Dagens problem och morgondagens hot mot Sverige, del 1/3

Dagens gästskribent är Dan Ahlmark

Vilket samhälle lever vi egentligen i – o m vi är ärliga ? Var är vi idag, och vart är vi i själva verket på väg ? En första observation man kan göra är, att det sociala cement, som håller ihop Sverige, nu håller på att luckras upp. Det är som om cement, vilket håller ihop en byggnad, successivt blir alltmer flytande. Och så småningom kan det inte längre hålla ihop byggdelarna, så byggnaden faller successivt samman.

Varför sker då detta? Ja, Sverige är en avancerad välfärdsstat av ett slag jag kallar StatsVälfärdsStat (SVS). Benämningen beror på, att det offentliga och i första hand Staten har tagit över många av samhällets sektorer, och privata initiativ är där av liten betydelse (men vi har kvar marknadsekonomi i andra). Men skapande av välfärd i ett land kan organiseras på flera olika sätt, och SVSen är bara ett alternativ. Förklaringen till att en välfärdsstat av den långtgående typ vi har idag överhuvudtaget varit möjlig, beror i grunden på svenskarnas tillit till varandra men också till staten. Man litar på varandra, att alla rättvist försöker bidra till det gemensamma, att samtidigt som andra får hjälp man själv får tillräckligt utbyte av sin insats, och att fusket är begränsat. De skandinaviska folken visar en unikt hög tillit i den meningen. Endast ett par länder utanför Norden kan visa på något liknande förtroende för staten och mellan medborgarna. Detta kan vi också kalla för en del av samhällskontraktet: utan sådan tillit skulle en avancerad välfärdsstat finansierad av mycket höga skatter inte accepteras.

Ett viktigt skäl till att tilliten nu sviktar är massinvandringen, där regeringen utan att ha frågat medborgarna plötsligt accepterat monstruösa åtaganden gentemot människor, som av olika skäl kommer från främmande länder och civilisationer. Förutom att skapa stora problem i olika avseenden för svenskarna (1) vet vi att dessa invandrare under sina liv i Sverige kommer att kosta enorma belopp netto, vilka då svenskarna ska betala. Vad medborgarna idag främst är rädda för är, att samtidigt som de ska stå för notan utan att ha fått ge sin åsikt, dessa åtaganden försämrar alltför mycket av välfärden och dess utbyggnad. Man har dessutom förstått, att en stor del av invandrarna egentligen inte är asylflyktingar utan välfärdsimmigranter, som kommit för att förbättra sin ekonomiska status. Man har dessutom insett, att hjälp till flyktingar, som verkligen flyr krig mm effektivast ges i krisens närområde. Man kan då hjälpa mångdubbelt flera än om de reser till Sverige.

Men det finns också andra skäl idag till att samhällskontraktet, som innebär på vilka villkor invånarna accepterar statens åtgärder, allvarligt försvagas (se pkt. E i Del 2). Men den viktigaste orsaken just nu är, att människor med i grunden andra värderingar plötsligt i stora skaror får slå sig ned i Sverige. Och att sedan ge iväg en så betydande andel av landets resurser till dessa utlänningar är ett direkt angrepp på medborgarnas förståelse av kontraktet. Men bortsett från tilliten, som är en konsekvens, vilka är då de största problemen, som Sverige upplever idag eller kan uppleva i framtiden ? Jag kommer då i denna och två följande artiklar helt kort beskriva elva av de stora problem, som Sverige har eller sannolikt får.
(A) Jag börjar med ett, som är direkt förbundet med flera andra bekymmer, nämligen förändringarna i vårt politiska system. Partiernas retoriska bild och beskrivning av sig själva jämfört med verkligheten skiljer sig nu avsevärt. Ett fel är till exempel, att partierna blivit klart mera toppstyrda än tidigare, vilket har flera konsekvenser. Det gäller i första hand – men inte bara – riksdagsmännen, vars självständighet minskats kraftigt. Att hålla sig väl med partiledningen och partiledaren blir då särskilt väsentligt för den egna karriären och blir på riksplanet ett dominerande mål. Tendensen har påverkats av, att politik alltmera blivit en livskarriär, så yrkespolitikerna har blivit allt flera, vilket medför, att de inte har någon civil karriär att falla tillbaka på. Detta innebär, att följsamheten till partiledaren ökat, eftersom konsekvenserna av att gå emot partiledningen blivit personligen mycket allvarliga. Politikerna har också blivit något av en egen klass, där de olika partiernas representanter åsiktsmässigt i de viktigaste frågorna ofta mera syns likna varandra än de liknar sina väljare. Massinvandringen och synen på frågan om EU-integration är bara några tecken på det. Nepotism är ett annat fenomen, som uppkommit.

