I Storebrors rike

Jag kan inte låta bli att delge er denna gamla beskrivning av ett totalitärt samhälles barbariska sätt att utnyttja barn för att sprida skräck och kontrollera medborgarna.

…Nuförtiden var så gott som alla barn förfärliga. Det värsta av allt var att organisationer som Spionerna systematiskt höll på att förvandla dem till oregerliga små vildar, utan att framkalla den minsta tendens hos dem att sätta sig upp mot partidisciplinen. Tvärtom dyrkade de partiet och allt som hade med det att göra. Sångerna, processionerna, fanorna, fotvandringarna, excercisen med gevärsattrapper, slagordsvrålet, Storebrorstillbedjan – alltsammans var en enda härlig lek för dem. All deras vildsinthet riktades utåt, mot statens fiender, mot utlänningar, förrädare, sabotörer, krimtänkare. Det var närmast normalt att personer över trettio år var rädda för sina egna barn. Och det med skäl, för det gick knappt en vecka utan att det stod i Times om hur någon liten tjuvlyssnare – ”barnhjälte” var den vanliga benämningen – hade hört någonting komprometterande och angett sina föräldrar för tankepolisen.
Ur George Orwells 1984, Kapitel 2

Vänsterpolitiker, både gröna och röda, vill gärna sänka rösträttsåldern till 16 eller kanske rent av 14 år. De påstår att dagens unga är så mycket mognare än gårdagens. De talar alltså om de unga som numera måste gå i skolan till de är 25 år gamla innan de kan börja försörja sig själva.

Deras äldre släktingar för hundra år sedan började ofta försörja sig själva när de var 14 år. Vilka skillnader i perspektiv ger det att vara självförsörjande eller inte när man ska rösta? Vilken skillnad i självständigt tänkande gör det om man av skolplikt och arbetsmarknadspolitik tvingas gå i skolan 7 år eller 17 år?

Förutom många år i skolan och den indoktrinering som utportioneras där, är det många unga som drillas i Unga Örnar, Grön Ungdom, CUF, Fätbiologerna och andra organisationer. Numera påverkas än fler unga människor utan arbetslivskontakt också i den digitala världen, oavsett det är dataspel eller sociala medier. För mig känns det inte optimalt att dessa ungdomar skulle vara redo att axla väljaransvar vid 14 eller politiskt ansvar i valda församlingar vid 18.

När jag själv var ung ansåg jag att ingen skulle få väljas in i kommunfullmäktige utan en mandatperiods arbetslivserfarenhet mellan skola och politik. För riksdagsuppdrag föreslog jag två mandatperioder. De var treåriga på den tiden, men jag står fast vid den principen även idag.

Arbetet adlar mannen, hette det en gång. Att försörja sig själv är en viktig del i vuxenblivandet. Det gäller både man och kvinna. Det har enligt min erfarenhet också en avgörande betydelse för vilken samhällsordning man förespråkar.

This entry was posted in Aktuella övriga ämnen and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

23 Responses to I Storebrors rike

  1. Stefan Eriksson says:

    https://detgodasamhallet.com/2019/05/05/gastskribent-christian-palme-narmar-sig-klimatdiktaturen/
    Vare sig 14 eller 84 åringar kommer att ha något inflytande i ett totalitärt samhälle.

  2. Dandersan says:

    Ett par år som Influencer är kanske inte är vad du avser med arbetslivserfarenhet?

    • Mats Jangdal says:

      Nej, räknas det som arbete?

      • Niklas says:

        Arbete eller ej, har man tillräckligt med följare på t.ex. Facebook, kan man leva gott på reklamintäkte, produktplacering och dylikt.

  3. hellertz says:

    Som en parentes kan jag nämna att jag hade liknande krav när det gällde vid val av professionsutbildning. Jag tyckte inte att man skulle få börja socionom- eller polis- eller sjuksköterskeprogram innan man gjort minst ett år i arbetslivet. Som lärare för socionomer såg jag hur studenter kom direkt från gymnasiet, genomförde socionomprogrammets 3 1/5 år ock gick sen direkt till forskning – utan att ha en aning om hur livet ute i “praktiken” fungerade. Det är klart att det är lättare att “drilla”, att indoktrinera människor som inte vet vad livet handlar om.

    • Mats Jangdal says:

      Uppenbar risk för erfarenhetsinsuficiens orsakad av utbildningsexcess!

