Dagens gästskribent är Åke Sundström
En olycka kommer sällan ensam, sägs det. Klimatnojan kan tyckas representera en svårslagen idioti, men den toppas av centralbankernas penningpolitik. Med Sverige ånyo som klassens värsting med en faktisk realränta på ca minus 4 procent. Men även USA och merparten av västvärlden har i dag negativa realräntor.
Mest häpnadsväckande är ekonomiprofessorernas tystnad inför denna spektakulära abnormitet. Det är faktiskt första gången i världshistorien som pengar är helt gratis. Spararna går lottlösa, medan investerarna gynnas genom att inte behöva betala någonting alls (eller t o m få betalt) för att låna.
Som så ofta är det bara libertarianerna på Mises Institute som höjer rösten. I ett blogginlägg häromdagen drar författaren denna slutsats:
All this leads to economic impoverishment and, most likely, eventually to political chaos. The negative interest rate policy proverbially cuts off the branch on which the welfare democracy of the Western world is sitting. The harmful consequences of a negative interest rate policy are already clearly visible today. If central banks are not prevented from pushing interest rates to zero or into negative territory, this will turn out to be one of the greatest tragedies of our time.
”En av de värsta tragedierna i vår tid”. Stora ord, men välmotiverade.
En liknande varning har i dagarna levererats av den amerikanske ekonomen Nicholas Taleb (han som lanserade begreppet ”svarta svanar”, överraskande händelser). I en intervju i SvD den 19 ds säger han att ”det har aldrig varit så illa som nu”. Och han varnar för den dödsspiral vi hamnar i när räntorna förr eller senare måste normaliseras.
Men bland svenska ekonomer är det som sagt helt tyst. Allra tystast är den som har störst anledning att känna sig påhoppad, läroboksförfattaren Klas Eklund (tillika klimatkonspiratör).
De enda som hörs är Keynesfrälsta bankekonomer, likt Swedbanks chefsekonom, som i dagarna uppmanat riksbanken att behålla minusräntan och öka penningmängden ännu snabbare med hjälp av obligationsköp.
Man tar sig för pannan, men vad kan du vänta dig av bankerna, när professorerna fegt hukar bakom sina pulpeter – för okunniga kan dom inte gärna vara om de oerhörda risker som riksbankschefen Stefan Ingves utsätter oss för (numera är det han som styr riket, eftersom räntan är den helt avgörande styråran).
Svenska ekonomer har för övrigt anledning att vara MER kritiska än andra, eftersom gratispengarnas konsekvenser är särskilt oroväckande just i Sverige. Det bero på att SCB i högre grad än utländska kollegor ljuger om den faktiska inflationstakten (som de facto ligger på ca 4 procent i stället för KPI-siffror kring 2 procent. Skillnaden beror framför allt på en grov underskattning (avsiktlig och medveten) av den sanna inflationstakten i bostadssektorn.
Den REALA räntan (nominell ränta minus inflationstakten) är därmed MINUS 4 procent. Medan den normala realräntan på riskfria statslån ligger kring 3-4 procent, en skillnad på inte mindre än 7-8 procentenheter. Vilket betyder att staten varje år konfiskerar upp emot 8 procent av bankspararnas pengar och samtidigt subventionerar bostadsbyggare med liknande belopp.
På fem år bestjäl staten spararna på 40 procent av deras banktillgångar, lika omärkligt som en tjuv om natten. Och man behöver inte vara någon Einstein för att begripa att en ränteomsvängning på 7-8 procentenheter innebär en aldrig tidigare upplevd ”utmaning” för fastighetsmarknaden, den privata konsumtionen och hela samhällsekonomin.
Så Taleb har givetvis rätt i att det är en dödsspiral som väntar. Eller – som jag själv tidigare hävdat i detta forum – en lång stagnationsperiod (20-30 år) med i bästa fall nolltillväxt. Och notan blir dyrare för varje dag som går. Skall normaliseringen påbörjas först efter nästa val, 2022, är det ett veritabelt kaos som väntar.