Många politiker syns tycka, att det inte är väsentligt att i viktiga frågor representera väljarna. Detta har också ett samband med den offentliga finansieringen av partiorganisationerna, som ju lett till att beroendet av medlemmarna och väljarna minskats kraftigt. Samtidigt utgör medlemmarna i alla partiorganisationer idag en mycket liten del av den svenska befolkningen, och deras allmänna representativitet är diskutabel. Och detta lilla folkurval domineras av få personer, där partiledarna fått en osedvanlig makt. Partierna spelar nu främst en roll som valorganisationer och att ge demokratisk certifiering av politikerna. Så urartningen av partiväsendet inklusive ökningen av yrkespolitiker är problem, som måste åtgärdas. Bara attityden till nationell suveränitet och acceptansen av massinvandring vittnar om faran för Sverige av en politikerklass, som inte bryr sig om väljarna.

(B) Vi kan urskilja ett stort hot, vilket gäller vår nationella självbestämmanderätt. Vi har redan låtit EU ta över skapandet av de flesta lagar riksdagen antar, men vi har fortfarande kvar rätten att stoppa de lagar vi verkligen inte vill ha. När majoritetsbeslut inom EU börjar gälla på viktiga områden, försvinner en del av den självbestämmanderätten liksom i mycket högre grad, när Bryssel lyckas ta makten över skatter och budgets. EU-kommissionen har på senare tid aggressivt drivit en politik att snabbare genomföra en politisk integration av medlemsstaterna. Från att ha varit skeptiska till EU ser socialdemokraterna nu Bryssel som en framtida möjlighet att – trots att vänstern förlorat sin dominerande ställning i Sverige – genomföra socialistiska policies. Och moderaterna har inte förstått, att EU förvandlats till ett instrument för en i grunden kollektivistisk global rörelse. M:s framtida hållning till EU som federal organisation innebär sannolikt stora problem för bildandet av ett socialkonservativt block i vårt land.

(C) De svenska födelsetalen är för låga, och man kan fundera över välbefinnandet i ett land, som inte klarar av att förnya sig självt. Vilken psykosocial degeneration och förvillelse lider vi egentligen av? En kraftfull regering hade kunnat ordna födelsetalen, särskilt som vi nu vet, vad alternativet kostar. Vi hade till exempel kunnat ge varje svenskt par som får – säg – minst tre barn, en våning eller ett hus för familjen (i alla fall utanför storstäderna; där hade det istället blivit en ordentlig grundplåt till bostaden). Den svenska demografiska utvecklingen är ett stort problem för vårt land men hade kunnat åtgärdas.

(D) Massinvandringen har som sagt väldiga konsekvenser och inverkar på många politiska områden. De negativa följderna för svenskarna är uppseendeväckande (1). En ekonomisk följd är växande underskott i offentliga budgets och därmed krav på nedskärningar av välfärd och högre skatter. Massinvandring av dagens modell är en felaktig och primitiv lösning på befolkningsfrågan, och den var dessutom aldrig avsedd att i första hand hjälpa Sverige. Massinvandringen är främst socialdemokratins försök att återupprätta sin tidigare politiska hegemoni (2), och de borgerliga insåg aldrig detta. När invandrarna blivit tillräckligt många och etablerat sig bättre, kommer sedan de ideologiska/religiösa och sociala konflikterna att öka mycket kraftigt i Sverige. Vi kommer sannolikt att förvandlas till Nordens Libanon, och frågan är, om slutresultatet blir detsamma som för Medelhavets Libanon. Det finns alltför många negativa tecken, som indikerar, att massinvandringen på sikt kan bli en nationell katastrof.

