Fred och frihet sitter i spjutstångs ände

Det finns ett gammalt svenskt ordspråk från 1400-talet, som säger: rätten sitter i spjutstångs ände. I original: nw ligia lagh i spiutstangs ænda. Jag tolkar det som: ”nu ligger lag i spjutstångs ände”. Detta har ofta tolkats som den starkes lag, makt är rätt eller liknande. Men man kan även se det som ett förtydligande av den redan då rådande svenska devisen; land skall med lag byggas. Det vill säga att den lagliga makten har till sitt förfogande ett våldsmonopol för att upprätthålla lagen. Spjutstångs ände utgör här ett skydd för skötsamma medborgare mot brottslighet och barbari. Det är så våldsmonopolet har förutsatts fungera i Sverige.


Ett sådant våldsmonopol måste vara lyhört, alert, flexibelt, tydligt och pålitligt. Eller helt enkelt välfungerande, för att behålla medborgarnas förtroende. Börjar byråkratin hitta på dumheter mot medborgarna och nyttja våldsmonopolet mot folket för att genomdriva byråkratins vilja mot folkets, eller om våldsmonopolet abdikerar från skyddet av folket, då eroderar kittet i samhället fort. Såväl byråkrati, skatter som våldsmonopol mister sin legitimitet. I slutänden även sin legalitet.


Traditionellt har vi i det moderna sverige haft stort förtroende för våldsmonopolet. Jag tror att en viktig förklaring är den allmänna värnplikten som under drygt hundra år engagerade i stort sett alla svenska män under en period av deras liv. Där lärde man sig respekt för vapen och behärskning av och under våldsutövning. Men också att det är berättigat och rättfärdigt i försvaret av nationen och det samhälle man vill leva i. Den allmänna värnplikten var en utbildning av patrioter.


Mot den insikten växte under senare delen av 1900-talet fram en pacifistisk rörelse som hatar vapen och tror att fred kan upprätthållas genom dialog. Därtill skall läggas att de flesta kvinnor sedan 60-talet bekänt sig till feminismen, en rörelse som lever i villfarelsen att våld bara kan användas till angrepp, inte till försvar, och därför ska ”förbjudas”. Tillsammans har de underminerat respekten för våldsmonopolet och ofta framhärdat i att det inte har någon plats i postmodernismen.


Men så kom islam till Sverige. Det är en religion som i sin heliga skrift uttryckligen säger sig vara den enda och sanna läran och att det är varje muslims skyldighet att verkar för dess implementering i hela världen. Vidare framgår att för att nå detta mål ska muslimen i underläge inte utmana, men gärna ljuga för att slippa straff. När muslimen däremot har ett övertag ska denne visa hänsynslöshet i proportion till sitt övertag. Det vill säga att några få muslimer knappt märks i ett samhälle, men ju större andel de blir desto mer kräver de av icke-muslimer, eller för den delen syndande muslimer.


Muslimsk rättsskipning kallad sharia, bygger på mosaisk rätt, öga för öga, tand för tand. Det är en rättssyn där straffet ska vara en hämnd, en vedergällning av samma storlek och karaktär som brottet. Där finns bakgrunden till förnedringsrånen. De som utför dem är förtrupper därtill uppfostrade, som testar vad vårt våldsmonopol (rättsväsendet inkluderat) duger till. Bemöts de inte med motstånd från den svenska allmänheten och inte med straff enligt mosaisk princip betraktar de oss som både underlägsna och undergivna. Då ser de det som sin rätt och plikt att fortsätta förnedra och förtrycka för att öka sin egen makt och övertag, till ära för Allah. Det där sista är ingen bisats som kan ignoreras. De anser att det är deras heliga uppdrag från Allah.


Bruce Bawer
är en amerikan bosatt i Norge sedan många år, han har i böcker och artiklar varnat Europa för följderna av islam i Europa. Historiska erfarenheter saknas ju inte heller i Spanien och Balkan. Årets svensk, Jens Ganman har behandlat ämnet i både bokform, artiklar och tweets. Johan Westerholm har gjort en gedigen genomlysning av främst den militanta sidan av islam, islamismen, på ledarsidorna.se och i en ny bok.