Med tumrullare Kristersson som huvudansvarig. Han kallar sig ekonom och borde därför ha förstånd att revoltera mot riksbanken och mot Löfvens regering, den som moderaterna till råga på eländet har medverkat till att utse, i strid mot folkviljan.
Av vilken anledningen skulle en ”ekonom” som Ulf Kristersson revolutionera, när hans ekonomiska kunskaper eller ekonomiska indoktrinering är helt och hållet med Riksbankens irrläror?
På Riksbanken arbetar det 60 stycken doktorer i nationalekonomi.
Fackföreningarna i Sverige stödjer att Sverige ska ha en inflation på minst 2 %. Göran Greider vill ha en inflation på 5-6 %. Socialdemokraterna vill höja skatterna utan något som helst stopp på dem. Varav all denna längtan från den så kallade arbetarklassen att skinna arbetarna eller vanligt folk helat iden? Helt obegripligt.
Inte alls obegripligt, att politikerna (inte bara sossarna) ”skinnar vanligt folk”. Det finns ju inga andra att ge sig på!. Företagen inlevererar visserligen sina kapitalskatter, men dessa övervältras på de anställda i nästkommande löneförhandling. Kapitalet kräver en marknadsmässig lönsamhet, annars drar det sin kos, till grönare beten. Ett krav som vänsterpartiet tvingas tillgodose, om än under visst larmande för att lugna sina egna gräsrötter. Revolutionen äter sina barn, så enkelt är det.
Vad Kristersson beträffar, är det visserligen sant att han i sin roll som partiledare känt sig tvungen att omfamna nationalekonomernas irrläror (inte bara riksbankens). Fast i grund och botten förstår han säkert min argumentering. Det som hindrat honom är självmålet att vägra samtala med Jimmy Åkesson. Symboliska gester har varit viktigare än att skapa ett fungerande Sverige. Hur skamligt och svekfullt är inte det?
Och varför, Göran, uppröras över att fackföreningarna stöder riksbankens groteska mål att sträva efter en inflationstakt på 2 procent, när även våra ekonomiprofessorer instämmer – utan att bekymras av att de givetvis vet att detta är ren och skär Vodoo-politik? Intelligentians medlöperi och ljugande (liksom Svenskt Näringslivs) är ett långt allvarliga problem än LO:s snäva särintresse eller Göran Greiders enmansshow.
Jag upprörs inte över fackföreningarnas agerande för det är bara förväntat. De är så korkade att de tror att de har skapat en bättre arbetsmiljö när det är de hatade vinsterna som har skapat det. Företagen måste helt enkelt ha råd med t.ex. en air-kondition på arbetsplatsen.
Bra formulering: ”Det finns ju inga andra att ge sig på.” Tänk om de som drabbas av det förstod det. Har alla denna så kallade omfördelningspolitik gett någon enda människa mer i plånboken? Det är det som är roligt. När man tar pengar från de rika får de fattiga inge av det utan blir i stället fattigare. All forskning visar att när de rika blir rikare, då får de fattiga det bättre. Det är bara vänstern som får ont i sina avundsjuka magar.
Det är svårt att förstå vad nackdelen med billiga pengar är?
Det ökar viljan att skuldsätta sig.
Skulder kopplade till fastigheter i de flesta fall.
Är det inte bättre att vi har privata skulder än offentliga?
Göran Perssons ord ” Den som är satt i skuld är inte fri” har en relevans som är värd att upprepa.
Skulder innebär en vilja att arbeta och göra rätt för sig.
Vi har fått en väldigt låg statsskuld i förhållande till BNP. Men en individuell skuld som kopplad till dagens fastigheter kan var en risk om/när fastighetspriserna rasar. Därför är amorteringsreglerna viktiga.
Varför skall pengar vara en begränsande faktor för den som är villig att låna och bedöms kunna klara av lånen av bankerna?
