För 30 år sedan, i januari månad, begav vi oss ut på en tre månader lång jorden-runt-resa, min hustru, jag och vår son. Vi hade just sålt vårt jordbruk och fått lite pengar över. Sonen skulle inte börja skolan förrän ett år senare. Nu var det perfekt tid att göra en sådan där resa som man gör en gång i livet.
Vi besökte Thailand innan det blivit ett stort resmål och det var förfärligt! Det var så mycket smuts och skräp, plastpåsar och annat i Siambukten att man inte kunde bada där. Varenda kväll, just när daggen sänkte sig, eldade folket upp det som blivit över från kvällsmålet, blast, grönsaker, benrester. Allt var rått och det eldades i gamla oljefat vilket alltid osar, även med torr ved. Det stank något fruktansvärt i ett lågt lufthav som aldrig släppte upp röken, bara spred den i spannet 0-10 meter över marken. I Bangkok körde man distribution av varor med gamla sexhjulsdrivna amerikanska lastbilar som spydde ut svarta avgaser, vilka blandade sig med stanken från gasolköken.
Singapore var mycket bättre, rent och trevligt. Nya Zeeland var ännu bättre. Där reste vi runt i en hel månad på hela Nordön och merparten av Sydön. I bilradion spelades Don’t worry, be happy, Sail away och The Look. Jäpp, Roxette slog igenom stort när vi var på andra sidan jorden. På ett litet pensionat som ägdes av en pensionerad brittisk underrättelseofficer, blev vi väl mottagna för att vi var födda efter kriget. Några svenskar som kunde varit ansvariga för sveket att hjälpa tyskarna så frikostigt som Sverige hade gjort under kriget, hade han aldrig släppt in.
På Tonga var det sol och bad, kokosnötter och bananer som gällde. De sålde Pripps Blå med svenska etiketter som de fått i något biståndsprojekt. På ön Lifuka såg vi det enda bankkontor på hela resan som noterade växlingskurs mot svenska kronor. Det var ett träskjul, inte större än en ordinär svensk korvkiosk. Där fanns också en byst av piteåsonen Daniel Solander, den förste svensk som man med säkerhet vet seglat jorden runt. Som en av Linnés första studenter följde han med som botanist på James Cooks första resa i Stilla havet. Där vi badade i ”splendid isolation” vid ett orört korallrev är det idag inte bara ett, utan två stora resorts.
Fiji, närmare ekvatorn, var varmt men inte så märkvärdigt. Hawaii i början av april kändes nästan kallt, efter Fiji. Modernt på alla sätt och en himmelsvid skillnad mot Tonga. På en ö utanför där vi bodde hade amerikansk militär bombmål. De besköt den stackars ön i tre dagar från flygplan och ytfartyg så jag tror de spenderade minst en svensk försvarsbudget på pangandet.
Los Angeles var sista stopp innan hemresan. Jag passade på att köpa med mig billig ammunition så att jag maxade frivikten på det incheckade bagaget. Vad då, det var ju incheckat ju? Och helt lagligt. En annan tid med större frihet och mindre tillgjort för att bemöta terrorism.
Under hela resan noterade vi två saker bland vanligt folk vart vi än kom. De ville bara leva i fred och sämja med folk av alla kategorier. Lite mer frihet skulle inte skada på en del platser, men ändå. Vi hörde att det hände saker både i Kina och i Östeuropa. Lite protester och större frispråkighet än vanligt. Det lät ju bra. På något sätt hade världen förändrats inför våra ögon under vår resa. Det var en märklig känsla! Skulle fred och frihet vara möjligt över hela världen?
Efter hemkomsten inträffade stora protester på Himmelska Fridens torg i Peking. Några personer dog visst, eller gjorde de det? Sedan blev det locket på ett tag och senare började det komma nyheter från självaste kommunistpartiet om reformer.
Jag kommer ihåg när Berlinmuren började byggas 1961, hur John F. Kennedy ett par år senare protesterade i Berlin och sa att han var en syltmunk (Ich bin ein berliner). På skrivbordet i mitt pojkrum hade jag ett skrivbordsunderlägg i form av en Europakarta. Där kunde man se att det fanns (funnits) länder öster om Östersjön som hette Estland, Lettland och Litauen. Namn som återkom i historieundervisningen om den svenska stormaktstiden. Även andra gränser och länder var annorlunda än i den skolatlas undervisningen erbjöd.
