Klimatlagen och kommunerna

Enligt Klimatlagen SFS 2017:720 som började gälla 2018-01-01, dess
§2 Regeringen ska bedriva ett klimatpolitiskt arbete som
1. syftar till att förhindra farlig störning i klimatsystemet,
2. bidrar till att skydda ekosystemen samt nutida och framtida generationer mot skadliga effekter av klimatförändring,
3. är inriktat på att minska utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser och att bevara och skapa funktioner i miljön som motverkar klimatförändring och dess skadliga effekter, och
4. vilar på vetenskaplig grund och baseras på relevanta tekniska, sociala, ekonomiska och miljömässiga överväganden.

Det är flera kommuner där miljöpartister och andra vill genomdriva kommunala klimatplaner som ska förhindra utsläpp. Vanligen hänvisar motionären eller tjänstemannen till nämnda klimatlag. Men det har kommunerna inget mandat för, inte enligt lagen. Enligt lagen är det regeringen som ska bedriva det klimatpolitiska arbetet.

Om propåer om lokala klimatregler dyker upp i kommunerna bör denna §2 kunna användas för att stoppa det hela av dessa anledningar.
0. Kommunerna har inte uppdraget.
1. Det föreligger ingen risk för allvarlig störning i något område som kommunerna kan påverka.
2. Vi vet inget om eventuell klimatförändringars riktning och styrka, så det enda vi kan göra är att hålla en allmän beredskap att hantera de frågor som dyker upp.
3. Det finns inga växthusgaser, koldioxid inräknat. Detta är relevant vetenskap varse. Begreppet växthusgas är politiskt konstruerat, inte vetenskapligt.
4. Att tro att människan kan påverka klimatförändringar som sådana är en helt ovetenskaplig inställning. Några åtgärder som bidrar till minskade klimatförändringar är därför inte möjliga. Ekonomiska överväganden måste därför resultera i slutsatsen att det mest ekonomiska man kan göra är att inte företa sig något alls motiverat utifrån föreställningar om klimatet.

This entry was posted in Klimatbluffen and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

16 Responses to Klimatlagen och kommunerna

  1. Göran says:

    Om det ska minskas på andra växthusgaser, får vi förbjuda alla våra industrier och kraftvärmeverk att släppa ut vattenånga. Förbaskad idioti.

  2. Jan Andersson says:

    Riktigt bra!

  3. Tege Tornvall says:

    Vad vi kan och måste göra är att studera, följa och anpassa oss till klimatets växlingar. Nuvarande klimatpolitik tar nödvändiga resurser från detta.

  4. Åke Sundström says:

    “Några åtgärder som bidrar till minskade klimatförändringar är därför inte möjliga”, skriver du. Men det är förstås en förenkling av en mer komplicerad sanning. Bättre att skriva att sådana åtgärder “inte är nödvändiga”, eftersom hotbilden är falsk. Om däremot hotbilden, AGW, vore sann, som ju våra motståndare hävdar, är motåtgärder både motiverade och möjliga. Dock BARA med hjälp av en GLOBAL koldioxidskatt, lika i alla länder. Att enskilda länder “går före” (med Sverige i täten) har däremot ingen som helst effekt på de globala utsläppen.

    Att tala om att “åtgärder inte är möjliga”, utan att nämna den andra tolkningen, är ett självmål, eftersom alarmisterna då slipper en svårvunnen debatt av varför FN – och även våra svenska politiker och deras maktlojala “experter” – vägrar rekommendera det enda som skulle göra nytta, en global CO2-skatt.

    • Mats Jangdal says:

      Jag vägde mellan att skriva att åtgärder inte var påkallade och inte möjliga. Eftersom åtgärder där människan styr klimatet i vetenskaplig mening inte är möjliga kände jag att det blev för luddigt att skriva inte påkallade.

      Det där om global CO2-skatt ska vi ha i bakfickan och dra fram vid rätt tillfäle.

      • Åke Sundström says:

        Nej, den förklaringen tycker jag inte håller. Att styra klimatet är en sak, att påverka utsläppen av CO2 är en helt annan. Det första är säkerligen omöjligt, det andra är fullt möjligt – och det enda politiskt relevanta.

        Bra att du tänker återkomma till den globala koldioxidskatten. Superviktig fråga, hoppas jag att du inser.

  5. Rikard says:

    Hej.

    Just termen ‘växthusgas’ är en språklig konstruktion med politisk innebörd som du skriver (glöm inte att allt är politik, bara någon vill det), men om man kikar på den utan att slå upp den utan istället dekonstruerar den, vad händer då?