Socialdemokraten Westerholm har förtjänstfullt visat att islam, kommunism, nazism och fascism är olika grenar på samma totalitära stam. Men där islam är den enda som hänvisar till ett gudomligt uppdrag. Han har dessutom visat på oroväckande omfattande infiltration av islamister i den svenska statsförvaltningen samt i främst S och MP.


Samstämmigt beskriver dessa författare att islam är en erövrarideologi och härskarfilosofi som gömmer sig bakom en religion. Många anser att man måste skilja på gudfruktig fridsam islam och militant revolutionär islam. Men det finns ingen skarp gräns däremellan. Där finns bara gråzoner och fritt utbyte mellan olika riktningar. Därför måste islam i det demokratiska sekulära Europa betraktas som en invasion utförd av främmande makt. Nätverket Muslimska Brödraskapet påstås vara den mest aktiva radikala gruppen i västvärlden. De har tydliga kopplingar till Al-Qaida och IS. Bara i Sverige har de enligt Westerholm via ett antal underorganisationer lagligt tillskansat sig bortåt en miljard kronor av skattemedel. Pengar som används för att underminera vår sekulära demokrati.


Europas stater måste för att rädda sin frihet och självständighet i demokratiska sekulära stater hota att förbjuda islam inom sina gränser. Där måste gränsen för religionsfrihet gå. Vi kan inte acceptera den trojanska hästen ”religion” som egentligen är en invasion. Kräv konvertering till annan religion eller ingen alls, eller lämna Europa omgående!

Kan inte muslimerna själva sudda ut gråzonen och dra en skarp gräns mellan fridsam religion och militant totalitär islamism måste demokratierna göra det åt dem. Detta ska uppdras åt våldsmonopolets högsta ledning (politikerna) att genomföra. Det är inget medborgare ska åta sig på egen hand. Där måste vår frihet, fred och säkerhet manifesteras med spjutstångs ände i händerna på vårt våldsmonopol. Ungerns regering verkar just nu vara den enda som håller emot EUs planer på större migration och påtvingat mottagande.


Vi har i Sverige sedan WWII en lag som förbjuder politiska uniformer. Eftersom islam är en religion med det politiska syftet världsherravälde måste alla klädesplagg som signalerar islam förbjudas. Det vill säga slöja, niqab och liknande. Även alla moskéer, minareter och samlingslokaler för muslimer bör stängas. Slovakien har sedan 2016 Europas hårdaste lagar mot islam. Man erkänner det inte som en religion och tillåter inte moskéer.


Sverige har numera en lång och inte så ärofylld historia av undfallenhet och eftergifter mot stormakter. Det har påvisats vad gäller Nazityskland, USA, Sovjetunionen, Ryssland och Storbritannien. Dessa är dock trots olikheterna lika oss med historia i kristendom, demokrati med mera. Islam och dess kalifat har inget sådant. Muhamed Omar uppmanar oss i Newsvoice/DGS att som medborgare med pennan trotsa den totalitära islamismen. Underförstått att statens våldsmonopol sköter sin del av det demokratiska samhällskontraktet.


Vår historia skiljer på två väsentliga punkter från alla andra kulturers. Vi har aldrig haft feodalism. I förkristen tid var kvinnor i Sverige mer jämlika med männen än i någon annan känd kultur. De hade lika arvsrätt, rätt till ägande av jord och företagande. Rätt till skilsmässa. Islam har inget av detta. Tvärtom är kvinnans underordning inskriven i Koranen. Hur svenska kvinnor och feminister kan bejaka en endaste bokstav, en enda yttring av islamsk kultur är en gåta.


Nu kanske någon tror att jag är islamofob, som det brukar påstås om alla som riktar kritik mot islam, men så är inte fallet. Jag är ateist och ogillar all gudstro och alla religioner. Ser dem helt enkelt som oförenliga med förnuft, fakta och logik. Som samhällsdoktriner medför de alltid ofrihet. Dock, religioner och religiösa människor som söker andlighet inombords har jag inga som helst problem med. Men kristna som bär kors tydligt synliga utanpå kläderna, det tycker jag är kränkande. De skyltar med att deras fromhet är större än min och dessutom mer värd.


