Varför välja Libertarianism som livssyn 4 – Några viktiga samhällsmål

Dagens gästskribent är Dan Ahlmark

 Bland grundvärdena i libertarianismen är bland annat fyra viktiga för att förstå ideologins politiska slutsatser. Dessa gäller synen på: det mänskliga förnuftet, människans individuella värde och självständighet (individualism), rättvisa och medmänsklighet. Med tanke på hur socialister både tidigare men främst i dagens kulturmarxism förvrider traditionella begrepp är naturligtvis definitionerna av dem viktiga. Sedan kan naturligtvis åsikterna gällande betydelsen och tillämpningen av ett visst begrepp – exempelvis rättvisa – skilja sig.

Det ställs två fundamentala krav på en libertarian, vilka kan härledas från förnuftstron, individualismen och – beträffande det andra huvudkravet – synen på rättvisa. Vi talar här om (a) andlig självständighet och (b) materiell sådan. Den andliga innebär den tidigare berörda (art.2) fordran på individen att skaffa sig en självständig och saklig syn på världen och samhället och ett absolut krav, att individen fastställer sina viktiga värderingar genom eget tänkande. Det är grunden för att kunna bli och sedan förbli en självständig individ.

Till detta kopplas det andra kravet att ta fullt fysiskt och ekonomiskt ansvar för sig själv och sin familj (samt andra man vill ta ansvar för). Av rättviseskäl och andra argument kan man inte kräva att bli understödd av andra människor – och speciellt inte av okända. Svenskar har dock sedan urminnes tider hjälpt personer att överleva, vilka av varierande skäl inte själva klarar livet. Den hjälpen har inget med rättvisa att göra utan med respekt för människovärdet. Denna stödfunktion behåller staten. Libertarianismen är en humanistisk ideologi, och medmänsklighet är naturlig och självklar för de flesta människor i ett samhälle.  Vi får då inte glömma, att efter en övergångsperiod, där man i den nya libertarianska staten prövat olika lösningar, samhället förhoppningsvis kan överta andra delar av statens sociala funktion. Vi kommer nog att på detta område – som på många andra – bli överraskade av vad frivillighet och individer kan åstadkomma i dagens värld. Ingen glöms bort i den Civila VälfärdsStaten (1).

Men för alla andra individer, som kan klara sig själva, bör andlig och ekonomisk självständighet vara grundläggande värderingar. Många medborgare har dock blivit deformerade av socialistisk påverkan och begär hjälp, där hjälp inte bör ges. De har en kollektivistisk syn på livet och kräver, att andra personer ska tvingas uppoffra sig för dem. Libertarianer motsätter sig det.

SOCIALISMENS UTVECKLING
Vad som ideologiskt hänt under det sista halvseklet är, att marknadsekonomins (kapitalismens) stora framgångar medfört, att människors behov tillfredsställts i så stor utsträckning, att socialisterna inte längre kan klaga på det ekonomiska systemets otillräcklighet och brister i det avseendet. En påverkande faktor är självfallet det socialistiska systemets sammanbrott på 80-talet, vilken eliminerade de realsocialistiska samhällena i Europa och avslöjade de lögner, som är basen för traditionell marxism. Socialister/kommunister i väst fann det då lämpligt att överföra kampen till icke-ekonomiska – kulturella – områden, vilket är innebörden av den så kallade kulturmarxismen. Genom att strida på många icke-ekonomiska områden med principiellt liknande metoder som tidigare avseende klasser och ekonomi, ämnar vänstern behålla eller ta tillbaka makten i samhället.

Samtidigt försöker man fortfarande underminera synen på fria marknader genom att nu kritisera bristen på jämlikhet som det kanske tyngsta skälet mot det systemet. För att försvaga marknadsekonomins ställning framställs också ekonomiska framsteg som något diskutabelt i sig, och klimatalarmismen passar naturligtvis väl in i den argumentationen.

