Stagnation i demokratin

Vi lever i oroande tider. Det finns människor beredda att skapa oro, i övertygelse att de själva kan dra nytta av det. Sedan finns människor som blir paralyserade av oro, oförmögna att analysera vad som skapar den och vilka som driver på oron. Några få försöker hålla huvudet kallt, ge akt på tecken och analysera skeenden.
Det finns oro för att vi förstör klimatet, och det finns oro för att klimatpolitiken förstör vår civilisation. Det finns de som oroar sig för vad folk ska säga i diverse politiska frågor och det finns folk som oroar sig för att de inte ska få säga det. Det finns folk som oroar sig för rasismen i samhället, och det finns folk som oroar sig för att det som kallas rasism är en täckmantel för förtryck. Det finns folk på landsbygden som oroar sig för att våra städer kommer att kollapsa, och det finns folk i våra städer som oroar sig för att landsbygden inte ska kunna försörja dem med mat. Det finns folk som oroar sig för att religionen inte får tillräckligt med plats, och det finns folk som oroar sig för att religionen tillåts ta för stor plats, i synnerhet fel sorts religion eller kvasireligioner. Det finns folk som oroar sig för att det som sägs officiellt i media inte är sant, och det finns de som oroar sig för att det verkligen är sant.
Var och en av dessa oroskänslor kan vara befogad eller ett tecken på något irrationellt hos enskilda människor. Men när det uppträder så vitt och brett är det tecken på något annat. Dessa former av oro är främst utbredda i västvärlden, åtminstone som jag som lätt hemmablind västerlänning uppfattar det.
Jag tror att all denna oro sammantaget är ett tecken på att våra demokratier inte utvecklats i takt med teknologi, arbetsliv, utbildning, familjeliv, med mera. När demokratierna inte utvecklats i takt med tiden innebär det också att ideologierna inte heller gjort det. För att hade de utvecklats i takt med tiden hade de styrt och utvecklat demokratin till att utvecklas på ett positivt sätt.
Demokratin utvecklar sig inte själv. Den kräver vård, tillsyn och konstruktiva idéer för att utvecklas. När de inrotade partierna tror att de försvarar demokratin när de försvarar sitt eget maktinnehav, är det ett tydligt tecken på att demokratin gått i stå.
Det är då vi får sådana frihetsinskränkningar som EUs internetdirektiv, det så kallade upphovsrättsdirektivet, som tillåter makten att skydda sin propaganda mot i princip varje slag av kritik. Ett sådant tilltag riskerar lägga en våt filt över all demokratiutveckling.
Ronie Bergen har en intressant fundering om den sekulära demokratiens blinda fläck, att den måste aktivt försvaras av den som vill ha den kvar. I det arbetet är normala kristna och judiska traditioner en hjälp som inte ska försmås, men de är inte ett villkor.

This entry was posted in Frihet and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

10 Responses to Stagnation i demokratin

  1. Åke Sundström says:

    Nu finns det förstås allvarligare ting än EU:s internetinitiativ att oroa sig för. T ex att unionen saknar demokratisk legitimitet och i skrämmande grad påminner om en lättvariant av gamla sovjetiska Gosplan, d v s överdoser av planhushållning i stället för välståndsskapande fria marknader. En fattigdomsmaskin omfamnad framför allt av folkpartiet, dessa falska svenska liberaler. Varför är det så få fria liberaler eller företagare som kritiserar denna mesallians?

    Och på hemmaplan är väl både DÖ och JÖ tydligare tecken på att demokratin inte bara är hotad utan i själva verket redan avvecklad. Var någonstans hittar du eller Bergen värre blinda demokratiska fläckar än dessa? Låt oss inte hymla med det faktum att Sverige inte längre är en reell demokrati, även om vi förvisso har en demokratisk grundlag.

    • Göran says:

      Demokrati har en massa fel. En sådan är det du skriver om; leder ofta till totalitär socialism. Demokratin behöver spärrar för att se till att den inte skenar iväg. Har vi i Sverige några spärrar? Nej. Sveriges grundlag ger i stället fritt spelrum att göra i princip vad som helst i demokratins namn.

    • Jan Andersson says:

      Företagare törs inte säga flaska för då försvinner det en del kunder och/eller så blir de svartlistade av närmaste människorättsorganisation. Det har de inte råd med, för invandrare och PK-ister handlar också.

      Men när sammanbrottet närmar sig kommer det att hända grejer. Det vore klädsamt om dagens kommunpolitiker hade litet koll på detta (bara att samråda ibland) eftersom det är politikerna som kommer att råka värst i onåd när det inte finns några varor att handla, och bränsle och el kostar så mycket att få har råd att åka till andra orter.

    • Mats Jangdal says:

      Såg längre ner att du ville hat ett svar om DÖ och JÖ, insåg inte att det behövdes. Men jo, Svårt att finna bättre exempel på demokratibekämpning.
      Andra exempel är 4% -spärren och statens intrång på det kommunala självstyret. Dessa exempel är dock inte lika tydliga, men troligen med mer långtgående konsekvenser.

      • Åke Sundström says:

        Tack för det. Dina två andra exempel på demokratidödande systemfel är också viktiga, men knappast mer skadliga än DÖ och JÖ.

        En viss skillnad kvarstår oss emellan. Jag vill hävda att vi redan korsat gränsen mellan demokrati och diktatur, du nöjer dig med att peka på de många allvarliga hoten.