Muslimerna har på motsvarande sätt de kvinnliga klädespersedlarna, som för muslimer är tvingande. Till detta kommer för alla muslimer Koranens mål på världsherravälde och krav på missionerande. Tillsammans gör det islam till ett törne i en sekulär demokrati. Samstämmigheten börjar nu bli hög bland svenska skribenter och debattörer att islam är inget vi kan tolerera i Sverige. Den som har kort minne bör läsa Petrit Latifis krönika om hur det gick för det multikulturella Jugoslavien och varför!

Det här inlägget postades i Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

21 svar på Fred och frihet sitter i spjutstångs ände

  1. Dandersan skriver:

    Många invandrare har Islam som sin religion även när de kommer hit.
    Så de flyr inte från religionen utan regionen. En region där flera olika religioner har svårt att skapa ett trevligt samhälle, eller är det BARA pengarna som drar?

  2. Rikard skriver:

    Hej.

    Ordstävet är inte ett moraliskt eller etiskt omdöme modell ”Makt är rätt” eller ”Den starkares” så som det förstås utifrån den vantolkning av div. filosofer och ideologer som länge lärts ut i Sverige – att Friedrich Nietzsche var nazismens huvudideolog och att han förordade den starkares rätt har varit ’sanning’ i mången skolbok och kultursidesintellektuells mentala katalog. Trots att det är heöt och hållet fel.

    Nej, ordstävet skall läsas som ett klart och kallt konstaterande av faktum. Det går tillbaka till förkristen tid. Du kunde på tingets dömas att ha rätt i din sak mot en annan, men det var upp till dig att driva in boten då någon polis eller annat centralmaktsfögderi inte fanns – en i modern parlör libertariansk eller liberal rättsordning med andra ord, där den utan våldskapital eller ekonomisk dito (det är ju ofta detsamma) är rättslös.

    Det skall läsas som både en påminnelse om att ord inget väger utan kraft bakom, och att ord och löften, avsikter och etik alltid trumfas av våld, och att det enda som slår våld är våld.

    Rätt eller fel – så är det, kan man säga att andemeningen är. Gilla läget, hade vi kanske sagt idag. En cynisk nihilist hade kanske sagt att våld alltid är rätt om det är min sida som vinner.

    Arabisk-muslimsk kultur bygger därmed på den starkares rätt: gud är en och gud är störst, sen kommer änglarna och profeten och sedan muslimerna, där du är av finare blod ju närmare släkt med profeten du är. Skulle muslimer inte vara bäst på något är det judarnas fel eller för att man avfallit från gudsordet.

    Ett par andra uttryck från den tiden är ”bondens vän” och ”när Adam plöjde och Eva spann, vem var då en adelsman?” Den sista satsen var länge i princip förbjuden att yttra och räknades som öppet uppror, enligt en del idéhistoriker. Något att fundera på i dessa dagar.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    • Mats Jangdal skriver:

      Mycket bra komplettering! Då kan man förstå varför ordstävet inleds med ordet NU. Det är alltså efter att dom fallit som fortsättningen av rättsskipningen ligger i händerna på den som fått rätt att också utkräva sin rätt.
      Det innebär vidare att den som utkräver sin rätt, men inte mer än vad domen medger, inte riskerar att hamna som anklagad i nästa ting. Överträder parterna sin rätt blir det hela en följetong på tinget, vilket hände ibland.

      Du får gärna utveckla vad som menas med ”bondens vän”.

    • Åke Sundström skriver:

      Hur i all världen kan du påstå att den enskilde är rättslös i ett libertarianskt eller liberalt samhälle? Att varken poliser eller annat centralmaktsfögderi skulle finnas? Det kan väl också förvåna att Mats kallade inlägget en ”bra komplettering”, utan att göra undantag för ovanstående förlöpning.

      Sanningen är ju den rakt motsatta: att rättsstaten fungerar allra bäst i länder där statens övriga maktmedel är begränsade, d v s i nattväktarstaten. Det hörs ju t o m på namnet: där det finns nattväktare är gatufriden, hemfriden och alla andra sorters frid det mest centrala. Låtsasliberala Alliansens raka motsats.

      • Göran skriver:

        Helt rätt Åke! Ett libertariansk samhälle är anarkistiskt vilket betyder att det är fritt från överhöghet. Det innebär inget kaos eller den starkes rätt utan helt enkelt större krav på respekt individer emellan.