I ett samhälle som det svenska, där massindoktrinering av medborgarna(2)sedan länge genomförtsfrån livets början till dess slut, har socialisterna haft särskilda förutsättningar att opinionsmässigt överbrygga sin ideologiska kris. Man har här t o m kunnat skärpa delar av indoktrineringen genom att tvinga igenom Politisk Korrekthet och därmed klart etablera en Åsiktskorridor. Att med hjälp av sin politiska maktställning medvetet genom en rad olika påverkansmekanismer (statsmedia, utbildningsväsendet, offentlig sektor, offentligt stöd åt vänstern på olika samhällssektorer exempelvis kulturlivet) tvinga på ofta omedvetna människor vissa politiska värderingar, vilka sedan influerar deras syn på många samhällsområden, är en oacceptabel politik. Men så sker oavbrutet och i gigantisk omfattning i Sverige idag. Men påtvingad enhetlighet i åsikter är motbjudande och föraktlig. Den är en skam, som smutsar ned Sverige. Att totalt stoppa massindoktrineringen är nu en fundamentalt viktig frihetsfråga i vårt land. Medborgarnas tankar och betraktelsesätt – precis om deras liv och ekonomiska levnadssituation – ska i största möjliga mån fritt bestämmas av dem själva.

Krav på jämlikhet främst i betydelsen likhet i ekonomisk kompensation till människor beror ofta på en av de mest avskyvärda känslorna: avundsjukan. Den sanningen döljs självfallet av en rad vackra argument. Speciellt komiskt är att ”solidaritet” eller ”rättvisa” (kanske med tillägget ”social”) används för krav på åtgärder. Riktig solidaritet är dock, när personer i en grupp med gemensamma intressen, karakteristiska eller yrken har en relation till en annan part och stöttar varandra i förhållande till denna, oavsett vem i gruppen som det gäller och är utsatt. Utnyttjandet av solidaritet i andra avseenden är främst en bluff, där man använder ett etablerat begrepp på ett falskt sätt. Uppoffringar för andra, som individen tvingas till, är enbart skamliga. Statliga ekonomiska tvångsåtgärder medför samtidigt ofta lägre tillväxt. Större inkomstskillnader i en stat, som skapar högre löner och standard för alla, är klart att föredra framför mindre skillnader i ett land med lägre löner och standard.

Så – att begära uppoffringar av vissa medborgare för att andra vill ha bättre standard är en form av parasitism. Dagens arbetsliv erbjuder löner, som minst fyller grundläggande behov. Basstandard gällande människor, som inte kan ansvara för sitt eget liv, berördes ovan. Den jämlikhet mellan människor, som är relevant, utgör främst: alla medborgares jämlikhet infor lagen; bashjälp för att vid behov överhuvudtaget klara livet; samt fri skola. Dessa är naturliga inslag i en libertariansk – och därmed human – stat. Det viktiga är, att individers absoluta inkomster ökar – liksom deras möjligheter i olika avseenden.

LIBERTARIANISMENS  SAMHÄLLSMÅL

I en artikel om individualism skrev jag (3):
I det libertarianska samhället – där individer existerar i fri samverkan och fria avtal gäller på alla områden – tillåter man skillnaderna mellan människor att explodera i alla avseenden.

Människors viljekraft, förmåga, behov och kreativitet skiljer sig oerhört mycket och att försöka likforma dem eller hindra deras uttryck innebär stora brott mot personers individualitet (4). Libertarianismen syftar till ett i alla avseenden dynamiskt samhälle, som skapar otaliga möjligheter för individen att realisera sin potential (där inkomsten är en aspekt). Målet är att möjliggöra mänsklig frihet i alla avseenden, vilket skapar största möjliga utveckling, vilket troligen också innebär en explosion av skillnader – av alla slag – mellan människor. Eftersom målet för goda människor just är (art.3) att maximalt utnyttja sin kraft, sitt tänkande, sina unika egenskaper och särskilt sin kreativitet, sammanfaller det fria samhällets mål med individernas. Sammantaget leder det till ett gott samhälle.

En fri ekonomi erbjuder bättre än något annat alternativ sådana utsikter, oavsett om man är anställd eller ägare. Den enskilda människans förutsättningar till bättre val av bostadsort, sysselsättning, arbetsförhållanden, utveckling och arbetsgivare tillgodoses bäst i en sådan. I ett fritt samhälle – där en strikt konkurrenslagstiftning upprätthålls – eftersträvas naturligen en hög tillväxt för exempelvis BNP och löner, och att mängder av nya företag bildas genom människors risktagande och kreativitet. Välbetalda arbeten och meningsfull sysselsättning skapas främst genom ett näringsliv drivet av allt fler företagare och befriat från alla onödiga regleringar. En del av de nya företagen kommer att lyckas, vilket innebär att en rad nya förmögenheter skapas. Fria marknader innebär med nödvändighet att vissa blir rika. Det är en förutsättning för ett väl fungerande ekonomiskt system och skapar oavbrutet möjligheter för vidare utveckling till nytta för alla.

