Liberalismens dilemma, som ni behagar

Vad är liberalism idag? Var kan man finna den? Vad består den av? Vad är dess kännetecken? Vem definierar den? Hur skiljer man äkta från falsk? Jag funderar och analyserar, men lovar inga uttömmande och slutgiltiga svar.

En jämförelse

Shakespeares ”Som ni behagar” (As you like it) är en förväxlingskomedi, men mer än så. Det är också en förklädnadskomedi, ett medvetet bedrägeri för ”behjärtansvärda” syften. Där avslöjas, som vanligt både sanningar och lögner, antagonism inom familjen, smicker och korruption. Allt finns där.

Historisk bakgrund

John Locke (1632-1704) anses ofta vara liberalismens fader. Men ibland sägs det också om Adam Smith (1723-1790), [The Wealth of Nations] till och med om John Stuart Mill (1806-1873) [On Liberty]. Detta går ju inte riktigt ihop. När folk tänker liberalism, tänker de på olika saker då?

De olika fäderna till liberalismen har förlagt tyngdpunkten för sin argumentation på lite olika ställen i den politiska sfären. Med risk för överdriven förenkling påstår jag att Locke lade tyngdpunkten vid äganderätt, hur den förvärvas och upprätthålls. Han argumenterade här bland annat med utgångspunkt i Thomas Hobbes (1588-1679) [Leviathan] teorier om naturtillstånd, där Locke ville beskriva hur man verifierar sin äganderätt vid övergången från ingens eller allmänt ägande till enskilt i en civiliserad rättsstat.

Hobbes räknas som konservativ och det kan på ett sätt sägas att det var här konservatism och liberalism började skiljas åt. Båda bejakade individualism. Konservatism bejakade (bevakade) det redan uppnådda. Liberalism bejakade det framtida framgångar via innovation och handel.

Smith la tyngdpunkten på nationalekonomi. Förutsättningarna ärvdes från Locke, innovation och handel. Staterna var då många och de flesta små. I jämförelse med dagens supermakter med globala aspirationer var dåtidens stater, även de gryende kolonialmakterna mer jämförbara med individer eller familjer. Mill lade tyngdpunkten hos individen, dennes behov av och rätt till frihet. Han bekräftade i huvudsak Lockes idéer om äganderätt och individualism.

Här finns alltså tre-och-en-halv grund för ursprunglig eller klassisk liberalism. (1) Individen och dennes rättigheter, (2) äganderätten, (3) företagandet och halvan som är nationalekonomin. En fungerande rättsstat med sund ekonomi delar dock liberalismen med andra ideologier. Därav av halvan.

Avarter

Senare har tillkommit de som kallar sig socialliberaler, vilka egentligen är varumärkessnyltare, eftersom den sociala dimensionen i deras ideologi är kollektivistisk och välståndsskapandet har ersatts med välståndsfördelning, så kallad välfärd. De missar alltså rejält på alla tre grundfundamenten, individen, äganderätten och företagandet. De har gjort stora ansträngningar att göra Mill till socialliberal. Något som ibland också bekräftas av lättlurade liberaler. Men det är alltså en efterhandskonstruktion som gör Mill orätt.

Liberalism i världen

I USA har liberal kommit att bli synonymt med vänster, socialism eller progressivism som det kallades där, eller rätt och slätt socialliberalism. Detta har gjort det svårt att i internationella sammanhang tala om liberalism. Liksom i Som Ni Behagar byter liberalismen kostym och skepnad beroende på vem som betraktar den. Missförstånd uppstår gällande både sympatier och antipatier. Sentida tänkare som Mises, Hayek, Rand, Rothbard, Nozick mfl. har inte fått något genomslag som kunnat rädda liberalismen som en ledande förkämpe för individers frihet. I ärlighetens namn har flera av dem också på ett antal punkter till synes föredragit att slåss för de nya pengarnas frihet i kamp mot de gamla pengarnas. Eller annorlunda uttryckt, kapitalets frihet mer än individens.

Libertarianer

Så försökte man 1955 i USA att anta den gamla franska benämningen libertarian för den som prioriterar personlig frihet och flytta klassisk liberalism dit istället. Naturligtvis har diverse kollektivister och vänsterelement flyttat efter och håller som bäst på att göra libertarianismen otydlig och därmed ofarlig för socialismens projekt.

Frihet

Vi kommer alltid att behöva tankegångar, narrativ, rörelser och organisationer som förordar individens frihet. Dessa narrativ riskerar förlora i betydelse om de fokuserar för mycket på ekonomi, på företagens ohejdade rätt att exploatera människor. Ty till sådant kan företag vara lika förödande som stater. Glöm inte att ursprunget till många stater var en härskares omsorg om sina affärer. Där gällde bara en individs frihet och rätt över alla andras.

Sverige

Sverige framställs ofta, inte minst officiellt, som världens mest individualiserade land. Libertarianer har anledning att förkasta bilden av Sverige som världens mest individualistiska land, eftersom man för att leva här är näst intill tvingad att vara kollektivansluten. Även företagen har accepterat/tvingats acceptera kollektivavtalen. Detta gör kollektivismen i Sverige osynlig för dem som är inne i systemet, men smärtsamt svår att gå emot för de individer som inte vill underkasta sig dess konformism. Eller som inte tillåts komma in i systemet.