Motfråga: Inser du inte vad som är fördelen med kapitalism/marknadsekonomi? Korrekta priser, som skapar balans mellan utbud och efterfrågan. Inte bara för varor och löner, men också för räntan. Beslutet om nollräntor har inte fattats på en fri marknad, utan av 6 riksbankdirektörer. Ingen marknad där, ren och skär diktatur, inte enbart av de sex utan också av dess uppdragsgivare, riksdagen. Och Sverige är ju mycket riktigt en parlamentarisk diktatur.
Jag uppfattar Dandersans inlägg som ironi… en ironi som fungerar. I praktiken. Men som har en speciell effekt. Det skapar ett feodalt samhälle, utan att man inser det.. Det som alla är så rädda för, det som kallas ”kommunism”, vilket ju är en feodal politisk och ekonomisk funktion. Som enskild medborgare/småföretagare kan man se effekten i vardagen. Den som lånar gratis kan skaffa sig den mest rationella utrustningen och konkurrera med låga priser, medan den som vill jobba med eget kapital måste ha bättre lönsamhet för att kunna skrapa ihop till det egna kapitalet. De som insett detta först blir de verkliga vinnarna och de har varit aktiva länge…
Helt korrekt! Den rätta räntenivån är den som marknaden sätter. Tänk att vi en gång i tiden hade räntor på 10-15 % för ett bostadslån och ändå kunde en vanlig arbetare betala av det lånet.
Fördelen med marknadsekonomi är helt klar för mig.
Om vi sätter priset på pengar till noll för den som inte vill riskera dem med investeringar så främjas inte passivitet.
Rik tillgång till riskkapital, utveckling av arbetstillfällen och mer aktiva sparare blir följden.
Sen är det få som får låna till nollränta.
Pengar bör inte vara hinder för dem som har ideer.
Så där helt kristallklart verkar du inte ha förstått marknadsekonomins fördelar. Att nollräntan främjar aktivitet är inget plus, eftersom den lockar till fel sorts aktivitet: oerhörda felinvesteringar!
Noll ränta innebär att de som ger krediter står en stor risk. Detta hanterar bankerna med kritisk kreditgivning och krav på stort eget kapital.
Riskfria räntan är noll, inte all ränta!
Aktier handlas till normala P/e multiplar på 15-20, vilket ger en ”ränta” på 5-6%.
Men det är svårt att backa ur detta läge!
Höjda räntor är snart osannolika.
En fantastisk artikel Åke. Undrar hur många svenskar som funderar över ”pengars” värde och deras ”kraft”?
Läser vi Wikipedias definition till orsaken till inflation så berör den nästan enbart penningmängden och handeln enskilda medborgare emellan. Wikipedia och politiker nämner aldrig huruvida politikernas utplundring av medborgarnas tillgångar påverkar penningvärdeförsämringen.
Jag har flera gånger efterfrågat en sifferserie på en SVENSK MATKORGS värde från tiden efter andra världskriget till dags dato mätt på 12 svenska basvaror som i stort är oföränderliga under tid.
Jag tror helt enkelt inte man vågar av risk för uppror i samhället eller är vi så avtrubbade att vi inte reagerar så länge politikerna kan pytsa ut stöldgodset till de närmast sörjande.
Troligen är SCB den verkliga orsaken till att vi aldrig får reda på den verkliga inflationen/köpkraftförändringen i riket. Därför efterlyser vi bättre, enklare och en sanningsenlig definition av inflationen. Man skall som medborgare inte behöva misstänka att SCB ljuger även om talesätten antyder annat.
Tack Samuel. Vi är eniga om att efterlysa mer sanningsenliga inflationsberäkningar, men frånvaron av sådana beror inte i första hand på SCB:s chefer, utan på de instruktioner dessa fått av regering och riksdag. Här ingår också ett expertråd, som i sin tur springer politiska ärenden (annars blir de snabbt utbytta) eller kanske i det fördolda kommer med synpunkter som regeringen helt sonika lämnar därhän, därför att KPI-indexet är av så central betydelse, inte bara i den ekonomiska politiken framför allt i den politiska propagandan.