Jag trodde att global gränslöshet skulle ge den största friheten, men insåg ganska snart att ofrihet kan vara gränslös. Det är möjligheten att passera gränser som är frihet. All frihet innebär ansvar. Att följa reglerna på den sida gränsen man befinner sig är ett villkor. Där kan finnas friheter som inte medges på annat håll, ta vara på dem!
Låt oss idag minnas trettiårsminnet av murens fall och låt det bli ett startskott till att äntligen bringa kommunismen på fall. Kvar finns ännu kommunismens kusin, globalismens gränslösa ofrihet att bekämpa.
EDIT: Tog bort dubbeltext.
Att resa och själv bilda sig en uppfattning är mycket mer givande än hundra reseskildringar. Japan som är mitt favoritland beskrivs aldrig korrekt någonstans. De ligger både långt före och långt efter väst, håller hårt i sin kultur och sina gränser men är ett av de tryggaste länderna med ett ytterst behagligt bemötande för utländska gäster.
Jag hade en illustrerad karta över Nordamerika ovanför min säng som yngling! Den ingav hopp i ett byråkratiskt, stereotypt och fattigt Sverige på femtiotalet eftersom bilderna visade på hundratals olika yrken och näringsgrenar som var typiska för olika stater, och jag hoppades att Sverige också skulle kunna beskrivas på samma sätt fast man inte fick veta så mycket om det i skolan (men det är nog ännu sämre idag).
Nog röstade jag också för EU, men mest för att det var ett fredsprojekt. Jag borde ha varit mer vaksam eftersom jag redan blivit bränd av vänliga chefspersoner med goda avsikter men som alltid vände den fula sidan utåt så snart de skulle samarbeta.
Vad det sedan blev av EU har jag inte märkt något positivt av alls. Norge, som inte är medlem, tvingas ändå in i olika EU-projekt, det ena dummare än det andra. Så jag är starkt för Swexit men också för en nordisk (handels)union kallad Skandinavien. Norge behöver investera sina oljefonder, vi behöver bygga ut industrin, för det är vi som har plats för det. Oslofjordsområdet är tätbefolkat, men utanför riksgränsen är det ödebygd.
Och skogen växer oss över huvudet snart, medan Europa ropar efter virke.Staten tar ut en tung straffskatt på privatanställda, medan skatt för offentliganställda bara är en räkneövning.
Ja det är lärande att resa!
En nordisk union är långt bättre än EU, men ännu bättre att återskapa EFTA, ett europeisk frihandelsområde. Då slipper vi allt som är dåligt med EU men behåller det enda som är bra, frihandeln.
Unga idag som är för EU eller globalism av frihetsskäl, tror att det inte gick att resa förr, att det inte gick att arbeta i andra länder förr, att det inte gick att studera i andra länder förr, att det inte gick att flytta till ett annat land förr.
Rent politisk betyder bara EU eller globalism att öka kontrollen på medborgarna. För svenska politiker gäller att ha ha en global kontroll på sina medborgare. En svenska ska inte kunna flytta till ett annat land utan att svenska staten kan fortsätta att ha kontroll på medborgaren och att öka den kontrollen undan för undan. Innan EU gick allt jag skrev i första stycket alldeles utmärkt, men svenska statens kontroll på medborgaren upphörde.
Så, handlar EU eller globalism om fri rörlighet för människor eller fri kontroll över människor, dvs. kontroll utan nationella hinder?
Livegenskapen är det yttersta målet. Det är ganska tydligt att se i den retorik som användas, såsom vad kan man göra för staten, att skatter skulle vara bra, allas lika värde, värdegrunden osv., samt även i förstörelsen av familjen.
Svenska myndigheter skall ha din skatt var du än bor. Försökte för länge sedan ta reda på vilka regler som gällde för en liten svensk konsulterande ingenjör som ville ta uppdrag i Norge när inget fanns att göra på hemmaplan. Ingen inom den svenska skattemyndigheten kunde svara entydigt, men i Norge visste man besked: full skatt i båda länderna (det var för många ”statslösa” som tog uppdrag i Norge under oljeboomen på åttiotalet).Efter ett år kunde man som svensk begära återbetalning av svensk skatt om man hade klara papper från norska myndigheter att visa upp. Frågan var: vad skulle man leva av under tiden om man inte var anställd i ett stort företag som kunde ligga ute med pengarna? Och betalade man inkomstskatt i Norge man blev dessutom omedelbart utslängd från den svenska Försäkringskassan; där var det ingen tvekan.