  4. Göran says:

    I princip skulle jag kunna påstå att alla bör få rösta oavsett ålder. De som inte får rösta är inte delaktiga i demokratin. De som inte får röstat har inte införlivats i gruppen allas lika värde.

    Men, i praktiken borde det finnas en kvalificering för att få rösta. Alla borde inte få rösta med andra ord. Alla har inte lika värde. Problemet är inte att för få få rösta (14-17-åringar). Problemet är att de som får rösta i huvudsak inte vet vad de röstar på.

    Demokratin behöver en lång utredning där man ställer olika idéer mot varandra. En snabb lösning är att införa den modell som är i Schweiz, vilket är ett steg på vägen mot något bättre.

  5. Göran says:

    Utanför ämnet lite men ett inslag i storbrors-staten. Staten har skapat en så kallad hatomat och ber oss medborgare mata den med hatiska texter. Den finns på adressen:

    https://hatomaten.com/

    Gör en liten insats. Mata denna hatomat med nonsens, eller med precis tvärtom. I ställt för att skriva att X eller Y är dumma i huvudet – även om det är relevant – så skriv in att X eller Y är kloka personer.

    Eller tar ni bara vilken text som helst kopierar och klistrar in den i hatomaten.

    Gör det en gång om dagens åtminstone.

    Med andra ord, låt oss förstöra detta, och låt oss hjälpas åt med det. Faktiskt skulle det kunna handla om Frihetsportalens framtid. Det finns säkert många vänsterblivna som skulle få psykiska besvär av att läsa Frihetsportalen.

    • Mats Jangdal says:

      Jag skrev att jag hatar hatomaten. Undrar om de får många sådana? För folk är väl inte fega inför Storebror?

    • Dolf (a.k.a. Anders Ericsson) says:

      »Eller tar ni bara vilken text som helst kopierar och klistrar in den i hatomaten.»
      Förslagsvis valfri text från Aftonbladet, Expressen eller DN. Eller transkriberat inslag från SVT.

    • Ivar Andersson says:

      Göran
      Hatomaten: “Hatomaten är en digital robot som vill bli matad med hat för att sedan, med hjälp av algoritmer, kunna hjälpa oss att upptäcka hat i skriven text. Näthat, det vill säga hot, kränkningar och trakasserier av grupper eller enskilda individer i digitala miljöer påverkar oss alla och hotar det fria ordet. Hatomaten är en del av ett forskningsprojekt som undersöker möjligheterna att med teknik känna igen hatfulla texter på svenska. Hjälp oss gärna att bidra till ett snällare och öppnare internet!”
      Om vi matar in klimatförnekare, äldre vita män, klimatångest osv så får väl alla som skriver dessa ord stå i skamvrån och bli refuserade.och vi slipper en massa klimatlarv.

  6. Rikard says:

    Hej.

    Varför inte ha en annan spärr än ålder?

    Dels vet vi via just de partier som kräver sänkt rösträttsålder att det är omöjligt att avgöra om någon är över eller under arton år gammal. Även metoder som är standard i resten av världen slutar fungera när de används i Sverige, så vi kan aldrig veta om den som röstar har uppnått åldern.

    Dels säger ålder inget om kunskap och mognad. Lika mycket som det kan användas som argument för sänkt ålder, kan det användas för höjd. Därmed öppnas också porten för argument om hur man kvalificerar för rösträtt. Något slags kunskapsprov? Problemen med det torde vara uppenbara. Att man har en viss inkomst, eller är självförsörjande? Jaha, men lotterivinnare då eller den ärvt en förmögenhet? De har endast haft tur (eller ärvt) – skall de exkluderas i så fall? Och vad händer om någon med rösträtt får ärva? Spelar det roll hur pengarna tjänats? Eller skall man vikta rösträtten efter hur stor andel av årets samlade tillgångar man betalat i skatt? I det sista exemplet kommer de låg- och oavlönade att dominera totalt.

    Jag förslår istället en helt annan lösning.