En för Sverige ny frihet, som är självklar i en libertariansk stat, är människors utgiftsfrihet. Den gäller rätten att själv välja leverantör av alla viktiga produkter och tjänster, som en människa behöver i sitt liv.Det inkluderar också alla olika typer av försäkringar, pensionssystem osv. Vad staten i vissa fall kan bestämma i syfte att förhindra dåliga konsekvenser genom personers brist på eget ansvar, är miniminivåer gällande vissa försäkringar eller andra skydd. Dessa måste  individen skaffa sig för att inte senare övervältra ansvaret för sitt liv på andra. Leverantör och övriga villkor beslutar dock individen om. Människors utgiftsfrihet kommer att leda till betydande samhällsförändringar och är ett viktigt steg på väg mot den Civila VälfärdsStaten.
 
(1)  Ahlmark D (2017), VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten, s.173f; 205-208.      

(2)  https://www.contra.nu/contra-articles/massindoktrineringen-i-sverige/

(3) https://www.frihetsportalen.se/2019/06/vad-betyder-egentligen-individualism

(4) https://www.frihetsportalen.se/2018/12/hatet-mot-olikheter/

Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han gav förra året ut boken ” VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”. 

Det här inlägget postades i Frihet, Gästlistan och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

27 svar på Varför välja Libertarianism som livssyn 4 – Några viktiga samhällsmål

  1. Göran skriver:

    Av vilken anledning faller en författare in i myten om att kapitalism skulle orsaka ojämlikhet i samhället. Alla kapitalistiska samhällen har betydligt lägre fattigdom än alla socialistiska samhällen. Ökar socialism i ett kapitalistisk samhälle ökar även fattigdomen.

    Om jag har låga ekonomiska möjligheter vill jag definitivt leva i ett kapitalistisk samhälle. Vad tro ni anledningen är till alla afrikaner som försöker ta sig över Medelhavet?

    • Samuel af Ugglas skriver:

      ”Vad tro ni anledningen är till alla afrikaner som försöker ta sig över Medelhavet”?
      Och de socialistiskt styrda/betalda journalisterna skriver aldrig om hur och vem som initierar dessa enorma folkförflyttningar. Hur kan dessa arma människor övertygas om att Sverige är så mycket bättre?
      Vad händer när Sverige rasat ihop fullständigt. Jan Björklund och kommunisten Sjöstedt har redan ordna flykten från Sverige. Nu väntar vi bara att Reinfeldt, BATRA och Löfven m.fl. gör dem följe.

      • Göran skriver:

        En bidragande orsak är socialdemokraterna som har finansierat socialistiska skendemokratier. Att Sydafrika idag är kanske världens mest rasistiska land är socialdemokraternas förtjänst.

    • Åke Sundström skriver:

      Riktigt så enkelt är det inte. I en marknadsekonomi, kapitalism, blir inkomst-och förmögenhetsklyftorna som regel större än i socialistiska samhällen. Poängen är ju att även de relativa förlorarna, underklassen, får det bättre än i Sovjetstaterna.

      • Göran skriver:

        Klyftorna är totalt ointressanta. Alla försök att jämna ut dem innebär bara att de längre ned får det sämre. Det enda som kan vara intressant ät att se på rörligheten mellan klyftorna. Hur många klättrar upp och hur många klättrar ned.

        • Åke Sundström skriver:

          Fel, Göran. Underklassen får det givetvis bättre om rikedomar är förtjänta, inte skapade av inflationspolitik. Som i skräckexemplet Sverige.

      • Jan Andersson skriver:

        En luftmadrass är en bra liknelse, hårt uppblåst så lyfts även det mesta av undersidan från golvet. Punkterad så ligger allt platt.

  2. Åke Sundström skriver:

    Men blir det inte lite fel att kalla libertarianism för ”utgiftsfrihet”. För det handlar ju bara om marknadsekonomiska självklarheter som att avskaffa offentliga monopol, krympa den offentliga sektorn och privatisera olika typer av försäkringar. Ingalunda om någon frihet från utgifter.