        Försvar, polis och domstolar kan skapas helt privat och det är redan utrett hur det ska fungera och det kommer att fungera mycket bättre än dagens korrumperade försvar, polis och domstolar.

        Har man den åsikten att någon stat ska stå för det, då vill man bara lasta över sitt eget ansvar på någon annan. Vad är det för respekt för andra? Ska andra försvara din äganderätt, ditt liv medan du inte försvarar andra?

        Obs! Du och din ovan syftar inte på Åke utan på läsaren av mitt inlägg.

        • Åke Sundström skriver:

          Även med ett rättsväsen i statlig regi är det enkelt att skapa ett samhälle fritt från det tvång och den överhöghet som libertarianer avskyr. Jag betvivlar inte att det går att driva även polisen eller domstolarna i privat regi, men detta är i mina ögon poänglösa överdrifter. En nattväktarstat som STYR över 25 procent av BNP, i stället för i dag det dubbla (eller det tredubbla, korrekt beräknat) duger gott som praktiskt uppnåeligt mål i dagens vänsterindoktrinerade värld.

          Men går det, Mats, övertyga ens ditt eget parti, eller MED som ju också kallar sig libertarianer, att satsa på en sådan tämligen försiktig långsiktig målsättning? Och med ambitionen att i närtid, i dagspolitiken, inom ett decennium klara av halva detta beting?

          • Mats Jangdal skriver:

            Det tror jag inte är något problem i det ledet. Problemet är att formulera det i politiska termer så att väljarna röstar på det alternativet i allmänna val.

            Jag har idag initierat en diskussion på det interna forumet om hur och vad vi har i beredskap som valmanifest närhelst det blir ett nytt val.

      • Mats Jangdal skriver:

        Jo, visst skulle även jag förorda ett närmande till en nattväktarstat i Sverige. Men dit är det långt. För att i närtid få bukt med några av de problem civilsamhället brottas med, ville jag i inlägget inrikta mig på vad vi kan kräva av dagens politiska samhälle.
        Därför tog jag inte upp nattväktartråden med Rikard.

        • Åke Sundström skriver:

          Vision och dagspolitik hör trots allt ihop och Rikards påstående att den som saknar ekonomiskt kapital är rättslös i ett libertarianskt samhälle var väl underligt nog för att motivera en kommentar? Du föredrar att prata om vad som går att kräva i ”dagens politiska samhälle”, men tillåter ett sådant villkor något annat än de halvkvädna visor (om än med positiva inslag) som utmärker KLP:s nuvarande partiprogram? Räcker det inte med Alliansens omfamning av Palmes starka stat? Jo, jag är kanske lite otåligare än du och kanske mer optimistisk om vad som är möjligt i ”dagens samhälle”.

          • Mats Jangdal skriver:

            Palme ja, tyckte instinktivt illa om honom från start.
            Sa redan 1 mars 1986 att det var bra han slutade med politik. Men inser för varje år mer och mer hur mycket han och kretsen kring honom har förstört Sverige.

            • Åke Sundström skriver:

              Men vad med assistenterna? De förment borgerliga partierna? Blir onödigt vinklat att bortse från deras roll i nedmonteringen av gårdagens välfungerande Sverige. Eller att skylla på ”tidsandan” som så många gör. Det var när Gösta Bohman lämnade scenen som utförslöpan eskalerade, för att öka till ett crescendo under epokerna Bildt och Reinfeldt.

              • Mats Jangdal skriver:

                Ja, de är usla på varsitt sätt.
                Bildt reser jorden runt för Trilaterala Kommissionens räkning och twittrar dumheter på löpande band.
                Sverige och verkligheten verkar han helt ha tappat kontakten med.

  3. Samuel af Ugglas skriver:

    Jag önskar att svenska folket kunde läsa och lyssna till den här länken med Oksana Boyko.
    Gift med en muslim? Men utan några av attributen hos en äkta muslim förutom den gängse förvillade feminismen typ Schyman. ”Dom” hoppar gärna i säng med varandra.
    https://snaphanen.dk/2020/02/23/tommy-robinson-i-rusland-om-rape-jihad/
    Tommy Robinson i Rusland om Rape Jihad
    Snaphanen.dk har mycket att ge svenska folket.
    Läs gärna fortsättningen om hur Erna Solberg tänker sig ödelägga Norge.