Den svenska modellen

Här härskar jantelagen i de breda lagren. Kollektivism, konsensus och konformism i det privata. Korporativism i det offentliga. Så har Sverige sett ut länge. Det är den offentliga hållningen, den svenska modellen sedan den 10 juni 1932. Bekräftad i Saltsjöbaden 1938 och ständigt upprepad i tal, avtal, lagar och grundlag. Visst tillåts vi avvika från den ibland, om vi är få som avviker och inte gör det så ofta och helst bara i tanke och inte i handling.

Avvikelser

När vi diskuterar utanförskap i Sverige glömmer vi lätt bort denna verklighet. Förpassar utanförskapet till ett problem skapat av individen och inte av systemet, kollektivet. Denna tankevurpa gäller definitivt svenskars utanförskap. Men det gäller i hög grad även invandrares utanförskap. I det senare fallet försöker man från elitens sida parera problemet genom att skuld- och skambelägga svenska folket personligen, som individer. När sanningen är att systemet inte kan hantera avvikelser. Det kan inte ens lagföra eller utvisa dem som förbryter sig mot individer eller system, på ett sätt som tillräckligt effektivt upprätthåller den tilltänkta ordningen. Systemet är inte ens gjort för att känna igen avvikelser som det behöver förhålla sig till.

Partiet Liberalerna

En av de värsta syndarna i denna soppa är det politiska parti som kallar sig Liberalerna (tidigare Folkpartiet, även De Frisinnade). I alla tider har de lyckats välja fel sida av historien. De lyfter fram frihet för brottslingar och tvingar kollektivismens tvångströja på skötsamma individer. Med sådana vänner behöver frihetsälskande människor inga fiender. De gör det med det underförstådda budskapet – Som ni behagar!

This entry was posted in Aktuella övriga ämnen and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

17 Responses to Liberalismens dilemma, som ni behagar

  1. Anders Rydén says:

    Varför är det så få som hänvisar libralismens ursprung till Étienne de la Boétie och boken Avhandling om frivillig träldom?

  2. Samuel af Ugglas says:

    Alldeles utmärkt Mats att Du påminner oss om den 10 Juni 1932. Större delen av den svenska
    befolkningen förstår inte att ”svenska livsmedel” är för svenska konsumenter ”näst intill GRATIS”!!!
    Just efter den datumen och varför, en FOLKPARTIST som startade fördrivningen av landsbygdsbefolkningen och kollektiviseringen av de arma stackarna som vägrade ge upp.

  3. Claes-Erik Simonsbacka says:

    Anders Chydenius – den svenska liberalismens fader

    Utdrag:
    ”Ingen svensk har haft samma betydelse för liberalismen som den österbottniske prästen och riksdagsmannen Anders Chydenius (1729-1803). Han introducerade den ekonomiska liberalismen tio år före Adam Smith och kämpade för rättvisa för fattiga och tjänstehjon. Han stod för en konsekvent liberalism och menade att “En sönderdelt frihet vore ingen frihet, och ett blandadt tvång vore ett fullkomligt tvång”. Chydenius var också oerhört framgångsrik i den konkreta politiska striden. Han är mannen som gav Sverige en internationellt sett unik tryckfrihetsförordning 1766 och religionsfrihetsförordningen 1781.”

    http://www.frihetsfronten.se/liberalismen/chydenius.shtml

    Mvh,

    • Claes-Erik Simonsbacka says:

      P.S. Genom att klicka på följande ”liberala tänkares namn” kan du läsa mera om dem:
        – John Locke
        – Adam Smith
        – Anders Chydenius
        – Thomas Jefferson
        – Frédéric Bastiat
        – Richard Cobden
        – John Stuart Mill
        – Vilhelm Moberg
        – Friedrich Hayek
        – Ayn Rand
        – Milton Friedman
        – Robert Nozick

      http://www.frihetsfronten.se/liberalismen/chydenius.shtml

      Mvh,

    • Anders Rydén says:

      Det borde vi.
      Dessutom tycker jag att varje stad bör resa en staty på Johan August Gripenstedt.
      Få människor som dessa två har betytt så mycket för vårt nuvarande välstånd.

  4. Anders Rydén says:

    Citat av Étienne:
    The tyrant has “nothing more than the power that you confer upon him to destroy you. Where has he acquired enough eyes to spy upon you, if you do not provide them yourselves? How can he have so many arms to beat you with, if he does not borrow them from you? The feet that trample down your cities, where does he get them if they are not your own? How does he have any power over you except through you? How would he dare assail you if he had no cooperation from you?”

    Sedan dessa inspirerande ord: “Resolve to serve no more, and you are at once freed. I do not ask that you place hands upon the tyrant to topple him over, but simply that you support him no longer; then you will behold him, like a great Colossus whose pedestal has been pulled away, fall of his own weight and break in pieces.”

