Greta får Stina att skämmas

Dagens gästskribent är Åke Sundström

En av få röster som vågat utmana den kollektiva dumheten tillhör Stina Oscarsson, som bl a skriver krönikor i SvD. Hon tycks ha större utrymme än andra att strunta i det politiskt korrekta och i stället använda sitt eget förnuft. Den 18 nov tilläts hon ”skämmas över alla som på olika sätt vill slå mynt av av klimatkrisen” och över den ”enorma förenkling” som dessa alarmister gör sig skyldiga till. Hon hade också det ovanliga modet att kritisera sin egen mamma, som ansett att hatet mot Greta Thunberg var obegripligt. Stina delar inte den uppfattningen: ”Det låter ju som att jag kan rädda världen om jag bara dricker havremjölk”. Hon raljerar också om politikernas hyckleri och cynism, med all rätt. 

Lite glädjande att alarmismens oväntade högborg på högerkanten, nu publicerar inlägg som andas en smula skepsis inför klimathysterins mest komiska avarter. Men nu är det ändå inte så att frispråkiga Stina underkänner alarmismen, hon hyser bara en lätt förtvivlan över den ”målkonflikt som vi tycks ha murat in oss i”, den mellan tillväxt och miljöhänsyn. Hon ursäktar, lite motvilligt som det verkar, de skojare som sprider den falska hotbilden och påstår att dessa inte alls drivs av ovilja eller dumhet, utan av sina överlevnadsinstinkter. ”Det är svårt att att få en människa att begripa något om hennes hennes lön hänger på att hon inte begriper det”, d v s den mekanism som med ett rakare språkbruk kallas korruption. Citatet säger hon sig ha hämtat från Upton Sinclair, men fler än han har fällt liknande yttranden. 

För trots sin kritik mot agitatörerna, tror hon på deras budskap: att klimathotet är en realitet. Men hon gör det inte med de gängse argumenten, om översvämmande hav eller utdöda djurarter, utan i tron att det är billig energi som rest världen ur sin fattigdom och att det är detta faktum som nu gjort klimatfrågan akut. Ingenting kan vara mer felaktigt, som jag förmodligen antytt även i tidigare inlägg. Sambandet är det motsatta: det är tillväxten (byggd på innovationer och stigande produktivitet) som skapat en efterfrågan på de fossila bränslen som ingen tidigare haft någon användning för. 

Beklagligt nog tror även många skeptiker på ekonomhistorikernas (vänstervinklade) utsagor om råvarornas betydelse. Och visst är det lite besvärande att det är en medlem av kulturvänstern som i SvD (av alla PK-alster) visar sig förstå sammanhangen aningen bättre än alla dessa professorer i fysik eller samhällsvetenskaper, som via sitt stöd till IPCC:s bevisligen vinklade berättelser bekräftar Sinclairs och andras åsikter om att världen styrs av en korrupt global intelligentia. 

Det här inlägget postades i Gästlistan, Klimatbluffen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

27 svar på Greta får Stina att skämmas

  1. Mats Jangdal skriver:

    Lite förvånad att just du landat i åsikten att världen styrs av en ”korrupt global inteeligentia.” Jo, du har livligt kritiserat akademia, men vad jag kan minnas har du förnekat att en global samordning och alltid pekat ut nationella politikers ansvar.
    Jag delar dock din uppfattning som du avrapporterat här ovan.

    • Göran skriver:

      Världen styrs inte av någon global korrupt intelligentia. Det finns en sådan ambition hos en grupp att göra det, men de har inte nått sitt mål ännu. Om de skulle göra det, kommer vi att märka av det genom att vi blir fattigare och att det blir brist på det mesta.

      • Åke Sundström skriver:

        Ambitionen är illa nog, det inser du rimligen. Och osant att det behöver bli ”brist på det mesta” för att vi skall kunna identifiera en korrupt intelligentia, som inför väljarna bortförklarar politiska misstag som regeringar vill slippa bli påminda om. Se exemplet nedan.

    • Åke Sundström skriver:

      Men man får hålla isär de två aspekterna. Det finns ett ökat inslag av korruption inom vetenskapsvärlden – ovanligt bara för några decennier sedan – men det betyder ju inte automatiskt att det är Soros och de andra oligarkerna som styr världen. De har ju dessutom alltför skiljaktiga intressen för att kunna enas; det som gynnar den ene, drabbar den andre. Och ansvaret inför väljarna ligger alltjämt på parlament och regeringar.

