Dagens gästskribent är Åke Sundström
Jag har tidigare kommenterat Björn Lomborgs avfall från sin tidigare position som stringent klimatkritiker. Sedan flera år tillbaka undviker han att kritisera hotbilden och ägnar i stället all sin energi åt att belysa andra feltänkta inslag i klimatpolitiken. En partiell reträtt som troligen spelat en viktig roll för SvD:s beslut att acceptera honom som gästskribent, trots att tidningen har utvecklats till ett av alarmismens främsta språkrör. En halvhjärtad skeptiker blir ett köttben åt pluralismens undrande vänner.
Men även i den rollen går Lomborg ibland vilse. Som sistlidna söndag när han i SvD drev tesen att den ”pragmatiska mitten” – där hans själv tycks anse sig höra hemma – bara kan återta kommandot ”om vi slutar acceptera ständiga klimatöverdrifter”.
Hotbilden är inte helt falsk, vill han säga, bara starkt överdriven. Samma budskap som dubbelspelaren Lennart Bengtsson brukar leverera, med ännu fräckare bortförklaringar. Fler tros lyssna om man modererar sina budskap. Båda låter sig styras av taktiska överväganden eller ovidkommande hänsyn till forskarkollegor med ännu värre synder på sina samveten.
Som oftast har Lomborg likväl bitska kommentarer att bidra med. Denna gång gör han observationen att mänskligheten sedan klimatförhandlingarna inleddes 1992 släppt ut lika mycket koldioxid som vi gjort totalt sedan tidernas begynnelse.
Men därefter tillägger han att orsaken till detta flagranta misslyckande (ur alarmistisk synvinkel) är att utsläppsminskande åtgärder är ”oerhört dyra”. Detta är sant är om man åsyftar insatser av typen Kyoto- och Parisavtal. Sådana är extremt kostsamma, inte minst därför att de är verkningslösa: minskade utsläpp i deltagarländerna uppvägs av ökningar i resten av världen. Kostnaden per inbesparat kilo CO2 blir astronomisk. Precis som elementär ekonomisk teori ger vid handen.
Fast påståendet är osant om man i stället väljer att jämföra med den enda effektiva åtgärden: en global koldioxidskatt, lika för alla. Med en sådan blir insatserna tvärtom förvånansvärt billiga. Det räcker med en bråkdel av våra svenska koldioxidskatter för att vända den globala utsläppskuran brant neråt (det enda som något betyder).
Den flexible dansken kommer dessutom med rekommendationen att vi ”genom utveckling” bör pressa priset på grön energi. Fel igen! Faktum är att den globala CO-skatten räcker gott och väl för att begränsa utsläppen – om så vore motiverat. Ekonomen Lomborg kan inte gärna vara ovetande om den saken. Han talar alltså mot bättre vetande. I gott sällskap förvisso, men likväl som en ohederlig posör. Att bli publicerad är viktigare än att tala sanning, tycks han mena. Med sådana ”vänner” kan klimatskeptikerna aldrig vinna striden. Dessbättre finns det andra och mer uppriktiga kritiker att tillgå.
Når inte heller dessa ut med sina sannare budskap återstår hoppet att hajpen självdör, som 1600-talets häxbränningar och holländska tulpanlökshysteri gjorde – två paralleller till nutidens ofattbara dårskaper i det falska klimathotets tecken.
Jo, det kan förefalla vilseledande att inte tala ”ur skägget” men;
Jag tror att både Bengtsson och Lomborg med vetskap om rådande kunskapsläge (nära nog obefintlig hos den större mängden människor), försöker en pedagogisk infallsvinkel på ”spörsmålet”.
De har tröttnat på att sammanfatta det faktiska läget för oinvigda övertygade alarmister.
De försöker istället att få den faktaresistenta att själv reflektera över en feltänkt grundinställning genom att peka på enskilda konsekvenser som följer av en helt bisarr politik.
T.ex. att det kommer att bli väldigt dyrt, att överdrifter av hotbilden är minst sagt påtaglig, osv.