  4. Samuel af Ugglas skriver:

    Varför skall svenska folket acceptera att socialisterna har ett så kallat våldsmonopol?
    ”Dom” använder det tydligen bara för att utrota etniska svenskar.
    Därför var SD´s fråga om media ytterst adekvat, hur få förhindrat att media förföljer svenskar med invektiv som rasist, fascist, islamofob, oikofob och allt annat de använder i deras vokabulär?
    Media företräder inte folket på lika villkor som de gör för socialisterna.
    Jag finner inte många fel i Mose lag och de som finns stör mig inte tillnärmelsevis så mycket som koranen eller marxismen/socialismen.

  5. Thomas skriver:

    Latifis analys av de tre abrahamitiska religionernas olika tolkning av Gudsbegreppet innebär själva funktionen i hela livet och dess yttringar. Alltså, judendomens hämnande och grälsjuka Gud som judarna ständigt är rädda för, medan då kristendomens Gud är en nära anhörig som en far som håller en skyddande hand över sina barn, medan den muslimska Guden är en naturfunktion, Alltet. Hur jihadister och liknande kan tolka sin ”miljöpartistiska” gudsbild som en totalitär ideologi är något förvirrande, men det tolkar jag som bristen på ”syndabock”, ett fenomen som i kristendomen ju Jesus ställde upp på. Att man i judendomen kanske inte har någon som kan vara ”syndabock” är enkelt då judendomen är en stamreligion. Så, om man tänker efter så kräver miljörörelsen ALLTID en syndabock, för att bära miljöproblemen klarar ingen enskild. Guds existens är inget som vi behöver fundera på, (enligt logiskt tänkande, finns Gud så tror jag på det och finns inte Gud så har det ingen betydelse vad jag tror, alltså tror jag på Guds existens). Vad som är problemet är att den psykologiska funktionen: Syndabocken. Som är helt avgörande i ett demokratiskt samhälle, då en demokrati inte kan finnas om man letar syndabockar…. (för övrigt tror jag att allt är Too Late…)

  6. Jan Andersson skriver:

    Det som bevisligen existerar men som ingen kan förklara vetenskapligt (ännu) kan man om det bekymrar en samla i ett särkilt fack och kalla Guds skapelser. Börja meg klimatet. Det är väldigt behagligt och ger möjlighet att sköta om oss själva och vår värld bättre utan hokus pokus och politskt mumbo jumbo.

  7. Göran skriver:

    ”Kan inte muslimerna själva sudda ut gråzonen och dra en skarp gräns mellan fridsam religion och militant totalitär islamism måste demokratierna göra det åt dem.”

    Detta är ett generalfel i två aspekter:

    1) Det är helt fel eller förkastligt att tal om fridsamma muslimer och islamister. De har båda exakt samma mål. De är bara tidspreferensen att uppnå målet som skiljer dem åt, där islamisten vill uppnå målet idag medan den så kallade fridsamma anser att det kan ske i morgon. Slutresultatet blir samma skitsamhälle i båda fallen. Möjligen blir det lite olika grader på skiten.

    2) När det gäller vad ett hot eller påverkan kan man inte skilja på individer och grupp. Enskilda islamföljare kan vara hur goda som helst, ärliga och reko, men det kommer aldrig att påverka den klart negativa sidan av gruppen. Av detta följer att när vi kommer till utvisning av invandrare från Sverige kan man inte sitta och säga att den ena är bra och den andra är dålig. Tyvärr, är det så att gruppen måste utvisas vilket inkluderar även de goda.

    • Mats Jangdal skriver:

      Då blir det ännu klarare vad vi måste kräva av vårt skattefinansierade våldsmonopol.

  8. Erik skriver:

    Det finns en tolkning av öga-för-öga, tand-för-tand, som är dolt för många, som har med försoning mellan förövare och offer att göra. Hämnd. Hur kan någonsin förövaren kunna sätta sig in i offrets lidande? Jo, genom att lida på samma sätt. Tolkning är att först då, kan offrets försonas med förövaren, när offret vet att förövaren vet hur denna lidit.

    Ytterst handlar det om att tvinga förövaren till empati. Alltså samma gamla längtan att bli sedd och förstådd.

Kommentarer är stängda.