    Till riksdag och kommun lottas platserna ut. Då blir utfallet en rättvis representation av befolkningen. (Vissa spärrar skall finnas, hur många gånger man kan bli lottad, vem som kan bli lottad osv.) Till statsminister (om bör kallas rikshovmästare eller rikets jarl) har vi val: endast den som kan bli lottad är valbar. Detsamma för kommuner: val till jarl. Den valde framför förslag till folkförsamlingen som bifaller eller nekar. (Det är en hel massa fler detaljer, men grunden tänker jag mig så just för att makten då dels vilar hos folket, dels att röstköp som i dag blir för svårt och dyrt.) Det pikanta är att alla politiker jag diskuterat detta med ser det inte som demokrati utan som katastrof – våra politiker, över hela linjen, ser folkligt inflytande som katastrof. Även kommunister. Även libertarianer.

    Annars anser jag att spärren för att få rösta, och att bli vald, och att kunna vara chef för myndighet, tjänstgöra som domare med mera (alla viktigare ämbeten helt enkelt) skall vara att man föregående år framgångsrikt genomfört ett Vasalopp, en Vätternrunda, och en Vansbrosimning. Detta då det kräver självdisciplin. Tid för träning är inget problem: tiotusentals icke-politiker har tid samtidigt som de arbetar heltid, eller mer än heltid. Ej heller handikapp – hur mycket mer viljestark och disciplinerad, samt kreativ är inte den som genomför dylikt med fysiskt eller mentalt handikapp?

    Tänk själv: en riksdag och regering bestående av folk som klarat Vasaloppet, hade den skött jobbet bättre eller sämre än dagens tror ni?

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    • Mats Jangdal says:

      Varför inte inneha lastbilskörkort och kunna backa med släp?

      • Rikard says:

        Hej.

        Blir svårt nu när robotbilarna kommer; även modeller utan dragkrok som istället har ett hål därbak för en stång från släpet är på väg.

        Fast ska vi tänka så, så föredrar jag nog någon sorts överlevnadsprov: fem dygn i oktober i Dalslands skogar, utan annat än kläder, Morakniv och fem tändstickor.

        Eller nåt.

        Så länge vi kommer bort från dagens system med en brahminkast som styrande utan ansvar, så är jag med på i stort sett allt. T o m teblad eller kycklingben.

        Kamratliga hälsningar,
        Rikard, fd lärare

  7. Ivar Andersson says:

    När det gäller straffpåföljd så får ungdomar upp till 21 år rabatt för att de inte förstår sina handlingar. Men rösta ska de få göra trots att de inte förstår konsekvenserna av en brottslig handling. Konstig logik hos de som vill sänka rösträttsåldern.

  8. Dolf (a.k.a. Anders Ericsson) says:

    Började misstänka rean i första meningen av citatet att det skulle vara 1984, fick det bekräftat i andra. Jag och Mohamed Omar på Det Goda Samhället diskuterade boken i hans podd för någon månad sedan: Ny podd! Mångfald är styrka. Orwells 1984 och Det Nya Sverige

  9. PolarBjörne says:

    Rösträtt är ett intressant ämne. Personligen anser jag att det finns en utbredd missuppfattning (indoktrinering) att allmän rösträtt är önskvärt. Det är det inte – allmän rösträtt leder ofrånkomligt till ett styre av idioter över tid.
    Lösningen är att inse att då pengar är makt, och politik handlar om att fördela de pengar staten tvingar till sig, så om man skall ha rätt att säga till hur det allmännas pengar skall fördelas, då skall man ha bidragit till detta. Är man försörjd av andra får man gott finna sig i att de ställer villkoren.
    Idag glider makten i en demokrati gradvis till de med mest sängtid och sämst preventivmedel. Varför är det bra?

    Vid 18 års ålder får du rätten att ansöka om röstkort. Har du ett positivt ackumulerat nettobidrag till statens ekonomi, får du ett, annars inte. Gör din plikt – sedan kan du kräva din rätt.
    Rösträtt utan motprestationskrav är ett otyg och vårt fördärv.

    • Dolf (a.k.a. Anders Ericsson) says:

      Jag var, liksom Rikard, inne på där med lottning redan 2013, vilket jag då tog upp i det inlägget Kvotera mera! Rösta på brösta!, som visserligen dryper av sarkasm men ändå har ett visst allvar i tankegångarna. Lottningsförfarandet ter sig inte helt orealistiskt, man skulle kanske kunna titta på hur det fungerar i USA när medborgare kallas in för jury-tjänst och utveckla det för tillsättning av politiska poster i våra beslutande församlingar.
      Annars har jag på senare år helt klart landat i åsikten att rösträtten skall vara viktad efter hur mycket man bidrar med netto till samhället, dvs. lite förenklat: inbetald skatt minus uttagna bidrag. Inte helt perfekt men något som är relativt enkelt genomförbart, vad vi betalar i skatt vet vi ju redan genom skatteverkets försorg, och att sedan sammanställa bidrag för att klura ut hur mycket som skall dras av borde inte vara någon större affär. Och för att klargöra, jag talar då om absoluta summor, inte hur mycket man betalar procentuellt eller något liknande (vilket skulle få oönskade konsekvenser som Rikard påpekade). Tanken är väl i det närmaste att de som har stora inkomster och betalar mycket i skatt är smarta och ansvarstagande människor. Inget system är perfekt, så visst kommer det att komma vissa orättvisor där nyrika genom arv eller av ren tur får oproportionerligt mycket att säga till om, men det kommer nog att vara ett marginellt problem eftersom sådana individer förmodligen bara kommer att ha en stor röst temporärt då de med tiden straffar ut sig själva. I vilket fall som helst är jag fullt övertygad om att en sådan viktad rösträtt skulle komma till rätta med många av dagens problem. Det är inte mer än rätt att de, som t.ex. Leif Östlund, bidrar med miljoner också får något för de pengarna, medan de som i netto bara plockar ut ur systemet inte har någon form av beslutsrätt alls.

      • PolarBjörne says:

        Jag tror dock att ett proportionerligt system lider alldeles för stor risk att exv. storbolagsägare kommer att styra landet. Maktkoncentration på det sättet är farligt och oönskat – man marginaliserar vanligt folk.
        Nej jag är inne på ett mycket enkelt binärt system, som ger alla som är nettobetalare till systemet en röst, oavsett storleken på bidraget. Det finns en charm och en god tanke bakom att alla bidrar efter egen förmåga och belöningen är rösträtt, att få vara med och säga till. Vi vill inte ha ett korporativt styre eller ett fåmannavälde. Alla som tar sig i kragen och bidrar mer än vad de tar emot är med.
        Har dessutom fördelen att det är enkelt, och enkelt att förklara (inte att underskatta).
        Vad vi primärt vill ha bort är att dela ut makt till de som inte bidrar.

        • Rikard says:

          Hej.

          Alla system som kan skapas kommer att ha kryphål, då det systemlogiskt inte är någon skillnad på avsedd funktion och oförutsett/oönskat kryphål. “It’s not a bug; it’s a feature” är inte bara ett skämt.

          Ang. röster utifrån erlagd skatt. Ett system där man får rösta (eller för den delen är valbar) utifrån andel av tillgångarna man betalat är inte mindre rättvist än ett där man får röster utifrån absolut summa – bägge är rättvisa, men prioriterar olika saker.

          Det relativa gör att den makt fattiga saknar re: ägande och kontroll av samhällsresurser har de igen via valsystemet. Den absoluta gör att makten över det politiska systemet koncentreras till de personer som även kontrollerar det ekonomiska. Nackdelarna och riskerna med bägge torde vara uppenbara.

          Jag lekte länge (som i ca tio år) med olika modeller för samhällstjänst som ett villkor för rösträtt, men kom fram till att även om idén har mycket för sig rent moraliskt, är dess nackdel att så gott som ingen vill ha ett sådant system om den själv omfattas av det – alla, oavsett politisk färg eller ekonomisk makt, upplever införandet av ett sådant system som en förlust av något de redan har (eller kanske att de påförs en kostnad de i nuläget slipper är mer korrekt?).

          Det är därför jag landat i den hybridmodell mellan lottning, direkta personval och beslutande folkomröstningar som jag numera propagerar för. Som sagt: ingen politiker oavsett färg ser detta som demokratiskt. Det säger något; frågan är vad?

          @Polarbjörnen: ifall du till äventyrs inte läst Simone Weils tankar om partivälde rekommenderas “On the Abolotion of all Political Parties”.

          Kamratliga hälsningar,
          Rikard, fd lärare

    • Mats Jangdal says:

      Med en nattväktarstat styrd av en restriktiv konstitution blir det inte så mycket att rösta om. Då kan man ha allmän och lika rösträtt.

      • Åke Sundström says:

        Där satt den: huvudpoängen. Dessvärre står det alternativet inte till buds i svensk politik. OK då, i viss mån i KLP:s program. Och med dina reforminsatser blir det förhoppningsvis mer än så. .

Comments are closed.