Innan jag analyserar domen vill jag klargöra att det är min bestämda uppfattning, baserad på egen erfarenhet och tradition från området, att både samer och svenskar behandlats illa av svenska staten, samt att de juridiska problem, motsättningar och försämrade förutsättningar för modern utveckling detta medfört pågår än i denna dag, även efter domen.
Historiskt gällde gamla Hälsingelagen i Norrland upp till Bygdeå vid Västerbottens kust strax norr om Umeå. Det är oklart hur långt in i landet den gällde. Lappmarksgränsen var ännu inte fastställd eller ens påtänkt. Jämtland och Härjedalen hade egna lagar. En nedtecknad version av Hälsingelagen verkar ha tillkommit först i samband med att Magnus Eriksson i mitten på 1300-talet skapade en gemensam Landslag för hela riket. Något original finns inte bevarat.
Det är oklart om och när Hälsingelagen kan anses ha gällt hela vägen upp till Tornedalen och eventuellt till viss del i Finland. Det kan också ha funnits en Finlandslag, en sådan är omnämnd man aldrig funnen. Eventuellt möttes de två lagområdena där språkområdena möts. Men här min spekulation lika god som andras gissningar.
Landslagen omarbetades hundra år senare under Kristoffer av Bayerns regeringstid. Den bevarade skrift som finns är den omarbetade version som trycktes 1608, där även gammaltestamentlig rätt hade infogats. Alltså en direkt förvanskning av gammal svensk rättssyn. Det är rimligt att anta att där ingen av dessa gamla lagar gällde fanns ingen gällande lag alls där varken svenska eller norska myndigheter utövade tillsyn och skipade rätt. Jag vill likna det med att marken var att betrakta som allmänningsmark utan fast lag.
Inget av detta omnämns i domen. Man gör bara ett löst antagande att det från 1500-talet fram till mitten av 1700-talet utvecklats en ensamrätt för samerna att bestämma över jakt och fiske i området. Detta låter som något taget helt ur tomma luften, men motiverat av att domstolen önskat komma fram till ett positivt beslut för samebyn.
Sedan kommer det riktigt märkliga!
Högsta domstolen drar i domen följande slutsatser:
– att rennäringslagen inte ger samebyn rätt att upplåta jakt och fiske på det område där samebyn bedriver renskötsel och
– att samebyn ändå har en ensamrätt att upplåta jakt och fiske som en följd av historiska omständigheter som gäller för det aktuella området (urminnes hävd).
Genom domslutet fastställs därför
– att Girjas sameby får upplåta småviltsjakt och fiske på området utan statens samtycke och
– att staten inte får göra sådana upplåtelser.
Rennäringslagen ger enligt domen INTE samebyn rätt att upplåta jakt och fiske på sitt område. Men i underlaget för beslutet skriver man uttryckligen: När den första renbeteslagen tillkom år 1886 var det därför fortfarande enbart de samer som verkade på området som hade rätt att bestämma vem som fick jaga och fiska där.
Ändå säger domen alltså att rennäringslagens föregångare och dessas förarbeten inte utgör något underlag för en dom stöder samernas krav. Hur kan en domstol säga ja, men nej, på det viset? Domstolen gör heller ingen ansats att utreda skillnader i rätt mellan samer och renägare. Man blandar frikostigt begreppen, men menar i slutänden alltid renägare. Domstolen slänger sig alltså med begreppet urminnes hävd lika vårdslöst som regeringen gjorde 1948 när den så kallade Allemansrätten infördes med hänvisning till samma rätt.
Dessutom är det så att antingen hade inte samerna ensamrätt, eller så upprätthölls den inte. Enligt vad lokala källor berättat för mig. Om de lokala källorna har rätt, var är då deras hävdvunna rätt? Inte heller gör domen något för att lösa konflikten mellan privata markägare och samebyn vad gäller tilldelningen av älg. Som det är idag kan samerna gå in på privat mark och skjuta bort deras tilldelning. Kommer länsstyrelserna att få fortsätta besluta om älgtilldelningen inom samebyns område? Domen avslöjar inget konkret om detta.
Domen är märklig sett till vad domstolen själv skriver om hur de resonerat inför domen. Därmed blir domen mer ett identitetspolitiskt aktstycke än ett renodlat juridiskt. Domen löser inte motsättningen mellan renägande samer och icke renägande. Den kan därför inte beskyllas för att göra etnisk åtskillnad. Däremot skiljer den uppenbarligen på identitet, i den postmarxistiska identitetspolitikens anda.