Att kunna dölja den sanna inflationstakten är tydligen väldigt frestande, för både vänsterfolk och förmenta borgare. Det är ju politikerklassens renommé som står på spel. Tänk vilken fasa att i dag – mitt i en påstådd högkonjunktur – behöva redovisa en negativ ”tillväxt”, d v s minustecken för vår reala BNP.
Medborgarnas valda ombud som folkets värsta fiender, det är en verklighet som vi alltför länge tvingats leva med, så därför en viss brådska med tillnyktringen för att den kommande stagnationskrisen inte skall behöva bli mer plågsam än nödvändigt. En ny regering redan i höst skulle säkert gagna medborgarna, men avgörandet ligger i en svag moderatledares händer.
Martin Armstrong (störst i världen på ekonomisk rådgivning) har i många år skrivit om den skuldbubbla som har uppstått och de negativa faktorer som en för låg ränta skapar. Bla kollapsar världens pensionssystem eftersom dessa kräver en årlig avkastning på 7-8 % för att gå jämnt ihop.
Den riktigt stora skuldbubblan finns på marknaden för statsobligationer. Centralbankerna är tvungna att för alltid finansiera den statliga skuldsättningen till nollränta. Om då förtroendet för det politiska systemet går ned till noll, kan hyperinflation uppkomma. Ett annat problem är att räntan på övriga lån kan stiga kraftigt.
Ytterligare problem är att kapitalet kommer att överföras till det land där det är säkrast. Säkrast är kapitalet i USA och detta kommer att leda till att dollarn stiger kraftigt i värde. Detta kommer att slå ut amerikansk industri…..
Samma sak hände under 1920-talet. Länderna i Europa var i ekonomiskt dåligt skick och kommunisterna hotade att överta dessa länder. Kapitalet överfördes till USA. Aktieindex steg kraftigt när pengar placerades i aktier.
Dollarn steg kraftigt i värde och amerikansk industri förlorade sin konkurrenskraft. Vinsterna började att sjunka och börsen kollapsade 1929. Dock kollapsade inte marknaden på europeiska statsobligationer förrän 1931……. Därefter krig och elände.
https://www.armstrongeconomics.com/blog/
Detta är viktigt. Riksbanken i Sverige håller på att skapa en obligationsbubbla och den blir större och värre än fastighetsbubblan.
USA:s ekonomi är inte alls så bra som alla Trump-vänliga journalister i USA hävdar. Bland annat så ökar de federala utgifterna väldigt mycket. Se listan nedan. Att det är högt på Bush the Younger och Nixon-Ford kan nog hänföras till Irak-kriget och Vietnam-kriget.
Donald Trump………..4.22%;
Barrack Obama………..1.90%;
Bush the Younger……..3.97%;
Bill Clinton……………….1.50%;
Bush The Elder…………1.69%;
Ronald Reagan…………2.48%;
Jimmy Carter……………3.97%;
Nixon-Ford……………..4.10%;
Kennedy-Johnson……..5.27%;
D. Eisenhower………(0.51%).
Jag kan även lägga till att den federala administrationen minskar genom naturliga avgångar, men ändå minskas inga utgifter.
Det finns debattörer som tror att Trumpen jobbar på att sätta FED i en så svår sits att han kan förstatliga FED… Spännande tider.
Ett sidospår, Thomas. Om Fed är privat eller statligt saknar relevans. Det är teoretikerna bakom nollräntan, bl a en svensk f d vice riksbankschef, tillika professor, som skall kritiseras. Trump har ärvt en ekonomi i fundamental obalans (fast ingenting i närheten av Sveriges otaliga systemfel) och har nu bara sitt omval i sikte.
Om ryktet är sant, handlar detta likväl om ett mer ursäktligt övertramp än de förment borgerliga svenska partiernas acceptans av Palmes starka stat och deras tystnad om vår egen återpolitiserade riksbank.