    • Dan Ahlmark skriver:

      Beteckningen utgiftsfrihet står för frihet gällande sina val av utgifter i meningen att kunna välja leverantör, ofta storlek o dyl. Jag tror inte att många misstar det för frihet f r å n utgifter; Även om några gör det, tycker jag fördelen att med en kort benämning kunna beskriva vad libertarianer vill göra med många offentliga sektorer uppväger en eventuell mindre nackdel.

      • Åke Sundström skriver:

        Men visst var din formulering onödigt svårtolkad? Mer begripligt att skriva vad du egentligen menar: att hårdbanta den offentliga sektorn och skrota bl a det statliga pensionssystemet. Då ökar medborgarnas möjligheter att själva välja leverantör. Varför inte också att välja skola (du antyder, lite förvånande, att friskolor inte hör hemma i ett libertarianskt samhälle).

        • Dan Ahlmark skriver:

          Sista meningen med fri skola förstär jag inte. Även om staten finansierar den kan, skolan vara privatägd (som idag)

          • Åke Sundström skriver:

            Nej, delat huvudmannaskap är ingen bra lösning, som vi lärt av sjukvårdens kollaps. Och varför måste staten finansiera våra skolor? När undervisningen skulle bli så mycket bättre om skolväsendet privatiserades? Allting annat sköts ju effektivare i privat än i politisk regi. Men en statlig delfinansiering via skatteavdrag kan väl också duga, för då är det fortfarande föräldrarna som styr, inte några kommunala byråkrater. Där ligger ju poängen. Problem med det, någon?

            Egenmakt, som han sa Torwaldsson, innan han tystades genom att utses till LO-boss.

      • Göran skriver:

        När jag läste utgiftsfrihet tänkte jag på frihet från avgifter på ägande, såsom fastighetsskatt. Var och en ska kunna leva ett liv utan att behöva betala en avgift för att få existera.

        • Mats Jangdal skriver:

          Delar den åsikten, att skatt på ägande (som vanligen redan betalats med skattade pengar) inte kan åläggas en årlig skatt.
          Sådan skatt är att bit för bit överföra värdet till staten.

          • Åke Sundström skriver:

            En viktig poäng: att skatt på ägande innebär dubbel beskattning, eftersom köpen i allmänhet finansierats med beskattade pengar. Och evig skam åt Alliansen som överlät åt sossarna att avveckla skatterna på arv och förmögenheter. Men gemensam skam åt hela 7-klövern, som genom sin perversa ekonomiska politik (nollräntor mm) skapat de förmögenhetsklyftor som förvisso sticker väljarna i ögonen – och därför givit V massor av nya supporters. Dubbla borgerliga självmål, stort grattis!

            • Göran skriver:

              Att ta över något genom arv är att ta över något som är beskattat. Av vilken anledning vill du ha skatt på just det men inte på annan form av ägande.

              Alltså, om jag äger något ska jag få göra vad jag vill med det utan att någon tredje part ska ta del av det.

              • Åke Sundström skriver:

                Helt feltolkat, Göran. Var läser du in att jag vill återinföra arvsskatten? Evig skam åt Alliansen, skrev jag, ”som överlät åt sossarna att avveckla skatterna på arv och förmögenheter”, d v s inte genomförde denna självklara reform.

                MEN också dubbel skam åt Reinfeldts gäng för att via minusräntan berika en redan tidigare gynnad finansiell elit och därmed skapa de förmögenhetsklyftor som V och LO med rätta gisslar. Det som borde vara sanna liberalers allra bästa argument för ett maktskifte, men som varken M eller L hittills förstått.

                Kan Sambuni ändra på den saken? Högst tveksamt.

              • Åke Sundström skriver:

                Jag saknar din bekräftelse på att du missuppfattade min inställning till arvsskatten.

  3. Samuel af Ugglas skriver:

    Tillåter mig att dela denna utmärkta förklaring från andra sidan Atlanten.
    Många läsare av den fantastiska Frihetsportalen har sett den tidigare.
    Den är begriplig utöver det vanliga och en värdig kontrast till det socialistiska ”samhällsomstörtandet” som sker genom att kväsa enskilda människors förmåga och fjättra dem vid falska dogmer.

    I väntan på kalkonen

    Det är förunderligt, när man tänker på det, hur Thanksgiving-helgen görs möjlig tack vare en mängd olika människor, av vilka ett stort antal är totala främlingar?