Här infinner sig den märkligheten att Sverige som inte har skrivit på FNs deklaration om ursprungsfolkens särställning, med hänvisning till att vi håller oss till (den felaktiga) tolkningen av deklarationen om de mänskliga rättigheterna inskriven i grundlagen. Ni vet det där om att värna alla människors lika värde, istället för den korrekta översättningens lika i värdighet. I den här domen tillmäts inte alla samer lika värde. Inom parentes kan nämnas att det måste ifrågasättas om det är meningsfullt att tala om ursprungsfolk i Europa, med alla de omflyttningar som ägt rum. För den nogräknade kan det gälla hela gamla världen och i större delen av den nya.
En ytterligare egenhet är att äganderätten förkastas som grund för beslutsrätten över marken och dess produktion. Att man bestämt så om det förhållandet redan tidigare vad gäller gruvverksamhet är välbekant. Nu gör man den tolkningen även gällande värden ovan markytan, dock med reservation för att det endast gäller på statens mark.
Vad händer i nästa vända när skogsbolagen vill avverka på statlig mark, trots att det finns en statlig förvaltare? Kan privata skogsägare kräva att få avverka barkborreskadad skog i reservat och parker som angränsar till den privata marken?
Vad händer med de privata äganderätten om andra näringsidkare visar att de kan nå högre beskattningsbar intjäningsgrad med sin affärsidé, exempelvis kanoting, äventyrssafari, paintball? Eller ve och fasa, påstår sig nå bättre överensstämmelse med klimatmålen eller Agenda 2030?
Slutkänslan av denna dom är att staten har kastat ett köttben till samerna, i hopp om att den ska slippa utreda och genomföra riktig lagstiftning i riksdagen. Man lappar ihop gamla misstag och orättvisor med ny praxis. Övre Norrland, halva Sverige, är fortfarande en koloni i statens ögon.
Så länge som historiska förhållanden (”urminnes hävd”) tillåts vara ett argument med juridisk bäring, så länge kommer konfliktsituationer att uppstå.
”Never ending story”.
Vad betyder ”urminnes hävd” öht. ?
Det lär sysselsätta jurister i all framtid, om inte lagar stiftas som överensstämmer med grundlagarnas intentioner.
Att Sverige tillhör etniska svenskar, till exempel, kan påstås med ”urminnes hävd”.
Det vanliga spörsmålet om vad som menas med ”urminnes hävd” landar i resonemang om hur många generationer tillbaka i tiden har varit verksamma/bosuttna inom ett visst område.
Var går gränsen för att räknas som ”urminnes hävd”?
2 generationer?
10 generationer?
1000 år?
Många svenskar (de allra flesta förmodar jag) har minst en del av arvsanlaget från områden som idag ligger utom Sveriges gränser.
Delar av mina förfäder/förmoder ( hur skriver man för att inte reta pk-
maffian?) visar sig komma från det vi idag kallar Finland.
(Det var säkert nån obekväm typ som blev deporterad hit till Sverige!)
Då är ju inte historien slut där;
Den stackars finnen som blev förvisad hit till avlägsna Sverige, han hade ju också förfäder.
Vem vet, kanske har jag en hundradel same i mina arvsanlag, och denne hade kanske till och med ett par renar i sin ägo?
Då är jag alltså enligt resonemang kring ”urminne”, till del en renägande same,,,,, eller?
Det blir bara så dumt. och felet ligger i resonemanget om vem som kan bevisa sitt ursprung så långt tillbaka som till urtiden.
Nära nog hopplöst fall!
Elisabet Warren som söker bli demokrarternas presidentkandidat påstår att hon är 1/1024 del indian och därför ursprungsbefolkning.
Trump kallar henne Pocahontas.
Ja, varför inte, det står säkert att finna en hugad advokat som leder den storyn i bevis.
Det lär kosta en väl tilltagen rund slant att få det bekräftat via de medel som finns vid handen.
Kan inte se annat än att domarkåren fick ett icke utskrivet inofficiellt uppdrag från socialisterna att det kollektiva ägande skall genomtrumfas till varje pris för att kontrolleras av politiska skattefinansierade kommissionärer dit numer ”samen” kan räkna sig.
Vad f-n får jag ”ALLEMANSRÄTT”?
Det blir spännande att se hur de stora bolagen och privat markägare kommer att agera framgent.