Hmm… då BIS styr svensk Riksbank och FED styr BIS så är då det av ringa intresse? De mest revolutionära vill skrota alla riksbanker och även skrota det de kallar ”currencies”, som tydligen skall vara en skuldnota istället för pengar… Själv så tror jag mer på snacket av Feldt när han sade att Palme hade sagt: ”Detta får du ta hand om, Kjell-Olof, för ekonomi begriper jag mig icke på…” (Att trumpen tog över ett konkursbo efter presidentgangsters som Clinton, Bush och Obama tycks ju vara uppenbart – och att hans ambitioner att återindustrialisera USA kräver två – tre presidenter till, minst tjugo år, är nog klart. Frågan är om han klarar detta? USA har alltför länge dominerats av gangsters…)
Vem har sagt att BIS styr riksbanken? Däremot påverkas vi förstås av att också övriga västländer och Japan bedriver nollräntepolitik.
Men det går faktiskt att avvika från denna konsensus och stoppa kronans utförslöpa med hjälp av en blygsam räntehöjning på en halv procent eller så. Fast det gillar varken partierna eller exportindustrin – det krävs sanna liberaler (icke-folkpartister) för att våga ett sådant libertarianskt språng.
Dessa två särintressen står också i vägen för det naturliga liberala målet att beröva riksbankerna makten över räntan, d v s att återinföra marknadsekonomi i den så viktiga finansieilla sektorn.
Möjligen skulle ett tidigt nyval kunna tvinga fram förnuftigare lösningar, ett nej tack till dagens skamliga framtidsimperialism. Det förutsätter dock att Kristersson har kurage att bjuda Jimmy på en kopp kaffe. Så enkelt, men ändå tydligen så omöjligt.
Tragiskt är bara förnamnet. Barnbarnen kommer att använda kraftfullare omdömen.
Du svarar inte min fråga om BIS´ eventuella inflytande över riksbanken, men skriver i stället ett helt nytt inlägg om annat (se nedan). Det är väl en lite underlig debattetik. Fast kanske inte illa menad, vad vet jag?
Historiken om bondmoran i Seglora kunde ha varit av visst intresse om vi fått veta vilka industrier hennes söner grundade. Och hur tusan kom Gerald Celente (vem det nu är – eller var) in i bilden?
BIS är ju en märklig konstruktion. Varför samlas världens Riksbanksdirektörer i BIS? Det gick ju bra utan BIS före 1932 eller när det var som BIS skapades…
Om jag inte har helt fel så var det Volvo, SKF och något mer… Asch.. när det gäller Celente så kanske jag lever för mycket i min egen värld.. Han är nog i min ålder och det präglar hans åsikter.
Sant att den värsta bubblan finns på obligationsmarknaden. Men att kapitalet är säkrast i USA är ingalunda självklart. Jag skulle nog känna mig tryggare med de asiatiska tigrarnas eller t o m Putins obligationer. Notabelt att många av de mest framsynta placerar sina pengar i exotiska länder, t ex Argentina, där villkoren är usla för befolkningen, men utmärkta för de redan rika. Och det enda strikt kapitalistiska landet, Schweiz, förblir en magnet för det globala kapitalet. Men inte heller där är nollränta någonting normalt, dock mindre onormalt än i USA eller Sverige.
En oerhört viktig artikel beträffande ett område vars vikt de flesta inte förstår. Precis som Mats påpekar bär landets ledande ekonomer – och särskilt professorerna – en mycket stor skuld genom att de inte arbetat för att upplysa om de stora farorna och den konfiskering av egendom, som negativa räntor leder till. Även denna profession hukar sig alltså fegt, opportunistiskt och ryggradslöst för politikernas destruktiva åtgärder. Skälet till politiken var ursprungligen att rädda Euron; nu har tillkommit andra skäl för att fortsätta politiken. Eftersom libertarianer ofta är präglade av den Österrikiska skolans ideer, har vi alltid varit emot detta penningpolitiska monster.
Av misstag skrev jag Mats istället för Åke. Ursäkta, Åke!
Helt OK, skrivfel gör vi alla då och då.
Och visst är ”österrikarna” – Mises & Co – de överlägset mest insiktsfulla ekonomerna, i en bisarr värld där den verklighetsfrämmande Keynes fortfarande regerar, trots att han bevisligen hade fel om det mesta.