    För att kalkonen ska hamna på middagsbordet krävs det engagemang av tusentals människor.
    Bönderna, naturligtvis, som föder upp fåglarna, men också de som säljer fodret – de som levererar det till gården, för att inte nämna arkitekten som designade byggnaden – arbetarna som byggde den.
    Fågeln måste slaktas, plockas, inspekteras och transporteras och lastas och lossas, förpackas, vägas och prissättas och läggas i frysdiskar. Folket som gör allt detta har i sin tur en uppsjö av människor bakom sig som utför andra uppgifter – från att raffinera bensin till tillverkning av lastbilarna, till tillverkningen av plasten som köttet förpackas i.

    Alla dessa aktiviteter, utförda av oräkneliga främmande män och kvinnor, har pågått under många månader så att jag och tusentals andra kunde köpa en kalkon till denna helg.
    Nivån på samordning som krävs för detta är häpnadsväckande. Men vad är ännu mer imponerande är att ingen samordnade det.

    Ingen “Kalkon-tsar” har konstruerat en plan och utfärdat order. Ingen tvingade folk att samarbeta så att vi nu har en kalkon i ugnen. Men ändå samarbetade de. När jag kom till Publix var kalkonen där. Allt jag behövde göra var att köpa den. Om inte det är ett mirakel, vet jag inte vad vi kan kalla det.

    Adam Smith kallade det ”den osynliga handen” – den mystiska kraft som gör att otaliga människor – som arbetar för egen vinning – främjar ändamål som gynnar många.

    Av det som verkar som kaos, orsakat av miljontals okoordinerade privata transaktioner, uppstår spontan ordning på marknaden. Fria människor agerar fritt och det resulterar i en mängd varor och tjänster – mer än det mänskliga sinnet kan förstå.

    Ingen diktator, ingen byråkrati, ingen superdator planerar det i förväg. Ju mer en ekonomi planeras, desto mer drabbas den av brist, störningar och misslyckande.
    Upplagd av Berit kl. torsdag, november 23, 2017 3 Kommentarer

    • Åke Sundström skriver:

      Tänk om Löfvens gäng begrep denna berättelse. Kan vi ens vara säkra på att Kristerssoin förstår den?

      • Göran skriver:

        Nej, de förstår nog inte det. Socialdemokraterna kan nog inte ens lära sig att förstå det, medan det kan finnas något hopp för Kristersson i det fallet.

        Prova med att påstå för någon att det inte finns en enda människa i hela världen och aldrig kommer att finnas en människa som kommer att ha all kunskap som behövs för att tillverka en simpel blyertspenna.

        Att förstå det, är grunden för att förstå att centralstyrning eller planekonomi aldrig kan fungera.

        Förstår man det, kan man säkert förstå att centralstyrning av utbildning aldrig kan producera ens en penna till skolan.

        Om jag går vidare lite och säger att kapitalism handlar om att utbyta varor eller tjänster med varandra utan att någon lägger sig i det. Men, hur uppstår detta utbyte av varor eller tjänster? Jo, genom att vi löser problem. Jag har tio ägg mer än jag behöver. De kan jag då byta mot något jag har problem med att själv tillverka. Vad entreprenörer gör är att lösa problem.

        Detta förstår inte socialister. De kan inte se att om man tar bort incitamentet för att lösa problem då upphör även utbytet och ekonomin upphör.

        Förstår man ovan, då kan man nog se att politik handlar om att skapa problem och inte att lösa dem.

    • Jan Andersson skriver:

      Ett jättebra exempel som alla borde förstå! Det kan också appliceras på vänsterns rödvinsflaska; hur många små risktagare av den typ vänstern avskyr mest är inte inblandade i processen innan deras älskade billiga rödtjut står bredvid pizzan på lördagskvällarna?

      Det kan också förresten appliceras på nästan allting som saluförs! Statlig byråkrati är det dyraste ett folk kan drabbas av.

      Käkade på en vägrestaurang i Monte Negro för ett par år sedan. Först skulle alla ställa sig i en lång kö fram till ett skrivbord med en man som bara tog betalt. Men vad fanns det att äta då och vad kostade det? Det visste man bara om man FÖRST hade stått i kö och frågat personalen vid serveringsdisken; och allt som skyltades fanns inte varje dag. Killen bakom skrivbordet i mörk kostym visste inget och tog inte upp några beställningar, han tog bara emot kontanter och gav en handskriven lapp tillbaka med en anonym köpesumma angiven.