(1) https://www.frihetsportalen.se/2019/03/vilka-negativa-konsekvenser-orsakar-invandrare-for-svenskar/

(2) https://nyailconvito.wordpress.com/2018/01/15/dan-ahlmark-huvudskalet-till-den-svenska-massinvandringen/

Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han gav förra året ut boken ” VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”.

 

This entry was posted in Aktuella övriga ämnen, Gästlistan and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

15 Responses to Dagens problem och morgondagens hot mot Sverige, del 1/3

  1. Stefan Eriksson says:

    (E) De folkvalda har i och med reformen 1976 kunnat sälla sig till tjänstemännen i offentlig förvaltning, där UPA gäller som grundregel för sitt värv. (UPA utan personligt ansvar).
    https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/aterinforande-av-tjanstemannaansvar_H5021957

  2. Dandersan says:

    Återgå till den vallag som kopplade samman samhället med finansieringen.
    En krona en röst!
    De som år efter år inte deltar i samhällsbildningen genom skatteintäkter får vackert finna sig i att bli utan inflytande.
    Då kanske det tom blir populärt att betala skatt.

    • Göran says:

      Att vi betalar skatt håller dårhuset rullande. Nä, se till att betala så lite skatt som möjligt.

  3. Åke Sundström says:

    Håller med om det mesta, men du överdriver födelsetalens betydelse. Det är inget problem att leva med en långsamt sjunkande folkmängd. Däremot är det ett jättebekymmer med en miljonarmé av free riders och den islamisering som följer i dess spår – och som applåderas av vår förment kristna kyrka och även av KD. Ebba må vara i ropet som rest-Alliansens bästa debattör, men partiets faktiska program är lika otillräckligt som de övriga 7-klöverpartiernas.

    Väl så sorgligt är att de liberala uppstickarna avstått från att bilda en valkartell, som hade haft en rimlig chans att bryta 4 procentsspärren. De har i praktiken bidragit till att befästa de gamla partiernas maktinnehav – blivit en del av problemet i stället för en nödvändig del av lösningen: ett frihetligare och sant liberalt Sverige, utanför EU men givetvis med fortsatt frihandel, inte bara gentemot våra europeiska grannar utan framför allt mot tredje och fjärde världen. En Schweiz-klonad nystart.

    Har du bättre förslag, Dan? Utöver migrationsbombens desarmering och EU-kritiken som vi tycks vara eniga om. Jag hör dig antyda, men inte bekräfta, det naturliga kravet att lämna den planekonomiska och parasitära fattigdomsunionen EU, ett Gosplan i miniatyr, inte lika förödande som det sovjetiska originalet, men skadligt nog för att skrotas.

    • Dan Ahlmark says:

      Åke!
      Tack för kommentaren. Jag är för att lämna EU (och FN) om EU inte kan omvandlas till en organisation för frihandel och att vi låter medlemsstaterna i egen takt bygga upp ytterligare gemensamma funktioner. Hur det kan gå till framgår av min EU-artikel i Contra förra året (ATT REFORMERA EU) För den som är intresserad visar jag nedan adresserna till mina EU-artiklar 2018-19:
      -ATT REFORMERA EU Qb
      Publicerad 181012 i nr 5: http://www.contra.nu/contra-articles/att-avsluta-eller-reformera-
      -DEMOKRATIN I EU ÄR HELT OTILLRÄCKLIG BB
      Publicerad 190314: https://www.nyatider.nu/demokratin-i-eu-ar-helt-otillracklig/

      -NÅGRA TENDENSER INFÖR EU-VALET AY
      Publicerad 190203 på Nya Tiders hemsida:
      https://www.nyatider.nu/nagra-tendenser-infor-eu-valet/
      – HUR KULTURPERSONER FÖRSVARAR, ATT EU TAR AT
      ÖVER MAKTEN
      Publicerad 190306: https://nyadagbladet.se/kronikor/hur-kulturpersoner-forsvarar-att-eu-tar-over-makten/

      Jag gillar Din formulering ” En Schweiz-klonad nystart”. Tänk om vi fört en politik som Schweiz från 1950, då vi hade en något högre standard än dem (eller också låg vi helt lika). Var hade vi då varit idag?