      Det dominerande problemet är snarare den typ av samsyn mellan företag och regeringar, som i USA kallas ”det försvarsindustriella komplexet”. I Sverige handlar det i klimat- och energisammanhang om att partierna av politiska skäl valt att subventionera elsektorn men straffbeskatta huvudkonkurrenten olja. Konkret är syftet i det faller att dölja de oerhörda förlusterna i Erlanders och Palmes felsatsning på kärnkraft (stött även av högern). För att undvika en svår prestigeförlust för våra två största partier tvingas energikunderna betala en väldigt dyr nota. Klimathotet, eller annat falskt tal om energins betydelse för ”välfärden”, är ett utmärkt instrument för att dölja manipulerandet.

      Liknande kulisser, med ryske guvernören Potemkins namn som prefix, byggs också när gäller t ex gängvåldet, ”bostadsbristen”, skolans problem och mycket annat. Begreppets upphovsman ler igenkännande i sin himmel när Löfven och Kristersson drar sina haltande valser, var så säker.

      • Mats Jangdal skriver:

        Du återkommer här till felsatsningen på kärnkraft. Vad säger du då om PM Nilssons upprop tillförmån för KK?
        https://www.di.se/ledare/det-varas-for-karnkraft/

        • Åke Sundström skriver:

          Relativt balanserat, för att vara DI. Bortsett från de två sista meningarna och från att PM Nilsson okritiskt och outtalat utgår från premissen att klimatpolitiken är välmotiverad. Hans ”nej till kraftsocialism” är en välkommen markering – som säkert möttes med ogillande av reaktorkramarna på Storgatan (Svenskt Näringsliv) – .även om han inte verkar förstå (eller låtsas att inte förstå) att en övergång till marknadsekonomisk styrning utesluter ny svensk kärnkraft under överblickbar framtid.

          • Åke Sundström skriver:

            PS. Varför förvänta sig att PM Nilsson förstår det som inte ens Assar Lindbeck på sin tid förstod, när denne skrev sina pinsamt okunniga partsinlagor inför kärnkraftraftsomröstningen 1980. DS

            • Mats Jangdal skriver:

              Jag uppfattar PM Nilsson som en intelligent man, men han är för ung och för långt ifrån pension för att gå emot de intressen som betalar hans lön.
              Om jag förstått rätt så har han eller har haft sällskap med en kvinna som är miljöpartist, ändå har han då och då haft kurage att gå emot MP.

  2. Göran Rudbäck skriver:

    Det är inte råvaror som är det väsentliga för tillväxt, det är graden av arbetsfördelning. Graden av arbetsfördelning kan växlas upp med billiga externa energikällor, såsom dragoxar, hästar, vatten- och vindkraft, kol och olja, men de förutsätter alla, i varierande grad, teknologi för att bli tillgängliga. Utveckling av teknologi beror av arbetsfördelning, dvs att intellektuella arbetare frigjorts från den dagliga matanskaffningen, och kapital, dvs möjlighet att anskaffa nödvändiga råvaror för teknologins utveckling.

    Det finns ingen motsättning mellan arbete och kapital, de är varandras förutsättningar, för att uppnå en högre grad av arbetsfördelning. Det finns en motsättning mellan arbetare och kapitalägare, men det är en annan sak…

    Billig energi definieras som billigare än vad det kostar att föda människor att utföra arbetet. Ekonomins storlek beror dels av andelen av befolkningen som är i arbetsfördelning, men, framförallt, av andelen av de arbetsfördelade sysselsatta i primärproduktion – med matproduktion. Ekonomisk tillväxt är linjär i det första, men kan tolkas som exponentiell i det andra, om nya energikällor kan tas i bruk som hastigt minskar andelen sysselsatta i primärproduktionen, vilket skedde i väst efter WWII. Produktivitetsökning i primärproduktionen, och därmed ekonomin som helhet, beror av tillgången på billig energi.