Tyvärr är din tolkning om pedagogiska överväganden att skönmåla de tvås bevekelsegrunder. Min bedömning är att Lomborg har sin egen försörjning i åtanke (nu när även världens ledande skeptiker är portade i medievärlden).
För Lennart Bengtssons vidkommande handlar det om en vägran att göra upp med sitt eget förflutna som Sveriges ledande alarmist. Han var nämligen författare till KVA:s första klimatkommentar, där våra förment kunnigaste professorer utan en enda invändning svalde IPCC:s alla lögner med hull och hår. En skandal som alla involverade givetvis vill slippa höra talas om och därför hellre försöka tiga ihjäl. I bästa fall har de i tysthet vett att skämmas, men inte heller det vi vara säkra på.
Den enklaste förklaringen är i allmänhet den mest korrekta.
Lennart B har kanske i ljuset av färskare vetenskap och fördjupad insikt om IPCC och dess publikationer, helt enkelt bytt åsikt.
Kanske ändå den absolut enklaste förklaringen till att han ej vill älta gammal ”skåpmat”.
Jag tycker det är tecken på en sund förhållning till sakfrågor (vad det än vara månde), att också kunna ”byta åsikt” i den mån det är befogat.
Jämfört med det stora flertalet ”klimatalarmister” är ändå Lennart B. någon som verkar få åhörare till ett mer nyanserat sätt att se på klimatfrågan.
Kan vi inte känna tillfredställelse med det?
Lite samma med Lars Bern. Han har fått väldigt många människor att inse klimatbluffen, men han tar inte avstånd från teorin om växthuseffekten eller att människan påverkar den globala temperaturen.
Men man kan vara en seriös skeptiker utan att behöva avstånd från en eventuell växthuseffekt. Det är andra förnekanden (se nedan) som gör att man tvingas ifrågasätta LB:s hederlighet.
För egen del underkänner jag alla former av intellektuell ohederlighet. T ex att som LB å ena sidan (som ledamot av KVA) hylla IPCC:s falska hotbilder för att i nästa ögonblick kalla dem starkt överdrivna. En bedragare, ingenting annat.
Tyvärr är även Lars Bern skyldig till sådana självmotsägelser. Han kritiserar hotbilden, men låtsas inte förstå dess innebörd (att man inte kan straffbeskatta en ofarlig gas). Och han vägrar förklara sina oförenliga ståndpunkter av skäl som vi bara kan gissa oss till.
Nej. tack!!
Men Mats har jag uppfattat som en av få helt hederliga klimatdebattörer (tillsammans med Gösta Pettersson och Gösta Walin). . Därför att han inte bara säger A, utan också B – medger att ett nej till hotbilden måste betyda ett nej också till den politik som bygger på denna hotbild, d v s en avveckling av klimatpolitiken i sin helhet.
Men ja till en konkurrensneutral energibeskattning, samma skattesats (i procent) för alla miljöpåverkande energislag (inklusive vattenkraft och vindkraft). Allra helst, tror jag vi är överens, ingenting annat än helt vanlig moms. Men också, enligt mitt förmenande, med en högre momssats för energi som ett försvarbart alternativ, enligt principen om att ”förorenaren skall betala”.
Varför inte säga sanningen? Att människans påverkan av atmosfärens gassammansättning är helt försumbar? Och att om koldioxidhalten fördubblas är det bara bra? Men om den halveras är det en katastrof? Att havsnivån varierar men inte stigit permanent på hundra år? Att den globala temperaturen inte stigit på 16 år? Kanske den också varierar?
Budskapet är: stå inte här och glo på vädret och se så bekymrad ut, gå hem och gör något vettigt. Som för 100-150 år sedan när man fick jobba hårt fysiskt för sin existens. Ibland beklagar jag att jag inte levde i Sverige då i stället för nu, när rena dårskapen genomsyrar samhällets alla institutioner. Hellre utedass än klimatfanatism!