Bara tanken att ekonomiskt välstånd skapas genom konsumtion, borde ju få varje tänkande människa att fundera ett varv till. Mises huvudtes är den rakt motsatta: att det är sparande, investeringar och fria marknader som är de robusta framstegens drivkrafter. Självklart kan man tycka, men icke så för majoriteten av de ekonomer som vår svenska Nobelkommitté haft den dåliga smaken att belöna. Storskojaren Krugman t ex.
Avgörande att förstå skillnaden mellan Keynesianism och NeoKeynesianism.
Jag har själv läst en lång kria av Keynes, där han förklarar att förutsättningen för att ett land skall kunna stimulera ekonomin är att det är ett KREDITOR-land.
Är USA det ? ….Övermäktig statsskuld……..Övermäktigt negativ budget. Decad efter decad.
Keynes vrider sig nog i sin grav i accelererande hastighet.
DÄR hade han (Keynes) kanske en poäng. Men just den insikten väljer Krugmaniterna att blunda för. Sådan är den intellektuella moralen, inte bara i vårt land. .
Vill du stimulera en ekonomi är det inte med pengar man gör det utan med avreglering av regler. Det är på den punkten Donald Trump har sina stora förtjänster. Företagen behöver inte mer pengar utan mindre kostnader.
Det är en slags hävstång i intäkter och kostnader. För att uppnå A behöver du öka intäkterna tio procent medan en minskning av kostnaderna med två procent uppnår A. Med andra ord kan företaget uppnå A utan konsumtionen av företagets produkter ökar.
Man ska aldrig ge sig in på att försöka stimulera en ekonomi på ett konstlat sätt vilket försöken att öka konsumtionen är. Allt för mycket av den stimulansen hamnar helt enkelt på fel ställe.
Den senaste svenska industriepoken (i Sverige) började med en analfabet, en bondmora i Seglora som däremot var duktig på att räkna. Hon satte sina söner i skola och de blev grundare av de viktigaste industrierna i Göteborg. Under tiden emigrerade folket och när allt gick igång på allvar på 1930-talet så var det brist på arbetskraft. När kriget var förbi var det bara USA och Sverige som var intakta och bristen på arbetskraft drev upp lönerna och goda tider gällde i trettio år. Oljan flödade och dess överskott kom (den svenska) befolkningen till godo. Litet för bra tyckte kapitalägarna, bankfolket och andra, så man skapade oljekrisen för att minska på folkets nöjen… Efter några år kunde bankerna plocka hem alla vinsterna, inklusive de nu då störtrika arabländerna. Man höjde räntorna för att plocka hem ännu mer av de vinster som oljan skapat, men även kostnaden för oljan hade ökat och det tog man inte med i beräkningen. I den svenska ankdammen sprattlade endast några vänstersossar tills 500% slog till, sedan var de bortblåsta. Då man nu plundrat folket på det lilla kapital som allmogen samlat på sig med hjälp av den billiga oljan mellan 1928 – 1971/74, så var det bara att dela ut lågräntelån för att bankerna skulle kunna överleva. Fas två, alltså högränteperioden 1974 – 1992/95 upphörde med EU-medlemskapet. Då oljan varit hela industriepokens motor och den nu inte längre var en motor för acceleration utan bara drev sakta systemet framåt så tvingades man skapa alternativa drivkrafter, en sorts fake. Man lånade ut till folk som aldrig någonsin skulle kunna av amortera sina lån. Och med krisen 2007/08 så var krisen offentlig. Fas tre (1995 -) i oljetidens ekonomi var uppenbar och ingen utväg finnes…. gamla stötar som Gerald Celente låter som gammaltestamentliga profeter som ingen vill lyssna till. Det är kanske lika gott det.
Martin Armstrong om negativa räntor:
”There is ABSOLUTELY no historical evidence that negative interest rates will ever stimulate the economy no less are they even viable. This wipes out pension funds where many around the world are obligated by law to buy government paper. Social Security in the USA is 100% in government bonds.”