    I västvärlden är ca 2% av befolkningen sysselsatt i primärproduktionen, så potentialen för tillväxt från arbetsfördelning är i praktiken förbrukad. I övriga världen är potentialen desto större för snabb ekonomisk tillväxt, särskilt om befolkningen redan har en grundutbildning, något vi nu ser i Kina och tidigare i Japan och Sydkorea. Hastigheten i deras tillväxt är direkt beroende av att det funnits kapital och teknologi, som utprövade organisationsstrukturer, tillgängligt.

    Ekonomisk tillväxt beror av tillgång till billiga energikällor, vars utnyttjande beror av arbetsfördelning för skapande av kapital och teknologi. Denna sekundära arbetsfördelningen beror i sin tur av tillgång till billig energi, dvs att man kan försörja fler än sin reproduktionsenhet, vilket beror av primär arbetsfördelning inom reproduktionsenheten. Och så beror det av tid, för Rom byggdes inte på en dag…

    • Thomas Gunnarson skriver:

      Jägar- och samlarsamhällen är tydligen helt jämlika. Ingen hierarki finnes.. Men när jordbrukssamhället uppstod (vilket man kan ana i historien om Adam och Eva) så blev en samhällshierarki resultatet där eliten slutade att påta i backen, det var de lägsta i samhället som skulle göra det, slavarna och bönderna. Den processen har styrt alla kulturer sedan dess. Även idag. Men vinsten med jordbruket (och fisket) ville de högre upp i hierakin till slut ha till mer än 100%… Det är själva poängen med det vi kallar ”demokrati”, att få slavarna och bönderna att betala för att få arbeta. Man har försökt med det tricket ett flertal gånger i historien, som vid sena Rom, eller den nordiska träldomen, eller Sovjet, eller varför inte idag med skuldsättningen i väst… Att glorifiera en värld som i grunden är så primitiv att den föraktar det som kallas Livsmedel, vilket är den gängse uppfattningen i landet Lagom (Sverige) är så extremt udda både historiskt och geografiskt att det kommer att stå befolkningen dyrt. Det är en inställning som uppstod när några genetiska avarter till psykopater insåg att en hierarki gynnade just dem…och där just man i landet Lagom nu är vid vägs ände.

      • Åke Sundström skriver:

        Nu är du väl ändå orättvis mot dina medmänniskor? Hur kan du påstå att de ”föraktar det som kallas livsmedel”?

        Var kanske den meningen avsedd som kommentar till vad jag skrev om att råvarornas roll generellt överdrivs? Om så, missade du sammanhanget. Jag åsyftade, som nog framgick, föreställningen att det är tillgången på energiråvaror – olja, uran mm – som är basen för vårt ökade välstånd. DEN tolkningen är felaktig, men livsmedlen är förstås viktiga även om de inte initierar samma grad av tillväxtdynamik som teknikutvecklingen inom industrisektorn eller transportväsendet.

        • Göran skriver:

          Jag tolkar föraktet för livsmedel att folk i gemen inte förstår att det mesta som är ekonomiskt har sin grund i att livsmedelsproduktionen kan skapa ett överskott.

          • Thomas Gunnarson skriver:

            Tja, jag skrev på FB i en debatt om jakt, att ”jag bara jagade för köttets skull”.. om det inte var aktuellt att fylla frysen så fick skottet vara. En kommentar blev då ”Jaså, du ser djuren bara som mat”.. Ja, kan man värdera ett bytesdjur högre än mat/livsmedel? Gör man inte det så bör man vara utan mat… är min åsikt. Men idag värderas en hundvalp till 15 000 – 35 000 kr medan ett kreatur till några tusenlappar… Så maten ÄR nedvärderad. Då politiken (som anses vara ansvariga) är/varit att flytta kostnaderna för ”det dagliga brödet” till någon annan, helst en bonde som skuldbeläggs i allt, miljö, priser, subventioner, osv… för att ingen skall (direkt) betala vad det egentligen kostar. Dock, de industrisubventioner (som det är då kontrollen bryter de marknadskontakter som vore naturliga annars, mellan bonden och konsumenten) som krävs kallas jordbruksstöd då kostnadstäckningen i Sverige på jordbrukets produkter ligger mellan 4-14% medan det i t.ex. Ungern ligger på 200 %… Det betyder att utan stöden skulle åtminstone inget modernt industrijordbruk finnas i Sverige. Det torde bara vara litet självhushållning… resten av folket får svälta när det kniper.