Klimathotet handlar inte alls om fakta utan om makt och socialisternas strävan att inrätta ett nytt socialistiskt idealsamhälle där dagen makthavare kan härska oinskränkt över allmogen till tidens ände. Har vi hört det förut? Och endast SD står i vägen för dem och därför måste de undanröjas till varje pris.
Korrekt slutsats, förstås, att allt handlar om pengar och makt. Men tyvärr inte enbart ”socialisternas strävan”. I min ögon har de borgerliga partierna ett ännu större medansvar, eftersom de påstår sig vara icke-socialister, men likväl aktivt anammat klimatdoktrinen, I det faktiska – men givetvis aldrig uttalade – syftet att stoppa den påbörjade kärnkraftsavvecklingen.
Och dessbättre är det inte längre enbart SD som ”står i vägen”, utan även småpartierna MED samt KLP (Mats parti) och kanske också det Kristna Värdepartiet. Den trio som skulle kunna göra skillnad, men kör huvudet i väggen genom att vägra bilda en valkartell. Eventuellt – och med fördel – tillsammans med SD. Ett schackdrag som skulle göra SD-plus denna trio till riksdagen största partigrupp.
Hur går det med revolutionsplanerna, Mats? I dagens väldigt djupa demokratiska kris borde vikten av att agera övertrumfa den naturliga tveksamheten att samverka med det enda oppositionspartiet i riksdagen. Och därmed kasta dagens oheliga allianser över ända, utan att därmed godta de socialistiska ideal som Jimmys gäng hyllar.
Jag har framfört förslag om samarbete. men intresset verkar ljumt. Partiet är så litet att inte ens ordförande är anställd, inget kansli. Det gör att ingen kan lägga kraft på att driva en viss linje inom partiet.
Och innan vi gör det så blir vi inte större.
Det man verkar ense om är att till nästa val satsa på att komma in i några kommuner och därigenom få en plattform för vidare steg mot riksnivån. Långsiktigt rätt naturligtvis, men frågan är om tiden väntar på en sådan strategi?
Jag anser nog att hela sjuklövern är socialister eftersom borgerlig politik lyser helt med sin frånvaro från deras håll.
Sant givetvis, men skall man göra något åt klimatnojan är SD den mest naturliga partners, efter de försiktigt rör sig i skeptisk riktning – vilket man omöjligen kan säga om M,L,KD eller C.
Lite utanför ämnet men följande artikeln från Upplands Spar visar på hur vilseledda folk blir av alla påståenden om kost och klimatet.
https://www.upplandsspar.se/sa-kan-du-spara-pengar-pa-att-ata-mer-gront/
Jag kunde inte låta bli att skriva till dem och påpeka alla fel i artikeln.
Att gå emot marknadsekonomisk fundamenta gör att det man vill åstadkomma blir dyrare, eller mindre effektivt, eller både och. Du vet det, jag vet det och Lomborg vet det egentligen också.
Men hur ska vi få fram det till politikerna och kanske ännu viktigare, till de människor som skanderar med orimliga greta-krav på gatorna?
Jag vet uppriktigt inte hur vi ska kunna bryta igenom den kompakta och allt mer hysteriska mur av desinformation klimatfrågan omges med.
Jo visst är desinformationen kompakt just nu, men jag tror att man skall se det som ett crescendo före kollapsen, den oundvikliga. Det är som bekant mörkast strax innan det ljusnar.
I mitt svar ovan till Jan har du några tips att nysta i. Varför inte börja med att KLP, d v s du och dina partivänner, hjälper SD med att organisera ett skeptisk ”event” här i Stockholm, där ju sorgligt nog allt måste ske för att bli synligt. Och t ex bjuda in kusinerna Ekdal
som opartiska utfrågare. Givet deras scoop i det egna klimatprogrammet för en tid sedan, kan någon slags genombrott bli möjligt, passande nog just nu, mitt under den värsta hysterivågen, när intresset är på topp.
Fru Uvell refererar till prof. Lomborg i sin krönika idag.