    Det kan vara gas(er) som uppstår i växthus.
    Det kan vara gas(er) som skapar/simulerar växthus.
    Det kan vara gas(er) som ökar effekten av ett växthus.

    Så långt allt väl, rent språkligt och även naturvetenskapligt (under förutsättning att någon av de påstådda effekterna kan påvisas och härledas), men om vi vill veta vilka gaser, i vilken koncentration och kombination, vad händer då?

    Vad det verkar för mig som humanist och samhällsvetare, enligt akademisk taxonomisk indelning, är att termen ‘växthusgas’ har en för naturvetare tämligen välkänd definition, men saknar klassificering – om jag sagt ‘vätgas’ hade inget kunnat diskuteras ifråga om vilken gas jag menar, bortsett från koncentrationen. Termen är naturvetenskapligt sett svepande men välkänd och därför i bruk: alla vet vad som åsyftas utan närmare definition: jfr ‘grundämnen’.

    Men rent politiskt och språkligt ser det värre ut, för där är termen obegränsad. Den är generaliserad och urvattnad på samma sätt och till samma grad som ‘dynamiska effekter’ (Carl Bildts mantra) eller ‘oacceptabelt’ (Ygemans dito) eller ‘Inte okej!’ (Löfvens abrakadabra om allt mellan himmel och jord) – alla tror sig veta vad som åsyftas, och inge kräver närmare specifikation eller definition.

    Som ‘ekologisk’, eller ‘mångkultur’, eller ‘mänskliga rättigheter’.

    För den som är mer naturvetenskapligt lagd och skolad är det ofta svårt att begripa att inom de andra akademiska fälten är vad som är vetenskapligt sant inte nödvändigtvis detsamma som naturvetare menar: mitosis är vad det är, men ‘etableringsincentiv för miljöfrämjande klimatpositiva investeringsframsteg’ är det jag behöver att det betyder just nu.

    Naturvetare, och naturvetenskapligt bildade gör ständigt samma misstag i debatter: de tror att man påverkar opinion med fakta. Så kan det vara, men de första stegen är att stämma publiken välvilligt, och sedan få den att lyssna och sedan visa fram en till tre enkla, kortfattade (mitt största problem…) och lättfattliga sanningar vilka kan förklaras med vanliga ord. Tyvärr slirar naturvetaren allt som oftast ner i det dike som kallas tekniska detaljer – varpå den språkligt skolade alltid vinner.

    Och det är att vinna som räknas, inte att ha rätt eller att framföra sanningen.

    Din punktlista ovan håller rätt nivå, språkligt och faktamässigt. Tekniska resonemang hänförs bäst enligt ‘tala till bönder på bönders vis och till de lärde på latin.

    (Läs nu inte detta som något angrepp personligen – tror jag iof inte att du gör men det är svårt med språklig ton och nyans via nätet sägs det) utan som rent allmänna tips till alla er som är naturvetenskapligt pålästa och skolade och som debatterar klimat.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare
    PS Av intresse kan vara att flera kommuner struntat i påskris med fjädrar – för klimatets skull. Tänk dig att det är en människa som faktiskt tror på det du skall kunna övertyga. DS

    • Mats Jangdal says:

      Solklart!

      • Åke Sundström says:

        Vad är solklart? Syftar du på Rickards korrekta påstående att “naturvetaren tyvärr allt som oftast slirar ner i det dike som kallas tekniska detaljer”?

        Det är då som 95 procent av lyssnarna stänger av. Är inte detta en av de viktigaste orsakerna till att skeptikersidan haft så svårt att bekämpa klimathysterin? Den som faktiskt är relativt lätt att avfärda med enkel logik och begripliga, jordnära argument.

        Fler än naturvetare kan förstås synda i detta avseende, ekonomer t ex, fast då mest i ohederliga, politiserande syften, medan många naturvetare ärligen tror på den snåriga teoridiskussionens betydelse.

        • Mats Jangdal says:

          Det och att för många ord skymmer budskapet, samt att det är vinna som räknas i val mm.

          • Åke Sundström says:

            Överens förstås om bisatsen och även om att alltför många ord kan skymma budskapet. Men nu var det inte antalet ord jag ifrågasatte utan vilka ord och argument vi och andra skeptiker bör prioritera för att striden snabbare skall kunna vinnas. Om detta får vi väl fortsätta att vara lite oense.