            • Mats Jangdal skriver:

              Jo, det är vanligt att ”köttjägare” ses ned på, medan ”troféjägare” hyllas.
              Men jag håller inte med. En trofé är inte mycket värd.

            • Göran skriver:

              Djur är inte bara av värde som mat utan även som producenter av ett ekosystem. Kor t.ex. skapar näring åt jorden.

              Det sägs att om 60 år då är alla jordbruksjordar så utlakade på näring att inget kan växa på dem längre.

              Bara djur kan återställa de jordarna.

    • Jan Andersson skriver:

      Jag har sett svensk massa- och pappersindustri som insider i 55 år, och det har under denna tid skett en total omställning i tekniken och metoderna att styra processerna till högre och jämnare produktions- och kvalitetsnivå även om produktionsprinciperna och utrustningen är huvudsakligen densamma. Förr fanns många fler direktanställda och inte så många inhyrda specialistföretag; nu är det tvärtom eftersom processerna är datorstyrda men tekniken svår att bemästra för en allt-i-alloreparatör.

      När jag tittar på mina fyrtio år gamla foton så kanske man först blir nostalgisk men sedan dyster, för det fanns under sjuttiotalet fortfarande mängder med tunga monotona enkla arbetsuppgifter, men som ändå sköttes noggrant och med stort tålamod av hundratals eller tusentals skiftjobbare på de större fabrikerna. Man hade stor respekt för dessa gubbar som inte hade haft något val till annat arbete men som alltid hade en livsvisdom att förmedla, bara genom att betrakta dem i arbetet. Den ”robotisering” som alla är så rädda nuförtiden för började redan då, och tacka för det, vilken av gubbarna ville se sin son eller sonson ta över samma skitjobb och hålla på med det i ytterligare 45 år?

      De svenska skyhöga löneskatterna har sedan tvingat fram en allt högre automatiseringsgrad så att vi nu har världens kanske mest slimmade företag. Och de enkla jobb som fanns för fyrtio år sedan är helt enkelt ett nostalgiskt eller rättare dystert minne blott.

      Så skicka hem alla som hänger på grindarna för jobb och tacka för visat intresse, men det finns inga vakanser just nu och kommer aldrig att bli, de enkla jobben är borta och kommer aldrig tillbaka.

      • Åke Sundström skriver:

        Håller med, i huvudsak, så länge vi pratar om industrisektorn. Men i vårdsvängen blir vi nog aldrig av med de enkla, tråkiga jobben, även om en eller annan syssla skulle gå att robotisera. Inte ens i den högmekaniserade industrin kan robotar sköta allt. Och att styra en process via en datorskärm kan vara väl så monotont som att bistå sjukvårdens klienter.

      • Thomas Gunnarson skriver:

        Ett snack på bonnapuben häromdagen innebar att virkespriserna på 50-60-talen låg på 300 kr kubiken -travat mått. Idag är det 300 kr under bark… Det är naturen som betalat priset för automatiseringen.. Staten har nog insett att skogen värde är förbrukat, men skogslagstiftningen hänger inte med…

    • Åke Sundström skriver:

      Överens i stort, men att ”ekonomisk tillväxt beror av tillgång på billiga energikällor” är osant. Detta tankefel har jag redan kommenterat och gör en upprepning överflödig.

      • Åke Sundström skriver:

        Detta var ett svar till Rudbäck, men hamnade tydligen lite fel (mitt eller systemets må vara osagt)

      • Göran Rudbäck skriver:

        Du har inte sagt vad tankefelet skulle bestå av. Ekonomisk tillväxt som begrepp förutsätter sekundär arbetsfördelning, det är inte meningsfullt att prata om ekonomisk tillväxt om alla är självhushållare (då är det relevant att prata om populationstillväxt). För att sekundär arbetsfördelning över huvud ska vara möjlig, förutsätter det tillgång till billig energi. Billig energi betyder i det här fallet mat. Och billig ska i sammanhanget förstås som ett överskott av mat, alltså mer mat än vad som krävs för att uthålligt, över generationer, producera maten. Först med tillgång till billig energi kan arbetsfördelning, och därmed ekonomisk tillväxt, uppstå.