      Jag kan inte säga att jag är hoppfull att EU kan reformeras inom den nuvarande ramen , men jag är villig att pröva om vi bara stoppar utvecklingen mot överstatlighet och börjar avveckla de sista decenniernas olyckliga expansion av EUs funktioner.

      Jag skrivit tre artiklar om FN, som jag är övertygad om Sverige bör lämna. Organisationen börjar nu utvecklas till att bli ett riktigt hot mot nationer, som önskar leva i frihet.

      Dan

      • Åke Sundström says:

        Så bra att du uppskattade mitt Schweiz-klonande, var själv ganska nöjd med den formuleringen. .

        Det visar att vi i hög grad är eniga. Vad Europa behöver är ett enkelt frihandelsavtal, lika gamla EFTA,. Fast ännu bättre ett globalt sådant, inget sant? För det är ju i handeln med tredje och fjärde världen som de allra största – och ömsesidiga – välståndsvinsterna finns att hämta. Vilket våra förment liberala partier förtiger, skamligt nog.

        Utmärkt också att du vågar ifrågasätta FN. Inte som idé, gissar jag, men i dess nuvarande skepnad. Inte ens Trump tycks ju våga slänga ut denna totalitära kommandocentral – som i likhet med EU-monstret i Bryssel saknar demokratisk legitimitet, eftersom en så stor andel av medlemmarna måste klassas som diktaturer och obegripligt nog tillåts leda kommittéer om bl a mänskliga rättigheter.

        Tala om bockar som trädgårdsmästare!

  4. Rikard says:

    Hej.

    Du skriver artigt nog att partiers och yrkespolitikers bild skiljer sig från verkligheten – det är om så vore fallet inte ett egentligt problem, så länge man från bilden också kan skifta blicken till verkligheten; inte helt olikt en konstnär.

    Jag skulle nog hellre påstå, att det politiska prästerskapet istället tänker, talar och agerar likt just en konstnär, vilken först avporträtterar sin modell och sedan drar fram kniv och mejsel på det att modellen må likna porträttet.

    Vi kanske menar samma sak, men med olika ord.

    En liten ljusglimt: vi, som kollektivet Sverige och svenskar, har ännu goda förutsättningar att styra upp det hela – vore vi t ex Etiopien hade det sett mörkare ut.

    För att distrahera sig en smula kan man roa sig med följande tangentiellt relevanta, särskilt i skenet av den diskussion om varianter på statsskick som hölls här för några dagar sedan.

    [slumpgeneraterna.se]

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    • Åke Sundström says:

      Kan vi vara säkra på att det är enklare att styra upp Sverige än Etiopien? Inte alls självklart slutsats, eftersom svenska väljare, skolelever och folk i gemen i högre grad än i omvärlden har indoktrinerats av en frihetsfientlig nomenklatura bestående inte bara av politiker utan också av kyrkan, pressen, statistikmyndigheten inte minst av korrupta akademiker som kallat sig “forskare” men i realiteten sprungit politiska ärenden. Det är först när svenskarna börjar förstå att det blivit grundlurade av en fientlig överhet som någon radikal förändring blir möjlig. Men vi närmar oss nog ett sådant läge.

      • Göran says:

        Svenskarna är så hjärntvättade i socialism, lika värden och allt annat PK-trams att det nog är omöjligt att styra upp Sverige, åtminstone på ett fredligt sätt.

        Alla pratar välfärd, men det är välfärden som har gjort att Sverige håller på att bli ett skithål. Välfärden har tagit bort individuellt ansvar och gjort nästan alla män i Sverige till mesproppar. En vandrande nation av “Lilla Fridolfs”.