    Var detta det som egentligen hände när kommunismen kollapsade i östeuropa?
    Att för få av folket var bredda att stödja kommunismen?

    Ska vi se den utbredda likgiltigheten mot våra politiker som en strimma av hopp i stället för vanmakt?

    • Samuel af Ugglas says:

      Horder av medborgare är fortfarande beroende av utplundrade skattepengar och så länge de blir berövade möjligheten att skaffa sig en egen försörjning, fri från parasiterande politiker och ett EGET SPARANDE tvingas vi leva med eländet.

      • Anders Rydén says:

        Dessa medborgare verkar tro att de tjänar på utplundringen.
        Och så länge de gör det är det nog omöjligt med en förändring.

        Men tystnaden och frånvaron av folkligt politiskt engagemang kanske är ett tecken på förändring.
        Vi får se vid nästa lågkonjunktur.

        • Thomas Gunnarson says:

          Det enda som skiljer folket i DDR före kraschen på 80-talet, är att svenska folket är så skuldsatta personligen att deras tålamod är betydligt större än folket i DDR… när en ekonomiskt krasch kommer, med halverade fastighetspriser och bostad på gatan kommer lärare som nu tål vilka påhopp som helst av eleverna, att ge eleven stryk och sedan går lärarna kollektivt till rektorn och…. och….

        • Anders Rydén says:

          @Thomas,

          Jag tror lärarna suckar, slår ut med armarna och går hem bara.
          Väl hemma drar de täcket över huvudet och vägrar att vare sig öppna dörren eller svarar i telefonen.
          Eller något liknande.

  5. Du glömde den viktigaste frågan om liberalismen: Finns den? I Sveriges riksdag? Svaret är förstås ett uttryckligt nej.

    Så vad hjälper det då att diskutera de klassiska ideologerna? Bara extremister till vänster och höger ifrågasätter de liberala idealen om personlig frihet och ett fritt näringsliv, den marknadsekonomiska grundbulten. Viktigare borde vara att beskriva den moderna slavstatens förrädiska mekanismer. Det är de liberala principernas konkreta innebörd man kan ha lite olika åsikter om.

    Som begreppsförvirringen, där BNP påstås mäta välståndet, utan att en enda förment liberal partiledare protesterar, inte ens KLP:s vad jag kunnat se. Eller inflationsstatistiken som förskönas med hjälp av SCB:s byråkrater och lägger grunden för framtidsimperialismen, den finurliga idén att skicka notan för dagens överkonsumtion vidare till våra barnbarn. Detta är idag det nya gemensamma projektet för partiapparater som prioriterar sina snäva egenintressen framför partiprogrammens tro på högre värden och som klippt alla band med sina gräsrötter. Det statliga partistödet har underlättat denna process, medlemmarna och deras avgifter behövs inte längre.

    En relativ ny företeelse är också symbiosen mellan makten och dess förmenta granskare, pressen och forskarsamhället. Ersättningen för äldre tiders hårdhäntare maktinstrument och grunden för en mjuk terrorstat, svårare att greppa än kommunismens eller nazismens regelrätta förtryck.

    Kort sagt, ett land på dekis, där folkviljan ersatts av en faktisk parlamentarisk diktatur och där grundlagens ord om att “alla makt utgår från folket” är tommare än någonsin. I KLP:s program finns propåer som kan bidra till att återupprätta den reella demokratin, men så länge som borgerlighetens manifest är renons på sådana inslag, blir optimistiska prognoser mindre trovärdiga.

    Efter oss om inte syndafloden, så i vilket fall ett kluvet land med växande klyftor i stället för solidaritet och jämlikhet. I äldre tider skulle folkliga uppror bli följden, men i dag är hjärntvätten så effektiv att reaktionerna utebli. Nätet och bloggarna må vara andningshål, fast med statliga SVT i maskopi med en alltmer korrupt intelligentia (inte enbart de vänstervridna) förblir möjligheten liten att bryta föreställningen om den svenska modellen som en välfungerande kompromiss mellan Adam Smith och Marx.

  6. Samuel af Ugglas says:

    Därför är fortfarande efter 230 år den Amerikanska Konstitutionen överlägsen allt annat känt männskligt påfund.
    Det har och är socialisternas enda målsättning att sabotera den med alla tillgängliga medel, tom RASHETS!

    • Anders Rydén says:

      Om ni tycker USA har en bra kostitution då ska ni få höra vad som är inskrivet i Liechtensteins konstitution.

      För att motverka faran med ohämmat majoritetsstyre genom direkt demokrati har Liechtenstein-systemet införlivat två säkerhetsventiler: å ena sidan prinsens vetorätt även mot resultaten av folkomröstningar, och å andra sidan varje lokalsamhälles rätt till utträde från monarkin.

      Jag vill påstå att den liberala ådran i USAs konstitution försvann med Abraham Licoln och inbördeskriget.
      Självklart är jag emot slaveri och i synnerhet gåvoträlar.
      Men om en region vill träda ur en nation och de inte får det är inte det en form av slaveri det också?

Leave a Reply