      SEDAN fick man för tredje eller fjärde gången denna dag stå i kö igen, nu vid nämnda serveringsdisk. Det var det modernare, och efter en viss språkförbistring kunde man beställa en varm macka eller liknande, men killen tog lappen man hade i nypan och rusade ut i köket innan hustrun som stod alldeles intill hade hunnit lämna sin lapp också för att köpa en exakt identisk macka. Efter fem långa minuter kom han tillbaka med EN macka och sedan fick man nästan brutalt uppmärksamma honom om att han inte var klar med oss ännu, eftersom hans blick redan hade sökt sig till andra personer som väntade otåligt med irriterade röstlägen.

      En trevlig matrast på ett fint ställe med magnifik utsikt förvandlades till rena kaoset eftersom ingen inblandad hade gjort något försök att ge god service eller ens förstått vad sådant var för något. Att tänka själv var kanske inte tillåtet? Det är dessa gamla mentala hönsburar som fortfarande skiljer de bästa västländerna från de gamla diktaturerna, och det är bara att se på det ekonomiska utfallet. Restaurangen hade lätt kunnat sälja dubbelt så mycket per dag med aldrig så litet logistiskt tänkade.

      Har jag fel? Nää, vi rastade på samma ställe även på återresan…och då fick vi vänta ännu längre eftersom killen i den mörka kostymen inte hade kommit än…

      Det hela påminner litet för mycket om hur till exempel PostNord fungerar.

      • Mats Jangdal skriver:

        Vilken fars! Kunde vara skrivet av Dario Fo.
        Visste jag att jag skulle tillbaka samma väg och det var enda raststället hade jag nog ordnat egen massäck att duka upp.

  4. Rikard skriver:

    Hej.

    Det här behöver utvecklas, då det är en blind fläck för libertarianer verkar det som:

    ”Den gäller rätten att själv välja leverantör av alla viktiga produkter och tjänster, som en människa behöver i sitt liv.”

    Hur motverkas skapandet av korporativa, privata, monopol? Det kvittar mig som konsument om det är staten eller en internationell investeringsbank ingående i ett överstatligt nätverk av ägare och investeringsbolag som erbjuder ”sju sorters vanilj”. Privat kapital är inte mer intresserat av att erbjuda/tillåta förekomsten av för kunden reella val mer än vad statskommunism eller miljöfascism är.

    Ang. skola: enbart privata skolor är en usel modell för Sverige idag. Att som en del gagga om att det hade varit bra ”om bara” är meningslöst annat än i historiskt intresse – vad som skall till är en fungerande modell utifrån dagens läge. Dagens system är en ren nyliberal politikerprodukt och har fungerat uselt från dag ett. Oavsett hur skolsystemet skall se ut på sikt bör man börja med återförstatligande då kommunerna har visat sig helt och hållet opålitliga och oförmögna att driva skolan (lärarkårens skuld till aktivism, radikalisering av elever, och allmänt flum är en egen fråga och en egen diskussion). Jämför med trädgården: nu är den snårig och igenväxt därför att det är en person ansvarig för varje typ av planta. Innan den kan bli bra och rätt igen måste den rensas.

    Min egen syn på saken är att statens roll är skiljedomarens och inspektorns (utöver yttre och inre säkerhet) samt samaritens:

    Skiljedomare i tvister, av lätt insedda skäl, och därtill skapare av enkla och lättbegripliga och så få som möjligt lagar.

    Inspektorns enligt följande mönster: Jag gör egen dricka av skogens håvor Den som köper den skall kunna lita på att den är tjänlig, även utan att känna mig. Så låt kommunen ha en funktion där den granskar dylikt. Jag skickar in ett par prover (och har jag plumpar i protokollet kan stickprov vara påkallat) och får min stämpel (som bör vara auktoritärt utformad, tänk Televerkets gamla logga). Därefter är jag fri att kränga min dricka bäst jag kan. Det behöver inte göras krångligare än så. Exemplet är till för att belysa vad jag menar med inspektor. Den som inte tror detta behövs för fungerande handelsmarknad är mer än lovligt naiv och historielös.