      • Rikard says:

        Hej.

        De materiella och logistiska förutsättningarna finns, med råge, för Sveriges del. Det tar mellan tre och fem år att lösa samtliga invandrings- och EU-relaterade problem. Energi-omställning tar längre tid, men även här har vi goda förutsättningar. Så även avseende jordbruk, bostadsproduktion och liknande.

        Vi saknar dessutom den korruption och de diverse sekteristiska strider Etiopien lider av, samt saknar grannländer villiga att nappa åt sig landamären om tillfälle bjuds.

        Vad allmänheten anser är egalt – allmänheten, och med den menas de gissningsvis 2/3-delar som inte söker kunskap och fakta själva (oavsett politisk hemvist eller etnicitet) gör som den får veta är sant via etablerade media.

        Den långsamma metoden är en lång marsch genom institutionerna, under vilken processen för omställning fördyras, men den är likväl betydligt mer realistisk än någon form av kupp eller liknande.

        Visst ser det illa ut för Sverige, nu och på sikt men det är jämfört med vad vi hade och vad vi kunde haft – inte med hur Etiopien haft det och hur det landet ännu är. Jämfört med Etiopien är vi ett under av frihet, mycket lite våld, ingen korruption och så vidare.

        Man kan säga såhär: Etiopien hade gladeligen haft våra problem, om de också haft våra resurser – därför att de hade inte gjort sig några illusioner om lösningar eller metoder.

        Däremot kan Sveriges problem inte lösas inom ramarna för nuvarande politiska system – hur detta ändras är avgörande. Kom ihåg att ingen av oss stod 1988 och sade att det strax skulle bli inbördeskrig i Jugoslavien; så fort kan det gå, och så dolt kan det politiska skeendet vara för en.

        (En av mina professorer i statskunskap brukade reta sina kollegor just med att fråga om de kunnat förutse Östblockets kollaps. Ett gott ‘memento mori’ till en annars mycket mallig profession.)

        Kamratliga hälsningar,
        Rikard, fd lärare

        • Åke Sundström says:

          Rätt i mycket, men jag vidhåller att det ingalunda är självklart att våra problem är lättare att lösa än Etiopiens. De politiska låsningarna är här så väldigt mycket större, vilket är en avgörande skillnad.

          På betydligt närmare håll, i forna östblocket, ser vi ju dagligen datt essa sköter sina ekonomier bättre än vår egen förstelnade och förbrukade 7-klöver. Med – jo, faktiskt – den borgerliga halvan som de värsta svikarna. Att uttalade socialister gillar socialism finns det inte samma anledning att förfasa sig över.

          Och om vår så kallade intelligentia finns det inte längre något större hopp, som ditt memento mori illustrerar. Samma insnöade självtillräcklighet, ignorans och medborgarförakt som i Rosenbad.

  5. Thomas Gunnarson says:

    Fram till att Gustav V dog hade vi väl en kungamakt värd namnet. Sedan blev det en “förmyndarregering” för nuvarande kungen och efter de stora förändringarna i styrelseskicket i mitten av 1970-talet, som Gustav Petrén kritiserade (och ansåg var underlag för en möjlig statskupp) har samhället förändrats markant. Den fokuserade politiken , som troligen ändå hängde i hop med den förste Bernadotten, försvann i en byråkratsik yra under 1980-90-talen… Och byråkratin har efter 1995 tagit över makten helt i landet. Det ser man om man jämför med andra EU-medlemmar…. Risken att byråkratin kan ta över makten har man påpekat i några andra nya EU-stater som har erfarenhet av totalitära strukturer… Så vad som skett i Sverige är, kanske, att vi fått en “försvagad monarki”, men ingen demokrati… utan en maktfullkomlig byråkrati. Politiken, och dess piruetter, kan man lämna därhän, då “vi inte har något ministerstyre i Sverige”, alltså inga ansvariga politiker. Att rösta är därför bara en sorts potemkinkuliss…