Den kanske Ni redan läst Åke, då den ju handlar om ekonomiska förutsägelser.
https://uvell.se/2019/09/27/greta-thunberg-har-ratt/
Om inte så ta en titt, så får jag höra din åsikt om denna.
Med vänlig hälsning.
I korthet: Fru Uvell tror – som alla moderatsocialister – att det finns ett klimatproblem som måste åtgärdas av politikerna.
Men hon upplyser oss om att även Lomborg deltar i samma bedrägliga argumentering genom att fråga experter hur problemet bör lösas. Genom mer grön forskning svarar då dessa. Förvisso mer sansat än Parisavtal och svensk går-före-politik, men likväl ett stolpskott eftersom hotbilden är osann. Ett icke-problem kräver ingen lösning!
Uvells vilsna inlägg bekräftar att Lomborg inte längre kan betraktas som en seriös klimatskeptiker och att hon själv fått det mesta om den så kallade bakfoten. Men å andra sidan: när Lomberg. Lennart Bengtsson m fl så systematiskt vilseleder sina läsare kan man inte bli så förvånad över epigonernas tankefel. .
Jag håller med om att ett ”icke-problem” inte kräver någon åtgärd från politikers sammanslutningar.
Ni svävar dock på denna slutsats Åke.
Exempel som får mig att fundera:
(inledningen och punkten 2 om global klimatskatt)
https://www.frihetsportalen.se/2019/06/vad-klimatstriden-galler/#comments
Varför överhuvudtaget nämna skatteuttaget i samband med ett ickeproblem.
(Annat än då möjligtvis kärnkraften och hur den introducerades i Sverige)
Men i det jag skrivit finns ingen motsättning eller något svävande. Det är nämligen fullt ”tillåtet” att resonera i två eller tre steg:
1) att ett icke-problem inte motiverar någon särbeskattning (utöver vanlig moms). Men
2) att en global koldioxidskatt är den ENDA fungerande lösningen på det EVENTUELLA klimatproblemet (som jag skrev) och alltså den lösning som ALARMISTERNA borde föreslå och genomdriva – om de hade en ärlig avsikt att bekämpa den hotbild de målar upp. Och
3) att det finns en allmänt godtagen PPP-princip (förorenaren betalar) som av flera ANDRA skäl än klimatet kan motivera en högre moms på energi än på andra varor och tjänster. T ex vattenkraftens stora miljöskador, kärnkraftens haveririsker eller vindkraften som en dödsfälla för ett hotade fågelarter. Mitt förslag, om en ”miljömoms” på 50 procent som ersättning för dagens godtyckliga lapptäcke av skatter, avgifter, bidrag och direkt politisk styrning, bygger på den tankegången.
Överens?
Ok. En enhetlig skatt på alla kända energislag konsumenten tillgänglig.
Som då inte har det ringaste med gasen CO2 att göra, utan då med andra bevekelsegrunder som ppp-principen.
En enhetlig (global) utfasning av ALLA tänkbara subventioner gällande tillhandahavande av energi i alla kända former.
Alltså: Bort med ”lapptäcket”.
Det vore en formidabel konstruktion (som vi konsumenter i Sverige kommer att märka i form av billigare energi)
Så långt helt överens.
Däremot finner jag det föga trovärdigt att ens komma i närheten av en sådan överenskommelse som kan efterlevas av alla stater jorden runt.
Och därtill är kopplingen till CO2 helt utan betydelse.
Med vänlig hälsning
Precis: bort med lapptäcket och de godtyckliga subventioner och straffskatter det består av. En fri marknad, kort sagt.
Jag måste säga att det är en bra artikel som visar på hyckleriet.
Men när artikeln avslutas med att 27 så kallade topp klimatekonomer säger att det hela kan lösa med grön energi, jag då blir det hela en sagoberättelse.
Vad grön energi är för något säger de inte och det definieras inte i artikeln. I citatet för de 27 klimatekonomerna nämns ”green energy R&R”. Säker jag på det får jag i resultat att det är ett företag.