        • Åke Sundström skriver:

          Jo, jag har svarat, men jag får väl upprepa mig: det är inte energitillgången som skapar höjer skapar ekonomisk tillväxt, utan den de maskiner och uppfinningar (ångmaskinen och OTTO-motorn för att nämnda de två viktigaste) som gjorde det lönsamt att utvinna kol och borra efter olja. Råvaran och tekniken är ömsesidigt befruktande, men teknologin är det primära.

          Fel också att ekonomisk tillväxt (ökad produktivitet) skulle vara omöjlig för självhushållare. Men båda dessa delfrågor är ointressanta när vi diskuterar nutida klimat- och energipolitik.

  3. Jan Andersson skriver:

    Om jag tolkar dig Åke rätt så anser du att de som får mest problem vid en bristsituation (t. ex. av elkraft, råolja, livsmedel) också skall vara de som ser till att lösa problemet, under radarn för rikspolitikernas intresse (och absolut för EU:s) men lokalpolitikerna får (i mitt tycke) gärna hjälpa till med att lösa småproblem som uppstår. Ju mer kommunistisk femårsplan regeringens hantering av det mesta liknar, desto sämre tycker jag att det fungerar. Alla åtgärder som beslutas nu är för att lösa dagens eller gårdagens problem, inte framtidens (den som börjar imorgon). Annars tystnar ju inte gaphalsarna.

    Just nu pågår en klimatkampanj med medeltida förtoner. Varför kan inte en enda rikspolitiker ställa sig upp och förkunna att allt är föga trovärdigt, och även om det finns tecken att bevaka så är det ingenting som angår regeringen just nu och att de inte tänker vidta några meningslösa och förhastade åtgärder.

    • Åke Sundström skriver:

      Nu får jag problem att tolka vad din egen tolkning går ut på. Har jag inte varit tydlig med att ”brist” är något som aldrig kan uppkomma på en fri marknad, så därför finns det inga ”drabbade” i mina scenarier.

      Däremot, givetvis, massor av oskyldiga offer för våra svenska motsvarigheter till Sovjets femårsplaner, vad gäller jordbruket, energin, klimatet och ett komiskt bostadsköande. Om detta tycks vi vara överens, men din fråga om varför inga politiker deklarerar att de ”inte tänker vidta några meningslösa åtgärder” borde vara överflödig.

      Så gott som allt de företar sig (eller i vart fall merparten) är ju inte bara överflödigt utan också dessutom kontraproduktivt (leder till motsatsen än till det avsedda). Hur kan du tro att Löfvén eller ens Kristersson skulle ha kurage att tillstå den saken? Trots att den senare påstår sig vara motståndare till kommunism, d v s planhushushållning – den doktrin som numera är ett dåligt skämt i Moskva, men högsta sanning på Helgeandsholmen, när det gäller några av våra allra viktigaste näringar.

      Jag vidhåller att moderaterna är medborgarnas värsta fiender just nu, genom att vägra bilda regering tillsammans med KD och med stöd av SD. ALLT måste skyllas på deras märkvärdigt tondöva bunkergäng, som ingenting lärt av Reinfeldts katastrofala misstag, med MP-avtalet efter valet 2014 som det tydligaste exemplet.

      • Thomas Gunnarson skriver:

        Det finns ingen ”fri” marknad… Allt är en planekonomi. Frågan är mera vems plan det är…

        • Åke Sundström skriver:

          Ord betyder, Thomas – och deras betydelse bör respekteras. Frihet och planekonomi är som eld och vatten, oförenliga. Du är inte blind, du förstår skillnaden, så varför antyda något annat? Kanske bara därför att den fria marknaden inte alltid fungerar som den borde och som regel gör: till allas fördel? Även de ideala systemen är möjliga att manipulera, om den viljan finns. Men planekonomier kan aldrig fungera lika smidigt och effektivt som fria marknader. Kan vi vara oeniga om något så elementärt?

        • Göran skriver:

          Det uppstår hela tiden spontana fria marknader, tills politikerna lyckas reglera dem och beskatta dem.

          Det säg att Nordkoreas svarta marknad är den mest fria marknaden i världen.

Kommentarer är stängda.