  6. Dan Ahlmark,
    Vi är tacksamma för en utmärkt redogörelse men den är i princip 80 år för sen.
    Redan i första stycket nämner Du: “En första observation man kan göra är, att det sociala cement, som håller ihop Sverige, nu håller på att luckras upp”
    Cementen har aldrig bestått av annat en från medborgarna utplundrade pengar. Ett civiliserat skattesystem hade definitivt hindrat socialisterna på deras väg att sätta sig i “GUDS” ställe. (Mats tycker inte som jag)
    “Staten har tagit över många av samhällets sektorer, och privata initiativ är där av liten betydelse”!
    Säg rent ut, STATEN äger våra LIV och vår EGENDOM, allt annat är myter och hyckleri.
    “Förklaringen till att en välfärdsstat av den långtgående typ vi har idag överhuvudtaget varit möjlig, beror i grunden på svenskarnas tillit till varandra men också till staten”.
    Tilliten har aldrig existerat däremot inbillade man svenska folket att angiveriet var ett effektivt sätt att huvudena inte växte för högt över axlarna utom på politiker och tjänstemännen.
    “Många politiker syns tycka, att det inte är väsentligt att i viktiga frågor representera väljarna”.
    Det var det bästa avslöjandet i artikeln. Men svenska folket har av bekvämlighetsskäl accepterat det korrupta valsystemet vi har i landet. Hoppas svenska folket ställer sig frågan; när får vi möjligheten att sparka politiker och tjänstemän som missbrukar väljarnas förtroende?
    Bifogar en liten anspråkslös artikel om hur man på andra håll i Europa stävjar korrupta politiker.
    Vågar någon översätta den och presentera den för folket?
    Churer kürzen ihrer Regierung die Löhne
    http://www.srf.ch/news/schweiz/abstimmungen/abstimmungen/abstimmungen-und-wahlen-chur/churer-kuerzen-ihrer-regierung-die-loehne
    Betänk att Reinfeldt efter att ha ödelagt Sverige tillskansat sig ca 20.000.000:kr i årsinkomst.

    • Åke Sundström says:

      En i huvudsak korrekt lägesbeskrivning, men fel att skylla på väljarnas “bekvämlighet”. Du underskattar kraften i den kollektivistiska indoktrinering som förgiftat det senaste halvseklet.

      Och värst av allt: att denna vänstersyn har dominerat även inom de förment icke-socialistiska partierna (delvis med undantag för högern under Gösta Bomans tid). Rollen som den största skurken tycks vi eniga om att tillskriva Fredrik Reinfeldt – dock tillsammans med den pinsamt tysta och lydiga riksdagsgrupp (efterträdaren inkluderad) som tolererade hans preussiska regemente och den förödande uppgörelsen med MP om migrationspolitiken. Ett svek som kostat väljarna många tusentals miljarder.

      Och dessvärre har inte moderaterna lärt sig någon läxa, när nu Christersson tar avstånd från de mest elementära grundbultarna i borgerlig politik, nämligen att stå upp för den fria konkurrens som är marknadsekonomins viktigaste mantra. I motsats till alla övriga partier, även S och V!! – hävdar han att denna princip INTE skall gälla när det gäller kärnkraften. En oerhörd fadäs, som varken den moderata pressen eller Svenskt Näringsliv haft kurage att kritisera.

      I ett sådant kaos finns ingen anledning att skuldbelägga väljarna, de är offer, inte medskyldiga – annat än i strikt (men irrelevant) formell mening, där allt kan sägas beror på medborgarnas partival.

      Däremot har vår intellektuella elit ett tungt medansvar, genom sitt tigande och ibland aktiva medlöperi, med IVA och KVA (Kungliga Vetenskapsakademin) som två av de ledande aktörerna. Märkligt nog drabbas även klimatskeptiker av tunghäfta när det gäller de korrupta forskarnas medverkan till nutidens värsta dårskaper. Inte minst nationalekonomernas, det skrå som man numera tvingas skämmas för att tillhöra.

Comments are closed.