Låt mig gissa vad grön energi kan vara: vindkraftverk, solceller, vattenkraft eller vågkraftverk.
Vattenkraft utgör en liten del av energiproduktionen på jorden och det finns i stort inte någon större energimängd att ta ut från den.
Vem tror på fullaste allvar att vindkraft och solceller skulle vara grön energi? Skulle dessa ersätta de 80 % av jordens energiproduktion som sker med olja, då kan vi nog kalla det för brun energi med tanke på hur mycket area de kommer att ödelägga.
Jo, Lomborg tar avstånd från en hel del av makteliternas ljugande och hyckleri – men duckar själv för forskaretikens krav på att berätta HELA sanningen, inte bara delar av den.
Sant visserligen att man kan ta ställning till den förda politiken utan att behöva uttala sig om hotbilden. Men forskarfusk blir det fråga om när han avstår från upplysningen att förlustnotan blir mångdubbelt högre om hotbilden dessutom är osann. Hans etik är inte nämnvärt bättre än Lennart Bengtssons; en gradskillnad, inte en artskillnad.
Hjälp, jag kan inte reda ut detta: NY LAG: Tusentals svenskar ska kriminaliseras efter den 1 oktober
https://samnytt.se/ny-lag-tusentals-svenskar-ska-kriminaliseras-efter-den-1-oktober/
Vilket är värst? Att vara ”nationalsocialist eller bara socialist?
Roger Hedlund saboterar ju ett litet ynka steg mot en fungerande bostadsmarknad, den som varit en starkt bidragande orsak till Sveriges färd mot avgrunden.
Jag är klar över att jag hamnat vid sidan av ämnet men många kommentatorer nämner SD i sammanhanget ovan.
Nationalsocialist eller bara socialist är samma skrot och korn. Båda har marxism som ideologi i botten.
Ja, SD tar tillsammans med Socialdemokraterna, L och C ytterligare ett steg till att göra bostadsmarknaden ännu värre. Detta beslut löser inga problem.
Det är som vanligt när politiker ska sätta åt kriminella genom att göra inskränkningar för vanligt folk.
Jag har en vän som helt beroende av att få hyra ut ett rum i sin lägenhet, och det sker till ett bra pris. Det är så totalt löjligt att påstå att det finns ett överpris. Nej, det finns det inte, eftersom den som hyr accepterar priset. Min vän hyrde t.ex. ut ett rum till en person som hade en månadslön på över hundra tusen. Den personen hade råd att betala.
Det finns bara en enda orsak till att Sverige har en bostadsmarknad som inte fungerar och det beror på politikerna. Dessa politiker är dessutom totalt ovilliga att lösa problemet. De gör små tafatta försök, men de är endast till som kulisser att lura folket att de försöker göra något.
Och byggbolagen och bostadsbolagen är ena fega uslingar som inte kan ryta till och kräva de åtgärder som behövs. Dock ska jag säga att de som står i vägen för en bättre bostadsmarknad är de stora byggbolagen som Skanska, NCC osv. Dessa håller uppe ett omfattande och i mycket onödigt regelverk och priserna på att bygga.
En rolig iakttagelse:
Vänstern säger att en 15-åring som gick med i ISIS är för ung för att veta vad denne gjorde.
Vänstern säger att en 15-årig klimataktivist är en expert på klimatet.
|:0| 🙁
Klimatfrågan är en propaganda driven rörelse. Kanske av genuin oro.
Men mer troligt är det ett sätt att förändra ekonomin , när kommunismen tycks vara förlegad.
Varför får vi annars inte veta vad solen gör med vår värme:
https://www.smhi.se/polopoly_fs/1.143989.1548428766!/image/allsack_1983-lastyear.jpg_gen/derivatives/Original_1256px/image/allsack_1983-lastyear.jpg
Eller hur periodiska rörelser i havsnivån förväxlas med förändringar av bestående karaktär:
https://tidesandcurrents.noaa.gov/sltrends/sltrends_station.shtml?plot=50yr&id=680-140