            Vad de allmänna valen anbelangar menar jag att hur man vinner är minst lika viktigt som att man gör det. EU-valet kommer att avgöras av Greta & Co, men detta är för berörda partier ett moraliskt nederlag, som i slutänden blir mer av en belastning än någonting att yvas och glädjas över.

            • Mats Jangdal says:

              Ja, frågan är rent av om det är argument eller handlingar som är viktigast, eller om det är budskap eller budbärare? Tänk Greta.

              • Rikard says:

                Hej.

                Det är inte ‘eller’ – det är ‘och’. Budbäraren blir alltid förknippad med sitt budskap, och tvärtom.

                Handling måste vara något du framställer som ett faktum: Förr eller senare måste vi agera! Bättre förr, än senare. Lyssna på mig, jag vet hur vi kan göra!

                Man får aldrig skylla ifrån sig – tänk själv hur mycket trovärdighet du känner inför frasen “vi skall se över våra rutiner” samt den som säger så.

                Jag vill igen rekommendera Häggs två retorikböcker – oavsett vad man kan tycka om mannen i övrigt skrev han böckerna för att retorik är något som skall användas. Jag har både studerat ämnet på akademisk nivå, och undervisat i det – och kan lätt säga att Häggs böcker slår alla teoretisk/historiska avhandlingar och luntor man plöjt med hästlängder. Även en del äldre böcker (före 1990 säg) om reklam är bra källor, då de diskuterar hur man långsiktigt bygger ett varumärke – tänk på hur svenskar över femtio reagerar på ‘Husqvarna’ t ex.

                Som sagt, det är vinna publiken som räknas, för vinns inte den så kan den sedan inte övertygas. Tala inte till publiken som om den är tvungen att lyssna – det är därför de flesta politiker, lärare och präster (vi som alla använder retorik som vårt främsta verktyg) är usla talare: man är van en fången publik. Tala till publiken som en ovillig, skeptisk köpare som förutsätter att du luras men är villig att låta dig motbevisa den.

                Hoppas mina råd är till nytta,

                Kamratliga hälsningar,
                Rikard, fd lärare

                • Mats Jangdal says:

                  Med handling menade jag inte förslag på vad vi ska göra. Jag menade att bokstavligen göra istället för tala. Alltså att gå ut på stan och träffa folk istället för att argumentera på nätet. Visa att här är människan som offrar sin kropp för saken.

                  Har läst en av Häggs böcker, tyckte inte den var bra. Det är något med Häggs sätt att resonera som inte går hem hos mig, logiken är fel, exemplen väcker motvilja. Han förutsätter en tanke-, värde-, erfarenhets-, gemenskap som vi uppenbarligen inte har.

                  Men av detta kan man lära!

                  Förhållandet till Husqvarna är nog lite si och så beroende på vilka av deras produkter man konfronterats med.
                  Över 50, undrar om man inte måste gå över 80 och kanske mer för att få en enstämmigt positiv bild av Husqvarna. Men kanske inte heller då. För firmanamnet förknippas också med fattigsverige och vedspisar.

    • Göran says:

      Dina tre växthusgasteorier stämmer inte ens teoretiskt. Det uppstår inga gaser i ett växthus som ökar temperaturen i växthuset. Ingen gas kan simulera ett växthus eftersom det skulle innebära att gasen skulle kunna stänga inne en annan gas. Det finns inga gaser som kan öka effekten av ett växthus.

      • Rikard says:

        Hej.

        Göran, du verkar missa poängen. Det handlar inte om huruvida det strikt naturvetenskapligt sker någon gasbildning, i någon form. Det handlar om begreppet ‘växthusgas’, hur det används och hur man ur bruket av begreppet härleder betydelsen.

        Det spelar ingen roll om jag har rätt eller fel i objektiv mening – om det är jag som blir lyssnad på och jag som blir åtlydd är det jag som har rätt. Naturvetares största svaghet är deras vägran att acceptera att kommunikation alltid trumfar fakta.

        Jämför hur enkelt det är att säga: “Vi måste värna klimatet för våra barns skull!” med en tekniskt korrekt utläggning om alla de otaliga faktorer som tillsammans utgör klimatet – vem tror du blir inklippt i sändning? Inte den som måste leverera en utläggning på en timme eller mer för att vara säker på att lyssnarna har förstått de grunder som är nödvändiga för de mer avancerade sammanhangen.

        Du behöver inte tycka om det – jag gör det inte, och det är ändå mitt specialistområde, men det är så det är.

        Kamratliga hälsningar,
        Rikard, fd lärare

Leave a Reply