”As I have stated many times, DO NOT EXPECT the official rates to rise outside the USA. All other central banks are trapped. They cannot afford to allow rates to rise and blow up government budgets. This will widen the gap between public and private debt. Back in the ’30s, as governments defaulted, smart money fled to private AAA corporate bonds.
We will see the same trend here again, but at the same time, banks will look to the future with tremendous uncertainty and will NOT be lending so easily. Expect rates to rise on credit cards where they make their money and long-term mortgages. If the banks cannot resell the long-term debt mortgages, rates will rise widening the gap with the government.
Chairman Powell is not in a nice place. He cut rates NOT for the USA, but because the rest of the world is imploding and Europe shows no signs of reversing their policy.”
”This is going to make for a HIGHLY unusual WEC this year. We are breaking historical ground. There no way for this to end but VERY badly.”
https://www.armstrongeconomics.com/markets-by-sector/interest-rates/the-feds-real-crisis-to-cut-or-not-to-cut/
Har inte koll på om Armstrong kallar sig libertarian, men han verkar lika klarsynt som Mises-folket: INGEN CHANS ATT DETTA SLUTAR ANNAT ÄN MYCKET ILLA!.
Och denna katastrof är alltså sponsrad av den yrkeskår, ekonomerna, som självklart borde ha varnat för den uppenbara dårskap som nollräntan (eller, nästan lika illa, klimatnojan) representerar.
Ett ofattbar intellektuellt sammanbrott, den förmenta forskareliten som ondskans epicentrum! I Sverige har inte ens den tidigare relativt rakryggade nestorn Assar Lindbeck orkat höja rösten, än mindre läroboksförfattaren Klas Eklund. Näringslivets thinktanks har varit precis lika tysta. Vi påminns om den konspiration mot väljarna som president Eisenhower kallade ”det industrimilitära komplexet” – fast nollräntan har långt allvarligare konsekvenser.
Och medborgarna har förstås ingen talan eller ens någon reell möjlighet att uttrycka sitt missnöje – eftersom alla partier godkänt den penningpolitik som enväldigt sköts av Stefan Ingves och hans medarbetare. Ur askan i elden! Det föreföll vara klokt att göra Riksbanken självständig, men det hjälpte inte. Naturligt nog: det är ju trots allt regeringen som utser de högsta cheferna.
Alla berörda vet förstås att det funnits (och fortfarande finns) bättre lösningar, t ex att kopia den tyska räntepolitik som skapade den starka D-marken. Att förankra valutan antingen i en strikt styrning av penningmängden, i takt med den ekonomiska tillväxten, eller att återuppliva den gamla guldmyntfoten.
”Problemet” är att detta kräver en finansiell disciplin som dagens politiker inte varit mäktiga att leverera. De har, även Tyskland numera som lojal EU-medlem, föredragit den enkla och kortsiktigt valvinnande metoden, att övervältra skuldbergen på kommande generationer. Även de gröna, de oföddas förmenta röster, medverkar i detta falskspel utan att skämmas det minsta. Och utan att några journalister hör av som fotbytet.
.. hör av sig om fotbytet skall det förstås vara, i sista meningen.
Åke får i stort medhåll av Sven Larsson, doktor i politisk ekonomi, gissar att det är en variant på nationalekonomi,
https://samnytt.se/svenska-kronans-utforsbacke-beror-inte-pa-externa-faktorer/
Sven Larssons diagram illustrerar bl a den skenande privata skuldsättningen, samtidigt som politikerna skryter om att statsskulden halverats sedan Göran Persson´s varning om att ”den som står i skuld inte är fri”. Denna halvering har nu med råge ersatts av hushållens upplåning och den sammanlagda skuldbördan befinner sig på rekordnivåer. Lätt att hantera med dagens räntor, omöjlig att klara vid normala räntor.
Dessutom är det unga hushåll som har de allra högsta skulderna (relativt inkomsten), vilket betyder att instabiliteten ökat. Omfattande privata förluster blir ett faktum när fastighetsbubblan spricker, som den måste. Nästan alla som köpt bostäder de senaste åren kommer att känna sig blåsta, men kan inte klandra några andra än sina egna politiska ombud i Sveriges riksdag.