Lägger de sig pladask för socialisterna? I alla andra sammanhang i vårt underbara land tycker jag mig höra att att hyra ut en hyresrätt i andra hand betraktas närmast som BROTTSLIGT!
Eller är ”samen” hyresbefriad helt och hållet?
Begreppet ”urfolk” handlar snarare om en gemensam kultur snarare än om något gemensamt genetiskt ursprung.
Sedan är det märkligt att rätten till jakt och fiske inte ska tillhöra markägaren, utan icke markägare men renägande samer. Rimligare vore att samerna arrenderade jakten, likt de nu får börja arrendera rätten till vinterbete på andras marker.
Slutligen täcker knappast ”Övre Norrland” (Norrbotten, Västerbotten och Lappland) halva Sverige utan snarare 1/4 av Sverige.
Övre Norrland, från Sundsvall och upp.
Norrlänningar talar bara län, inte landskap. Norrbottens län är ensamt en fjärdedel av Sveriges yta.
Norra Norrland skulle i så fall omfatta Västerbottens och Norrbottens län.vilkey tillsammans täcker 1/3 av Sveriges yta.
Att Jämmtlands län eller Västernorrlands län skulle ingå i begreppet Norra Norrland, ställer jag mig mycket tveksam till.
Eftersom renbetesområdet sträcker sig ända ner till Dalarna och samerna fått renbetestillstånd i en tidigare dom ända ut till kusten i Ångermanland, anser jag att vi gott kan tala om en yta motsvarande halva Sveriges yta.
Men nu var det inte det som var poängen med det jag skrivit. Poängen är att staten fortfarande inte löser de problem staten skapat.
Att Sverige tillhör etniska svenskar, till exempel, skulle man kunna påstå med ”urfolk”.
Halva dagen har gått och intresset för dagens kria är än så länge hälften av lördagens. Det ger en bild av hur svenska folket värderar frågan om statens marker i Norrland, samer, svenskar, rennäring, jakt&fiske mm.
Media är egentligen bara glada när de kan rapportera att samer får rätt mot svenskar. Rätt eler fel, är inte intressant för dem.
Ursäkta om jag blir lite grov. Svenska ägare till fastigheter och även lösegendom är tagna med brallorna långt under analöppningen. Jag tror inte de vågar att ha synpunkter i äganderättsfrågor för att undvika att avslöja hur in i he–ete de blivit bedragna och plundrade på egendom och rättigheter. De är konstigt nog fortfarande lite skämmigt att fundera på frågan över varför vi blivit grundlurade. Jag hör ofta hur ”man skall anpassa sig till läget” och gilla situationen. Det visar sig var dag hur man praktiserar de små stegens tyranni mot framför allt landsbygdsbefolkningen från socialisterna sida.
Tyvärr har jag bara besökt norrlandskusten en handfull gånger i jobbet. Man får lätt svindel när man inser hur långt Sverige är. En same eller ren har jag bara sett på vykort. Aldrig ätit renkött vad jag vet. Tråkigt men sant.
Hej.
Medeltida lagar och urtima tradition i all ära men knäckfrågan är två andra.
1) Skall Sverige ha raslagar?
2) Kan man hävda att man skall ha status som urfolk/naturfolk om man lever på modern nivå?
Sen slår folk knut på sig själva när de skall lalla om att särskilda lagar för samer inte är raslagar. Nähä. Då är väl Rashid Musa, Soraya Post och Özz Nujen samer de också? Eller skall man med släktskapsband bevisa att man har tillräckligt mycket spårbart DNA gemensamt med ren-rasiga samer? Hur nära blodsband skall gälla? Hur gör man med adoptivbarn eller där ena föräldern inte är same? Eller är det ren-ägande det skall räknas efter?
Det är inte jag som gör mig till, det är i högsta grad intressanta frågor som envar som faktiskt bryr sig om sådant här måste kunna svara på.
Om vi skall ha raslagar där samer har privilegier, dessutom med motivering i blodsarv, så kan jag påpeka att när Bockstensmannen levde så fanns där inga samer i vad som idag är Sverige, och jag har i min släkt människor som delar DNA med Bockstensmannen. Så väck från min gräsmatta! Är det så vi ska resonera?
