelsen står bakom PL:S svar, kan jag som sann humanist bara uppmana denna styrelse att omgående avgå och ställa sina platser till förfogande för andra som tydligt kan ställa sig bakom Humanisternas grundläggande värderingar.

Ernst Herslow
Hästveda

 

 

 

Det här inlägget postades i Gästlistan, Klimatbluffen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

10 svar på Humanism på svag is

  1. Rikard skriver:

    Hej.

    Vad är det som hänt med Humanisterna? Jag blev nyfiken då jag inte känner igen förening utifrån beskrivningen ovan, men jag måste tyvärr säga att vid besök på hemsidan och en snabb genomläsning av några av deras blogginlägg och artiklar bekräftar bilden som ges i Herslows text.

    Den nedlåtande arrogans mot kristna religiösa samfund, sekter och kulter som genomsyrar samtliga formuleringar skämmer budskapet man försöker framföra. Vad hände med saklig kritik och argumenterande resonemang? Man utstrålar dessutom rejäl intellektuell ohederlighet och feghet: Jehovas Vittnen (vilka för all del förtjänar kritik men på rätt sätt) särskådas obönhörligt. Så även kristendom i gemen – särskilt missionsverksamhet under förr-förra århundradet får sig rejäla snytingar i bloggposter.

    Men om en viss världsreligion är det knäpptyst – istället häcklas NMR (vilket de får tåla). Vad jag söker är samma häcklande och raljerande över Fi (minst lika av banan som NMR) eller Vänsterpartier (och deras förflutna…) eller Miljöpartiets allt annat än miljövänliga politik. Men nej – man sparkar inte in öppna dörrar hos Humanisterna: man står och viftar med benet i en lös dörrkarm. Skamligt, fegt, anti-intellektuellt och konformistiskt.

    Lindenfors debattinlägg görs faktiskt inte rättvisa av Herslow ovan. Det är betydligt värre än vad Herslow antyder eller säger rent ut – det är en stridsskrift och en hundvissla i textform för att sortera ut avfällingar från den rätta läran. Något ”Jag anser…” eller ”Jag drar slutsatsen…” finns där icke, endast formuleringar som ex cathedra implicerar att ifrågasättande av IPCC (och resten av klimatdogmatismen) tyder på ondska, okunnighet och psykisk labilitet. Skamligt; rena Aftonbladetnivån, eller rent av DN.

    Att en grupp som tror sig vara ateister dessutom driver ”konfaläger”, men kallar det ”sekulär konfirmation” är bara barnsligt. Det ser mer ut som en frikyrka med väckelsemöten än nyktert och torrt sakligt samtal. Dessutom verkar organisationen ha anammat den amerikanska betydelsen av ”ateist”, i dess aggressiva form av gudsförnekelse – pikant, när man samtidigt kräver tro utan ifrågasättande av IPCC och klimatkatekesen.

    Humanisterna verkar prioritera att man skall säga det som är rätt, istället för att fråga vad som är sant.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    • Mats Jangdal skriver:

      Har för mig att Christer Sturmark var ordförande för Humanisterna för något tiotal år sedan. Tror att det var då en stor omdaning av humanisterna skedde.

      • Thomas Gunnarson skriver:

        vår käre minister Morgan är en gammal medlem…

    • Åke Sundström skriver:

      Väl sammanfattat, men överdrivet artigt. För något så pinsamt som Humanistens bemötande av Herslows väldigt balanserade analys ser man inte man inte så ofta i seriösa sammanhang. I den partipolitiska gyttjebrottningen må visserligen debattetiken ligga på liknande nivåer, men man väntar sig inte att en organisation som vill kalla sig seriös tycker att detta är gott nog. Herslows slutsats att styrelsen borde avgå, om ingen rättelse sker, är välgrundad.

  2. SasjaL skriver:

    Detta är vad sker när en verksamhet blir infiltrerad utav element som inte har något legitimt där att göra.

  3. Thomas Gunnarson skriver:

    Det är väl bara två filosofer som fått rejält genomslag, Buddha och Jesus, Jesus som hade en god kontakt med sin Fader som förklarade för Sonen att han måste tänka själv… Vilket var det Jesus ville förmedla till sin omgivning… Vilket var något som störde. De som förnekar Jesus vill inte tänka själva utan vill ha en klar dogm att rätta sig efter.. En del av dessa har aldrig blivit vuxna utan skall alltid protestera mot allt, bara för att man kan… Men oftast så är det för att man inte vågar tänka själva, som var Jesus uppmaning – och dessa som aldrig blivit vuxna tycks samlas i Humanisterna där de kan bråka och mobba de som ställer upp som mobboffer…

    • Mats Jangdal skriver:

      Det var en märklig tolkning Thomas! Jag har aldrig tagit till mig kristendomen, för det var för mycket tvång, för mycket lögn, förkastande av verklighet och vetenskap etc.
      Har läst bibeln pärm till pärm ett par gånger och aldrig sett skymten av något gudomligt, bara människors propaganda.

      Kallar mig ateist och blir därför helt felaktigt kallad för kommunist. Längtar till den dag då de borgerliga lyckas dra sina huvuden ur sin egen röv och se verkligheten som den är.

      Ska man vara ateist får man se till att hålla sig till sanningen och vara ödmjuk nog att erkänna att man kan ha fel i allt, men inte överge sin linje förrän man blivit överbevisad.

      För mig är Sokrates den store filosofen, sökaren. Arkimedes det stora vetenskapliga geniet.

      • Thomas Gunnarson skriver:

        Eftersom Bibeln är en konstruktion från år 325 eller så, torde det finnas politiska effekter… samtliga evangelier är präglade av politik. Det enda evangeliet som någotsånär kan beskriva händelserna på ett nordeuropeiskt sätt är Markus.. Resten av Bibeln kan man nog lämna därhän… Så hur man uppfattar Bibeln blir en personlig fråga. Om man är en dogmatisk person så finns det inget annat än den egna uppfattningen om någonting. Det innebär att det krävs en vetenskaplig förklaring för allting och om Vetenskapen har en bestämd åsikt/uppfattning så är det en dogm… Lika stelt religiöst som vilken sekteristisk åsikt som helst… Just den insikten har flera framträdande kristna teologer haft under åren, att gnostiska teorier inte funkar i praktiken, – för majoriteten av folket… Om man driver en sekteristisk åsikt så blir man ensam och samhället håller inte ihop. Ungefär som klimatköret och Greta…en religiös funktion som i grunden är sekteristisk. Men som man vill tvinga på alla…

        • Mats Jangdal skriver:

          Visst är den ateistiska hållningen i viss mån dogmatisk. Men den hållningen dikterar ingalunda en viss politisk filosofi. Det finns ateister i alla läger från vänster till höger.

          Vetenskapen har inte en bestämd åsikt. Vetenskap är provisorisk, i väntan på bättre kunskap.
          Det kan ge utslag till vetenskapens nackdel i förhållande till dogmatisk filosofi och religon där man lagt fast sitt tankemönster en gång för alla.

          Jag misstänker att majoriteten av folket förstår detta. Men de religiösa är så krävande (kvävande) i sina krav på tolkningsföreträde för sin fastlåsta position att inte alla orkar eller våga opponera sig.

          • Thomas Gunnarson skriver:

            Jo, iofs… men jag brukar roa mig med att ifrågasätta vetenskapliga dogmer… då får jag en religiös motreaktion. Komiskt…

Kommentarer är stängda.