En norsk konsultgosse i motsvarande situation kunde bara gå till sitt lokala skattekontor och förklara, varefter han fick ett papper i handen på att han bara behövde betala skatt på ett ställe från första början. Vad skulle han annars leva av?
Under 1700- och 1800-talen rådde den fria rörlighet i Europa som varit EU:s dröm att återinföra. Den som hade råd att studera kunde välja Tyskland, England eller Frankrike, bara de blev antagna av rektor på varje ställe. På 1850-talet kunde man från Sverige åka båt och tåg till Italien, och sedan rundresa med tåg till olika kulturcentra utan att någon frågade vem man var. Och hur många svenska konstnärer har inte bott i Paris? Myndigheterna la sig inte i.
Idag håller Google reda på exakt var du är eller har varit, vad du gör, köper eller läser på nätet. Dina turistfoton får automatiskt bildtext så att du vet var du har varit när du kommer hem. Och utan telefonen som håller denna koll på dig kan du inte betala räkningarna när kontanterna snart är avskaffade. Bra uträknat av tanklösa lakejer ”som sitter och labrar i allo land” (Ferlin).
Flyttar du som pensionär utanför EU får du inte behålla hela pensionen heller.
Livegen, vem jag?
Har hunnit ströva igenom en del tidningar och tycker mig läsa en bitter underton över att det gick som det gick. Svenska journalister tycks nog hylla DDR regimen och beklagar att friheten att resa hur man önskar över hela klotet borde bara gälla dem själva och inte folket i övrigt.
Utmärkt fin artikel Mats, önskar att många tar till sig andemeningen i den.
Jag säger ofta till mina barn, kommunismen är jämförelsevis hederlig i sin avskyvärdhet. En kommunist menar vad han säger och handlar därefter, det gör aldrig en SOCIALIST!!!
Har svårt att låta bli att förmedla Julia Caesar krönika: Berlinmuren inom oss, https://juliacaesar.blog/2019/11/09/berlinmuren-inom-oss/
Det knottrar sig på min kropp när jag läser att man uppskattat att det fanns X antal ”svenskar” som gärna förrådde sin medmänniskor, men med ålderns ”skav” förvånar mig ingenting längre.
Och Du får ursäkta mig Mats, det är svårt att undgå föreställningar om Jackele´ns funktion i sammanhanget. Det kräket skyddar ju bevars det ”svenska” KYRKOMÖTET med hull och hår,
och hon skyddade väl sin gunstling Radler, prästen i Burträsk.
Bra artikel av Julia Caesar!
Väldigt bra artikel som alla måste läsa. Det värsta är att allt i artikeln håller på att hända igen.
Och, när kommer boken om hur Olof Palme förstörde Sverige? Och, även för den delen, boken om hur Socialdemokraterna förstörde ett land och förrådde dess folk.
Skynda att se den, förmodligen blir den censurerad.
Ett folk, Ett parti – Socialdemokraternas historia
https://www.youtube.com/watch?v=W56ZKUVECWs&feature=youtu.be
Ingen smickrande S-historia precis.
Fast frågan är ju vad som hade hänt om Sverige INTE hade varit så krypande för nazi-tyskland före och under andra världskriget. Hade vi blivit ockuperade då?
Å om vi inte hade krupit för Sovjet strax efter kriget med bl.a. den föga hedrande baltutlämningen, hade vi lidit av kommunismen istället?
Det är möjligt att tyskarna siktat in sig på malmfälten och malmbanan, resten hade de nog struntat i.
Hade Sverige avvaktat med att åg med i krigt till efter Pearl Harbor hade inte Tyskland orkat med ett trefrontskrig.
Nu visste man ju inte 1939 att PH skulle inträffa, men visste ju från WWI att en tysk militär expansion åt två håll mycket sannolikt skulle köra fast.
Sovjet hade inte rört Svetige om vi avstått baltutlämningen, Särskilt inte om vi varit med de allierade genom kriget.
Min amatörmässiga gissning.
Nu fick vi ju mer än tillräckligt av kommunism ändå.
Jag tror nog att Sovjet gärna hade tagit Sverige och Norge. Bl.a. för att komma åt en massa isfria hamnar i väster. Hur ska man annars förklara alla sovjetiska/ryska ubåtskränkningar genom åren?
Dessutom får man ju betänka att Stalin nog gärna återtagit Finland också, inte minst med tanke på att Finland var en rysk provins under 1809-1917.