        Sant att det tar emot att använda ett ord som diktatur, eftersom det normalt är kopplat till betydligt värre övergrepp än att tumma på grundlagen. Lika fullt är sådant ett belägg för att demokratin faktiskt är död och ersatt av en 7-klöverdiktatur.

        Är vi inte överens om att en majoritet av väljarna skulle svara nej på en fråga om de i huvudsak är nöjda med hur dagens Sverige fungerar? Ett viktigare test än lagboksparagrafer.

        • Mats Jangdal says:

          Jo, det flesta är nog missnöjda, dock utifrån lite olika preferenser.
          Många är rejält missnöjda.
          Diktatur är ett skaprt ord, odemokratiskt är dock det allra minsta man kan kalla det.

  2. Åke,
    “Varför är det så få fria liberaler eller företagare som kritiserar denna mesallians”?
    Socialisterna har tvingat dem till ett beroende som de är oförmögna att ta sig ur.
    Begränsa socialisterna deras sätt att plundra befolkningen på LIV och EGENDOM och Sverige blir väl värt att leva i.
    “Kill the TAX CODE before it kills you”

    • Åke Sundström says:

      Överens i stort, fast jag vill nog hävda att varken folkpartiet och centern (eller moderaterna för den delen) varit TVINGADE att välja socialistiska lösningar. De har gjort så alldeles på egen hand i avsaknad av den kraft och beslutsamhet som hade krävts för att slåss för sina egna ideologier.

      Därav dagens enpartistat = 7-klöverns reella diktatur. Därför är jag också lite undrande över att Mats i detta fall tvekar att ta bladet från munnen och klassa DÖ och JÖ som två etapper i en pågående statskupp. I strid mot grundlagens anda, om än inte i en lika entydig konflikt med författningens ibland svävande och svårtolkade bokstäver. I mina ögon räcker det att ställa frågan: Styrs Sverige i dag på ett sätt som en majoritet av folket finner godtagbart? Svaret är ganska säkert nej, men sådana frågor ställs väldigt sällan av opinionsinstituteten, troligen därför att inget parti och inga korporationer vill vara med och finansiera sådana impertinenta enkäter.

      Så skriv gärna “när 7-klövern slutar plundra Sverige kan landet på nytt bli värt att leva i”.

  3. Jan Andersson says:

    Medborgarnas oro för sin och de närmastes framtid är väl den allra viktigaste politiska frågan. Idag lugnas bara den ganska lilla skara som av okänd anledning vill ha fri och obegränsad invandring, eller som ligger vakna på nätterna för att inte tas på sängen när klimatkatastrofen inträffar som ett plötsligt bombnedslag.

    Alla övriga får varje dag allt mer att oroa sig över, i princip varje gång en makthavare öppnar munnen, eller när man läser den skrämmande brotts- och terrorstatistiken.

    Oroliga människor startar inte företag och det blir färre som vet vad de skall utbilda sig till; slår deras farhågor in kan studierna vara bortkastade eller tvinga dem att flytta till en annan landsände, från släkt och vänner. Tvärtom, och de kan stå med Svarte Petter utan efterfrågad utbildning.

    Ändå borde vår oro nuförtiden vara lätt hanterbar eftersom de bakomliggande problemen är så lätta att lösa. Jag har ofta tänkt på mina mor- och farföräldrar som genomlevde två världskrig och trettiotalets depression, allt under viktiga skeden i deras liv. Min föräldrageneration slapp det första världskriget men drabbades av stor osäkerhet i det andra, och oroades sedan av kapprustningen under kalla kriget, som den äldre generationen tog lättare på eftersom inget kunde vara värre än första världskriget.

    Min svärfar låg i tält i tre och ett halvt år under beredskapen vid norska gränsen, och hade svårt att vara inomhus sedan. Tyskarna kunde komma när som helst.

    Sverige klarade sig från båda världskrigen men har inget att skämmas för, utom baltutlämningen och de tyska permittenttågen, båda en “skamfläck på Sveriges banér”.

    Om man utsätts för ett våldsbrott av människor som inte skall vara i Sverige, så går något permanent sönder inom en. Allt fler svenskar råkar ut för det varje dag, men svaret från den egendomliga skock helt tondöva makthavare som skulle kunna göra något är tomma blickar och stela leenden och att mer av problemen är lösningen på problemen.

    Arma svenska folk, vi ockuperas av en mångdubbelt starkare främmande makt, snart utan återvändo, och som vill radera bort oss, vår kultur och all utveckling från svensk mark. Men vi ser inget, hör inget, säger inget. Det senare är dessutom snart förbjudet. Alla borde vara oerhört oroade. Men snart kommer den första färskpotatisen!

    • Mats Jangdal says:

      Min farfar låg i bivack vid Torne älv och spanade över på finska sidan i båda krigen. Han kunde inte förstå folks intresse för camping!

      De som ska skydda svenska folket är polis och militär. Alla som begår brott mot oss ska infångas och straffas, samt om de inte är svenskar utvisas. De som inte kan utvisas av någon anledning skulle säkert kunna placeras i utomhusläger i trakten av där min farfar låg stationerad. Tror inte det skulle vara svårt att hitta ett ställe att skicka dem till efter en vinter där.

Leave a Reply