Särskilda lagar för rennäring i fjällnära terräng är en helt annan sak. Det är en fråga om vad marken tål av bete, hur det skall beskattas (eller hellre om det alls skall beskattas), och hur man gör med rovdjur, ersättning för rovdjursrivna djur, bil- och tågolyckor och liknande. Men de frågorna har inget med djurägarens ras eller etnicitet att göra – den som anser det är då rimligen inte kritisk till den spanska sedvänjan att kasta ut en levande get från ett kyrktorn, kosher/halalslakt, och andra sätt att behandla eller hålla djur på som ter sig fel för en svensk.
Och det där med naturfolk, eller det helt felaktiga ”samer är Sveriges urbefolkning”. När samerna vandrar in i det som idag är Sverige fanns landet inte. Däremot bodde det människor på vad som idag är svensk mark. Den som hävdar att samerna var först, kan läsa på om de äldsta fynden i Härjedalen t ex.
Skall vi istället räkna från kristendomens intåg ser det annorlunda ut. Räknar vi grundandet av Sverige som rike blir det än kortare fokus.
Som synes uppstår problemet för att man hejvilt och utan vidare tanke blandar i en salig röra.
Å andra sidan verkar samerna missat en sak: staten ämnar driva dem, som alla andra skogs- och markägare, i konkurs. Fyrhjulingar, vilket samerna som urfolk och naturfolk givetvis drivit renar med sedan Hedenhös (…), skall nu förmånsbeskattas med 36 000:-/år. (Skatteverket vill ursprungligen ha över 150 000:-/år.) Med den föreslagna skatten på turism dessutom (för Sälens del skulle det innebära en extra utgift på över 36 000 000:-/år, enligt vad som viskats av folk i närområdet) så ser det inget vidare ut.
Så vi kan låta samerna jubla åt det lilla.
Mats, förresten, du är väl skåning från nordöstra Skåne om jag inte missminner mig? Folk boende från Simrishamn till Sölvesborg i Blekinge kan definitivt hävda urtima hävd och äganderätt och privilegier:
[https://www.fiskejournalen.se/historiskt-rutten-fisk/]
Så sätt igång med att processa om undantag från fiskekvoter, regler för fermentering och annat! Domen i Giljasmålet öppnar ju för att vara ett äkta ”blut und boden”-prejudikat.
Om det inte märks så tycker jag hjärtinnerligt illa om blodslagar – därför att då har individen ingen chans att höja sig över sitt arv, och oduglingar är skyddade från att eliminera sig själva. Vilket inte är detsamma som att gilla mångkultur, NB.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Många bra frågor som svenskarna gärna undviker att fundera på. Eller avhålls från att ens notera.
Jag är skåning idag, som bosättning. Men Norrbottning via uppväxt och arv sedan folkräkningen kom till byn (1500-tal)
Det som samerna använder effektivt är Konventionen om Biologisk Mångfald – som även innefattar urfolk – och lokala samhällens – rättigheter. Men som man i Sverige synnerligen inte följer utan bara den delen som samerna utnyttjar… Många svenska medborgare anser därför att samernas kamp är felaktig och därför att denna dom är fel, men man borde se det som en möjlighet då den konvention som Sverige skrivit på och som samerna använt som medel även torde gälla andra delar av landet och som därmed kan stärka särskilt landsbygdens position gentemot staten och dess byråkrati – med hjälp från Montreal där huvudkontoret ligger angående Konventionen om Biologisk Mångfald (CBD)
Tror mig ha förstått att det finns blandade uppfattningar om det. Diplomatiskt uttryckt.
Jo, det är det som är problemet… Gretassyndromet kan förblinda de flesta, så man försvarar sin fångvaktare.. (Nej, det var väl Stockholmssyndromet..?) Tja, det har väl kanske ingen betydelse, resultatet blir detsamma – att man försvarar den starke och trampar på den svage – för att slippa att själv hamna bland de svaga – trots att man därmed, per automatik, hamnar bland de svaga… Att tycka att staten skall hantera frågan, som man därmed gör, är väl en variant av Stockholmssyndromet…vad jag kan se. Typiskt svenskt..iofs.
Det finns 51 samebyar tror jag. Det är stora arealer i norra Sverige. Skall alla gå till Domstol och göra samma sak eller kommer Regeringen göra någon allmän beslut/lag? Alla samer hör inte till samebyar och är så utanför detta beslut.. Är de urfolk? Hur behandlas deras rättigheter om de har några?
Jag tror att beslutet kommer att bli en ”intressant fråga” väldigt många gånger.
Ja, staten har inte satt punkt för något. Det kanske blir så mycket att media slutar bry sig.