Tror någon att de senare, eller de korrupta/maktlojala ekonomer som varit deras rådgivare, kommer att be om ursäkt?
The Biggest Bubble in Modern Financial History
QUESTION: You said before you were advising corporates to issue long-term bonds and lock in the low rates. Even the US Treasury seems to be following your advice and are looking at issuing 50 and 100-year bonds. Do you give governments the same advice?
ANSWER: If asked, of course, I advise to issue long-term debt NOW at these absurd low rates. I also advise individuals to lock in fixed-rate mortgages.
Germany just tried to issue negative interest 30-year bonds with a total offering of 2bn€ of which they only sold 824million were purchased. This is showing that this whole theory of negative interest rates as seen its day. The US is now even considering issuing 50-year and 100-years bonds as interest rates plummet.
I have reviewed the buyers of these negative bonds which now amount to $15 trillion outstanding globally. What is actually taking place in the market is really dominated by punters rather than investors. In other words, the people have been buying them to flip assuming rates would just go lower.
The crisis on the horizon is MASSIVE!!!! These punters are going to get caught as they did with the Russian bonds when they collapsed in 1998 which led to the Long-Term Capital Market crisis.
We may yet see the biggest bubble in the modern history of finance explode far worse than the 2007-2009 debacle.
https://www.armstrongeconomics.com/markets-by-sector/interest-rates/the-biggest-bubble-in-modern-financial-history/
Yes, indeed, MASSIV var ordet. Men som jag tidigare skrivit: det behöver inte betyda en repris på 30-talskrisen, även om en sådan inte är utesluten. Mer sannolikt är det en långvarig och väl så plågsam stagnationsperiod vi har att vänta, när västvärldens alla länder tvingas skrota alla sina nuvarande systemfel, med räntepolitiken som det allra värsta, och klimatnojan som god tvåa.
Det mest förfärande är att det vore så enkelt att lämna den katastrofkurs som Sverige nu befinner sig på. Dessa två åtgärder skulle räcka:
1 Befria riksbanken från uppgiften att styra räntesättningen. Besluta att penningmängden (sedlar och lån) inte får växa snabbare än BNP. Utse en hederlig administratör som fixar den enkla, kamerala uppgift. Avskeda de sex riksbanksdirektörerna och de 60 doktoranderna. Flytta kontoret från Brunkeberg till Flemingsberg eller Rinkeby.
2. Ålägg SCB att omgående börja producera ett korrekt KPI-index (som med stor säkerhet visar att inflationstakten f n är cirka 4 procent).
.
En mer ambitiös regering påbörjar samtidigt elimineringen av alla de övriga tjugotalet system, med växthusnojan, hyresregleringen och ett utträde ur EU i första rummet.
En bra dag för Sverige, garanterat!
Precis så!
En vettig ekonomisk politik
En juridisk politik till skydd för medborgarna
En gränspolitik med uppgift att bevara svensk kultur
En immigrationspolitik med uppgift att säkerställa assimilering
En miljöpolitik utan vanföreställninga rom klimatet
En biståndspolitik som vill exportera god svensk kultur, De som inte vill ta emot den kan vara utan.
Bra komplettering, om vi nu går vidare mot ett en mer fullständig renovering av det sjunkande skeppet. Med undantag för att jag inte kan se något behov av assimileringspolitik; det enda sant libertarianska är väl att helt slopa asylpolitiken och ersätta dagens bidrag till asylsökande med lån med strikt återbetalningsskyldighet.
Än fler viktiga reformer är lätta att identifiera, t ex en författningsdomstol, en ny familjepolitik med makten återlämnad till barnens föräldrar och en generell likabehandlingsprincip (den som finns i kommunallagen, men inte grundlagen).
En immigrationspolitik som kräver assimilering behöver inte alls innebära stora invandringstal, Nästan tvärtom. Men den måste innebära att de som kommer hit assimilerar sig, annars är de inte välkomna.
Systemfel, givetvis – inte system!