    Inre och yttre säkerhet säger sig självt. Polisen stoppar pågående brott när den kan, annars utreder den. För den egna säkerheten av familjen och egendomen svarar individen själv (för flerfamiljshus/lägenheter måste begränsningar till avs. vapen då en del handeldvapen med lätthet kan orsaka vådaskott om kulan missar och går igenom väggen – spånskivor, Gyproc, Rockwool och regler stoppar inte kaliber 7.62×39 eller .50 AE vidare väl).

    Men hur når man där hän att statens maktpositioner är besatta av människor som söker begränsa statens insyn, klåfingrighet och makt? Den frågan är för mig intressantast – sen kan vi gräla om huruvida kommunen skall ha regler för i vilket mönster man får måla sitt hus tills korna kommer hem.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    • Göran skriver:

      Ett monopol vill upprätthålla sig själv, vilket det gör med statens hjälp. Att förhindra privata eller statliga monopol görs genom att förhindra dem att skapa lagar och regleringar som gynnar dem och missgynnar andra.

      Skolan kan enkelt göras om genom att dels ta bort skolplikten, dels tar bort centralstyrningen eller läroplanen. Det finns en massa floskler om skolan såsom att alla ska ges samma förutsättningar. Det kommer skolan ändå aldrig att ge. Varje individ har olika förutsättningar och en centralstyrd skola kommer aldrig att fixa det.

      Våra så kallade friskolor är inga fria skolor. De är enbart skolor som har olika ägare. Vad spelar det för roll om skolan är privat eller offentlig när de ändå är bundna till samma regler. Det goda med friskolor är än så länge att det går att välja skola. De flesta av mina bekanta som har valt skola har inte gjort det på grund av just utbildningen utan av mentala skäl för sina barn.

      Nä, släpp utbildning helt fritt och låt föräldrarna bestämma utbildning och skola för sina barn till 100 %, så kan även Sverige följa FN:s regler om att föräldrarna ska bestämma sina barns utbildning. Att låta staten sköta utbildningen är det dummaste man kan göra. Det har lett fram till att vi idag har en obildad befolkning som beter sig som gökungar.

      Staten är urdålig som skiljedomare. Domstolarnas kvalité blir sämre och sämre för varje år som går. Dessutom, vill du ha din grannes bror som skiljedomare om du kommer i konflikt med din granne?

      Behöver vi polisen? Både jag och nej. Vi behöver definitivt inte någon polis som är en hantlangare åt staten. Vad vi behöver är ett skydd mot statens förtryck av oss medborgare och ett skydd som vi kan få hjälp av när någon angriper oss med våld eller hot om våld. Det behöver definitivt inte vara en polis.

      Det har visat sig att privata arméer är både mycket billigare än statliga och mycket effektivare än statliga. De flesta av USA:s så kallade specialstyrkors utbildning är privat för att få den slutliga kompetens de behöver.

      De somaliska piraterna stoppades av en privat armé på bara några månader efter att de statliga misslyckats med det i flera år. Sverige var en av de misslyckade deltagarna. Bortkastade skattepengar.

      • Åke Sundström skriver:

        Du överdriver, Rikard, när du påstå att friskolor inte är fria skolor”. De är bundna av statliga kursplaner, visst, men har den viktiga friheten att skapa studiero och goda resultat. Inte helt oviktigt, väl??

        Och det vore ju heller inget problem att slopa de statliga läroplanerna och ge rektorerna rätten att tacka nej till dagens politiserade kurslitteratur, den som spelar en så destruktiv roll genom att sprida läran om Den Starka Staten som alltings mål och mening. Greta och hennes lärare och föräldrar är några av de mer väldokumenterade offren.

        • Jan Andersson skriver:

          De bokliga kunskaperna är viktiga, ändå kanske den minst viktiga delen i bra skolundervisning. Viktigare är att lära sig arbetsdisciplin, att skaffa sig en social, öppen och tydlig personlighet och en tro på sig själv och sitt samhälles möjligheter, och att knyta kontakter för en rivstart när väl studierna är avslutade. Det finns hur mycket som helst att göra och ett oändligt stort behov, så det är bara att se till att ändarna möts.

          Miljöpartiet är väl de som är allra bäst på att försvåra och avskräcka folk från att göra saker, tätt följda av den övriga sjuklövern. Den statliga byråkratin inte att förglömma!

          ”Tro ej vad håglösheten viskar…” etc.

Kommentarer är stängda.